Författare

Mejlet från Sveriges författarförbund

Mitt i allt det stora med att vi är på Österlen och inte förstår något av att vi har varit gifta i trettio (ja, 30!) år kom mejlet från Sveriges författarförbund. Det som jag har väntat på. Men inte vågat hoppats på. Det om jag är invald som medlem. Medlem i Sveriges författarförbund. Alltså. Va? Eller mer: hurraaaaaaaa!

Jag är invald som medlem i Sveriges författarförbund

Nämen, det här är inget jättesteg får mänskligheten. Men för mig. För mig är det stort. Som en bekräftelse på att det jag gör med all min tid, energi och alla mina ord och meningar håller en helt okej kvalitet. Alltså, ni som läser mina och andras böcker tänker nog inte på om den som har skrivit är medlem i författarförbundet. Men för mig som skriver. För mig är invalet till att bli medlem i Sveriges författarförbund någon slags godkännande på att det jag gör tamejtusan är okej. Kanske till och med bra?!

Jag är i alla fall så jäkla glad, så jag inte kan sluta läsa mejlet. Där det bland annat står så här:

mejlet från Sveriges författarförbund, Malin Lundskog ,författarskap

Sveriges författarförbund kan ni läsa mer om här. Just nu arbetar förbundet för att öka litteraturens värde på den digitala bokmarknaden och dessutom värna författares skapande och upphovsrätt gentemot generativ AI. För mig som inte är antagen av ett av de stora, etablerade förlagen är det verkligen ett framsteg. Att bli medlem i författarförbundet är ingen självklarhet. Faktiskt. SÅ, j, jag är stolt som bara den!

Vi ses snart igen, just nu ville jag bara skryta om att jag har blivit invald som medlem i Sveriges författarförbund och är så in i hoppsan glad och stolt över det. Och tills vi ses: HEJA heja!
Kram Malin Lundskog

PS. Ni har väl inte missat boken som jag tror är en stor del i att jag blev invald i författarförbundet? Ett oönskat arv. Del två i serien Göteborgssystrarna. Den hittar ni i nätbokhandeln. Och här, hos mig. Om ni vill läsa alltså …

ett oönskat arv, roman, malin lundskog, framsida, feelgood

Läsning gör oss attraktiva

Innehåller sponsrad länk till Bokus

Sju av tio svenskar anser att läsning är ett attraktivt intresse. Inte för att det är att för oss som läser, men ändå … Extra attraktiva tycker vi att de som läser en genre vi själva tycker om är mest attraktiva. Men att läsning gör oss attraktiva, det är vad en undersökning från Verian Sifo visar.

Undersökningen visar också att vi är fler som i alla fall tror att vi kommer att läsa mer fysiska böcker i sommaren än vi gjorde förra sommaren. Hurra säger jag, som självklart hoppas att många av de som vill läsa hittar till mina böcker. Vill ni tipsa era nära och kära om dem är det tydligen också en bra grej för att stiga attraktionsskalan. Många gillar att diskutera böcker. Här hittar ni Ett oönskat arv om ni inte vill ha ett signerat ex. Då mejlar ni mig, så löser jag det såklart.

ett oönskat arv, malin lundskog, omslag — en kommande bokklubbsbok?

Jag gör det definitivt, det vet ni säkert. Jag har ju både startat en bokklubb här på Knippla och dessutom drivit onlinebokklubb för min debutroman Mariannes mirakel. Det är troligt att jag drar igång en bokklubb för Ett oönskat arv efter sommaren. Ja, det känns ju extra viktigt nu, med tanke på attraktionskraften i böcker, läsning och prat om böcker, he he.

Jag läser, en ny raggningsreplik?

”Hej, hej, jag läser romaner. Både historiska, relations- och feel good-romaner. Och du?”

