I morse sprang jag runt i Askim med Lovisa Fischerström från P4 Göteborg, som har blivit utmanad att springa Midnattsloppet om sex veckor. Vi pratade om att komma igång och vanliga nybörjarmisstag när man ska börja springa. Och vi pratade en hel del om motivation. Så här lät det: Morgon i P4 Göteborg
I mitt förra inlägg (klicka här) fick du fler komigång-tips för löpning och det kommer mera… Men nu ska jag bada 🙂
heja dig!
Malin
Sommaren är en perfekt tid för att komma igång med löpning, för dig som längtar efter det. Det är ljust både morgon och kväll, det är varmt och det finns tid… Ingen är gladare än jag av fler sköna löpare ute i spåren och därför har jag några tips till dig som vill börja springa. Och fortsätta.
Oavsett vad du har för anledning att börja springa är mitt allra hetaste tips: Spring! Och spring smart! Om du tänker att löpning ska bli en vana som du kan hålla på med länge och inte en tillfällig sommarförbindelse,om du tänker att löpning är något som ska få dig att hålla länge på både in- och utsidan – då är de här tipsen något för dig.
Tips för att komma igång med löpning:
Gå/lufsa/jogga/spring
Med de punkterna är du faktiskt redo att ge dig av. Kom ihåg att det är jätte-okej att växla löpning/lufsande/jogging med gång. Hellre det i början, så att både kropp och knopp orkar med.
Jag återkommer med tips på upplägg av pass, både när det gäller löpning och styrka/stabilitet (framförallt ben och bål), men du får ett förhandstips här: powerwalka 10 min som uppvärmning, öka farten (lufs/jogg/löpning efter vad du klarar av) enligt följande: 1,2,3,2,1 minut med en minuts gång mellan fartökningarna. Avsluta med 10 minuters powerwalk/gång som nedvarvning och vips! har du varit ute på en ca 30 minuter lång löprunda. Jag sa ju det: du är en löpare!
Nu sticker jag ut och springer med Lovisa Fischerström på P4 Göteborg. Här är länk till sändningen: Morgon i P4 Göteborg Där blir det fler tips och tricks för kom igång. Men… du är ju redan igång nu;-)
Vi ses!
Malin
Jag tycker verkligen om att vara utomhus. Gärna utomhus och röra på mig. Och äta utomhus. Bada. Vila. Umgås. För både min och miljöns hållbarhet. Men vad fasen???
Det är inte bara som jag tycker om, jag vet också. Jag vet hur otroligt hälsosamt det är att vara ute i naturen. Andas frisk luft, höra vågskalp och se trädkronorna vaja fram och tillbaka. Jag vet, det gör du också, hur hållbar jag blir i både kropp och knopp av att vara fysiskt aktiv utomhus. Jag vet att hela jag tål stress bättre av regelbunden konditionsträning utomhus, jag vet att mitt huvud och mitt sinne blir hållbart av konditionsträning och allra helst av konditionsträning utomhus. Jag vet att jag blir tåligare att vistas utomhus, både till kropp, knopp och själ. Jag vet att maten smakar godare och umgänget blir mer lekfullt utomhus och jag vet att om jag har vett att njuta av det behåller jag vettet. Längre…
Min hållbarhet ökar om jag använder kroppen som transportmedel, som att springa, cykla eller gå dit jag ska. Jag vet att miljön behöver fler tranportmotionärer som springer, cyklar eller går dit de ska. Och jag vet att fler vet det jag vet, jag är inte exceptionell på något vis. Jag kör bil ibland och flyger någon gång, men jag gör det inte per automatik. Jag tänker till. Dels av rent egoistiska skäl, som min egen hållbarhet, och dels av miljömässiga skäl. Du vet: ibland måste vi välja mellan det enkla och det rätta! Även om det rätta tar emot för stunden…
Jag vill inte delta i att paja det fina vi har omkring oss. Jag vill inte vara en aktiv del i något som förstör. Tvärtom! Jag vill vara en aktiv del i framtiden. Jag vill vara en aktiv del i det som mina barn och deras barn och deras barn och deras… ska leva i. Som alla ni som lever samtidigt som mig ska leva i. Som alla djur ska leva i. Alla vilda djur. Alla husdjur. Fiskarna i havet, fåglarna på taken och i luften och alla andra djur (okej, fästingen. Jag har ingenting till övers för den. Men alla andra djur). Då är det ju himla fiffigt att det som gör mig hållbar och gynnar miljön och ökar dess hållbarhet. Eller hur?
Jag är inte pedant på något sätt (om du frågar någon annan än mina barn alltså…), men jag tycker att det är gôtt när jag har hyfsad ordning omkring mig. Rättare sagt; jag vill inte ha det för skitigt omkring mig, du vet sådär som fimpar under huvudkudden, någon annans glasspapper på tallriken eller andra människors våtservetter under fötterna. För att inte tala om cykeldäcken uppskurna av någon annans glasplitter. Vill någon det? Men vad fasen??? Det verkar så!
