Drömliv

En bra början på ett gott slut

Vilken start på årets sista dag: Först utomhusträning, som (nästan) alla andra söndagar på året, med ett himla härligt gäng här på ön. Sedan champagne. Och så bad på det. Alltså, snacka bra början på ett gott slut. Särksilt när man älskar både bad och bubbel som jag gör. Ja, varma bubbelbad funkar också, men jag gillar den här varianten bättre.

en bra början på ett gott slut, rosa champagne, sihink, knippla, nyårsafton — mer nyårsglamour: ishinken med rosa champagne och dagens champagneglas

kallbad, Malin Lundskog på knippla, nyårsafton, en bra start på ett gott slut — undrar om det inte var varmare i vattnet än i luften?

Malin lundskog badar på nyårsafton, knippla, västkusten — zen som sjutton, he he

Stort njut i det lilla

Ja, jag blir lika glad varenda söndag när de kommer gående över klipporna från alla håll o kanter. Mot träningen. För det är inte helt sällan jag står redo med musik och träningsprogram och tänker att idag kommer nog ingen, så som det blåser. Eller regnar. Eller både och …

Idag kom inte regnet förrän jag gled in med moppen hemmavid igen. Vi hade alltså även tur med vädret och mer än så krävs inte för att jag ska tycka att min nyårsafton är den lyxigaste ever. Människor, bubblor, bad och träning. Det räcker långt. Kanske till och med längst?

Tack och hej 2023, ditt slut började på topp! Och jag är än mer övertygad om att det stora i det lilla och enkla är det som ger livet liv. Ska vi ge plats för mer vardagsäventyr och -njut nästa år tro?

rosa champagne, nyårsafton, västkusten, knippla, utsikt, en bra början på ett gott slut — och vi skålade i glöggmuggar som jag köpte i julklapp till min mormor för … längesen.

Vi ses nästa år allihop. Tills dess: gott slut. Gott nytt.
Kram Malin Lundskog

Jag är inte där än, förresten, med utvärdering av året som snart är slut. Men kommer ni ihåg att jag började bli nyfiken för ett tag sedan? Läs mer om det här.

Lugnet efter den lugna julen

Vilken jul vi har haft ute på ön. Det är nog den största lyxen jag vet när barnen kommer ut och hälsar på i några dagar. Säg det inte till dem, för då suckar de så att alla levande ljus längs hela västkusten slocknar, men jag är så glad över det att tårarna kommer. De där sköna tårarna. Tacksamhetstårarna. Över att de är så fina. Och när jag hör hur kul de har tillsammans. Och idag andas jag in lugnet efter den lugna julen.

morgon, himmel, knippla, soluppgång, mellandagar — vaknade till den här himlen i morse

lugnet efter den lugna julen, sol, vattentorn, knippla — när vi gick ut på morgonpromenad såg himlen ut såhär

lugnet efter den lugna julen, utsikt från knippla mot rörö — Här vänder jag blicken mot Rörö. Ser ni fullmånen?

lugnet efter den lugna julen, utsikt från knippla, båt på väg norrut — En båt på väg norröver. Plättlätt att stå här och hitta på historier om vika som är ombord och vart de är på väg …

Egentligen är … Jag menar var min plan att skriva klart baksidestexten till romanen som kommer ut till våren. Och att dessutom redigera nästa roman. Men. Jag känner mig lite vilse. Om man nu kan vara lite vilse? Antingen är man väl vilse eller inte?

hopptorn på Knippla i vintersol, västkusten — Här står hopptornet och glänser

Hur som helst så verkar det som att jag behöver lugn. Ja, trots att hela helgen har varit lugn. Men alla mina storsvulstiga känslor när jag sitter i vårt hus med våra söner och deras respektive, de gör något med mig. Det är som att det är för stort att ta in att jag har vunnit en sådan stjärnvinst, så jag behöver lugnet efter den lugna julen.

Och viktigast av allt är …

Jag ger mig själv det i julklapp så här i efterskott. Eller en för tidig nyårspresent? Eller så gör jag det bara för att jag både vill och behöver det. Andas. In. Andas. Ut. I allt det här vackra. Och i livet, som också det är så vackert så jag får dåndimpen. Visst skulle man kunna tro att det är exakt vad naturen vill säga en dag som denna? Chilla. Andas. Njut. Det kommer fler dagar att göra klart allt det där vi tror är det viktigaste av allt, när det kanske är det här som är det viktigaste: njutet i nuet?

Samma ö, samma runda, men nu är det eftermiddag

springer spanieln Jackson på Knippla — Jackson kollar in fåglarna. Inte alls ledsen över att jag vill vara ute hela tiden en sådan här dag.

lugnet efter den lugn julen, utsikt västerut från knippla, stiltje — Hur många shades of grey? Ingen aning. Men vackert är det.

utsikt, eftermiddagspromenad på Knippla, svanar — FATTAR ni varför jag inte säger emot när naturen kalla en sådan här dag?

badtrappa, lugnet efter den lugna julen, knippla, stiltje, mellandagar — Perfekt badväder!

utsikt, knippla, stiltje, mellandagar, grått — och sen gick jag hem och skrev vidare på min baksidestext

Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA naturen!
Kram Malin Lundskog

ps. gissa vilket mail jag kommer att skicka iväg first thing imorgon? Exakt. Det med baksidestexten till mitt förlag.

Plötsligt vaknade nyfikenheten på 2023

Är ni också i reflektion över året som har gått-mood så här års? Jag har inte varit det och undrat om jag bara ska låta det rulla på. Nytt år blir det ju oavsett, menar jag. Men. Så idag kom det över mig. Eller snarare växte fram inom mig. Ja, plötsligt vaknade nyfikenheten på 2023. Vad sjutton har hänt under året egentligen? Vad har jag lärt mig? Vilka vägar har jag valt? Vilka dörrar har jag stängt och vad jag är tacksam över?

Nog för att jag är mycket för framåtskridande, drömmar och visioner framåt, men utan reflektion bakåt vet jag ju inte vad som har funkat, vad jag vill ändra på och var jag är. Jag vet inte ens vem jag är, om jag inte reflekterar över det, eller hur? Och visst är det spännande att utforska vad man håller på med och vem man är? För att inte tala om vem man vill vara. På riktigt.

plötsligt vaknade nyfikenheten, röddeviga, knippla, dimma, bohuslän, västkusten — typiskt bra reflektionsväder under morgonpromenaden också

hopptorn, knippla, badplats, dimma, västkusten — … även ett typiskt bra badväder idag

En reflektion över 2023

Det spelar ingen roll att jag har min dagliga morgonrutin med klargörande skrivstund och meditation eller att jag firar de små framstegen i stunden. När jag blickar tillbaka på ett helt år får jag ett helt annat perspektiv och kanske kan se samband och mönster. Är vägarna jag valde i stunden fortfarande rätt? Ska dörrarna jag stängde fortfarande vara stängda? Hur vill jag fortsätta att utvecklas och vad vill jag bidra med?

plötsligt vaknade nyfikenheten på 2023, morgonmeditation, julgran, skriva — Och det var här nyfikenheten på 2023 vaknade i morse. Vid den barrande granen …

De här frågorna har på ett stökigt och ganska snurrigt sätt hängt med mig idag och jag ser fram emot att sätta mig ner och skriva av mig snurret. Det var i morse under mitt morgonskrivande som nyfikenheten på 2023 vaknade och en aning om vad mina ledord ska kretsa kring nästa år. (Årets ledord kan ni läsa mer om här). Ska bara sticka färdigt de där julklapparna först, he he.

Jag är inte bara nyfiken på mitt 2023 och vad jag vill 2024, jag är nyfiken på er såklart. Tänkte ni tillbaka på året som har gått innan ni tänker framåt på året som kommer? Eller låter ni det bli som det blir och glömmer det som har varit? Alla sätt är bra, så länge vi är tillfreds och mår gott av dem. Ja, så tycker jag. Berätta gärna vad ni tycker.

Och här ses vi igen, innan 2024 är här. Herregud, det är inte ens julafton än. Tills vi ses HEJA reflektionen och utvecklingen.
Kram Malin Lundskog

Jodå, jag återkommer med vad jag kommer fram till om 2023. Det kan ju bli kul …

Julmarknad hemma på ön

Idag har vi haft julmarknad hemma på ön. Och igår kväll kom regnet. (Gôtt ändå, så att vi känner oss som hemma igen här på kusten.) Oavsett väder, så var det julmarknad och jag fick låna en sjöbod att stå i tillsammans med Sture. Fatta ni myset? Spelar ingen roll att mycket av den lilla snön vi hade har regnat bort.

julgran, julmarknad hemma på ön, knippla

Sture gör oljelampor, som nog står i var mans och kvinnas fönster här på ön. Tre knop i hamna heter de, för att det är så det är. Tre knop i hamna. Fortare än så kör vi inte in i Knipplas hamn (om det inte är svinströmt och blåser aaaasmycket och båten måste ha fart för att inte driva, men säg inte det till någon …)

Enda nackdelen med den mysiga julmarknaden?

