Bloggen - Sida 93 av 389 - Malin Lundskog

Firade två år som romanförfattare

Hade det inte varit för minnen på Facebook hade jag inte haft någon aning om att jag firade två år som romanförfattare igår. Den tionde november 2021 hade jag nämligen release för Mariannes mirakel. Det jag gjorde för att fira mitt tvåårskalas var att skicka iväg ett färdigredigerat manus till förlaget. Ja, ni läste rätt: färdigredigerat. Som i färdigt. Klart. Och det känns både härligt och svinjobbigt pirrigt.

Jag firade med att redigera färdigt uppföljaren

Hade det inte varit för att jag firade två år som romanförfattare igår hade jag kanske suttit med det sista på manuset idag. Men, när jag framåt eftermiddagen igår insåg att jag kunde bli klar, så kändes det som att det var precis så det skulle bli. Symboliskt på något sätt. Så jag avstod fredagsbastun och satt kvar på stolen. Och strax innan klockan åtta sa det svisch om datorn och mailet gick iväg. Med mitt färdigredigerade manus som bilaga. Till förlaget.

Vilket firande va? Ska aldrig mer glömma det speciella med den tionde november. Och om jag glömmer kommer kanske Facebook att påminna mig?

Nu ska manuset korrekturläsas och sen är det bara resten kvar (sättning, omslag, baksidestext och säkert fler grejer som jag har glömt just nu.) Hurra?

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA och hurra för tionde november?
Kram Malin Lundskog

Ps. Jag har tydligen inte bloggat om releasen jag hade för Mariannes mirakel. Det var hur som helst en hejdundrande tillställning på den tiden vi fortfarande hade en restaurang. Så här skrev jag om boksläppet innan i alla fall:

Romanen Mariannes mirakel började med en viskning

Här är några av bilderna som dök upp och påminde mig om det stora med gårdagen.

firade två år som romanförfattare, signering, Mariannes mirakel — sms:et från min podd- och författarkollega Cilla på releasedagen

kicki westerberg och Eva Svärd på Malin Lundskogs release av Mariannes mirakel, firade två år som romanförfattare — sms:et från min podd- och författarkollega Cilla på releasedagen

sjöbodar, Knippla, firade två år som romanförfattare, Malin Lundskog, november 2021 — och så här såg det ut när jag gick hem efter min första release som skönlitterär författare för två år sedan

Äntligen: Mitt perfekta liv! 22

Gör samtal om döden livet mer perfekt? Och vad har livet med döden att göra? Det diskuterar fotograf Viktoria Davidsson och författare Malin Lundskog i den här episoden av Mitt perfekta liv. Dessutom pratar de om tacksamhet och bjuder på tips om hur du tränar upp din förmåga att känna tacksamhet. Om du vill. Och det tror de att du vill om du vill med på resan mot ett perfekt liv …

Äntligen: mitt perfekta liv, podd, podcast, livet, döden, samtal, tacksamhet

Mer om samtal om döden hittar ni här. Och podden hittar ni där poddar finns. Följ den gärna, och om ni lyssnar blir vi så glada för både hejarop och betygsättning.

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA alla innerliga samtal.
Kram Malin Lundskog

Samtalen vi hade vid pysselbordet

Det verkar inte vara någon hejd på hur många innerliga samtal jag har fått delta i sedan jag önskade mig sådana i podden Mitt perfekta liv. Som igår till exempel, när Carolina och jag hade vårt event Bubbel, pyssel och babbel. Vilken kväll det blev. Det var inte bara vädret som var sitt vackraste novembervackra. Det var samtalen också. Och vårt pyssel förstås.

Knippla färjeläge, dramaten, tygkasse — Dramaten är en författares bästa vän (får plats med både bubbel o böcker …) Här i väntan på färjan från Knippla.

Jag tog färjan från Knippla till Burö och från Burö till Hyppeln och njöt i fulla drag. Hann inte ens fixa läppstiftet, som jag hade tänkt. Utsikten var alldeles för vacker.

på väg till Hyppeln, november, event, vindstilla — Hyppeln från färjan. Ni fattar varför jag inte hade tid att fixa läppstift va?

På Hyppeln träffades vi i församlingshemmet och Carolina dukade fram hur mycket pysselattiraljer som helst. Färg, penslar, tyger, band, pärlor, pressade blommor, lim, sax, lagerblad som hon hade stansat ut som hjärtan i potpurri-size. Och namnbrickorna (kan man kalla det så?) till våra bubbelglas, de hade hon fixat genom att limma boksidor på ett gammalt havrefras-paket och klippt ut i blomformat (fattas bara annat, blommor är hennes grej). Hur fint som helst, eller hur?

samtalen, champagneglas — Visst är det snajsigt?

samtalen, Malin Lundskog, författare, läppstift, event på Hyppeln — och läppstift på

Och redan där vaknade suget efter att skapa i mig. Hur passande som helst eftersom det var det vi ville med kvällen, väcka skaparglädjen till liv samtidigt som vi ville prata om livet med utgångspunkt i min roman Mariannes mirakel.

samtalen, event, författare, Malin Lundskog, Hyppelsn färjeläge, hav, himmel, vindstilla — det mörknar ganska fort … På väg in mot Hyppelns färjeläge, ungefär tio minuter efter bilden ovan

event, pyssel, hyppeln — Carolina fixar så fint (och ja, blommorna är riktiga!!!)

samtalen, event, hyppeln, pyssel — Carolina fixar så fint (och ja, blommorna är riktiga!!!)

samtalen, Mariannes mirakel, kvinnor, författare, relationsroman — Alla som var med fick ett ex av Mariannes mirakel och det känns fint.

De innerliga samtalen

Och så fick vi den där drömmiga kvällen. Med samtal om liv i allmänhet och kvinnoliv i synnerhet. VI pratade skam, hälsohet, mens och inkontinens. Jag tror inte att någon av oss ville sluta vare sig att pyssla eller att prata när tiden för eventet var över. Jag vet att jag hade kunnat prata om min roman och mitt skrivande hur länge som helst, men så är det ju det där med färjor …

samtalen, pyssel , event på Hyppeln — ett gôtt snack

Kanske finast av allt var att kvinnorna som deltog undrade om vi inte kan köra en träff till, när de har läst boken. Gissa vad jag svarade? Jepp. Med ett rungande ja. Och ett jättehurra. Vilken grej, va? Och vilken grej det är att skapa något med någon som på noll komma en sekund kommer med förslag på hur man kan göra bokmärken. Bästa CSkapar är kreativiteten själv och det är så himla inspirerande.

Skapar på Hyppeln, bokmärken, event, — Här har ni henne, min partner in crime för kvällen, Carolina aka CSkapar

Mer pyssel åt folket

Förresten, det här med pyssel. Tycker ni också att ordet låter som något oviktigt? Kanske till och med barnsligt? Jag tycker nog att det ska ha mer cred, för det är ju världens måbragrej, att umgås och samtidigt skapa helt utan press och prestation. Vad tycker ni? Och vad tycker ni om våra alster?

samtalen, pyssel, bomärken, mariannes mirakel — Och allt detta utifrån samtalen kring min roman. Hur coolt är inte det?
Vilket sug jag fick på pressade blommor, det var säkert fyrtiofem år sen sist …

ps. blir ni sugna på något liknande? Jag är alltid öppen för att komma och snacka bok, både irl och online. Och Carolina och jag var överens om att det vi gjorde igår var bara början … Det är med ö-liv går inte av för hackor alltså när man kan åstadkomma sådana här små event utan större mankemang.

Vi ses snart igen, hörni. Tills dess HEJA KREATIVITETEN!
Kram Malin Lundskog

Diktsamling och spänning som boktips

innehåller annonslänk till Storytel

För första gången sedan jag själv hade en poesibok där mina vänner skrev om att rosor är röda, violer är o blå och så vidare har jag läst en diktsamling. Varför har jag väntat så länge? Och trott att det där med poesi och dikter är inte min grej. Jag fattar ingenting. Men, skitsamma, för nu är jag glad över att jag inte är mer än människa och alltså kan ändra mig. Jag har ändrat mig. Diktsamlingar är min grej. Och kanske er? Här kommer boktipsen från vårt senaste avsnitt av Skriverier med Malin och Cilla: diktsamling och spänning.

Kan vi inte vara snälla nu för sen dör vi faktiskt

diktsamling och spänning, boktips från podden Skriverier med Malin och Cilla — Bob Hanssons diktsamling

För ett tag sedan var jag på skrivretreat med Bob (en helt oåterberättbar upplevelse på ett riktigt bra sätt, men ska snart göra ett försök) och då köpte jag hans senaste diktsamling. Jag kommer säkert att köpa fler, för den är som en lisa för själen (undrar fortfarande över den där lisa, vem är hon???) att läsa. Så insiktsfull och värmande och stärkande och mörk och ljus och skit också och alldeles underbar. Allt det i en liten rosa-lila bok, som jag tycker ska ligga framme. Inte bara för att omslaget är ascoolt, utan för att man kan ta sig en dikt mellan varven. Det är ju inte direkt en bok man (jag) läser från pärm till pärm i ett svep.

Här kommer ett smakprov:

Nu säger jag det.
Jag älskar dig.

Du undrar hur jag kan påstå något sådant jag som inte ens träffat dig.
Med tanke på hur många som hatar främlingar tar jag mig nu friheten att älska en.
Bob Hansson, Kan vi inte vara snälla för nu dör vi faktiskt.

