Bloggen - Sida 36 av 389 - Malin Lundskog

Varje kapitel värdefullt

Idag har jag gått igenom nästan hela det manus jag skriver på just nu och förtydligat syftet med varje kapitel. För varendaste enda ett kapitel ska finnas i min (eventuella) bok av en anledning. Föra historien vidare, plantera något som kommer att vara avgörande längre fram eller presentera miljöer och karaktärer. Till exempel. Ja, som sagt. I en roman (och vilken annan bok som helst) är varje kapitel värdefullt.

Just nu är jag osäker på om alla de kapitel jag har skrivit hittills uppfyller kravet på att vara meningsfullt. Det är ju skitjobbigt om de inte gör det, för då måste jag stryka, ändra och hitta på nytt. Men om de nu inte gör det är det jbra att jag gör det här jobbet redan nu, innan jag har skrivit ända fram till slutet. Nu är jag någonstans mellan mitten och slutet och har fortfarande stora möjligheter att ändra i berättelsen. Skapa mening och mål med mina karaktärers färd.

Hur spännande är varje kapitel?

Jag har dessutom poängsatt kapitlen utifrån spänningsgrad. Inte för att jag skriver i någon spänningsgenre, med det måste ju ändå finnas någon slags spänning och motstånd i berättelsen. Vändpunkter där saker och ting ställs på sin spets och berättelsen tar en ny riktning. Scener där den (ni?) som läser inte vill sluta läsa, måste veta hur det ska gå, vill fortsätta heja på någon av karaktärerna.

Samtidigt kan det inte vara någon skyhög nivå på spänningen hela tiden. Som läsare behöver man transportsträckor för att landa och skapa egna bilder av det som sker. Balansgång, ni vet. Svårt. Och jag undrar om jag har överdrivit vikten av lugnare scener i min berättelse. Som en kompensation för att det i Mariannes mirakel och Ett oönskat arv händer massor. Hela tiden.

Ja, jag vet inte. Men jösses vad jag har jobbat med det här idag. Vet inte om det var det eller solen eller den nya sommartiden som gjorde det, men oj oj oj vad jag somnade gott i en sådan där lagom kvart ungefär ute på balkongen idag. En del av att jobba det också, eller hur?

Malin Lundskog med springer spaniel, tupplur, balkong, blå himmel, varje kapitel värdefullt — med skidoverallen som inte har hittat sin väg in i garderoben efter skidresan för några veckor sedan

Ja det var den där tuppluren som fastnade på bild, när Claes fick syn på Brorsan och mig. Den och utsikten från eftermiddagsprpomenaden. Manusarbete fastnar sällan på bild, för det är inte på något sätt lika vackert att titta på som naturen. Men, som jag hoppas att det blir lika vackert att läsa det jag skriver på en vacker dag. Håll gärna tummarna och heja på längs vägen – det hjälper!

utsikt från Knippla in mot land, solsken, hav, himmel, moln — utsikten in mot land

ravin, knippla, springer spaniel — äntligen säsong att promenera hela ön runt igen!
(för halt när det är kallt och blött)

Kram Malin Lundskog

Ordet är mitt tjuvstartar idag

Idag släppte Jessika Devert och jag en kort-kort episod av podden Ordet är mitt. En tjuvstart. Av en ny podd. Med en ny författarkollega. Ordet är mitt – en bråkig och (eventuellt) folkbildande podcast där vi kommer att prata (och bråka om?) ord. Ord vi älskar, ord vi inte klarar av. Ord vi inte förstår och alldeles vanliga ord. Hur kul?!

Galapremiären av podden Ordet är ditt går av stapeln under den lokalproducerade litteraturfesten vi ska ha nästa helg på Akademibokhandeln på Frölunda torg. Och vi bestämde oss för att starta den på en komma noll sekunder ungefär. Snabbt gick det i alla fall från det att Jessika sa att hon alltid ha velat ha en podd, till att jag sa att vi kan ha en … Ja, så. Nu har vi det. En podd tillsammans. Som har premiär den 5/4-2025. Förutom dagens kort-korta tjuvstartsavsnitt som ni kan lyssna på här om ni vill.

ordet är mitt, podcast, ord, författare
Malin Lundskog, jessika devert

Fler poddar åt folket, eller vad säger ni? Mina barn säger: en podd till? Hur mycket kan du prata om skrivande och ord egentligen?! Mitt svar på den sista frågan är: hur mycket som helst!