Inte för att jag tycker att vi ska leta fel. Men det är som det är på vilken julmarknad eller mässa eller annan marknad som helst: är man utställare hinner man inte gå runt och njuta av atmosfären. Jag lämnade dock min post för två snabba besök i grannbodarna och fick med mig en krans till första julen hemma i det fint fixade huset och en härhandinbunden skrivbok med pärm av handtovad ull. Så fint hantverk! Som det ska vara på julmarknader, eller vad säger ni?

skrivbok, handtovad ull, knippla — har ni sett så fin? Kerstin Hammarson har gjort den.

julmarknad hemma på ön, anteckningsbok — har ni sett så fin? Kerstin Hammarson har gjort den.

julkrans, julmarknad — o så den lilla ängeln i kransen, skapat av Anna och Malena

julmarknad hemma på ön, knippla, tre knop i hamna — o så den lilla ängeln i kransen, skapat av Anna och Malena

Tur att besökarna tar med sig atmosfären in i boa när de kommer då, för det gör de. Vet ni vad som kanske var det roligaste av allt idag? Alla som berättar hur mycket de ser fram emot min nya roman (snacka om att jag ser fram emot nästa julmarknad). Något som också var det roligaste av allt var alla som köpte romanen. För att de hade hört om alla som såg fram emot uppföljaren. Ja, det har varit en så himla rolig dag. Nu? Räkor och uppladdning inför ny julmarknad imorgon. Då är det Billdals stall som gäller kl 12-16 och Billdal är ju hemmahoodsen för karaktärerna i Mariannes mirakel. Det blir också kul!

Ses snart igen, tills dess: HO HO HO?
Kram Malin Lundskog

Äntligen är Novent över …

Den som kom på det där uttrycket novent var säkert gôrnöjd med ordet. Och det är ju finurligt, absolut. Men. Alltså. Äntligen är Novent över, för jag tycker två saker om fenomenet (eller vad vi nu ska kalla det) novent och det är:

är vi så sålda på snabba belöningar att vi inte kan hålla oss några veckor?
kan vi inte stå för att vi vill dra igång med lampor och lyktor och stjärnor utan att skylla på novent?

äntligen är novent över, adventsstjärnor, jul, november, ljusslingor — Så här såg vårt hus i november. Och då struntar jag i novent …

Nej, jag är inte alls irriterad även om det nog låter så (att det här med rätt ord och ton ska vara så klurigt?). Jag gillar ju nytänk och dessutom finns det så himla mycket i världen som är värre än att människor anammar novent. Men jag tror att det här med novent speglar samhället på ett sätt. Som i min första punkt med de snabba belöningarna. Vi är så vana vid quickfixar och genvägar och har inte alls det tålamod som vi en gång hade.

Ta musik som ett exempel. Vet ni hur mycket längre intron till låtar var förr. Och då är förr typ 80-talet? Jo, förr (fortfarande 80-talet, även om jag tycker att det är nutid) hade en låt 20-25 sekunders intro och nu är vi nere på 3-5. Ja, ni fattar ju. Tänk The final countdown (är det ett av de bästa introna förresten, eller är det sweet child of mine?).

Och tv-program, som årets julkalender. Jag såg att Anders Hansen uttalade sig om att vi skulle bli helt uttråkade av att se 80-talsversionen nu. Det behövs snabbare klipp och mer pang på och rätt in i handlingen för att fånga 2023 års människorhjärnor. För övrigt älskar jag även årets version av julkalendern, precis som jag gjorde då. Förr.

Jag vet inte om det här är bra eller dåligt, men känns det inte lite stressigt?

Äntligen är novent över?

Och min tanke om att vi behöver ha en ursäkt för att släpa fram jullådorna och tända adventsstjärnor och julslingor redan i november. Kan vi inte bara göra det, utan att behöva luta oss mot att det faktiskt finns något som heter novent. Ta ansvar för vårt beteende. Visst är vi flockdjur och vill vara som andra, vilket gör det jättelätt att haka på fenomen man tror att man måste haka på. För att ”alla andra” gör det. Eller har det. Eller är det eller vad det nu kan vara.

Hur jag gör med novent? Nä. Inte min grej. Däremot plockade vi fram adventsstjärnor och hängde ljusslingor runt trappräcken någon gång i mitten av november. Både för att vi ville, men också för att vi dels hade pepparkakshusbakstävlingen med barnen då och för att här ute på den syndiga ön (ha ha, läste ni mitt inlägg igår?) blir det jättemörkt. Alltså J Ä T T E M Ö R K T. Om inte fullmånen lyser upp förstås.

äntligen är novent över, fullmåne, sjöbodar, knippla, november, bohuslän — alltså, tänk att månen kan lysa upp så här!

Men äntligen är novent över och december är här säger jag. Vad säger ni?

Over and out, vi ses snart igen och tills dess: HEJA alla, både noventfirare och andra.
Kram Malin Lundskog

adventsstjärna, novent, knippla — Adventsstjärnorna i fönstren lyser upp på morgonen också. I både november och december, he he …

Jag kommer från den syndiga ön

innehåller annonslänk till Bokus,

Ha ha ha, vilken dag jag har haft på Hönö. Julmarknad hela dagen i Hönö Klåva och julstämningen var tamejtusan på topp. Det roligaste med marknader och bokmässor är ju samtalen med människor. Både andra utställare och besökare. Som kommentaren jag fick från två Fotö-bor i dag om att jag kommer från den syndiga ön. Det kanske är därför jag trivs så bra där, he he.

jag kommer från den syndiga ön, julmarknad, skärgården i advent, hönö, knippla, förfatatre — utsikt från Länkarnas hus på Hönö. där jag stod på julmarknaden

Det här med den syndiga ön beror kanske på att människorna på de andra öarna var bra mycket mer kyrkliga än de är här på Knippla. Eller så har det med festglädjen här på ön att göra? Jag vet inte, men blir ju nyfiken. Det jag vet är att gästvänligheten och människoglädjen är stor här. Och att jag trivs. Men så älskar jag fester och har gått ur kyrkan också. Och nu var det inte synder utan advent i skärgården på Hönö jag skulle berätta om …

jag kommer från den syndiga ön, Mariannes mirakel, Malin Lundskog — jo, jag TYCKER verkligen att det är så här kul att vara på marknad med min roman

Samtal om synder, relationer och ö-liv på julmarknaden

Hur som helst, samtalen jag hade under dagen handlade om både syndiga laster, familjerelationer och ö-liv. Och wow för att både Fotöborna och folk från andra öar köpte min roman Mariannes mirakel på julmarknaden. Jag är så himla glad att jag hittar ut med min roman Mariannes mirakel igen. Som om både boken och jag har vaknat till liv och laddar om för nästa roman (hej våren 2024!) och fler marknader.

jag kommer från den syndiga ön, Malin Lundskog, knippla

Det är väl ändå jättemysigt med julmarknader? Jag tycker att de ger i alla fall en liten glimt av den där känslan jag hade som barn inför jul. Att det verkligen är en magisk tid på året. Och nej, jag tror faktiskt inte att vi kan köpa eller stressa soss till den känslan, men en sån här dag då jag självklart ör glad över försäljning, så är det samtalen jag minns. Och glittret i ögonen hos dem jag pratar med. Det är fint det. Att vara människa. Och att få stå på en julmarknad när snön faktisk har lagt sig utanför fönstren även här ute å öarna. It´s a kind of magic det också.

Apropå att jag kommer från den syndiga ön

Apropå det här med att jag kommer från den syndiga ön: Kommer ni ihåg att vi på Knippla kalla(de)s för knodar? Det berättade jag om här.

Vill ni också köpa ett (eller flera?) ex av min bok? Antingen gör ni det genom ett mail till mig för ett signerat ex eller så passar ni på hos Bokus om ni ändå ska köpa fler böcker.

(Som ni vet innebär ett klick på mina Bokuslänkar ingen extra kostnad för er, men köper ni något via min länk får jag en kick back på det.)

Vi ses snart igen, imorgon är jag tillbaka på Hönö och skärgården i advent igen. Undrar vad jag lär mig för nytt då?
Kram Malin Lundskog