Bloggen - Sida 51 av 388 - Malin Lundskog

Relationsroman, feelgood eller rentav roadmovie?

Jag vet att jag i både någon intervju och något poddavsnitt har sagt att jag vill skriva roligt. Typ Marian Keyes. Eller Nick Hornby. Caitlin Moran. Mycket brittiskt här, märker jag. Men, jag kan tänka mig att skriva i Fredrik Backman-stil också, så lägger till honom på listan. Jag älskar ju att ha kul. Cilla, min poddkollega, tycker att jag är rolig (eller så är det bara något hon säger) och att skratta är en av mina bästa grenar. Ändå grottar jag ner mig i relationer och varenda text jag skriver liknar en relationsroman. Kan ha varit därför Cilla kategoriserade mig som en roman, när hon delade in oss i genrer för några poddavsnitt sedan (detta)?

Ramlar in i relationsromansträsket. Igen och igen.

Inte ens nu när jag pluggar och tänker att jag verkligen ska ta chansen att skriva utanför min vanliga box blir det något annat än texter i relationsromansträsket. Texterna utvecklas och jag lär mig massor, det är inte det. Och hallå! Jag älskar relationsromaner. Och relationer. Oss människor och våra beteenden. Det är ju så spännande och det vill jag fortsätta att skriva om. Men jag vill göra det med mer humor. Jo, jag säger mer eftersom både Mariannes mirakel och Ett oönskat arv har fått omdömen som feelgood med humor och relationsroman med svärta och skratt. Men jag vill mer. Recensioner på mina romaner hittar ni här.

relationsroman, feel good, malin lundskog, författare, — Här sitter jag och vill mer vid köksbordet

Enda stället jag är riktigt nöjd med humornivån på något jag skriver är i mina nyhetsbrev. HEJA-ropen. Där har jag hittat en ton som ni som prenumererar är jättenöjda med. Varenda fredag då jag skickar ut HEJA-ropen får jag svar om hur roliga de är och hur mycket igenkänning de bjuder på. På ett roligt sätt.

En road book att skratta åt

Nu ska jag bara hitta rätt i mitt romanskrivande också. Eller så är jag rätt? Jag kanske inte är roligare än så här? Onödigt att strida mot sin I alla fall inte just nu. Jag pluggar ju av en anledning. Inte för att bli roligare kanske, men för att utforska skrivandet, lära mig mer och vem vet. Kanske en vacker dag hitta knepet som gör en text rolig.

Apropå att plugga: En alldeles fantastisk fördel med att plugga kreativt skrivande är responsen vi ger och får på varandras texter. Idag har jag träffat min grupp för responssamtal på en text vi skrev i förra veckan. När jag skrev den kände jag direkt att jajamensan, relationsromans-stuket, här kommer jag! Men vet ni vad mina kursare sa? Det kan ju också vara ett misslyckande från mig, att jag inte är tydligare med vad det är för typ av text jag skriver, men. De sa. ”Det här kan bli antingen eller relationsroman eller en feelgood.” Och: ”Den här texten vill jag ha till en road movie”. Alltså va? Jag är kanske inte alls så fast i relationsromansträsket som jag trodde. Och en road movie ändå. Det är ju coolt. En rolig road movie, fast bok. En road book att skratta åt. Det kanske är min grej?

Förresten, vill ni ha mitt HEJA-rop (= bli mina kompisar och få det bästa av mig och ett och annat vip-erbjudande när jag har sådana), så ska ni klicka på länken här: Ja, jag vill ha Malins HEJA-rop! Det är lika lätt att avregistrera sig från det, som det är att signa upp sig. Ifall ni vill sluta vara mina kompisar.

Vi ses snart igen och eftersom både skrivandet och livet är en ständigt pågående process, så kanske jag lär mig att skriva roligare? Eller så gör jag inte det men utvecklar min relationsroman-ådra? Allt funkar, så länge vi lär och det gör vi ju så länge vi lever, såatteee: heja lärandet!
Kram Malin Lundskog

Välvillig läsning

Det är ändå najs det här digitala livet. Att jag kan lyssna på föreläsning medan jag kör hem från stan. Som idag. När Linnéuniversitet bjöd oss kreativt skrivande-studenter på föreläsning, eller snarare diskussion och reflektion, om välvillig läsning. Så intressant och något jag skulle kunna prata i evighet om. Bara ordet välvillig får mig att må bra. Välvillig läsning. Känner ni? Ett mindset som jag tycker vi kan ha med allt i livet. Även om det är svårare än motsatsen …

Välvillig läsning handlar om att vilja en text väl och också leta efter det som är bra i en text. Always look on the bright side of life, så att säga. Ja, som jag har pratat om under alla mina år om hälsocoach. Hitta guldkornen i livet. I dig själv. I alla andra. Och i det här fallet i böckerna.

