Bloggen - Sida 94 av 384 - Malin Lundskog

En dag fylld av överraskningar

Det började tidigt i morse, när Claes skrek sitt allra högsta nerifrån källaren. Vi har översvämning! Där sket sig min morgonmeditation kan man säga. Istället började jag dagen med att svabba golv. Det kan visserligen vara ganska meditativt, men inte i källaren. På betonggolv. Bland flyttkartonger som vi fortfarande inte har packat upp, skor och ihoprullade mattor och saker jag har lagt undan för att sälja. Allt för att brunnarna utanför inte sväljer ösregn. Och det där vara bara början på en dag fylld av överraskningar.

Jag skulle också kunna kalla dagen för början i moll och finalen i dur, för det är klart att den översvämningen inte var en överraskning jag blev glad av. Som de andra. Rätt vad var stod jag till exempel med en helt ny lins att peta in i höger öga.

en dag fylld av överraskningar, springer spaniels, knippla, badplatsen, kinken, vägra skärpa dig — Det mest överraskande med dagens bad var att vattnet kändes ljummet jämfört med luften.
En välbehövlig paus mitt i allt överraskande.

Från översvämning till starstruck

Jag åkte till optikern i morse för att se (ha ha, det där blev ju kul) om de kunde få till en eller två nya linser, för just nu ser jag rätt suddigt på håll med dem. Sådär så att jag känner mig otrevlig som inte hälsar på folk, när jag möter dem. Jag ser dem inte. Och jag ser framförallt inte vem de är. Och jodå, optikern kollade synen och hade precis en sån lins jag behövde på lager. What are the odds?

Och sen då? Jo, när starten på dagen inte blev som den brukar hade jag inte så vidare värst pga förhoppningar på redigeringen, men jag kanske har hittat en vinnarstrategi här, för jädrar i min lilla låda vad jag har redigerat. Överraskande det också.

För att inte tala om att jag fick feeling och gick och anmälde mig till två julmarknader med min roman Mariannes mirakel. Hej Hönö! Hej Billdal! Eftersom jag är en mästare på det oplanerade, så är det här en rejäl överraskning. December liksom?

Och alldeles nyss överraskade jag mig själv med att boka in mig på en skrivarkurs. Eller retreat? Med Bob Hansson. Alltså, jag blir nervös redan nu (kursen är i mitten av oktober). Eller kanske snarare starstruck. Bob Hansson. Med sina kluriga, underfundiga, medmänskliga, kärleksfulla och kloka tankar i Tankar för dagen till exempel. Alltså wow. Vilket avslut på en dag fylld av överraskningar.

Nu är jag så nyfiken på vad livet eller jag själv överraskar mig med imorgon att jag går och lägger mig. För att vakna fortare?

Vi ses snart och tills dess: HEJA LIVET och alla överraskningar.
Kram Malin Lundskog

Vi laddar för hummerpremiär med att koka krabba

En av förberedelserna inför hummerpremiären är att plocka upp krabburarna. Senast en vecka innan ska de upp, enligt reglerna. Eftersom vi inte vill bryta mot några fiskeregler (inte mot några andra heller, förresten) drog vi upp våra burar som var ganska fulla med krabbor i slutet på förra veckan. Alltså jag älskar verkligen krabba. Och ja, hummer är också gôrgott.

vi laddar för hummerpremiär, krabba, fiska, västkusten — en av burarna vi drog upp

hummertinor, krabburar, västkusten, knippla, fiska — nu är våra krabburar uppe

krabba, middag, knippla — Fatta middagen på vår nya balkong.

Vi kokar krabba och skaffar ny märkpenna

Burarna är i alla fall uppe och vi (= Claes) ska göra om flykthålen så att de är hummeranpassade. Och dessutom laddar vi för hummerpremiär genom att märka upp våra flaggor och välen ordentligt. Så här får det inte se ut.

vi laddar för hummerpremiär, knippla, fiske, välen, västkusten — Namn och telefonnummer ska synas ordentligt, annars får man med myndigheterna att göra.

Krabborna? De har vi kokat, ätit, gett bort och fryst in. Jag undrar om inte jag har turen att fiska krabbor ihop med mannen som kokar de godaste krabborna evva. Ett av hans hemliga vapen är tydligen ölet Chill In från Två feta grisar, utöver det där vanliga med salt och dillfrön (en masse).

Det är inte Claes och jag som är de två feta grisarna, ifall någon undrade …

Tycker inte ni också att det kan vara minst lika kul att förbereda och planera något som det är att vara med om själva happeningen? Hummerfisket är en typisk sådan sak. I alla fall när man får hämta upp krabbor i det här.

vi laddar för hummerpremiär, utsikt, västkusten, himmel, hav

Visst är det fascinerande hur ljuset hann att skifta under en och samma eftermiddag?