Kram Malin Lundskog

Så glad att jag testar livet som kulturtant

Jag är så himla glad att jag är villig att omvärdera sanningen om mig själv. Ja, att jag inte tror på att jag enbart är en sådan som gillar träning. Eller att skriva. Eller sticka. Utan att jag är både det ena och det andra och dessutom nyfiken på mer. Som idag, när jag var på Sjöfartsmuseet med en kompis och köpte ett årskort på Göteborgs Stads muséeer (Sjöfartsmuseet, Rhösska, Stadsmuseet och Konstmuseet). Så glad att jag testar livet som kulturtant. 140 spänn kostade det idag. Tänk att jag kan gå på fyra olika museum hur ofta jag vill under hela 2025 för etthundrafyrtio kronor. Fantastiskt!

galjonsfigurer, Sjöfartsmuseet, Göteborg, kultur — Galjonsfigurer – kan det vara nåogt att eftersträva att bli?

Oceanista

Det var utställningen Oceanista – Havet och mode som lockade oss till museet. Och wowowow vilken utställning. Så jäkla snyggt gjord och så jäkla intressant, med mode, sjömansränder, stickade tröjor (man kunde känna igen en drunknad sjöman på hans stickade tröja), badkläder Håkan Hellströms scenkläder från hans första spelning och franska fiskarskjortor. Bland annat. Gissa om jag blev inspirerad till att skriva om sjömän (och deras kvinnor i land)? Som sagt: wow!

sjöfartsmuseet, Så glad att jag testar livet som kulturtant, oceaniska, klänning — sa ju snygg utställning!

Så glad att jag testar livet som kulturtant, stickning, aran — Arantröja – så kul att läsa om stickningarna för mig som stickar som besatt

stickande sjömän, Så glad att jag testar livet som kulturtant, Sjöfartsmuseet Göteborg — Detta är väl ändå kul att se? Hur de stickade sina egna tröjor, medan de väntade på att båten skulle lämna land

blå ränder, sjömän, mode, oceaniska, sjöfartsmuseet,

Så glad att jag testar livet som kulturtant, randiga tröjor, oceaniska — alltid snyggt med ränder ju

randig baddräkt, badkläder, oceaniska — Cool baddräkt, eller hur? Och vi längtar efter att det här modet ska komma tillbaka igen 🙂

Håkan Hellström, sjömanskläder, Så glad att jag testar livet som kulturtant — Sååååå värt att bli kulturtant, när man får se Håkan Hellströms outfit från hans första spelning.

Sjöfartsmuseet

Jag har nog inte varit på Sjöfartsmuseet sedan barnen var små. Men så glad jag är att vi gick dit idag. Vilket ställe! Både akvariet som alltid är aktuellt med havet och allt som lever och växer i havet. Är inte sjöhästar ett jättekonstigt djur förresten? Och hur kan clownfiskar och andra ha de vackra och starka färger de har? Ja, i den delen av museet dyker också onekligen frågor om klimatförändringar upp …

Livet som kulturtant?

Nja, egentligen kanske rubriken är vilseledande. För även om jag är en kvinna som konsumerar eller ägnar sig åt kultur, vilket är definitionen av kulturtant så … finns det väl olika nivåer av det här kulturtanteriet. Och för mig handlar det om att jag skriver och läser. Lyssnar på musik och kollar tv. Men inte på någon så kallad finkulturnivå. Eller i pösiga Gudrun Sjödén-kläder (förlåt, men visst får jag förklara kulturtant på det viset?). Men: ju mer jag skriver och konsumerar kultur som ett sätt att utvecklas, utmanas och lära nytt, desto bredare blir mitt kulturkonsumtions-smörgåsbord och … ja. Livet som kulturtant helt enkelt. En kulturtant som vill skriva om havet och sjömän. Och kvinnor. Kanske från en liten ö som heter Knippla, i södra Bohuslän, he he.

Ja, vi får väl se vart nästa musei-besök går, men oj vad kul det är att göra sånt jag inte gör varje dag. Heja kulturlivet! Och tanterna som njuter av det …

Kram Malin Lundskog

PS. Kommer ni ihåg när jag berättade om mina konstnärsträffar? Museum är definitivt ett sätt att gå på konstnärsträff.

Bohusläns bokmässa med både böcker och podd

Just nu sitter jag med fötterna så högt jag bara kan. Jädrar vad trött i benen jag blir av att stå (ganska) still en hel dag. Och svullen. Det där med stödstrumpor kanske är en bra grej när man ska stå på bokmässa? Hur som helst är Bohusläns bokmässa värd både trötta och svullna ben. Särskilt nu, när jag sitter här med ett glas champagne i handen. Och mår. Efter en heldag tillsammans med Cilla, mängder med läsare, författarkollegor, intervjuer till podden (kommer i nästa avsnitt, så stay tuned) och bra försäljning.

