Malin testar att bryta normer genom att göra sig ful och äcklig. Eller orkar hon bara inte bry sig?!
Viktoria blir förbannad över att man inte får skratta högt och över att man inte får ha sin egen röst.
Kan man sminka sig för sin egen skull eller gör man det för andra?Och hur vet man att man gör något för att man bryr sig om sig själv?
Det, en störande traktor och mycket annat i andra säsongens andra avsnitt av Min perfekta kropp med Malin Lundskog och Viktoria Davidsson.
En dag på sjön i januari. Alltså … WOW! Idag fick vi äntligen lön för mödan att ha båten kvar i vattnet året runt. Solen strålade, minusgraderna kylde, vinden var bortblåst och isen låg som tunna flak och tjock slush i hamnen. Perfekt båtväder!
När vi hade hämtat båten från Svartskär marin (tack för service!) på Hönö tog vi en svängom runt öarna. Så annorlunda mot alla andra båtturer! Det där med värmare är en möda med vinterbåtandet. Hålla värmen, se till att det inte blir fuktigt i båten, att diverse vattenledningar inte fryser, att den är förtöjd så att den klarar stormar och alla andra friska vindar är några andra kära besvär.
Det är mycket som skiljer sig mellan att åka båt på sommaren jämfört med vintern. Några saker är ju uppenbara. Som vädret till exempel. Eller kanske snarare temperaturen. Och mängden båtar. Vi var inte ensamma ute, men jag kan räkna båtarna vi mötte på ena handens fingrar. Sommartid är det inte så. Inte ens i närheten av så …
Någon gång strax före jul drog vi iväg på julmarknad med båten. Då lärde vi oss hur man undviker att halka på frostiga båtdäck, för de blir ju attans hala. Hur man gör? Man svabbar däck med saltvatten! Swish säger det så försvinner frosten. En dag som idag kommer den tillbaka efter en stund, men det känns gôtt att ha fattat hur man gör för att inte halka och kanske ramla överbord. Inte ens jag som gillar vinterbad är sugen på att ramla i när det är kallt.
Apropå kyla och skillnader, så fryser tamparna till stelfrusna pinnar när det är kallt. I alla fall om de har varit regnvåta eller blivit tappade i havet … Så, rejäla vantar som gärna får vara vattentäta (jag ska skaffa typ cementblandarvantar om ingen av er har något annat bra tips) och att fixa till tamparna så att man inte behöver lägga fast båten med knopar utan kan använda karbinhakar i änden av tampen istället. Himla tur att jag har tränat på att både slitsa och tagla (som jag berättade om i mitt första kvartal som öbo är ett drömliv), så att jag kan fixa det, he he. Återkommer med resultatet.
Och så är skillnaden det här med is då. Det är inte bara att köra på liksom … Vi tog några slalomsvängar ute på fjorden (i brist på annan slalom) mellan de slushiga sjoken. Inne hamnen har det fryst på ännu mer, så vi fick leka isbrytare (äntligen!) Spännande! Eller ”vå sa ni ud för?” som en av gobbarna på ön frågade oss med en go glimt i ögat när vi kastade loss.
Varför? För att det är så jäkla gôtt med hav, sol och frisk luft. För att vi vill. Och för att vi njuter här ute. Mår bra! Större anledning än så behövs inte. Större anledning än så kanske inte ens finns? Må bra går inte av för hackor! Mer må bra i livet eller, vad säger ni?
Det här är första vintern vi har båten i sjön. Ja, det är vår första vinter på Knippla och dessutom första vintern med hyttbåt så vi har massor att upptäcka. Stay tuned … Och berätta gärna om det är något du vill tipsa eller fråga om!
Skepp ohoj!
o heja dig tills vi ses snart igen.
En dag på sjön i januari går inte av för hackor! Vi lär oss mer hela tiden om både oss själva, om vad som skiljer sommar från vinter och om vad som får oss att må bra. Vilken grej!