Hur kommer det sig annars att det ligger så mycket skräp på klipporna när jag kommer för ett kvällsdopp? Eller att det om 50 år beräknas finnas mer plast än fisk i våra hav? Eller att det blåser engångsgrillar runt min badhandduk? Eller att jag skär mig på en ölburk när jag plockar blåbär?
Jag är helt säker på att de som lämnar det där efter sig inte läser min blogg, för de kan väl inte vara intresserade av hälsa, som ju hänger så tätt ihop med miljö? Så, jag struntar i dem (de fick knytnäven på bilden bara). Men du och jag, vi som inser finessen med hållbara människor i en hållbar miljö, vi kan väl göra vårt bästa i alla fall? Tänka till, transportmotionera (kommer du ihåg min deal med mig själv från januari? Den håller än!) och plocka upp det skräp vi ser, även om det inte är vårt. Det är ju ju vår miljö. Vår hälsa. Vår framtid.
Som jag skrev igår i Tre steg till att bli sann mot dig själv: hållbarhet är en av mina grundvärderingar och det som driver mig i många sammanhang. När jag lever efter den känns det gott i magen. Det är inte alltid lätt, men det känns väldigt rätt!
Jag vet (minst) en sak till och det är att jag tycker att Håll Sverige rent håller med mig om skräpet och jobbar för ett skräpfritt Sverige. Tillsammans med dem kan du både skräpdyka och bli kusträddare. Tillsammans kan vi alla bidra till en hållbar framtid.
Kommer du ihåg mitt inlägg om att plogga? Hett tips för dig som ändå är ute och springer! Lär mer här: Plogga – så håller vi längre
Och här kommer de – de enklaste av alla enkla tips för alla lägen, även utomhus.
Hur svårt kan det vara? Ännu ett bevis på att det går att träna även på det här. Så, är du inte där du vill vara – träna på att ta dig dit. Du ser ju själv – det är inte ett dugg svårt!
Vill gärna höra vad du tycker och tänker, har nedskräpning och miljö inget på en hälsoblogg att göra eller hänger allt ihop?
Vi ses imorgon, då kommer jag att ha spring i benen igen (häng med mig på Instagram så länge, så får du veta mer om det. Följ mig gärna på Bloglovin´ – så får du mina blogguppdateringar automatiskt)
Heja heja!
Malin
Det låter både busenkelt och självklart att vara sann mot sig själv. Men alltså… är det någon vi ljuger för så är det ofta oss själva. Vi ljuger om att vi inte är tillräckliga, inte orkar, inte kan. Vi ljuger så att vi tror oss själva, för vet du hur lätt det är att tro på de lögnerna? Gôrlätt! Och det sätter sina spår på hur vi känner oss och vad vi gör och tänker.
Vi är inte sanna mot oss själva när vi intalar oss att vi inte behöver röra på oss (bara för att vi just då råkar vara trötta). Vi ljuger om att vi inte behöver sova eller vila (bara för att vi just då har så mycket att göra så vi tror inte att vi hinner). Vi ljuger högt och lågt om både ditten och datten. Nej, nej, nej – inte för att vi är elaka mot oss själva utan för att vi är så himla vana vid det! Så vana vid att säga ”tyyyypiskt mig” när något går fel väg eller ”åååhh, vad dåligt minne jag har” när vi har lyckats glömma något.
Vana och lite lata…
Ja, lögnerna kommer av både gammal vana och av lathet. För det är ett gediget jobb att vara sann mot sig själv. Ett jobbigt jobb. Du behöver lära känna dig själv med alla dina fel och brister. Men va?! skrev hon just att jag har fel och brister? Ja, hon gjorde det… Men du, jag är ute heller elak – varken mot mig själv elle smit dig. Men jag är sann. För vi har fel och brister både du och jag. Det fina med att lära känna dem är att det är så oändligt mycket lättare att acceptera dem. Och att välja att göra något åt dem eller att gilla läget och känna sig okej med det man är.
Det jobbiga jobbet med att lära känna sig själv och vara sann mot sig själv är så värt det! När det är gjort är det så mycket lättare att leva. Då kan du lita på din magkänsla. Då vet du när du ljuger för att du är lat och när du ljuger av gammal vana.
Så här blir du sann mot dig själv:
Tre punkter att gå igenom bara. Hur svårt kan det vara? Ganska klurigt, men som sagt: så värt det! Var sann mot och lita på dig själv – du kan, du vågar och du är en galet fin människa. Eller hur?
OBS! hur välkamouflerad jag är mot LennonWall i Prag…
Vill du ha en spark i baken när det gäller att komma underfund med dina sanningar och lögner? Signa upp dig på min webbkurs GladFriStark, där vi går igenom det hela.
Det är så spännande och hälsosamt viktigt det här med att vi ljuger för oss själva att jag kommer att ägna ett rejält avsnitt i min kommande bok (november är det dags) till det.
Mer om tankens kraft hittar du här: Fit for beach
och här kan du läsa om hälsosamma prioriteringar som också ligger i linje med att vara sann mot sig själv.
Hälsosamt värre, även om det kanske inte är det första som kommer upp när vi tänker på hälsa – att bra sann mot sig själv. Men hälsa är det och nu när du vet det är det inga större problem att hälsa mera, eller hur?
Dela gärna med dig av dina grundläggande värderingar och hur du lever efter dem i en kommentar nedan. Jag har hållbarhet som en grundläggande värdering. Hållbar som människa. Hållbar kropp och hållbar knopp. Och hållbar miljö förstås, så att mitt hållbara jag har någonstans att vara hållbar… Mer om det imorgon. Häng med då! Följer du mig på Bloglovin´ får du inlägget utan att behöva leta efter det. Kanske räcker att leta värderingar?
Heja dig!
//Malin
Jag springer en sväng, badar (om det finns vatten att bada i) och äter en god frukost. Så ser min vanligaste morgon ut. Dag ut och dag in. Vecka efter vecka. År ut och år in…Hur kul kan det vara?
Jättekul! Om du frågar mig alltså. Oftast jättekul. Väldigt ofta något jag inte tänker på (som jag ju skrev om i Vanans makt). Synd egentligen. Jag borde uppskatta kroppen, naturen och hela alltet mer förmodligen. Men – jag är inte heller mer än människa!
Som sagt: det är jättekul! För att en löprunda är inte en löprunda sådär bara. Den är sig aldrig lik, oavsett om stegen går i samma gamla eller helt nya löparspår. Naturen ändras, dem jag möter förändras och själv är jag lätt som en hind ena dagen och tung som värsta elefantkolossen nästa, föränderlig som då. Och förändring är ju kul, det gör allt mer intressant. Och apropå intressant:
En intressant sak med löpning är det här med värme. Jag har fram till oktober 2016 varit jättekaxig och yvat om att jag minsann tål värme och att jag älskar att springa i värme. Och kyla, regn, sol, bleke och storm också. Anything goes, eftersom jag gillar att springa. Punkt. Men så sprang jag (även om sprang kanske är en stor överdrift vid det här tillfället) Palma Marathon i höstas och drabbades av någon slags värmeslag. Eller solsting. Visst, jag kom i mål, men under resans gång var jag inte den tuffaste tjejen i lådan. Mer om mitt äventyr i Palma kan du läsa här.
Sedan dess springer jag inte lika gärna i 30 graders värme. I alla fall inte utan att preppa med resorb. Nej, jag måste inte springa i den värmen och det är inte heller så ofta den kommer till Göteborg där jag tillbringar största delen av min tid. Jag måste inte heller dra på semester till hettan och när jag är på het semester måste jag inte springa. Men jag vill! Både semestra i värmen och springa på semestern. För att jag mår bra av det. Jag gillar det. Jag blir glad av det. Känner mig glad! Fri! Stark!
Vätskebalans
Idag springer jag längs Adriatiska havet, i Slovenien. Det är stekande hett i solen redan klockan sju på morgonen. Så jag sväljer inte bara vatten utan blandar i min resorb och springer en kort runda. Det är lurigt med balans av både vätska och salter i värmen. Vi är olika och jag håller på att lära mig hur just jag funkar. Jag vet att det finns dem som tycker att 30 grader är rena barnleken. Men jag är jag. Och du är du!
Hur som helst, så vill jag inte riskera att må dåligt – det är inte alls det som är avsikten med min löpning. Ingen press. Ingen stress. Aldrig någonsin. Särskilt inte när jag har semester. Jag springer ju för att jag tycker om det. Och för att hålla i det långa härliga loppet som kallas livet. Och snart är det dags för ett bad till. Och en slummer i parasoll-skuggan… Det ena förtar inte det andra som du vet – hälsa är inte bara träning och spring i benen, det är relax och härligt umgänge också. Bland annat. Men det tar vi vid annat tillfälle!
Hur gör du – springer/tränar du när det är riktigt varmt? Anpassar du dig på något särskilt sätt? Dela gärna i kommentarerna nedan! Och följ mig på Bloglovin´
Heja dig!
Malin
PS. Jag hoppas att sommaren blir både lång och het! Då njuter vi ännu mer av höstlöpning, eller hur?!
PPS. Ljuger lite, men bara lite: jag börjar oftast min dag med att läsa något som utvecklar mig och sätta intentionen för dagen. Och med att ta en kaffe. Men det… tar vi en annan gång det också.
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.
Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.
