Bloggen - Sida 96 av 389 - Malin Lundskog

Och på söndagen både slutar och börjar jag veckan

Från fredag eftermiddag till söndag morgon tar jag helg. Och på söndagen är jag redo att jobba igen. Inte bara redo förresten, jag är oftast sugen på att ta tag i jobbet när söndagen är här. Då avslutar jag veckan som har gått om jag har grejer jag bara måste komma ikapp med. Dessutom laddar jag upp för veckan som kommer. I ett lagom tempo och på halvlösa boliner. Ja, jag gillar verkligen arbetslusten som kommer efter ett och ett halvt dygns avhållsamhet.

Idag har jag bloggat ikapp mig, svarat på mail och planerat veckan som kommer med nyhetsbrev (du missar väl inte mitt HEJA-rop? Det får så mycket beröm att jag blir alldeles generad), blogginlägg och ett skrivretreat jag ska på. Dessutom har jag kört träning med ett så härligt gäng här på Knippla, som jag gör varje söndag. Idag har vi också haft styrelsemöte i öns nystartade företagarförening och dessutom ett möte om finansiering och utveckling av Föreningsgården här på Knippla.

Och på söndagen

Ja, det är som att söndagar är en enda härlig bonusdag för mig. Då energin är tillbaka efter en ledig lördag och oftast en ledig fredag eftermiddag också. Och vet ni vad jag tror? Jag tror att det är något med att jobba på de där lösa bolinerna och söndagar är som klippta och skurna för för den approachen. Det är ju egentligen en ledig dag. Är ni med?

Och imorgon är det måndag, då drar en ny rolig arbetsvecka igång. En kort sådan, eftersom jag drar på skrivretreat torsdag till söndag.

Oavsett om vi jobbar söndagar eller inte, så ses vi snart här igen. Tills dess: HEJA er, allihop.
Kram Malin Lundskog

Malin Lundskog, nybadad, oktober på Knippla, västkusten — och som de allra flesta söndagar slapp jag duscha efter träningen, eftersom havet låg och väntade på mig …

Hela havet stormar

Det är inte bara för att jag måste på grund av hundar som jag går ut en dag som denna. Eller går och går. Stretar dubbelvikt är nog en bättre beskrivning på promenaderna idag. Och på klipporna kröp jag till och med. Men man vill ju inte missa naturens alldeles egna skådespel, eller hur? Snacka hela havet stormar.

utsikt, hela havet stormar, vågor vid bastun på knippla, oktober 2023

hela havet stormar, vågor vid bastun på knippla, oktober 2023 — någonstans under allt vågskum är en av våra finaste badtrappor

hela havet stormar, Ankis badplats på knippla, oktober 2023 — här är en annan härlig badplats, Ankis.

hela havet stormar, vågor vid Ankis badplats på knippla, oktober 2023, vågskum

hela havet stormar, vågor vid Ankis badplats på knippla, oktober 2023m översköljd badbrygga

Vilken lyx det är att kunna gå hem och stänga dörren om sig en dag som denna. Och att inte vara sjöman …

Ses när det mojnar, tills dess: HEJA på!
Kram Malin Lundskog

Malin Lundskog, storm, knippla — Nej, det räckte inte att hålla i hatten, den blåste av ändå . Höll fast den med luvan.

Skriverier med Malin och Cilla 60

Från hybris till hopplöshet via nyfikenhet, otålighet och sorg. Författarna Cecilia Andersson och Malin Lundskog pratar känslor i författarlivet. Och störst av allt är avundsjukan. Eller är det glädjen?

Häng med bakom kulisserna där det skrivs råmanus, redigeras och planeras releaser. Och frågan är: hur hamnar Malin i Sydamerika med en mick i handen?

Bokklubben Malin pratar om hittar ni här

Ju mer jag vet, desto mindre kan jag

Eller ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag vet. Det här kan man säga på många sätt och oavsett om det är Sokrates eller någon annan som har myntat ett uttryck som låter ungefär så här så har jag tänkt massor på det under senaste redigeringsperioden. Jösses vad jag har lärt mig mycket. Och ännu mera jösses vad jag upptäcker att ju mer jag vet, desto mindre kan jag.

Just författarskapet ligger närmst till hands för mig apropå det här, eftersom jag är ny i branschen. Ju mer jag redigerar och läser om författarens verktyg, desto mer inser jag hur mycket kunskap det finns där ute som jag inte har anammat. Än. Jag älskar det! Och jag ser fram emot att lära mig mer. Mycket mer. Hoppas att jag kommer ihåg det när det blir motigt.

därför firar jag, som författare, världsbokens dag, Malin Lundskog — Vet ingenting just nu, men har i alla fall en hylla med mina egna alster

Framför allt hoppas jag att jag kommer ihåg det om jag skulle få för mig att gå runt och sprätta som en viktigpetter som tror att hon kan allt. Det finns alltid mer att lära, eller hur? Och om jag någon gång går runt och sprätter, snälla påminn mig om det jag just skrev.

Pippi klarar biffen

Ni har säkert träffat på människor som tror att de vet allt och vill ut och frälsa världen efter en endagskurs i vad det nu är de har gått kurs inom. Ska vi inte låta dem (oss? mig??) göra det? Vi behöver i alla fall inte trycka ner någon genom att säga att de ska få se att det inte är så himla lätt. Jag tycker att vi låter både oss och dem vara i den här Pippi Långstrump-fasen (även om många hävdar att det är Karlsson på taket som sa det, men skitsamma): det har jag aldrig gjort förut, så det klarar jag säkert.

Eller som min mormor, en annan klok kvinna brukade säga: Frisk vågat, hälften vunnet. Om vi vågar testa för att vi tror att vi kan, kommer vi att märker att vi har mer att lära. Vi blir nyfikna, lär oss och använder kunskapen. Den kunskapen kanske är så kul att ha, att vi vill lära oss mer och när vi kan mer, vill vi lära oss ännu mer. Och så vidare? Eller så är vi nöjda oavsett var vi befinner oss på expertkurve-nivå. Och det är fine. Eller hur?

Expertkurvenivån förresten, i alla fall ursprunget till den, kommer från Duning och Kruger och den visar att vi börjar någonstans i Pippi-stadiet. Maximalt självförtroende, eller i alla fall maxad nyfikenhet, och en medvetenhet om att vi inte har någon kunskap. Sedan går vi den där endagskursen och vill ut och frälsa världen. När vi märker att världen inte blir frälst inser vi att vi kanske inte kunde så mycket ändå, självförtroendet dalar och vi lär oss mer. Och mer. Och ju mer vi lär oss, desto mer inser vi att vi inte kan. Eller så ger vi upp, men det är inte aktuellt för mig just nu.

Ju mer jag redigerar, desto mer vill jag lära mig om hantverket

Det här har jag alltså tänkt på under min redigering. Ju mer jag lär mig om dels redigering i sig, men också om att bygga karaktärer, miljöer och skapa bra dialoger, desto mer vill jag lära mig om hantverket som romanskrivandet innebär. För det finns så oändligt många fler lager i romanskrivandet än jag någonsin kunde föreställa mig. Alltså, på riktigt. Ju mer jag vet, desto mindre kan jag.

Och med det sagt propsar jag fortfarande på att alla ska läsa romandebutanter. Tänk vad spännande att följa med i utvecklingen när en författare lär sig mer. Och mer. Och mer.

Jag vet förresten inte om jag är i min Pippi-fas. Jag menar, dra igång en online-bokklubb för att läsa min romandebut tillsammans med er. Ja ja, alltid lär jag mig nåt. Hoppas jag. Ja, det vore så himla kul om ni ville hänga med. Här hittar ni allt om Mariannes mirakulösa bokklubb.

Ses snart igen, nu redigerar jag vidare på mitt tredje romanmanus. HEJA ALLA!
Varma kramar Malin Lundskog

Morgonmeditationen som kändes i hela mig

Jag mediterar (nästan, nästan) varje morgon sedan fem-sex år tillbaka (kan vara fler år, de går ju så fort att jag inte hänger med riktigt). Och jag är så himla glad över den rutinen. Morgonmeditationen ger mig en mjukstart in i dagen oavsett om jag kommer till livsomvälvande insikter eller inte (oftast inte). I morse var det så mycket som föll på plats under meditationen. Och då visade det sig att det inte var en meditation utan en bön jag lyssnade till. Och den kändes i hela mig.

morgonmeditation, köksbord, ljuslykta, knippla — morgonmeditationen börjar när lyktorna tänds …

The prayer of St Francis

Lord, make me an instrument of your peace:
where there is hatred, let me sow love;
where there is injury, pardon;
where there is doubt, faith;
where there is despair, hope;
where there is darkness, light;
where there is sadness, joy.
O divine Master, grant that I may not so much seek
to be consoled as to console,
to be understood as to understand,
to be loved as to love.
For it is in giving that we receive,
it is in pardoning that we are pardoned,
and it is in dying that we are born to eternal life.
Amen.

Slumpen är kanske ingen tillfällighet

Visst är den fin? Och kanske är det så att den kändes i hela mig för att det är krig och bränder och översvämningar och skjutningar och jordbävningar all over. Slumpen är kanske ingen tillfällighet ändå, för bönen som också kallas fredsbönen kom precis när den skulle. Och den behöver i alla fall inte jag vara troende för att uppskatta och vara tacksam över. Kan vi inte bara vara snälla mot varandra (och oss själva)?