Men precis som i resten av livet så har vi enklare för att klaga. Hitta det som är negativt. Och det är inte vårt fel. Det är den mänskliga naturens fel. Såg vi inte farorna och problemen hade vi inte överlevt. Välvillig läsning och en generellt välvilligt inställning till alla och allt, det kräver mer av oss än motsatsen. Att dissa och kritisera en bok eller en person, det ger på något sätt den som kritiserar makt. Har ni tänkt på det? Att det är mer sårbart att att ha ett förlåtande och välvilligt förhållningssätt. Men, som ni alldeles säkert har tänkt på, så är det de starka som vågar visa sårbarhet. Som vågar lyfta andra och som dessutom orkar leta upp det som är bra, även om det kan vara svårt.

Välvillig läsning är svårare än motsatsen

Om vi nu ska hålla oss till böcker, så är det precis som någon sa under diskussionen: det man inte gillar, eller det som inte är bra av olika anledningar det utmärker sig. Man hakar upp sig när man läser. Ja, texten kanske till exempel innehåller faktafel eller alldeles för många felstavningar. Och då reagerar vi. Men när allt är bra, då flyter det på utan störande moment. Och det är där träningen på att läsa välvilligt kommer in. Det är då de välvilligt inställda lägger märke till vad det är som är bra. Och varför man tycker att det är bra.

Ser ni, vilken glädje vi har av att välja det välvilliga förhållningssättet? Och visst mår vi bättre av att hissa än att dissa i längden? Jag har inte reflekterat över det här förhållningssättet när det gäller läsning förut. Ändå pratar jag i vårt nästa avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla (släpps fredag 25/10, spelades in i söndags) om att det är enklare att hitta det jag inte gillar i en text. Vilket sammanträffande!

välvillig läsning, mini cooper, göteborgssystrarna — Dagens föreläsningssal.
Kom på, är det någon gång ni ska testa välvillig läsning är det när ni läser de här böckerna kanske, he he …

Allt det där och mycket mer fick jag mig till livs i dagens digitala diskussion/reflektion/föreläsning. Samtidigt som jag körde från stan och världens bästa lilla Stella. Snacka om njut på alla plan och fan ta den som någonsin förhåller sig på ett annat sätt än välvilligt till henne.

Välvillig läsning, precis som välvilligt inställning generellt – det kräver alltså mer av oss. Hur bra som helst, för då utvecklas vi ju mer och är det något vi vill, så är det väl att fortsätta utvecklas?

Vi ses snart igen, tills dess: keep up välvilligheten! Testa att möta nästa bok OCH nästa människa med största möjliga välvillighet. Berätta, hur känns det?
Kram Malin Lundskog

Mer om att välja mindset hittar ni, bland annat, här: sätt färg på blue monday och Vi är enastående på att skaffa oss goda vanor.

Skärgårdens bokmässa på Donsö

Skärgårdens bokmässa aka öbornas egna bokmässa! En sån sak kan man ju inte missa om man är en av författarna som bor i skärgården, eller hur? Förra året hade skärgårdens bokmässa världspremiär och det missade jag helt, men nu så. Nu är jag med! Och jag hoppas innerligt att ni som gillar västkustfeelgood med humor också är med. Det är vad jag bjuder på när jag lämnar norra delen av Göteborgs skärgård för södra och Donsö.

Förresten behöver ni inte alls gilla feelgood och relationsromaner, som mina romaner Ett oönskat arv och Mariannes mirakel är, för att komma till Donsö. Temat på bokmässan är deckare och spänning, så det blir fullt fokus på sådan litteratur. Äh, ni behöver inte ens gilla det för att komma. En tur ut i ö-världen är alltid en go tur, eller hur?

Fina hedersgäster också! Jeanette har jag kamperat med förut, på Akademibokhandelns träff för sina bokklubbar. Där hade jag även min allra första bokhandelssignering (som ni kan läsa om här)

Skärgårdens bokmässa kommer till Donsö och det gör jag och mina romaner också. Här kan ni läsa mer om de andra som kommer: Öbornas egna bokmässa.

Söndagen den sjuttonde november klockan 13-17

askeladden, knippla hamn, vinter — kanske, kanske kan vi ta båten till Donsö. Får se vad november bjuder på för väder.

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: heja eldsjälar som drar ihop bokmässor och alla er som kommer och besöker dem. Ja, förresten: heja oss som skriver böcker så att det kan bli bokmässor också?
Kram Malin Lundskog

AW med hummerklubben

I fredags var vi på aw med hummerklubben. Jo, för det finns en hummerklubb här på Knippla. Och ja, den är vi med i sedan förra hummersäsongen. Allt är på skoj i klubben som också har ett kul namn: Kuba Libre. Kuba står i det här fallet för kupa (= tina/bur), men vilka ö-bor uttalar p som p liksom?

sjöbod, kreativt hylla, vespa, knippla — En vespahylla! Jamen, varför inte?

Hur som helst, så har denna två år gamla klubb en styrelse och ett vandringspris som den som har fått upp största klon under säsongen vinner. Alltså, vem vill inte stoltsera med det här vandringspriset ett år (se nedan)? Claes och jag var chanslösa i år, även om vi har fått upp fler humrar än någon av våra tidigare hummerfiskesäsonger höll ingen av klorna måttet.

AW med hummerklubben, vandringspris, kuba libre — tjusigt, eller hur?

Men som sagt: allt är på skoj. Till och med så skoj att jag fick (kanske tog på mig?) rollen som sammankallade i den sedan i fredags nyinstiftade festkommittén i Kuba Libre. Nästa år blir det inte bara AW med hummerklubben. Det blir hummerfest! Inte för att det är något fel på en AW. I en sjöbod. På en liten ö ute i havet.

Hur som helst, hummersäsongen är inte över även om klotävlingen är avgjord. Vi fortsätter ett tag till och i går när jag kom hem efter mitt nattliga äventyr (läs mer om utenatten här) drog vi våra burar igen. Och för både Claes och mig och de andra i hummerklubben så är det trots allt utonjutet och havet och det goa snacket som är den största tjusningen med det hela. Kanske med hela livet?

havet, hummerfiske, knippla, västkusten, — Claes agnar kupor och jag rattar båten

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: heja kul sammanslutningar och leken i livet.
Kram Malin Lundskog

Vi sov ute i oktober också

Ja, i natt firade vi vår enutenattimånaden-natt för oktober. På en helt ny plats även om vi var kvar på vår ö. Under veckan har jag hamnat på villovägar här ute och upptäckt två helt nya platser att hänga upp hängmattan på och i natt hängde vi alltså upp våra hängmattor på en av dem. Här var det mer lä för kvällens och nattens vind och även om ön är liten, så är det ju kul att testa nytt. Alltså, tänk att vi sov ute i oktober också?! Och tänk att både Agneta och jag var så varma under natten tack vare alla våra nya knep, och en del ny utrustning, att vi var tvungna att öppna upp och plocka av oss under natten.

vi sov ute i oktober, en utenatt i månaden, utonjut, knippla, hennessy hammock, hängmatta — hängmatta och tar på plats i dagljus

hennessy hammock, knippla, oktober, hängmatta, tallar — ”hejdå hängmattan, vi ses om några timmar!”, sa jag och gick på hummer-after work (den berättar jag mer om här)

Kvällen kom och vi spelade näsflöjt

malin lundskog, pannlampa, glad, knippla — jo, så här glad var jag på väg min utenatt

Framåt kvällen packade jag ihop sovsäck, liggunderlag, fårskinnsfällar, vin, glas, varmvatten, te och med näsflöjten (en hängmattetradition vi har håller i ända sen juni) i högsta hugg gick jag mot min hängmatta. I mörkret tände jag pannlampan och spelade en trudelutt och jodå. Från hängmatteplatsen fick jag svar från en annan näsflöjt. Ha ha ha, man har inte roligare än man gör sig?

Ja, sen satt vi där på en klippa i mörkaste mörka oktobernatten. Vi lyssnade på ljud från havet, åt ost och kex, drack vin och pratade om livet. Generationerna som kom innan och de som kommer efter. Hängmatteutrustningen, som vi egentligen har noll koll på och årets kräftfiske.