KRAM Malin Lundskog
Kom inte på förrän jag hoppade i land igen att jag hade med mig både systemkamera och drönare (ja, jag vet! Jösses vad kul det blir med den) för att kunna visa er ännu mer av allt det vackra. Men. Var så uppe i att uppleva, kanske att leva, så jag glömde av mig. Tur att det finns fler dagar att ut och njuta på sjön av. DÅ ska ni få se ännu mer. Om ni vill …
Så här mår jag bra 2021. Och gör bra. Är bra! Och ärligt talat: det här känns riktigt gôtt att skriva! Så som det ska när man stakar ut sitt liv och samtidigt finns kvar i nuet.
Mina tankar om året som just har börjat fyller mig med värme. Vilket år! 2021 handlar om vad jag vill känna. Och vem jag vill vara. Nej, jag är inget fan av nyårslöften och har inga direkt mätbara mål. Men det här fyller mig med värme och en vilja att leva livet medan det pågår:
Där har ni det: ”Jag är mitt sanna, kraftfulla, nyfikna jag”. Inga konstigheter egentligen, vem sjutton mår inte bra av att vara sann, kraftfull och nyfiken? Exakt. Typ ingen. Men, i år vill jag uppmärksamma det här hos mig själv. Jag har kommit på att när jag är sann, kraftfull och nyfiken då både mår jag bäst och gör dessutom bäst. Gör mest för dem omkring mig, oavsett om det handlar om min familj, mina vänner, mina kunder, er bloggläsare, mina samarbetspartners och … alla andra jag på något sätt kommer i kontakt med. ”Jag är mitt sanna, kraftfulla och nyfikna jag.” Mitt manifest 2021!
Orden, känslorna och egenskaperna som jag vill ha med mig och utveckla under året är en filtrering och rensning av allt som damp ner i mig när jag reflekterade och mediterade för någon vecka sedan. När jag var klar med min sittning (som innehöll både en långsam vandring i bergen, en löprunda, en sittande meditation och en liggande avslappning och säkert några koppar kaffe och anteckningar och samtal också) hade jag sann, trygg, glad, fri, stark, kreativ, kraftfull, kompetent, nyfiken med på det som var en fullklottrad sida i min anteckningsbok. Och ja bah! Nä! Lägg av! Allt det där kommer jag inte att komma ihåg.
Så jag städade. Och kom fram till att att sann, kraftfull och nyfiken är tre ord som härbärgerar de andra orden. Och att det i slutändan handlade om att de får mig att känna det jag vill känna för att må bra. För mår jag bra, då både är och gör jag bra. Mår jag bra är jag den och där jag ska vara.
När jag mår bra är jag sann, kraftfull och nyfiken och då känner jag mig genuin, generös, trygg, glad, fri, stark, kreativ, energifylld, härlig, lycklig, rik, öppen, framgångsrik, fantastisk, givmild, kärleksfull och redo.
Ja, som sagt. Känslor. De är jag i hela tiden, men fattar ni vilken fördel när man kan prioritera vilka känslor man vill ska vara ledande i ens liv? Och vilken acceptans man känner när man är i alla de där känslorna man inte är lika sugen på?
I förlängningen handlar 2021 om vad jag vill bidra med här i världen. Jag tror att vi är här av en (eller flera) anledningar allihop. Vi finns för att göra skillnad, i stort som smått. Alla behövs. Och oavsett om vi sätter mätbara mål, har nyårslöften, väljer årets ord eller kör den kanske lite flummigare varianten som jag gör så är jag säker på att vi är här för att göra skillnad. Inte bara för oss själva utan för dem omkring oss. Vara och göra det som är gott för både andra och oss själva. Låter det rimligt tycker ni?
Hur gör ni? Har ni några löften, ord eller annat som en nystart när det nya året börjar?
Förra året valde jag ord som skulle följa med mig genom året. Du kan läsa om Mitt 2020 om jag ska tro mig själv här. På ett eller annat sätt följde orden med mig! Jag återkommer med en tillbakablick om hur det gick. Dessutom tänker jag skriva om hur jag gör för att vara sann, kraftfull och nyfiken. Ja, för att må bra alltså, he he. Inga konstigheter som sagt, men hoppsan sa vad det enkla kan behöva tränas in och medvetandegöras!
Vill ni hänga med mig när jag gör och är sann, kraftfull och nyfiken? Det kan bli en jäkla resa!
