Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Squeeeeze

Ren kärlek i stort glas. Kall och energirik. Jag ÄLSKAR den relativt nyöppnade Juicekällan i Göteborg. Roliga varianter av underbara fruktjuicer och smoothies. Grymt alternativ för att stilla en allt som oftast sötsugen tjej som mig… Jag blir stammis, var så säker!

/Malin O hjärtan Juicekällan = SANT

underbart är kort?

Vi kunde höra det på P1:s Kropp och själ häromdagen och vi har sett det på SVT:s Vetenskapens värld  under våren. Förmodligen har det både hörts och setts på andra håll och kanter också, men strunt samma. Vad är det vi har hört? Eller sett? Jo, det där med att det räcker med 30 sekunders träning. 30 sekunder! 

Men, innan du ropar hej!, det gäller inte alla. Och det finns inte så mycket forskning kring det än. Och det handlar om galet hög intensitet under de där 30 seukunderna. Det fixar ju inte vem som helst hur som helst. Men ändå: 30 sekunder, några gånger i veckan. Det går verkligen inte att skylla på att du inte har tid i alla fall.

Det är himla spännande när såna här resultat kommer fram, men det finns nog också en fara i dem. För när mina otränande vänner fick höra om detta ropade de Yihaaaaa! i kör. För 30 sekunder är ju ingenting och då kan man ju lika gärna strunta i det… 

Ja, så finns det ju ultrapersonerna också. Som inte svarar på träning förrän efter 4-5 timmars ansträngning. Såatteee…

Oavsett om jag är en 30-sekunderperson eller en ultratyp så är jag himla glad att mitt knä börjar bli sig likt igen. Ibland är underbart kort. Som en kort och långsam löprunda efter ofrivilligt uppehåll och sen en dopp i det blå – så hälsar jag idag. Hur hälsar du?

Malin L

Spring nu!

Såg precis ett inslag på TV4 Nyhetsmorgon med tips på hur du kommer igång som löpare. Många vill men gömmer sig bakom "jag är ingen löpare". Lika självklart som vi kan gå, så kan vi ju springa. Problemet är att de flesta som aldrig löptränat (eller kanske tränat nåt alls på länge) går ut och kör för hårt – en motivationsdödare stor som någon. I inslaget tipsade en löptränare, som jag tyvärr missade namnet på, om hans bästa tips för att komma igång och behålla glädjen;
* Håll en takt där du kan behålla en bra hållning (otroligt bra tips, då man allt som oftast möter löpare i spåret som hänger fram över fötterna…)
* Spring där du trivs (BRA tips – som jag inte riktigt reflekterat över, men benen känns så mycket lättare längs min härliga havsrunda än någon annanstans)
* Ta inte i så att du blir trött (ja… gå ut lagom hårt, men inte för hårt. Ok att vara trött efteråt, men otroligt tufft om man är grön på löpning att pressa sig genom träningen)
* Gå in i din egen bubbla (japp – tro på dig själv, och bara kör och gör)
* Undvik branta backar (det är ok att välja sin runda, och framför allt i början kan det vara skönt att undvika mördarbackar, jag lovar att sen kommer man välja backarna vid vissa pass, för att det är gött och utmanande)

Inslaget kommer garanterat upp på sajten för Nyhetsmorgon under fliken träning snart. Kika om du vill se det själv./Malin O springer vidare…

Vad väntar du på?

Väntar du på det perfekta ögonblicket? När precis allt stämmer? När barnen är snälla, maten är lagad, räkningarna betalda, facebooken uppdaterad, jobbet avklarat, frisyren perfekt, hemmet städat, TV-serien följd, samtalet ringt, frysen avfrostad, pennorna vässade, navelluddet färdigluddat, mailet kollad, barnen snälla, maten lagad, räkningarna… DET ögonblicket och SEN ska du tänka på hälsan? Som om hälsan är nåt du ska trycka in i livet, vid sidan om (eller på?) allt annat! 

Tänk om hälsa är nåt som ingår i livet. Inte som en egen del utan integrerat i allt som har med livet att göra. Vad enkelt det skulle vara! Då slapp du ju tänka på det som ett måste som kräver det där perfekta ögonblicket (nej, ärligt talat – det kommer inte att komma, det ögonblicket. Det måste du nog skapa). Då hade ju hälsa bara varit där liksom… Hur skulle ett sånt liv se ut? Då du vaknar full av energi och verkligen sträcker på kroppen, ler åt dagen och de du eventuellt har omkring dig, kanske tar en härlig morgonpromenad/-löprunda (inte som ett måste, utan som en helt naturlig grej att göra), äter en hälsosam och lagom stor frukost, går/cyklar till jobbet med en välkomponerad lunchlåda i väskan, jobbar fokuserat, koncentrerat och med glädje, ser det stora i allt det lilla som händer under dagen, träffar en kompis över en promenad, lagar en middag, i tillräcklig mängd för att räcka till morgondagens lunch, från grunden med fantastiska råvaror (ekologiska? närodlade?) som du sedan äter i lugn och ro tillsammans med de där snälla barnen till exempel, ser dammet i hörnena och andas lugnt samtidigt som du tänker att det finns ju kvar imorgon och måste inte dammas bort just nu, du läser en stund ur den där härliga boken, plockar lite och somnar trött och nöjd, sover hela natten och vaknar full av energi…

Tänk dig att hälsan är så integrerad med allt du gör att du inte ens tänker på den. Den bara är, utan massa måsten och krav. Det är hälsa i världens bästa nötskal det! Och ärligt talat: ser det livet svårare ut än nåt annat?

Idag väntar jag inte, jag hälsar! Kanske mest av allt på killen som är min man sen 19 (ja, nitton!) år tillbaka just idag. Det var inte det perfekta ögonblicket då (inget jobb, inga pengar…) men varför vänta? 

 

En hemsida från Everday