Trots moln på himlen ljusnade det efter ett tag. Då fascinerades vi en stund av hur sanslöst bra våra ögon var på att anpassa sig till mörkret. Sen insåg vi att bakom molnen lyser att fullmånen. Precis som vi insåg att det där som plaskade ute i havet mer troligt var en säl än en späckhuggare … Visst är det alldeles underbart hur ett samtal kan bölja mellan allt och ännu mer?

Och sen kom natten

vi sov ute i oktober, haven hammock — Agneta rör sig med vindens fart, vid sin nya (fast begagnade, finns en grymt bra begagnatmarknad för hängmattor!) hängmatta

Efter några timmar hoppade vi i varsin hängmatta och är det någonstans det är skönt att somna så är det i hängmattan. Det är så annorlunda från hemma i sängen. I hängmattan ålar jag mig ner i sovsäcken, råddar rätt med liggunderlagen och lägger mig rygg och bara känner hur jag liksom susar bort. Till näsflöjtsgodnattvisa. Och ni som undrar om jag sover på rygg hela natten, så är svaret nej. Jag ligger på sidan också och det går alldeles utmärkt.

och precis som att näsflöjtarna är med varje utenatt, så är välet vi hittade när vi gick ut för vår första utenatt med som pynt.

I vanlig ordning vaknade jag någon gång under natten. Kissnödig. Det är lite meckigare än hemma förstås, men vad gör det när molnen hade blåst bort och himlen bjöd på stjärnor och en full måne?

vi sov ute i oktober, en utenatt i månaden, fullmåne, tallar — alltså!!!

stjärnklart, himmel, natt, knippla — ser ni stjärnorna?

Vi sov ute i oktober och solen gick upp

vi sov ute i oktober, tallar, soluppgång, knippla

När jag vaknade kikade jag ut mot en soluppgång bakom alla tallegrenar. Varm och go och väldigt välvaggad. Efter en stund hörde jag Agneta röra på sig och så tog vi en sväng upp på berget och kollade utsikten.

soluppgång, vi sov ute i oktober, knippla, västkusten — naturen vackra till sig nåt så in i hoppsan!

I öster var soluppgången så snygg som bara en soluppgång kan vara och när vi vände blicken mot Marstrand i norr, såg vi det här:

utsikt, himmel, hav, knippla, västkusten — ser ni segelbåten?

Efter några ah:n och ååh:n av förundrar tog vi en mugg te och den var det slut på nattens äventyr. Som jag troligtvis bär med mig med värme och pirr en lång tid framöver.

utonjut, te, natur, hängmatta — Börjar alltid dagen med kaffe hemma. Men det är något med utomhuset och morgon-te …

Tips för att hålla värmen under en natt i hängmattan

Just det ja, några av våra nya knep: jag har skaffat ett värmereflekterande liggunderlag (det där silvriga ni ser i hängmattan. Jag la det under fårskinnsfällarna (som inte syns på bild eftersom jag började packa ihop innan jag fotade) och oj oj oj vilken värme jag har haft underifrån.

Vattenflaskan på bild har jag haft som element i sovsäcken. Det är en enliters vattenflaska som tål kokhett vatten. Jag fyllde den med det innan jag gick hemifrån i går kväll och stoppade ner den i mina raggsockar som värmeisolering. I morse var den fortfarande ljummen! Jätteskönt att peta runt den i sovsäcken.

Och , som jag skrev tidigare, vi var himla varma båda två när vi sov ute i oktober. Jag på min silvriga double bubble (tror att liggunderlaget heter så) och med min varmvattenflaska, Agneta med sina dubbla uppblåsbara liggunderlag och fårskinnsfällar.

Vi är lika glada båda två, över att det finns någon mer som säger ja till att sova ute även om det är oktober. För det är både skönt och också väldigt roligt med sällskap en mörk kväll och natt.

Vi ses snart igen, då berättar jag mer om vad jag gjorde när jag kom hem (en ledtråd är hummer). Tills vi ses: heja livet och att tacka ja till livet i det!
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om våra utenätter, hittar ni alla mina inlägg om dem här: Jag säger ja och jag älskar det

86: Brevet från lillan

Cilla kommer ut som den ofrivillige författaren (eller är det ofrivilliga?) och är själv nyfiken på vad som ska hända i hennes manus. Malin delar in sitt manus i akter och dessutom genrebestämmer de sig som personer. Vem är en spännande och humoristisk feelgood och vem önskar att hon var en bladvändare, men klassas som roman med inslag av humor?

Häng med på snacket om struktur, veckans boktips och snälla människor (och gissa vem som är bortcensurerad …). Det blir kul!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.