Hoppas allt är fint med dig och dem omkring dig. Du vet väl att jag hejar på dig! HEJA DIG!
Ses snart igen!
Kram Malin Lundskog
I premiäravsnittet av poddens andra säsong drar Malin Lundskog och Viktoria Davidsson igång med att prata nyårslöften. Eller mål. Visioner. Drömmar. Planer. Varför funkar de inte? Och vad har det med kärleken till sin egen kropp att göra?
Dessutom faller en av Viktorias polletter ner.
Häng på nya äventyr, när vi undersöker normer kring alla perfekta kvinnokroppar och ingjuter mod i oss kvinnor att sluta fred med oss själva.
Peace out!
och ett ps. Instagramkontot Malin bjuder in till på slutet heter min perfekta kropp och inget annat.
Mitt liv på Knippla är fyllt av liv och hav och nybyggaranda och frisk luft och nya vänner och äventyr och andra härligheter. Dessutom dansar lugn och storm på både in- och utsidan i perfekt takt.
Det är dags för en tredje kvartalsrapport från Malin på Knippla. Here we go:
Oktober handlade mest av allt om hummerfiske. Herrenaddå vad roligt vi har haft. Och vad spännande det har varit att ge sig ut för att hala upp hummertinorna. Och ibland att ens hitta dem … Vindar och dåligt minne kan ställa det, he he.
Och alla storfiskare! Det är sant som det står i visan: ”för när storfiskarn talar om … ” Vi kanske också lär oss att dra en vals när vi berättar om vår fångst så småningom om. Men för att vara förstaårs-öbor är vi galet glada även om vi inte ens har fått hälften så många humrar som våra ö-kompisar.
Den här hösten har jag ätit mer hummer än jag har gjort sammanlagt i hela livet innan. Och ja: det är skillnad på färsk och fryst. Nästa höst får ni hänga med ut på fisketur allihop, så att ni får känna skillnaden!!
För vet ni vad? Vi (min man, två andra superstjärnor och jag) har startat Knippla Båtcharter AB. Här hittar du mer om våra äventyr te havs med Knippla båtcharter. Äventyren är fyllda av fiske, bad, safarin och galet vacker natur. Galet!
Vill ni mer än så kan ni ta med era kollegor och köra workshops om hälsa (jag släpper inte den biten, jag bara vidgar mina vyer), träna och äta gott.
Jag har vinterbadat i tio-femton år och även om vinterbaden inte är så vintriga (än) så är de i alla fall kalla. Det duger gott tycker jag och mitt liv på Knippla har onekligen gjort kallbadandet lättare. Det är ju nära till vattnet om man säger så … Och det finns alltid en vik i lä på en ö.
Ute i bergen har jag hittar mängder med skatter och ännu mer skräp. Funderar på om jag ska bli sakletare när jag blir stor, för det finns verkligen saker att hitta här. Hur som helst har jag plockat både skräp och skatter och även om det kanske inte är jättespeciellt för de här sista månaderna så har de fått mig att se att skräp inte alltid är skräp …
En plastback är perfekt för krabbor och tampar till exempel.
Vet ni, när vi flyttade ut till Knippla så var det rätt många som sa att det nog kommer att bli både tråkigt, ensamt och jobbigt i november. När vädret är som det är och mörkret knôr sig in. Men. Näe!
Även om jag är en social kvinna som älskar människor och samtal och umgänge, så älskar jag också att vara ensam. Skapa skrivro, träna ensam och tänka långa och kanske långsamma tankar själv.
Att ha två färjor till fastlandet är inte heller något som står i vägen för att jag ska tycka att livet på Knippla är enkelt. Missar man en färja går det ju en till …
Jo jo jo, jag fattar också: corona-året 2020 har säkert underlättat ö-livet (samtidigt som det har ställt till det på mäng sätt). Mina uppdrag i stan med föreläsningar, kurser och träningspass har ju blåst inne och jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre ställe att vara corona-isloerad på än på en ö. Särskilt inte om ön är Knippla?
Nära naturen och nära havet, det är nog något av det allra bästa med mitt liv på Knippla. Jag känner så tydligt att jag är en del av hela alltet. En liten del. Men en betydelsefull del.
Julen 2020 har ju varit … annorlunda! Inte bara för att jag bor på en ö, utan på grund av pandemin förstås. Hoppas att ni har haft en fin jul i alla fall. Ö-specialen av jul (förutom att min son friade till sin sambo på julafton, men det har inget me ön att göra. bara med min galna julglädje!!!) var att vi äntligen fick till brödbaket i vår bakugn.
Tredje gången gillt fick vi hjälp av två proffs som har bakat bagebröd i vedeldad spis sedan mitten på förra seklet och jädrar i min lilla låda vad gott det blev. Och vad kul det var! Det är är också något jag vill bjuda in er allihop till. Sen. När vi kan hänga tillsammans inomhus. Det blir kul!!
Ja, träningen på Knippla varar än till påska? I alla fall har den träning jag drog igång i juni (känns som evigheters evighet sedan!) fortfarande inte tagit slut. Kommer du ut till Knippla en söndag är du varmt välkommen att hänga med! Vi har fortfarande kul! Ja, utan kul är det ju inte kul … Och träning ska vara kul tycker jag. Vad tycker ni?
Nu har vi bott på Knippla i nio hela månader. Känns på något sätt symboliskt att vi på nyårsafton 2020 hade bott på den lilla ön i havet i exakt nio månader …
Och efter nio månader har jag upptäckt några stora skillnader mellan att bo på en liten ö och att bo på fastlandet. Nära Göteborg. Som att jag har halkat av tronen som queen of tranpsortmotion. Och som att man (i alla fall många) har mycket mer bråttom i stan.
Jag har också lagt märke till, eller rättare sagt: jag är uppfylld av tacksamhet! Över all support och alla hejarop från övriga öbor över att vi är här! Över träningen och båtchartern och … ja, att vi är här. Så himla fint är det!
Och jag nyper mig fortfarande i armen var och varannan dag. Är det på riktigt det här? Bor jag på Knippla? I Bohuslän (drömmigt värre om du frågar mig)? I en sådan här gemenskap?
Tack för att du har läst ända hit. Om högt och lågt. Vitt och brett. Nu kör vi 2021 och om lite mindre än tre månader har vi bott på Källö-Knippla i södra Bohuslän i ett helt år, min man, Brorsan och jag. WOW!
Mina tidigare inlägg om livet på ön hittar du här:
Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv och
Halvårsrapport från Malin på Knippla
Vi ses snart igen, tills dess:
HEJA DIG!
Stor kram (jodå, med nytvättade händer och på avstånd)
Malin Lundskog
Såhär blir du bäst blev gåvan från mig och en av mina kunder när vi pratade i en livesändning på Instagram idag.
Jag har kört livesändningar nästan (nästan!) varje dag i en månads tid nu och innan jag drog igång de dagliga sändningarna frågade jag mina följare om vad de ville att jag skulle prata om. Så himla tacksam för alla förslag och har nog tagit upp det mesta av de ämnen jag fick förslag på. Men! En fråga har jag dragit mig för att live-sända om, för hur sjutton pratar jag om ”hur blev jag bäst”?
Ja, den frågan fick jag av Jenny, en av mina kunder. Ni fattar ju, hur sjutton svarar man på den frågan? Det gör man inte … Eller. Det gör man kanske, men jag kunde inte svara själv så jag bjöd in Jenny på ett livesamtal för att få svar på frågan och vet ni vad? Svaret gäller inte bra mig. Det gäller er också! För svaret på frågan om hur jag blev bäst är också det hetaste tipset jag kan tänka mig på hur du blir bäst: nämligen att vara sig själv.
Här kan du se och höra hur vi resonerar kring det hela. En julklapp från Jenny och mig till er alla!
Ett julklappstips till får du och det är ett som faktiskt kan hjälpa dig på vägen att vara dig själv. JANUARiKALENDERN! Du vet, kalendern för ditt goa mindset, dina goa vanor och ditt goa samvete, oavsett om du är dig själv eller inte …
GOD JUL allihop!
Massa kramar, på behörigt avstånd och med nytvättade händer
//Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.
Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.
