Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Läsning gör oss attraktiva

Innehåller sponsrad länk till Bokus

Sju av tio svenskar anser att läsning är ett attraktivt intresse. Inte för att det är att för oss som läser, men ändå … Extra attraktiva tycker vi att de som läser en genre vi själva tycker om är mest attraktiva. Men att läsning gör oss attraktiva, det är vad en undersökning från Verian Sifo visar.

Undersökningen visar också att vi är fler som i alla fall tror att vi kommer att läsa mer fysiska böcker i sommaren än vi gjorde förra sommaren. Hurra säger jag, som självklart hoppas att många av de som vill läsa hittar till mina böcker. Vill ni tipsa era nära och kära om dem är det tydligen också en bra grej för att stiga attraktionsskalan. Många gillar att diskutera böcker. Här hittar ni Ett oönskat arv om ni inte vill ha ett signerat ex. Då mejlar ni mig, så löser jag det såklart.

ett oönskat arv, malin lundskog, omslag
en kommande bokklubbsbok?

Jag gör det definitivt, det vet ni säkert. Jag har ju både startat en bokklubb här på Knippla och dessutom drivit onlinebokklubb för min debutroman Mariannes mirakel. Det är troligt att jag drar igång en bokklubb för Ett oönskat arv efter sommaren. Ja, det känns ju extra viktigt nu, med tanke på attraktionskraften i böcker, läsning och prat om böcker, he he.

Jag läser, en ny raggningsreplik?

”Hej, hej, jag läser romaner. Både historiska, relations- och feel good-romaner. Och du?”

Varsågoda, det där var ett tips på en raggningsreplik. Jag ska inte ut och ragga utan är väldigt glad i min man sedan tjugonio år och trehundrasextiotre dagar (jamen, fattar ni – trettio år alldeles i dagarna?!). Trots att han läser deckare och thrillers …

Men hur som helst: att det är mer attraktiv för andra är väl egentligen inte så himla intressant. Det som är intressant är ju att det är så härligt att läsa och att vi mår bra av det. Men om ni använder mina romaner i dejtingsyfte är jag inte den som tänker sätta stopp för det.

läsning gör oss attraktiva, läsa bok
läser med utsikt

Skiter ni i just mina romaner vet ni väl att vi alltid tipsar om böcker i podden Skriverier med Malin och Cilla. Många av dem hittar ni här: boktips. Våra boktips och vi författare är er service i dejtingdjungeln, he he.

Vi ses snart igen och tills dess: heja läsningen av fysiska böcker.
Kram Malin Lundskog

Kränkningar på mors dag i nytt poddavsnitt

Idag släppte vi det trettiosjunde avsnittet av podden Mitt perfekta liv. I den här episoden pratar vi om skillnaden att leva med och utan barn. Vi diskuterar normerna kring att välja eller välja bort barn. Jag har ju två barn och för mig var det inte ens en fråga om att välja bort barn, medan det för Viktoria alltid har varit självklart att inte bli mamma. Ja, och så pratar vi om kränkningar på mors dag …

Varför har hon fått frågor, kommentarer och andra människors tyckanden slängda i knät på sig? jag har ju glidit genom livet utan att få höra att jag kommer att ångra mitt beslut. Vad är det som gör att någon känner sig kränkt när andra stoltserar på Instagram med sina barn och när är pratet om barn en #triggervarning?

kränkningar på mors dag, poddavsnitt, mitt perfekta liv, malin lundskog, Viktoria davidsson

Hoppas att ni vill hänga med på vår nyfikna resa mot ett perfekt liv och hur kränkningar på mors dag blev en fråga att ta upp i podden. Lyssna här eller i er favoritpodd-app.

Här hittar ni alla våra avsnitt, om ni är sugna på en recap.

Kvinnlig kraft och kreativitet

Jag tog mig ända till grannön Hyppeln idag och träffade Carro, Caisa och Lotta. De här tre kvinnorna är fyllda med så mycket go, styrka och skaparglädje att jag blir alldeles lycklig. Den ena har ritat vårt kök, den andra har jag haft ett kreativt event med och den tredje har varit med på min gruppträning på Pedagogen park. Och så visar det sig att de är systrar. Så fyllda av kvinnlig kraft och kreativitet. Och så med på att göra något av all kraft och kreativitet vi alla går och bär på.

kvinnlig kraft och kreativitet, hyppeln, nätverk, kraftverk

Vi får se vart det bär hän med det som vi inte vill kalla nätverk på grund av låter tråkigt och fyrkantigt. Det måste inte heller bära hän någon särskild stans, för den här resan är sannerligen mödan värd. Och jag är glad att jag får finnas i ett sammanhang där prestigen är som bortblåst. Och jag får dricka bubbel och skratta hur mycket som helst. För det är vad vi gjorde ikväll, de tre systrarna och jag. I det som nog slutade med att vi kallar oss kraftverk. Där garden hålls nere, vi lär av varandra och får vara precis som vi är.