Måndagen den tjugofemte september 2023 är det dags. Då ger vi oss ut i ottan och hoppas på skitfiske. Ungefär som förra året alltså. Jamen, det här såg jag inte alls komma innan vi flyttade ut till Knippla. Att jag skulle slänga på mig flytoverall och styra runt bland kobbar och skär i september. Och oktober. Och november …

Förresten, det här med krabba. Vad säger ni, hiss eller diss? Den smakar ju så annorlunda mot övriga skaldjur så jag vet att det är många som bara tycker att det smakar konstigt. Det gör inte jag.

Ses snart igen. Tills dess: HEJA dig, oavsett om du gillar krabba eller inte.
Kram Malin Lundskog

Det svåraste med att skriva en roman

För mig är inte det svåraste med att skriva en roman att få ihop tillräckligt många ord. Oh no. Jag har upptäckt att ordbajsande är en av mina största talanger (har ingen aning om vilka de andra är, men i alla fall). Nej, det svåraste med författandet är att få ihop en berättelse med tillräckligt få ord.

Det här gör att min redigering blir ganska omfattande. Det hade den kanske blivit ändå, av andra skäl än mängden ord. Som att jag går igång på varenda tanke jag får när jag skriver råmanus och låter mina karaktärer dra iväg åt både höger och vänster. Och jag? Jag skriver glatt om allt de gör. Är. Tänker. Och känner. Då blir det lätt väldigt många ord. Och så många olika händelser att jag har material för minst tre romaner i varje råmanus jag färdigställer.

Alla gillar olika

Det kanske är nackdelen med att jag tycker så mycket om att skriva. Jag bara skriver och skriver och skriver och njuter av fingrarna klickande mot tangenterna. Utan att tänka. Samtidigt tror jag att det galna spontanskrivandet är mitt sätt att vara författare på. Och ju mer jag läser om hantverket romanskrivande, desto mer inser jag att det spelar ingen roll hur många tipslistor i världen man läser om gör så här för att skriva en roman eller så här lyckas du med att skriva en bok.

Det finns ingen författare som gör som någon annan. Eller, det är klart att i stora dra så finns det de som jobbar efter synopsis, mer eller mindre detaljerat. Det finns de som skriver från A till B utan någon större plan och det finns de som skriver en scen här och en scen där … Ja, ni ser. Författarlivet är som vilket liv som helst. Det blir bäst när vi gör på det sätt vi själva behöver och tycker om. Eller?

det svåraste med att skriva en roman, Malin Lundskog, författare, leende — Nöjd? You bet! Manuset är 15 000 ord fattigare ju.

Jag har i detta nu redigerat bort femton tusen någonting ord från romanen som kommer ut våren 2024. Vissa ord och meningar är svårare att skiljas från än andra, men tack vare redaktörens kommentarer känner jag mig trygg i det jag gör. Och längtar ännu mer efter boksläppet av uppföljaren till Mariannes mirakel!

Det svåraste med att skriva en roman är att skriva tillräckligt få ord …

Jag skrev det svåraste med att skriva en roman i rubriken. Det är bara jag som tycker så. Andra författare tycker tvärtom. Och någon har störst svårigheter med slutet, någon med början. Gestaltning kanske är ytterligare en annans författares största mardröm, medan någon svettas mest över miljöbeskrivningar. Alla gillar olika ni vet och det är ju precis som det ska vara.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA ALLA OLIKA. Och lika.
Kram Malin Lundskog

PS. Ni har väl inte missat att Mariannes mirakulösa bokklubb drar igång den sjätte november? Passa på att signa upp er för en plats i VIP-kön. Superbra priser (särskilt innan det magiska datumet 25/9-23) och annat vip:igt. Läs mer här. Och anmäl för sjutton, vi kommer att ha så himla kul!

Back on track

Vilken skön känsla det är att vara back on track. Ni vet när man äääntligen får lön för mödan och fattar hur värdefullt tålamodet har varit.

För jag har haft tålamod. Gillat läget och inte en enda gång gått igång för att kroppen inte gör som jag vill. (Bara det där är ju knäppt förresten, att tro att kroppen och jag är två skilda saker.)

Och idag spelade jag padel för första gången sen början av sommaren, då min gubbvad slog till. Igen. Ja, igen. Igen, bara för att jag inte har lyssnat ordentligt på kroppen.

Och det som har känts som evigheters evighet är egentligen bara några fjuttiga månader. Värt att lägga på minnet? Eller som en av mina bästa människor brukar säga: this too shall pass.

Back on track, padel, knippla, Malin Lundskog — stretchar vaden innan (!) träning

Herregud vad jag aldrig vill glömma det. Och wow för att vara back on track. Tack tålamodet med tåhävningar och stretch innan träning. Ingen idé att döma mig själv för att det tog 54 år att fatta, trots att det är tålamod jag har lärt ut de senaste femton åren.