Och apropå snäll, är det precis vad morogonmeditationen gör med mig. Den gör mig snällare. Ger mig tid att reflektera och tänka och känna. Ger mig möjligheter att inte döma och verktyg att förlåta, både mig själv och andra. Och det är kanske det som är den stora effekten för mig, att jag blir fri från de enkla utvägarna i kris. Ni vet, de som innebär taggarna utåt och att gå i försvar. Fredsbönen visste var den tog och den satt dessutom som en smäck. Varsågoda att använda den och slita den med hälsan allihop.

Ses snart igen, tills dess: HEJA ALLA och simma lugnt.
Kram Malin Lundskog

Här kan ni läsa mer om varför jag mediterar (nästan) varje dag

Högen med olästa böcker ger inte dåligt samvete. Längre.

Någon mer än jag som älskar böcker? Att köpa böcker? Särskilt när man träffar författare och får böcker signerade. (Gissa om jag hoppas att ni svarar jag på de frågorna?! Är ju författare som gärna signerar och säljer böcker. Jättegärna.) Och gissa om mitt dåliga samvete har vuxit i takt med högen med olästa böcker? Har, som i då-tid. Nu är nu och jag har hittat det perfekta (okej, det vet jag inte om det är, men det funkar) sättet att göra mig av med dåliga samvetet. Inte böckerna.

högen med olästa böcker, den jävla yogaretreaten, tbr, — en tbr-hög, som den såg ut för några veckor sedan. Just nu läser jag Den jävla Yogaretreaten (kommer ni ihåg releasen?) och har läst De galna kvinnornas bal, som jag tipsade om i ett avsnitt av Skriverier med Malin och Cilla.

Så här gjorde jag mig av med mitt dåliga samvete över högen med olästa böcker

Nej, jag har inte slutat köpa böcker helt och hållet. Ja, jag vet att det låter crazy, när det kommer från någon som inte är ett stort fan av konsumtion. Nu inser jag att jag gör samma sak med garn. Samlar på mig. Köper mönster. Men hallå. Hur många stickprojekt kan en kvinna ha igång samtidigt utan att blir snurrigare än vanligt? Exakt. Som med böcker. Ett. Möjligtvis två. Resten av alla halvpåbörjade eller nästan avslutade stickningar som ligger där i stickkorgen ger bara dåligt samvete. Som böckerna. Som inte ligger i stickkorgen utan i sin tbr-hög (to be read, som det benämns i sociala medier).

Det jag har gjort är till att börja med att fatta att bara kan läsa en enda bok åt gången. Det spelar ingen roll om högen med olästa böcker består av tre eller åttioen böcker. Jag kan bara välja en. En bok kan bara vara min nästa bok.

Visst, det finns de som läser flera böcker samtidigt. Det gör inte jag. Steg nummer ett alltså: jag kan faktiskt bara välja en bok från högen.

Jag flyttar om i bokhyllan

Nästa steg jag har tagit i min bokhögsprocess är att lägga böckerna som jag förmodligen inte kommer att välja ut nästa gång i en hög för sig. I bokhyllan. Inte framme, där de kan blänga på mig och försöka ge mig dåligt samvete. No no no. De får en egen plats. Där jag inte glömmer dem, men där de inte heller pockar på min uppmärksamhet för stunden. Jag sparar bara de få böckerna som det är troligt att jag faktiskt väljer att läsa nästa gång i högen med olästa böcker.

högen med olästa böcker, Mariannes mirakel, tbr, Malin Lundskog, författare — Jo, jag har läst Mariannes mirakel, he he. En del av den här hyllan är annars min tbr-hög

Samtidigt (eller mest hela tiden) lägger jag upp böcker jag vill läsa i en vill läsa-lista. Jag har precis börjat använda Goodreads till det här, men det funkar med papper och penna eller kalender eller white board. Eller var ni nu gillar att skriva sånt ni vill komma ihåg. Och den listan växer. För varje gång jag läser en bok ger den boken mig inspiration till fler böcker. Kanske av samma författare, eller i samma genre eller om samma ämne. Alltså, jag tror inte att jag överdriver om jag säger att varje bok jag läser gör mig sugen på minst tre andra böcker. Minst.

Men. Jag vet ju att jag kan bara välja en enda bok att läsa.

Nästa gång jag väljer bok

Nästa gång det är dags att välja bok kollar jag igenom min vill läsa-lista och min lilla tbr-hög och väljer därifrån. Med lust och känsla. Inte med tvång, borde eller dåligt samvete. Så mycket enklare. Och så skönt.

Men träffar jag en författare eller går på release, tro sjutton att jag köper en bok. Hur gör ni?

Ses snart igen, tills dess: HEJA böcker. Bokhögar. och gott samvete.
Kram Malin Lundskog

PS. Apropå att jag gärna signerar och säljer böcker – det är bara att skicka ett mail!