Kvinnlig kraft och kreativitet

Ja, vad menar jag egentligen med det där med just kvinnlig kraft och kreativitet. Det kanske hade räckt att skriva mänsklig, men jag vill ändå poängtera att det är en generös kraft. En varm och tillåtande kraft. En som bär med sig andra.Och en kreativitet där alla idéer är bra, där det inte finns något om att sådär har vi inte gjort förut och där vi inte behöver bära kavaj för att bli lyssnade på. Är ni med på vad jag menar?

En fin nationaldag

Ett kraftverk, en regnbåge och ett härligt dopp – det här var en nationaldag som inte går av för hackor om ni frågar mig. Men apropå nationaldag: är det någon som firar den den på något särskilt sätt? Jag gör det inte. Och det kanske är tack vare att vi har det så bra? Tar för givet att att vi kan starta kraftverk och dricka bubbel och är fria att bada (nakna). Nu när jag tänker på det är det kanske en jätteanledning att fira egentligen? Att den kvinnliga kraften får synas, utvecklas och kännas? Och att ingen tystar vår kreativitet.

Vi ses snart igen, tills dess: heja friheten, kraften och kreativiteten.
Kram Malin Lundskog

kvinnlig kraft och kreativitet, knippla, svenska flaggan
Flaggan vajade och jag hittade skatten när jag kom hem till Knippla från Hyppeln

Min bok är en pärla för medelålders kvinnor

Jag är så glad och tacksam över recensionerna som kommer på min roman Ett oönskat arv. Som den på Marinas bokhylla som dök upp idag. Min bok är en pärla för medelålders kvinnor, skriver hon. Alltså. Gissa vilka jag har haft i åtanke när jag har skrivit? Och gissa om just en sån mening gör att jag hoppar (trots pajat knä) av glädje? Ni får en gissning …

min bok är en pärla för medelålders kvinnor, ett oönskat arv, recension, författarskap, feelgood

Väl grundade karaktärer och skildringar av öborna extra fint

Marina skriver så mycket fint om Ett oönskat arv. Ja, jag är faktiskt överväldigad av att få höra att mina karaktärer är väl grundade och när hon skriver om att skildringarna av öborna känns extra fint, blir jag extra glad. Marina vill till och med vara en del av deras älskvärda och galna värld. Lucky me som är en del av den, eller hur?

Recensionen från Marinas bokhylla i sin helhet

”Ett oönskat arv” är den fristående uppföljaren till ”Mariannes mirakel”. Malin har skickligt vävt in tillräckligt med trådar för att det inte skall kännas som att läsaren missat något om hen inte läst den första boken. 

”Ett oönskat arv” är i grund och botten inte bara en fin relationsroman om två systrar, utan en bok om medelålders kvinnor, om hälsa och om arvsynder. 

Boken är en lättläst bladvändare i ren och modern feel good-anda, som passar utmärkt som sommarläsning. Med lättsamhet sätter Malin fingret på många viktiga ämnen, som jag själv brinner för, vilket gör att jag uppskattar berättelsen än mer. Till en början tar det några sidor för mig att komma in i boken, men efter något kapitel eller två fångar berättelsen mitt intresse och efter det flyter det på i ett fint tempo.

Malin väver ihop ett vackert mönster av både humor och allvar, med en enkelhet som jag uppskattar. Den händelserika berättelsen får mig att ömsom dra på smilbanden, ömsom bli irriterad, och ibland bli lite mer än bara irriterad.

Recensionen fortsätter:

Miljöbeskrivningarna är fantastiska. Malin har lyckats fånga själva essensen av Västkusten. De väcker minnen och en längtan att ta mig till havet, ta en promenad längs klipporna eller åka ut med en liten båt och fiska.

Karaktärerna känns väl grundade och trovärdiga. Malin bjöd på den ena intressanta karaktären efter den andra med en viss mångfald som jag uppskattar hos en författare. Som medelålders kvinna kan jag känna igen mig i båda systrarna och även i deras syskonrelation. Malin skildrar systrarna på ett sätt som gör att en kommer dem nära och en får en djup förståelse för dem båda. Hennes skildringar av öborna känns lite extra fint, en kan inte låta bli att tycka om de gamla kloka kvinnorna som alla är speciella på sitt sätt. Jag känner att jag hade trivts att vara en del av deras begränsade och galna, men älskvärda lilla värld.

”Ett oönskat arv” är en känslofylld bok med många överraskningar och ligger helt rätt i tiden. Med sin mångfald av intressanta karaktärer och händelserika innehåll, kan jag se, som även en annan recensent tyckt, att den skulle göra sig bra som en filmatisering eller kanske en teater. En pärla för medelålders kvinnor. 

Tacksam för tyckande och extra sugen att skriva på nytt

Som sagt: jag är så in i hoppsan tacksam för recensioner. Särskilt om recensenterna gillar mina böcker. Såklart. Och ni som läser, er älskar jag. Massor. Fortsätt med det. Har ni inte läst Ett oönskat arv än? Eller Mariannes mirakel? Hör av er för signerade ex. Annars finns romanerna i nätbokhandeln och på Akademibokhandeln, Frölunda torg, Kristina shop och galleri här på Knippla och Sigges på Hönö.

Och nu då? Ja, nu suger det i skrivartarmen om att ge mig in i nästa berättelse. Det som jag hoppas blir min tredje roman är ju ute på vift hos förlag (som jag skrev om här) och just nu inget att göra något åt. Men en fjärde roman, det vore ju något det också. Eller, vad säger ni?

Vi ses snart igen, tills dess: heja alla er som hör av er. Som läser. Och tycker.
Kram Malin Lundskog

Förresten: Marinas bokblogg hittar ni här. Kolla in om ni är sugna på boktips! Och apropå att boken passar medelålderskvinnor, minns ni rummet fullt av kvinnor i klimakteriet?

Rehab och hopp om framtiden

Min knärehab fortsätter. Och när jag är på gymmet glömmer jag till och med av att det på grund av skadan jag är där. Jag tränar. Och har kul! För den här rehabvändan (kommer ni ihåg att jag spårade ur?) har fått mig att gilla gymmet. Att strunta i att jag är inomhus. Idag blev det rehab och hopp om framtiden i en härlig kombo.

Hoppet om framtiden

rehab och hopp om framtiden, malin lundskog, gym

Jag var ganska ensam på gymmet idag och det är ju himla skönt. Men det var också kul den stunden jag tjuvlyssnade (gick faktiskt inte att låta bli ens om jag hade velat) på ett gäng unga killar. Vältränade. Skitstarka. Med kepsen bakochfram. Och ett så himla framtidshoppfullt samtal.

Några av killarna jämförde sina rippade magar med varandra och började diskutera hur konstigt det var att en såg ut si och en annan så, trots att de tränade och åt på samma sätt.

”Men det går ju inte att jämföra sig med varandra. Alla är ju olika”, sa en i gänget och de andra höll med. De fortsatte diskussionen om att man inte ens ska jämföra sig med andra.

Herregud, vad glad jag är att jag tjuvlyssnade. Visst ger det hopp för framtiden? En framtid då vi skiter i att jämföra oss med varandra. Och jag är just nu i en sådan fas att jag inte heller ska jämföra mig med mig själv. För aldrig någonsin har jag varit svagare än jag är nu. Förutom i början av min rehab. Men jag känner mig stark. Jättestark! Och det är inte en faktor att förakta, den känslan. Eller hur?

Min rehab och nästa generation ger mig hopp för framtiden. För visst är vi många som fastnar i jämförelseträsket mellan varven? Och inte tänker på att hur olika våra förutsättningar är … Och med den känslan tror jag till och med på come back i skidbacken för mig. Snacka hopp om framtiden!

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: heja alla kloka ungdomar.
Kram Malin Lundskog

Jag har skrivit om jämförelser förr, bland annat här: Jag får prestationsångest och jämför mig med andra och Morgonrutiner på blanka eftermiddagen

rehab, Malin Lundskog, träning
när man inte jämför sig vågar man tydligen ta selfies ur vilka vinklar som helst …

Töser ville jag inte ha

Töser ville jag inte ha är titeln på en bok om bohuskustens fruntimmer. Om deras tuffa liv genom åren. Om att de kunde få tio barn varav några dog och var de överlevande barnen flickor blev de pigor. Alldeles för tidigt. Jag träffade Ingalill Andreasson förra sommaren och köpte boken av henne. Har läst delar av den och förundrats. Förfasats. Och blivit än mer tacksam över att jag lever här just nu. Vilket jävla slitliv rent ut sagt!

töser ville jag inte ha, bok om bohuslän av ingalill andreasson

Författarsamtal och ostbricka

Hur som helst, så kom Ingalill till knippla idag och pratade om sin bok. Jag tog med mig mamma till Börjes bo, en sjöbod ute på piren. Där käkade vi ostbricka, tog en öl och lyssnade på Ingalills inlevelsefulla berättelse om hur det var. Förr. Och att man inte ville ha töser, för de skickades iväg i pigtjänst alltför tidigt. Ja, och så sjöng Ingalill tillsammans med sin moster, sin kusin (min granne Ingrid) och Börje, vars boa vi var i, själv.

ostbricka, börjes bo, författarsamtal, töser ville jag inte ha
söndagsmys, som vi väl kallar det?

Så himla mysigt att sitta i boa (jo, men jag kan väl få låtsas att jag är öbo på riktigt och uttala bod som de infödda gör …) och lyssna på hur det var förr längs kusten. Och att sitta bland dem som både minns och är släkt med de som var med då. När det var slitsamt på riktigt.

Ingalill signerar (och den uppmärksamma förstår att detta är boa där man gillar bra musik …)
töser ville jag inte ha, knippla, sjöbod, börjes bo
sjöbodar, piren, knippla

Och jamenvisst, ni som hänger med i podden Skriverier med Malin och Cilla kanske minns att jag har sagt att jag vill skriva en historisk roman. Nu är jag ännu mer sugen. Och jag vet inte om det är åldern eller ön, men så kul jag tycker att det är att lära mig om hur det var förr.
Förstå samband. Och inse hur jäkla bra jag har det.

Vi ses snart igen och tills dess: heja alla som har gått före och gjort vårt liv i dag så bekvämt.

Kram Malin Lundskog

En hemsida från Everday