Drömliv

Varje kapitel värdefullt

Idag har jag gått igenom nästan hela det manus jag skriver på just nu och förtydligat syftet med varje kapitel. För varendaste enda ett kapitel ska finnas i min (eventuella) bok av en anledning. Föra historien vidare, plantera något som kommer att vara avgörande längre fram eller presentera miljöer och karaktärer. Till exempel. Ja, som sagt. I en roman (och vilken annan bok som helst) är varje kapitel värdefullt.

Just nu är jag osäker på om alla de kapitel jag har skrivit hittills uppfyller kravet på att vara meningsfullt. Det är ju skitjobbigt om de inte gör det, för då måste jag stryka, ändra och hitta på nytt. Men om de nu inte gör det är det jbra att jag gör det här jobbet redan nu, innan jag har skrivit ända fram till slutet. Nu är jag någonstans mellan mitten och slutet och har fortfarande stora möjligheter att ändra i berättelsen. Skapa mening och mål med mina karaktärers färd.

Hur spännande är varje kapitel?

Jag har dessutom poängsatt kapitlen utifrån spänningsgrad. Inte för att jag skriver i någon spänningsgenre, med det måste ju ändå finnas någon slags spänning och motstånd i berättelsen. Vändpunkter där saker och ting ställs på sin spets och berättelsen tar en ny riktning. Scener där den (ni?) som läser inte vill sluta läsa, måste veta hur det ska gå, vill fortsätta heja på någon av karaktärerna.

Samtidigt kan det inte vara någon skyhög nivå på spänningen hela tiden. Som läsare behöver man transportsträckor för att landa och skapa egna bilder av det som sker. Balansgång, ni vet. Svårt. Och jag undrar om jag har överdrivit vikten av lugnare scener i min berättelse. Som en kompensation för att det i Mariannes mirakel och Ett oönskat arv händer massor. Hela tiden.

Ja, jag vet inte. Men jösses vad jag har jobbat med det här idag. Vet inte om det var det eller solen eller den nya sommartiden som gjorde det, men oj oj oj vad jag somnade gott i en sådan där lagom kvart ungefär ute på balkongen idag. En del av att jobba det också, eller hur?

Malin Lundskog med springer spaniel, tupplur, balkong, blå himmel, varje kapitel värdefullt — med skidoverallen som inte har hittat sin väg in i garderoben efter skidresan för några veckor sedan

Ja det var den där tuppluren som fastnade på bild, när Claes fick syn på Brorsan och mig. Den och utsikten från eftermiddagsprpomenaden. Manusarbete fastnar sällan på bild, för det är inte på något sätt lika vackert att titta på som naturen. Men, som jag hoppas att det blir lika vackert att läsa det jag skriver på en vacker dag. Håll gärna tummarna och heja på längs vägen – det hjälper!

utsikt från Knippla in mot land, solsken, hav, himmel, moln — utsikten in mot land

ravin, knippla, springer spaniel — äntligen säsong att promenera hela ön runt igen!
(för halt när det är kallt och blött)

Kram Malin Lundskog

Så glad att jag testar livet som kulturtant

Jag är så himla glad att jag är villig att omvärdera sanningen om mig själv. Ja, att jag inte tror på att jag enbart är en sådan som gillar träning. Eller att skriva. Eller sticka. Utan att jag är både det ena och det andra och dessutom nyfiken på mer. Som idag, när jag var på Sjöfartsmuseet med en kompis och köpte ett årskort på Göteborgs Stads muséeer (Sjöfartsmuseet, Rhösska, Stadsmuseet och Konstmuseet). Så glad att jag testar livet som kulturtant. 140 spänn kostade det idag. Tänk att jag kan gå på fyra olika museum hur ofta jag vill under hela 2025 för etthundrafyrtio kronor. Fantastiskt!

galjonsfigurer, Sjöfartsmuseet, Göteborg, kultur — Galjonsfigurer – kan det vara nåogt att eftersträva att bli?

Oceanista

Det var utställningen Oceanista – Havet och mode som lockade oss till museet. Och wowowow vilken utställning. Så jäkla snyggt gjord och så jäkla intressant, med mode, sjömansränder, stickade tröjor (man kunde känna igen en drunknad sjöman på hans stickade tröja), badkläder Håkan Hellströms scenkläder från hans första spelning och franska fiskarskjortor. Bland annat. Gissa om jag blev inspirerad till att skriva om sjömän (och deras kvinnor i land)? Som sagt: wow!

sjöfartsmuseet, Så glad att jag testar livet som kulturtant, oceaniska, klänning — sa ju snygg utställning!

Så glad att jag testar livet som kulturtant, stickning, aran — Arantröja – så kul att läsa om stickningarna för mig som stickar som besatt

stickande sjömän, Så glad att jag testar livet som kulturtant, Sjöfartsmuseet Göteborg — Detta är väl ändå kul att se? Hur de stickade sina egna tröjor, medan de väntade på att båten skulle lämna land

blå ränder, sjömän, mode, oceaniska, sjöfartsmuseet,

Så glad att jag testar livet som kulturtant, randiga tröjor, oceaniska — alltid snyggt med ränder ju

randig baddräkt, badkläder, oceaniska — Cool baddräkt, eller hur? Och vi längtar efter att det här modet ska komma tillbaka igen 🙂

Håkan Hellström, sjömanskläder, Så glad att jag testar livet som kulturtant — Sååååå värt att bli kulturtant, när man får se Håkan Hellströms outfit från hans första spelning.

Sjöfartsmuseet

Jag har nog inte varit på Sjöfartsmuseet sedan barnen var små. Men så glad jag är att vi gick dit idag. Vilket ställe! Både akvariet som alltid är aktuellt med havet och allt som lever och växer i havet. Är inte sjöhästar ett jättekonstigt djur förresten? Och hur kan clownfiskar och andra ha de vackra och starka färger de har? Ja, i den delen av museet dyker också onekligen frågor om klimatförändringar upp …

Livet som kulturtant?

Nja, egentligen kanske rubriken är vilseledande. För även om jag är en kvinna som konsumerar eller ägnar sig åt kultur, vilket är definitionen av kulturtant så … finns det väl olika nivåer av det här kulturtanteriet. Och för mig handlar det om att jag skriver och läser. Lyssnar på musik och kollar tv. Men inte på någon så kallad finkulturnivå. Eller i pösiga Gudrun Sjödén-kläder (förlåt, men visst får jag förklara kulturtant på det viset?). Men: ju mer jag skriver och konsumerar kultur som ett sätt att utvecklas, utmanas och lära nytt, desto bredare blir mitt kulturkonsumtions-smörgåsbord och … ja. Livet som kulturtant helt enkelt. En kulturtant som vill skriva om havet och sjömän. Och kvinnor. Kanske från en liten ö som heter Knippla, i södra Bohuslän, he he.

Ja, vi får väl se vart nästa musei-besök går, men oj vad kul det är att göra sånt jag inte gör varje dag. Heja kulturlivet! Och tanterna som njuter av det …

Kram Malin Lundskog

PS. Kommer ni ihåg när jag berättade om mina konstnärsträffar? Museum är definitivt ett sätt att gå på konstnärsträff.

Två filmtips från mina biobesök

Jag har inte varit på bio på … vet inte hur länge. Sedan innan pandemin är det i alla fall. Och inte förrän jag nu har varit på bio igen inser jag hur mycket jag har saknat det. Sjunka ner i en go fåtölj (jo! Det är fåtöljer att sjunka ner i nu för tiden verkar det som) och inte kunna göra annat än att bara sitta där. Och ta in det någon annan har skapat. Här kommer två filmtips från mina biobesök: Brutalisten och Bridget Jones: Mad about the boy.

På en vecka och en dag har jag varit på bio två gånger och här kommer två filmtips från mina biobesök. För båda filmerna är fantastiska. Och väldigt olika. Och visst är det fint att vi kan ha en bredd i det vi gillar? Ja, och ett djup förstås.

Det första av två filmtips: Brutalisten.

Brutalisten är en tre och en halv timme kort (jo, hade kunnat sitt kvar flera timmar till) film om the American dream (som den var långt innan Trump förstörde den), hopp, besvikelser och makt. Den utspelar sig strax efter andra världskriget och vår hjälpte är en ungersk, judisk och framgångsrik arkitekt sommar överlevt förintelsen och tagit sig till USA. Där väntar han på sin fru, som har blivit kvar i Europa. I USA jobbar han hos sin kusin i en möbelaffär, men blir efter många om och men upptäckt av en rik man som erbjuder honom jobb. Som den arkitekt han är.

Jag som är en sucker för berättelser och inte har varit särskilt intresserad av vare sig filmkonst eller arkitektur har ändrat uppfattning. Visserligen är storyn i Brutalisten gripande och på många sätt smart (herregud, anledningen till arkitektens envishet med antal höjdmetrar upp till tak!), men filmningen! Jag kan inget om vad det kan vara för sorts filmande, men någon sort är det. Så förstärkande och … snyggt. Och arkitektur. Tankarna bakom en byggnad. Så fascinerande. Se den! Bara gör det. Ja, att den utspelar sig under den tidsperiod den gör är extra relevant just nu, med tanke på läget i vår värld.

Det här är film jag skulle vilja ha en bokklubb kring. Eller bok? Filmlubb kanske? Eller en gammal hederlig diskussionsklubb? För filmen lever kvar och väcker nya tankar mest hela tiden

Bridget Jones: Mad about the boy är mitt andra filmtips

två filmtips, trapporna på Hönö bio — röda mattan på Hönö bio

Ja, idag var jag på den senaste Bridget Jones-filmen. Herregud vad vi skrattade, mina kompisar och jag. Och grät. Sådär så näsdukarna åkte fram. Och det är ju ganska så underbart att känslorna lockas fram så lätt i den här sortens film. Lättillgängligt, romantiskt, skitkul och jättesorgligt. Och drömmigt och underbart.

Ja, ni vet. Bridget Jones. Förutsägbart och härligt. Gillar ni feel good ska ni absolut se den. För ni går väl inte heller dit för att få en film med ett oväntat slut? Eller en film där kvinnorna inte är fixade och männen inte åldras mer naturligt? För ja, de skillnaderna är tydliga.

Men se den! Det är en skön stund med skratt och gråt. Vi var dessutom på bio på Hönö, där jag aldrig har varit förut. Och vilken biograf! Så mysig, med minst lika sköna fåtöljer som de på Göta, där jag såg Brutalisten.

två filmtips, stolar, Hönö bio — fatta fåtöljerna

Undra vad jag se nästa gång? Tipsa gärna, för jag kanske inte kan hålla mig borta från biograferna till filmen om Bruce kommer.

Ses snart!
Kram Malin Lundskog

En ny natt i hängmattan

Äntligen en ny natt i hängmattan. Och efter varje natt där, vill jag ha mer. Och fler. Särskilt efter en natt som i natt, med min nya sovsäck som var så varm att jag har sovit barfota. Slängt ut värmeflaskorna. Vaggat sådär mysigt som man gör i hängmattan. Och somnat i tjock dimma och vakna till soluppgång, redan rosig om kinderna efter all frisk luft.

Nu har vi äventyrat med en utenatt i månaden i tio månader i rad (läs om alla nätter här). Tänk vad ljust det kommer att vara i april. Och varmt. Och alldeles alldeles underbart, precis som de tidigare nätterna. Ja, även dem då vi har blivit lite blöta och frusit som sjutton. Det är något med äventyret, omaket och den friska luften alltså.

dimma, knippla, — efter linedancen igår, gick jag ut i dimman

en ny natt i hängmattan, hennessy hammock, mammut vintersovsäck, springer spaniel — Brorsan var med och hängde upp hängmattan och bäddade med den nya sovsäcken

vi eldade och njöt av stillheten med prat, vin och ost innan vi la oss

Morgonen efter en ny utenatt i hängmattan kom med sol

en ny natt i hängmattan, morgon, soluppgång — Utsikt från min hängmatta i morse. Ser ni välet i tallen? Prydnaden vi alltid har med oss.

en ny natt i hängmattan, Knippla, soluppgång — Agneta har vaknat

Malin Lundskog, sovsäck, en ny natt i hängmattan, mammut sovsäck, knippla, — en av alla mysiga stunder på våra utenätter: morgonsnacket (obs! den lila näsfläjten bredvid mina stövlar. Också alltid med)

Och vet ni, nu ser jag fram emot ett nytt äventyr några hundra meter hemifrån, med Agneta. Vill ni läsa om våra tidigare en utenatt i månaden-nätter hittar ni mer om dem här.

Mer häng åt folket!

Linedance på Knippla

Det är mycket som är roligt med att bo på en ö. Som när det händer något kul. Då vill alla vara med. Eller något ska fixas. Då hjälper alla till. Ja, typ så i alla fall, det där med alla kanske är en överdrift, men kort och gott: vi är inte bortskämda med något större utbud av roligheter. Så när frågan om vi ville dansa linedance dök upp i vår ö-Facebook-grupp då … Fick vi byta lokal från det lilla kapellet till den stora idrottsklubbslokalen. För alla (aja, typ alla) ville vara med när det var kurs i linedance på Knippla.

Herregud så roligt. Har ni dansat? Vi var nästan bara nybörjare. I två timmar höll vi på, med två olika danser till både Cotton Eye Joe och Beyonces Texas Hold em och annat . Visst, vi krockade ibland och tappade både sans och vett mellan varven. Men mest av allt hade vi kul. Skrattade. Och svettades. Musik och rörelse, det gör oss hur gott som helst, eller hur?

linedance på Knippla, cowboy boot, ö-liv

Och det är verkligen fantastiskt när någon drar igång något kul här på ön. Alla är med.

Och nu ska jag packa ihop för den åttonde månaden i rad med en utenatt. Det blir kul det också!

Yihaaaaa
Kram Malin Lundskog

Lokalproducerad litteraturfest på Frölunda torg

Kolla här, vad kul: första helgen i april är vi ett härligt gäng författare som tillsammans med Akademibokhandeln på Frölunda torg arrangerar ett event. Lokalproducerad litteraturfest. Författare från Göteborg (med omnejd). Böcker som utspelar sig i Göteborg. Med omnejd. Som på Knippla till exempel, he he.

lokalproducerad litteraturfest, författare, event

5-6 april blir det lokalproducerad litteraturfest

Förra våren drog jag ju igång författarhäng gbg, som ni kan läsa mer om här. Ja, som ni vet så leder det ena alltid till det andra. Och det är ungefär det som har skett här. Vi ses en gång i månaden. Pratar skrivande, författarskap och allt som har med det att göra. Och under den här perioden har jag varit på Akademibokhandeln på Frölunda torg och signerat mina romaner. Deras härliga Erika frågade om författarhänget och om inte vi var sugna på att göra något kul ihop. Och. På den vägen är det.

Vi författare kommer att finnas med våra böcker redo att prata med er allihop under båda dagarna. Kom och häng med oss, köp signerade ex av våra böcker (något av det bästa vi vet) och lyssna på någon (eller alla) av programpunkterna nedan.

Program

Lördag:

11.00-11.10 Öppningsceremoni Erika Wiberg och Malin Lundskog

11.10-11.30 Alla spännande lokala författare! Presenteras av Erika Wiberg

12.00-12.20 Hur skriver man en bok? Yvette Klang, Beatrice Samuelsson, Malin Lundskog

12.30-12.50 Att skriva tillsammans Jessika och Annika Devert, moderator Maria Åfeldt Leo

13.00-13.20 Barnbokens plats i vardagslivet Beatrice Bexélius, Linda Gustafsson, Monika Busse

13.30-13.50 Att skriva om ämnen man inte pratar om Jessika Devert, Linda Gustafsson, Malin Lundskog

14.00-14.20 VÄRLDSPREMIÄR av den nya podden … (cliffhanger här, stay tuned allihop)

På barnavdelningen:
Sagoläsning & pysselhörna

Söndag:

11.00-11.10 Öppningsceremoni Erika Wiberg och Malin Lundskog

11.10-11.30 Alla spännande lokala författare! Presenteras av Erika Wiberg

11.30-11.50 Redaktörssamtal/lektörssamtal Jessika Devert i samtal med sin redaktör

12.00-12.20 Feelgood vs feelbad – en genrediskussion Beatrice Samuelsson och Yvette Klang, moderator Malin Lundskog

12.30-12.50 Att gräva där man står Samtal med Malin Lundskog och Maria Åfeldt Leo

13.00-13.20 Bluffsyndrom bland författare Beatrice Bexelius och Malin Lundskog

13.30-13.50 Hur bygger man karaktärer? Beatrice Bexélius, Jessika Devert och Malin Lundskog

14.00-14.20 Relationen författare-läsare Annika Devert, Beatrice Bexélius, Beatrice Samuelsson, Jessika Devert, Maria Åfeldt, Monika Busse, Yvette Klang. Moderator Malin Lundskog