Naturen, fåglarna, bäckarna, mossan, barren, blommorna, suset i löven, de egna andetagen, stillheten, rörelsen, de oupptrampade stigarna, rötterna, stenarna, pölarna, backarna… Det är traillöpning för mig. För att vara en en tjej som älskar havet av både födsel och ohejdad vana är det ändå så att ett löppass i skogen slår det mesta. Där triggas jag av rötter och stenar, oväntade möjligheter som att klättra över fallna träd, av att hoppa över gyttjepölar och ormar (ja, jag är skiträdd för ormar!) och av insikten att jag har tid att se blommorna växa. Typ.
Väljer du att springa till skogs hittar du snart stigar du inte har sett förut. Vägar du aldrig har tagit förut. Som kanske ingen har tagit förut? När du springer över stock och sten i skogen lyfter du benen mer och förflyttar dig i sidled mer än när du springer på asfalt vilket kräver mer aktivering av dina stora muskelgrupper som i sin tur tvingar hjärtat att jobba hårdare för att syresätta dem. Att musklerna får jobba är ju superbra för musklerna, att hjärtat får jobba är ju superbra för konditionen. Konditionen är bra för din mentala energi och din stresstålighet.
Och: det ojämna underlaget gör att du använder bålen och ryggen mer än vid asfalstlöpning (orienterare är bålstarka som 17!) och dessutom mängder med småmuskler som annars får vila.Hos mig finns inga platta skogar, så med backar både upp och ner blir det intervaller utan att jag tänker på det. Och, det är väl ingen nyhet, det mjuka underlaget i skogen är snällare mot knän och andra leder. I början är det lätt att fastna i detlaljer, som varenda liten rot, pinne och sten, men ganska snart lär man sig att sålla bland hindren, lyfta blicken och upptäcka nya möjligheter. Nya stigar.
Visst, du kan trampa snett eftersom underlaget inte är sådär väldigt förutsägbart, men… äh! Tycker jag. Och njuter av löpning i det fria.
Imorgon tillsammans med en av mina bästa vänner. Då tar vi oss runt 16 km Torrekullaleden i Göteborg/Mölndal. Kan hända att jag skriver något lyriskt om det efteråt! För det är vad löpningen gör mig allt som oftast: lyrisk!
Vad gör löpningen med dig? Dela gärna med dig här i kommentarerna! Och du – letar du springkompis? Lägg en kommentar om det här så skapar vi en löpdating-tråd!
Naturen ja… där kan du göra mer än att springa. Kolla in vad mina bloggkompisar tycker och gör!
Ses snart igen!
//Malin
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.