Skit i det nu. Jag är back on track. Låt padelsäsongen börja. Sakta, men säkert …

Padelbana, knippla, utsikt — Oavsett tålamod, kolla utsikten från padelbanan här på Knippla 👏👏👏

Gubbvaden har jag skrivit om förut, jag hoppas att jag aldrig kommer att höra det igen …

Och jag hoppas att ni inte bryr er om hur det gick på matchen , he he he

Ses snart igen, tills dess: heja tålamodet!

Kram Malin Lundskog

Skriverier med Malin och Cilla 58

Författarna Cecilia Andersson och Malin Lundskog skapar världsfred och fortsätter att diskutera kreativitet. Är alla kreativa eller kan det behövas en skjuts av knark och sprit ibland? Cecilia har inte bara skickat iväg manus för inläsning till ljudbok och varit på marknad, hon har också tagit reda på var Tjotahejti ligger. Malin har skrivit en helt ny inledning till sin kommande roman och öppnat vip-lista till sin nya bokklubb.

Tips till dig som inte tror att du är kreativ: testa att säga ja, och istället för nej, men nästa gång du säger just nej, men eller tror att du inte kan lösa ett problem. Try it, you´ll like it. Eller?

Skriverier med Malin och Cilla 58, podcast — Gissa låten 😅

Därför gillar vi Storytel

Reklam för Storytel

Jag ställde frågan om hur ni får boktips i mina Instagram Stories och ett svar som stack ut var Storytels boktips. Och jag håller med, använder mig jättemycket av den finessen i streamingappen. Det är som att få tipsen serverade på silverfat och den sortens service gillar vi ju. Har vi lyssnat på en bok vi tycker om vill vi ju lyssna på fler som den och voîla, därför gillar vi Storytel. Bland annat.

Boktips, sömntimer och familjekonto

För det är inte bara boktipsen jag gillar. Jag tycker också att de (de? Vilka är de ens?) kategoriserar så att även en enkel författare som jag förstår genreindelningen. Jag är supernöjd med utbudet, funktionen med bokhyllan där jag kan spara böcker och se vilka jag har läst (upp med handen alla som glömmer sånt? Min är uppe.).

Och sömntimern. Det spelar ingen roll hur bra en bok är. Godnattsagor funkar även på mig som vuxen. Ja, till och med mitt på blanka dagen.

Vet ni vad jag tycker är mysigt, förresten? Jo, att min man och jag har ett familjekonto. Känns fint nu när barnen är vuxna och utflugna, att vi fortfarande är en familj. Apropå min man förresten. Han läser böckerna han streamat från Storytel. Ja, jag vet. Men vi har redan haft den diskussion om hur knäppt det är att läsa böcker. I telefonen alltså. Annars är väl läsa det minst knäppa man kan syssla med nästan. Om vi nu måste veta vad som är knäppast.

Jag valde Storytel

Hur som helst, jag är helt med er som svarade på frågan. Storytels egna boktips är toppen. Jag håller med. I början flaxade jag runt bland olika bokstreamingtjänster, men fastnade för Storytel för att jag tycker den är tydligast. Ja, det är ju därför jag tipsar om det. Har du ingen ljudbokstjänst idag? Nu kan du lyssna (eller läsa, om du är som min man) i två månader för nittionio kronor. Hur bra?

Läs och lyssna obegränsat i 2 månader för endast 99 kr

Try it, You’ll like it? Det gör jag. Och vet du vad? När du ändå är inne på Storytel har jag ett boktips till dig:

därför gillar vi storyteller, Mariannes mirakel, ljudbok, författare — Ljudboken som får en uppföljare våren 2024

SYND - de sju dödssynderna tolkade av Malin Lundskog, därför gillar vi Storytel, författare, ljudbok — Sju noveller som hänger ihop. Och ändå inte.
Min första ljudbok och ja, den finns också på Storytel

Förresten, jag har flera tips. I slutet av varje avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla bjuder vi på boktips. Både lästa och lyssnade (mest jag som lyssna, Cilla läser nämligen snabbare än en ljudbok så hon lyssnar inte. Än. Jag kanske ska tipsa henne om att det går att snabba upp farten i appen, eller vad säger ni?)

Här får ni också tips om böcker

Några svarade faktiskt Cillas och min podd. Så kul! Och andra berättade om bokklubbar, mammor, vänner, recensenter, bibliotek och diverse topplistor. Jag lägger till butiker. Finns det fler ställen vi får tips från, som både gänget som svarade i mina stories och jag har missat? Berätta. (intressant för mig såklart, som kommer ut med ny roman till våren.)

Apropå bokklubb: ni har väl inte missat att Mariannes mirakulösa bokklubb är på gång?

Tack för att du använder min länk om du ändå tänker testa ljudboksappen.
Vi ses snart igen, tills dess, HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog