Bloggen - Sida 91 av 384 - Malin Lundskog

Morgonmeditationen som kändes i hela mig

Jag mediterar (nästan, nästan) varje morgon sedan fem-sex år tillbaka (kan vara fler år, de går ju så fort att jag inte hänger med riktigt). Och jag är så himla glad över den rutinen. Morgonmeditationen ger mig en mjukstart in i dagen oavsett om jag kommer till livsomvälvande insikter eller inte (oftast inte). I morse var det så mycket som föll på plats under meditationen. Och då visade det sig att det inte var en meditation utan en bön jag lyssnade till. Och den kändes i hela mig.

morgonmeditation, köksbord, ljuslykta, knippla — morgonmeditationen börjar när lyktorna tänds …

The prayer of St Francis

Lord, make me an instrument of your peace:
where there is hatred, let me sow love;
where there is injury, pardon;
where there is doubt, faith;
where there is despair, hope;
where there is darkness, light;
where there is sadness, joy.
O divine Master, grant that I may not so much seek
to be consoled as to console,
to be understood as to understand,
to be loved as to love.
For it is in giving that we receive,
it is in pardoning that we are pardoned,
and it is in dying that we are born to eternal life.
Amen.

Slumpen är kanske ingen tillfällighet

Visst är den fin? Och kanske är det så att den kändes i hela mig för att det är krig och bränder och översvämningar och skjutningar och jordbävningar all over. Slumpen är kanske ingen tillfällighet ändå, för bönen som också kallas fredsbönen kom precis när den skulle. Och den behöver i alla fall inte jag vara troende för att uppskatta och vara tacksam över. Kan vi inte bara vara snälla mot varandra (och oss själva)?

Och apropå snäll, är det precis vad morogonmeditationen gör med mig. Den gör mig snällare. Ger mig tid att reflektera och tänka och känna. Ger mig möjligheter att inte döma och verktyg att förlåta, både mig själv och andra. Och det är kanske det som är den stora effekten för mig, att jag blir fri från de enkla utvägarna i kris. Ni vet, de som innebär taggarna utåt och att gå i försvar. Fredsbönen visste var den tog och den satt dessutom som en smäck. Varsågoda att använda den och slita den med hälsan allihop.

Ses snart igen, tills dess: HEJA ALLA och simma lugnt.
Kram Malin Lundskog

Här kan ni läsa mer om varför jag mediterar (nästan) varje dag

Högen med olästa böcker ger inte dåligt samvete. Längre.

Någon mer än jag som älskar böcker? Att köpa böcker? Särskilt när man träffar författare och får böcker signerade. (Gissa om jag hoppas att ni svarar jag på de frågorna?! Är ju författare som gärna signerar och säljer böcker. Jättegärna.) Och gissa om mitt dåliga samvete har vuxit i takt med högen med olästa böcker? Har, som i då-tid. Nu är nu och jag har hittat det perfekta (okej, det vet jag inte om det är, men det funkar) sättet att göra mig av med dåliga samvetet. Inte böckerna.

högen med olästa böcker, den jävla yogaretreaten, tbr, — en tbr-hög, som den såg ut för några veckor sedan. Just nu läser jag Den jävla Yogaretreaten (kommer ni ihåg releasen?) och har läst De galna kvinnornas bal, som jag tipsade om i ett avsnitt av Skriverier med Malin och Cilla.

Så här gjorde jag mig av med mitt dåliga samvete över högen med olästa böcker

Nej, jag har inte slutat köpa böcker helt och hållet. Ja, jag vet att det låter crazy, när det kommer från någon som inte är ett stort fan av konsumtion. Nu inser jag att jag gör samma sak med garn. Samlar på mig. Köper mönster. Men hallå. Hur många stickprojekt kan en kvinna ha igång samtidigt utan att blir snurrigare än vanligt? Exakt. Som med böcker. Ett. Möjligtvis två. Resten av alla halvpåbörjade eller nästan avslutade stickningar som ligger där i stickkorgen ger bara dåligt samvete. Som böckerna. Som inte ligger i stickkorgen utan i sin tbr-hög (to be read, som det benämns i sociala medier).

Det jag har gjort är till att börja med att fatta att bara kan läsa en enda bok åt gången. Det spelar ingen roll om högen med olästa böcker består av tre eller åttioen böcker. Jag kan bara välja en. En bok kan bara vara min nästa bok.

Visst, det finns de som läser flera böcker samtidigt. Det gör inte jag. Steg nummer ett alltså: jag kan faktiskt bara välja en bok från högen.

Jag flyttar om i bokhyllan

Nästa steg jag har tagit i min bokhögsprocess är att lägga böckerna som jag förmodligen inte kommer att välja ut nästa gång i en hög för sig. I bokhyllan. Inte framme, där de kan blänga på mig och försöka ge mig dåligt samvete. No no no. De får en egen plats. Där jag inte glömmer dem, men där de inte heller pockar på min uppmärksamhet för stunden. Jag sparar bara de få böckerna som det är troligt att jag faktiskt väljer att läsa nästa gång i högen med olästa böcker.

högen med olästa böcker, Mariannes mirakel, tbr, Malin Lundskog, författare — Jo, jag har läst Mariannes mirakel, he he. En del av den här hyllan är annars min tbr-hög

Samtidigt (eller mest hela tiden) lägger jag upp böcker jag vill läsa i en vill läsa-lista. Jag har precis börjat använda Goodreads till det här, men det funkar med papper och penna eller kalender eller white board. Eller var ni nu gillar att skriva sånt ni vill komma ihåg. Och den listan växer. För varje gång jag läser en bok ger den boken mig inspiration till fler böcker. Kanske av samma författare, eller i samma genre eller om samma ämne. Alltså, jag tror inte att jag överdriver om jag säger att varje bok jag läser gör mig sugen på minst tre andra böcker. Minst.

Men. Jag vet ju att jag kan bara välja en enda bok att läsa.

Nästa gång jag väljer bok

Nästa gång det är dags att välja bok kollar jag igenom min vill läsa-lista och min lilla tbr-hög och väljer därifrån. Med lust och känsla. Inte med tvång, borde eller dåligt samvete. Så mycket enklare. Och så skönt.

Men träffar jag en författare eller går på release, tro sjutton att jag köper en bok. Hur gör ni?

Ses snart igen, tills dess: HEJA böcker. Bokhögar. och gott samvete.
Kram Malin Lundskog

PS. Apropå att jag gärna signerar och säljer böcker – det är bara att skicka ett mail!

Det är inte bara vackert, det är fan poesi

Det är inte bara vackert här ute på ön. Det är förundran i kubik, närhet till mig själv, medvetenhet om människorna runt omkring, naturen överallt och en himla massa väder. Alltså, det är fan som poesi det här livet på ön.

det är inte bara vackert, knippla, sjöbodar, oktoberkväll, stiltje — en eftermiddagspromenad i veckan

det är inte bara vackert, knippla gästhamn, segelbåt, västkusten — samma eftermiddag. när till och med molnen hinner spegla sig.

Inte för att jag läser poesi, men jag vill och tänker varje gång jag dyker på en dikt som bränner till i mig att jag borde läsa mer poesi. Fler dikter. Men sen kommer jag på att det där med borde är ju inte min grej. Vill jag tillräckligt mycket, kommer jag att prioritera och göra. Häck väck med det dåliga samvetet som ordet (eller kanske snarar känslan av) borde ger mig.

solnedgång, västkusten, oktober, knippla, orange — snart badar solen, eller vad den nu gör när mörkret kommer …

vattendroppar, Knippla, solnedgång, västkusten — samma vatten, men en hund står bredvid och skakar av sig badvattnet

Det är inte bara vackert, det är mycket större än så

det är inte bara vackert, soluppgång, västkusten, knippla — Den här himlen såg jag från sängen i morse. Så jag gjorde som den sa och gick upp.

soluppgång, det är inte bara vackert, knippla, strandfynd — Tog en barfotasväng i trädgården för att kolla mina strandfynd.
Och för att hålla hundarna sällskap på morgonkissen …

morgonpromenad, soluppgång, knippla, gräs — Morgonpromenaden runt ön i sus och dus.

Jag har tänkt på ölivet som en härlig feelgoodroman eller -film, men vet ni? Det är mycket mer än så. Det är kraftfullt, stormigt, stilla, rivigt, kärleksfullt, tomt. Och fullt. Det är alltså inte bara vackert, det är mycket större än så. Även när solen inte skiner.

Vi ses snart igen och tills dess önskar jag dig ett liv du tycker väldigt mycket om. HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

En ny författare har sett dagens ljus

Igår ledde jag författarsamtal på Göteborgs Litteraturhus igen. Ett sånt lyxigt uppdrag det är, att få vara med när nya liv kommer till världen. I det här fallet liv för karaktärerna i den psykologiska spänningsromanen Utan gränser. Och en ny författare har sett dagens ljus under Göteborgshimlen. Maria Nordin. Kom ihåg var ni hörde det först, he he.

en ny författare, Maria Nordin, bokrelease, Utan gränser, författarsamtal, Malin Lundskog — Kan hända att jag är lika glad som författaren …

Författarsamtal ger det där lilla (?) extra

En bokrelease med ett författarsamtal ger kalaset en touch av … extra allt? Det ger så mycket mer än att man kommer, köper sin bok, tar ett glas bubbel, säger grattis och går hem. Jag tycker verkligen att både författaren och de nära och kära (ja, det är väl oftast de som dyker upp, i alla fall på debutanters bokreleaser?) som kommer till bokreleasen får ut mer av eventet. Det är enklare för författaren att ha någon annan som styr upp. Herregud, det är mycket som det är att boken faktiskt finns.

Jag tror också att vi som författare känner ett större wow av att få frågor om vårt arbete. Det är någon som ser allt jobb vi gör i det tysta. Det är stort att få reflektera över skrivprocessen och vad man har åstadkommit tillsammans med andra. Ja, sen är det oftast roligare för gästerna att lyssna på ett samtal än en monolog. När det kommer till debutanter tror jag också att det är spännande för gästerna att någon ställer frågor de inte ens visste att de ville ha svar på. Är ni med?

författarsamtal, Maria Nordin, en ny författare, debutant, — Maria svarar på frågor från gästerna.

Utan gränser

Och boken då? Utan gränser är spännande från start, där det liksom kryper i en. Man förstår att det är något som inte är som det ska, utan att riktigt veta vad. Maria har skapat karaktärer som jag ser tydligt framför mig och genom små detaljer förstår man vilka miljöer de rör sig. Tips: läs den! En bladvändare, som man brukar säga.

Om att läsa debutanter

Ännu mer tips: läs debutanter. Inte bara de det skrivs stort och mycket om, utan andra. Också. Det är ju förresten inte ens säkert att de som blir mest omskrivna är bäst, eller hur? Om debutanter inte blir lästa är det risk att de ger upp och inte ger sig själva möjligheten att utvecklas i sitt författarskap. Och i slutändan kanske vi går miste om storslagna verk och andra härliga böcker.

Och vi? Vi ses snart igen, här på bloggen eller någon annanstans. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Malin Lundskog, Göteborg, författare — Jo, man blir glad när vi blir fler författare på västkusten

PS. Det här skriver jag inte bara för att jag mer än gärna tar fler uppdrag som moderator och författarsamtalsledare (ingen aning om vad titeln skulle kunna vara), he he. Jag hade själv min företagarkollega Dorotea Pettersson som samtalsledare när jag hade release för Mariannes mirakel och var så himla tacksam över att hon stöttade. Det är ju nervöst som sjutton att släppa bok. Och kul såklart. Jättekul!

För ett tag sedan ledde jag författarsamtal när min vän Britta Sjöström släppte sin debutroman och förra året modererade jag samtal på Linda Gustafssons release av Sol till Juni. Ja tack till fler förtroenden av det slaget.

Pps. Bokklubben. Mariannes mirakulösa bokklubb. Passa på att gå med nu, genom att signa upp er nedan. Under fyra måndagskvällar ses vi och pratar om romanen, karaktärerna, hälsohetsen, vikten av att visa upp en fasad och vad som händer om vi inte pratar med varandra. Bland annat …

Nytt från Mitt perfekta liv

Fotograf Viktoria Davidsson sitter i Roslagens famn och funderar på ikoner. Malin Lundskog fiskar hummer och vill ta semester från livet. De diskuterar vad som är heligt och Malin skryter om att hon inte är rädd för nåt, men Viktoria tar snabbt ner henne på jorden igen när de diskuterar avslutade vänskaper.

Öppna hjärtat för ett nytt avsnitt som avslöjar om allt kaos ett perfekt liv innehåller.

Här kommer boktipsen från vår podd

Innehåller reklam för Storytel

Här kommer boktipsen från det senaste avsnittet av podden Skriverier med Malin och Cilla: Romanen Utanpåverket av Kristin Nord och andra delen av Kungliga kärlekssagor av Ebba Kleberg von Sydow. Jag tipsade om Utanpåverket, som är en roman med klipp och diskbänksrealism och massa känslor. Massa! Skrivet med detaljrikedom utan att det blir kletigt. Det enda kletiga är nog läppstiften …

här kommer boktips från vår podd, skriverier med Malin och Cilla 59, — snygg är den också, eller hur?

Romanen Utanpåverket handlar om två vuxna systrar och deras mamma Lilian och deras trassliga relation. Känner ni igen det här från en annan roman som någon ni känner(?) har skrivit.

Cillas boktips är ljudboken Kungliga kärlekssagor på Storytel där författaren har använt fakta som bas, men fabulerat kring hur deras eventuella sovrum och så vidare såg ut. Ebba läser själv in de olika delarna och Cilla tycker att det känns som att lyssna på saga. Hon vill till och med krypa intill Ebba och lyssna vidare.