Oj, vad kul vi har haft! Samtal med läsare, bokintresserade och författarkollegor ger massor. Och jag hoppas att alla som stannade till vid Cilla och mig idag verkligen förstår att de gör skillnad i våra skrivarliv. När de frågar om vårt skrivande, våra böcker och om podden. Och nej, även om det självklart är roligt att sälja och i alla fall inte gå back på att delta på en bokmässa, så är det samtalen och inte säljet jag bär med mig.

Bohusläns bokmässa, signering, malin lundskog, anna rattigan — om jag gillar att signera mina böcker? gissa, he he …
här till min författarkollega Anna Sevenius Rattigan

Och de som var på Bohusläns bokmässa när jag var där sist och nu dök på mig för att köpa Ett oönskat arv efter att ha köpt Mariannes mirakel vid förra tillfället. Även om jag just sa att det inte är säljet som är det viktiga, så … är det inte det heller. Men detta med de som har läst en del och nu vill läsa alla. Det är … stort! Ganska oerhört till och med. Ja, herregud vad jag är tacksam över det. Över dem. Er.

Och podden?

Podden ja. Cilla och jag hade med oss poddmicken och har spelat in nästa veckas avsnitt. Hoppas jag alltså, för är lite osäker på hur ljudet blev. Men om det blev okej så har ni fyra spännande intervjuer att vänta i kommande avsnitt av Skriverier med Malin och Cilla. Jag ser själv fram emot att höra det, eftersom jag inte har koll på intervjuerna Cilla genomförde. Samtalen jag hade med några av våra författarkollegor var toppen, det tror jag att ni som lyssnar på podden också kommer att tycka.

Nu laddar jag om för nästa veckas äventyr med både bokklubbstisdag by Malin Lundskog och Lokalproducerad litteraturfest på Frölunda torg. Wow för författarlivet ändå, event som de här gör mig ännu mer sugen på att skriva mer. Och släppa fler böcker.

Studie i mänskligt beteende

Ni som har lyssnat på vårt senaste avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla vet att boktipset är Studie i mänskligt beteende av Lena Andersson. En bok jag var nervös inför att ta mig an. Ja, för tänk om jag inte förstod den, Lena Andersson känns så himla intelligent. Inte sådär medelmåttigt småsmart som jag …

Men till min stora glädje hängde jag med genom alla noveller i boken. Skrattade högt på flera ställen. Så träffsäkra berättelser om kvinnor som härdar ut, anpassar sig och kritiseras. Som är unga, gamla och mitt emellan. Och konstiga. Precis som jag känner mig ibland. Konstig. Snälla säg att ni också gör det?!

Och så snyggt författaren tråcklar ihop alla berättelser, låter en figur som skymtar förbi i en novell få huvudrollen i en annan. Och ja, Lena Andersson är säkert lika smart som jag trodde innan jag vågade mig på att öppna boken. Men hon får mig inte på något sätt att känna mig dum. Tvärtom. Och det är inte fy skam, även om det bara varar en kort stund.

Förresten, att studera det mänskliga beteendet är precis vad vi författare gör. Hela tiden … Som när jag nu studerar, eller i alla fall reflekterar över, mitt egna beteende. Varför har jag sådan respekt för Lena Andersson?

Ses snart igen! Imorgon kommer nytt poddasvnitt och på lördag kan vi ses på Bohusläns bokmässa alla som vill.
Kram Malin Lundskog

105: Ritsch Ratsch

Cilla funderar på hur man tar livet av en vanlig person (för kommande bok, var lugna alla vanliga)? Malin tipsar Cilla om både skidliftar och segelbåtar och berättar samtidigt om att hennes barn dissar hennes tankar på att bli deckarförfattare. Annars har hon inget att berätta om sitt skrivande, för hon har skrivit exakt noll ord på en hel vecka. Cilla däremot, hon … har inte heller skrivit. Däremot redigerat. Massor! Och det går så bra. Och kanske lite för lätt?

Om det, påskgranar och att semestra på saken pratar de två författarna om i detta avsnittet av podden. Lyssna. För det är kul!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur spännande är varje kapitel?

Oceanista

Sjöfartsmuseet

Livet som kulturtant?

Och podden?

Footer

Malin Lundskog