Jag tyckte att det var kul att ge mig på en genre jag inte trodde var min. Vem vet, den kanske är er också? Eller ni kanske är superluttrade när det gäller diktsamlingar och har tips till mig? Jag hörde till exempel Daniel Boyacioglu i Lundströms bokradio för ett tag sedan och blev jättesugen på att läsa hans senaste. Ni kan lyssna på avsnittet här, himla härligt snack:

Priset för ett liv

Cilla tipsade om årets bästa bok. Igen, ha ha ha. Hon har läst många årets bästa och Malin Thunberg Schunkes Priset för ett liv är en av dem. Återigen har Thunberg Schunke lyckats skriva spänning där hon tar upp aktuella samhällsfrågor och kriminalitet som finns bland oss. Dessutom får vi fortsätta att följa hennes fantastiska karaktärer Fabia Moretti och Ester Edh på Eurojust. Cilla läser mycket spänning, en genre hon själv skriver inom. Jag är inte lika på när det gäller spänning, men när jag gör det vill jag gärna läsa om karaktärer som Malins Fabia och Ester.

Vill ni lyssna och inte har streamingtjänst: här hittar ni boken på Storytel och genom att klicka er in via den här länken kostar det inte er ett öre extra, men ger mig en liten kickback. Tack på förhand.

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA HEJA alla som vågar ge sig utanför sin bekväma genrezon, oavsett om det handlar om diktsamling eller spänning. Eller nåt annat …
Kram Malin Lundskog

PS. Poddavsnittet hittar ni här och Cilla kan ni läsa mer om här.

De hängivna hänger på väggen

Får jag komma till Knippla och fota dig, frågade Marianne Stellin. Gissa vad jag svarade? Jepp, helt rätt. Jag sa ja. Med utropstecken. Inte bara för att det är skitkul att bli fotad (jo, vi finns vi som tycker så), utan för att Marianne hade ett tema med sitt fotande. De hängivna. Va? Hur kul att få vara med och representera de hängivna. Särskilt eftersom jag är hängiven det jag gör och drivs av passion, glädje och det lustfyllda.

Hur som helst, Marianne tog med sig kameran och kom till Knippla där vi samtalade om hängivenhet och mitt skrivande. Och ja, de hänger ihop de två. Jag är hängiven mitt skrivande. Precis som Marianne är hängiven sitt porträttfotograferande.

De hängivna

Idag var vi ett helt gäng hängivna som hängde på väggarna på Hotell Havskatten på Hönö. Visst är det ett coolt tema på en utställning? Det väcker en nyfikenhet tycker jag. Vad brinner de andra för? Och vad är det som gör att de är hängivna just det? Jag blev i alla fall JÄTTE-nyfiken på de andra där på väggarna. Nu är jag visserligen nyfiken i största allmänhet och på människor i synnerhet, men ändå. Wow för oss människor ändå, eller hur?

fotoutställning, vernissage, porträtt, hönö, Marianne Stellin

vernissage, svartvita porträtt, hönö, de hängivna, marianne stellin — o så Marianne själv, som har fotat alla hängivna

Och nu är det dags för mig att skriva en stund, hängiven som jag är. Men vi ses snart igen och tills dess hoppas jag att i hittar och/eller utvecklar er passion allihop. HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Vi kanske inte är snällare ute på ön, men …

Nej, vi kanske inte är snällare här ute på ön än vad människor i största allmänhet är. Men, vet ni vad jag tror? Jo, att det är mycket enklare att vara snäll här. I ett litet samhälle, där vi känner varandra. Det är enklare att sträcka ut en hand, erbjuda hjälp och be om en tjänst här. Vi vet ju vilka vi är och vi vet att nästa gång är det min tur.

Som när man ska ta färjan i ösregn och storm utan bil. Då är det alltid nån som ropar frågande från sin bil om man vill ha skjuts till i alla fall nästa färja. Så himla enkelt för den som kör och så himla värdefullt för den som hinner med en buss tidigare in mot stan till exempel.

vi kanske inte är snällare, färja, knippla, västkusten — utsikt från färjan

Det där med färjan är bara ett exempel, men jag kom att tänka på det när jag själv både fick och gav skjuts under samma vecka. Att det är så enkelt att vara snäll. Och att det kanske är ännu enklare här ute på ön, just för att vi känner varandra och vet hur betydelsefullt det är med den där lilla men ack så värdefulla tjänsten. Plus bonusen: en pratstund med en fellow öbo. Det går inte av för hackor.

Nej, vi kanske inte är snällare här ute, men:

Nej, vi kanske inte är snällare här ute. Men, det är lättare att vara snäll när det är enkelt, helt enkelt. Och att ta emot någon annans snällhet, för ibland är ju det att ta emot som är det svåra, eller hur?

Såatteee, vi ses snart igen. Berätta gärna vad ni tror om min inte ett dugg vetenskapliga utan bara känslomässiga analys av att det är lättare att vara snäll på en liten ö/i ett litet samhälle än i storstäder. Tills dess: HEJA alla snälla, som både ger och är snälla nog att ta emot hjälp.
Kram Malin Lundskog