Varsågoda, det där var ett tips på en raggningsreplik. Jag ska inte ut och ragga utan är väldigt glad i min man sedan tjugonio år och trehundrasextiotre dagar (jamen, fattar ni – trettio år alldeles i dagarna?!). Trots att han läser deckare och thrillers …

Men hur som helst: att det är mer attraktiv för andra är väl egentligen inte så himla intressant. Det som är intressant är ju att det är så härligt att läsa och att vi mår bra av det. Men om ni använder mina romaner i dejtingsyfte är jag inte den som tänker sätta stopp för det.

läsning gör oss attraktiva, läsa bok — läser med utsikt

Skiter ni i just mina romaner vet ni väl att vi alltid tipsar om böcker i podden Skriverier med Malin och Cilla. Många av dem hittar ni här: boktips. Våra boktips och vi författare är er service i dejtingdjungeln, he he.

Vi ses snart igen och tills dess: heja läsningen av fysiska böcker.
Kram Malin Lundskog

Min bok är en pärla för medelålders kvinnor

Jag är så glad och tacksam över recensionerna som kommer på min roman Ett oönskat arv. Som den på Marinas bokhylla som dök upp idag. Min bok är en pärla för medelålders kvinnor, skriver hon. Alltså. Gissa vilka jag har haft i åtanke när jag har skrivit? Och gissa om just en sån mening gör att jag hoppar (trots pajat knä) av glädje? Ni får en gissning …

Väl grundade karaktärer och skildringar av öborna extra fint

Marina skriver så mycket fint om Ett oönskat arv. Ja, jag är faktiskt överväldigad av att få höra att mina karaktärer är väl grundade och när hon skriver om att skildringarna av öborna känns extra fint, blir jag extra glad. Marina vill till och med vara en del av deras älskvärda och galna värld. Lucky me som är en del av den, eller hur?

Recensionen från Marinas bokhylla i sin helhet

”Ett oönskat arv” är den fristående uppföljaren till ”Mariannes mirakel”. Malin har skickligt vävt in tillräckligt med trådar för att det inte skall kännas som att läsaren missat något om hen inte läst den första boken.

”Ett oönskat arv” är i grund och botten inte bara en fin relationsroman om två systrar, utan en bok om medelålders kvinnor, om hälsa och om arvsynder.

Boken är en lättläst bladvändare i ren och modern feel good-anda, som passar utmärkt som sommarläsning. Med lättsamhet sätter Malin fingret på många viktiga ämnen, som jag själv brinner för, vilket gör att jag uppskattar berättelsen än mer. Till en början tar det några sidor för mig att komma in i boken, men efter något kapitel eller två fångar berättelsen mitt intresse och efter det flyter det på i ett fint tempo.

Malin väver ihop ett vackert mönster av både humor och allvar, med en enkelhet som jag uppskattar. Den händelserika berättelsen får mig att ömsom dra på smilbanden, ömsom bli irriterad, och ibland bli lite mer än bara irriterad.

Recensionen fortsätter:

Miljöbeskrivningarna är fantastiska. Malin har lyckats fånga själva essensen av Västkusten. De väcker minnen och en längtan att ta mig till havet, ta en promenad längs klipporna eller åka ut med en liten båt och fiska.

Karaktärerna känns väl grundade och trovärdiga. Malin bjöd på den ena intressanta karaktären efter den andra med en viss mångfald som jag uppskattar hos en författare. Som medelålders kvinna kan jag känna igen mig i båda systrarna och även i deras syskonrelation. Malin skildrar systrarna på ett sätt som gör att en kommer dem nära och en får en djup förståelse för dem båda. Hennes skildringar av öborna känns lite extra fint, en kan inte låta bli att tycka om de gamla kloka kvinnorna som alla är speciella på sitt sätt. Jag känner att jag hade trivts att vara en del av deras begränsade och galna, men älskvärda lilla värld.

”Ett oönskat arv” är en känslofylld bok med många överraskningar och ligger helt rätt i tiden. Med sin mångfald av intressanta karaktärer och händelserika innehåll, kan jag se, som även en annan recensent tyckt, att den skulle göra sig bra som en filmatisering eller kanske en teater. En pärla för medelålders kvinnor.

Tacksam för tyckande och extra sugen att skriva på nytt

Som sagt: jag är så in i hoppsan tacksam för recensioner. Särskilt om recensenterna gillar mina böcker. Såklart. Och ni som läser, er älskar jag. Massor. Fortsätt med det. Har ni inte läst Ett oönskat arv än? Eller Mariannes mirakel? Hör av er för signerade ex. Annars finns romanerna i nätbokhandeln och på Akademibokhandeln, Frölunda torg, Kristina shop och galleri här på Knippla och Sigges på Hönö.

Och nu då? Ja, nu suger det i skrivartarmen om att ge mig in i nästa berättelse. Det som jag hoppas blir min tredje roman är ju ute på vift hos förlag (som jag skrev om här) och just nu inget att göra något åt. Men en fjärde roman, det vore ju något det också. Eller, vad säger ni?

Vi ses snart igen, tills dess: heja alla er som hör av er. Som läser. Och tycker.
Kram Malin Lundskog

Förresten: Marinas bokblogg hittar ni här. Kolla in om ni är sugna på boktips! Och apropå att boken passar medelålderskvinnor, minns ni rummet fullt av kvinnor i klimakteriet?

Töser ville jag inte ha

Töser ville jag inte ha är titeln på en bok om bohuskustens fruntimmer. Om deras tuffa liv genom åren. Om att de kunde få tio barn varav några dog och var de överlevande barnen flickor blev de pigor. Alldeles för tidigt. Jag träffade Ingalill Andreasson förra sommaren och köpte boken av henne. Har läst delar av den och förundrats. Förfasats. Och blivit än mer tacksam över att jag lever här just nu. Vilket jävla slitliv rent ut sagt!

Författarsamtal och ostbricka

Hur som helst, så kom Ingalill till knippla idag och pratade om sin bok. Jag tog med mig mamma till Börjes bo, en sjöbod ute på piren. Där käkade vi ostbricka, tog en öl och lyssnade på Ingalills inlevelsefulla berättelse om hur det var. Förr. Och att man inte ville ha töser, för de skickades iväg i pigtjänst alltför tidigt. Ja, och så sjöng Ingalill tillsammans med sin moster, sin kusin (min granne Ingrid) och Börje, vars boa vi var i, själv.

ostbricka, börjes bo, författarsamtal, töser ville jag inte ha — söndagsmys, som vi väl kallar det?

Så himla mysigt att sitta i boa (jo, men jag kan väl få låtsas att jag är öbo på riktigt och uttala bod som de infödda gör …) och lyssna på hur det var förr längs kusten. Och att sitta bland dem som både minns och är släkt med de som var med då. När det var slitsamt på riktigt.

Ingalill signerar (och den uppmärksamma förstår att detta är boa där man gillar bra musik …)

töser ville jag inte ha, knippla, sjöbod, börjes bo

Och jamenvisst, ni som hänger med i podden Skriverier med Malin och Cilla kanske minns att jag har sagt att jag vill skriva en historisk roman. Nu är jag ännu mer sugen. Och jag vet inte om det är åldern eller ön, men så kul jag tycker att det är att lära mig om hur det var förr.
Förstå samband. Och inse hur jäkla bra jag har det.

Vi ses snart igen och tills dess: heja alla som har gått före och gjort vårt liv i dag så bekvämt.

Kram Malin Lundskog

Visa vid vindens ängar …

De två författarna har gjort sin hemläxa: Cillas råmanus till fjärde delen av Västervikserien är klart och Malins manus till detsomhonhoppasblirhennestredjeroman är på väg ut till förlag. Cilla har gjort en upptäckt och går igenom en halv förvandling. Skriver hon inte spänning, som hon har gått runt och trott? Vad skriver hon då? Och hur går det för de båda när de byter genre i sin (ganska) nya poddprogrampunkt: fortsättmeningen-impro. Det är avsnitt 77: visa vid vindens ängar.

Häng med på de båda författarnas fortsatta äventyr i skrivlivet, där autograferna en vacker dag kanske blir värdefulla …

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

skriverier med malin och cilla, podcast, författare, visa vid vindens ängar — visa vid vindens ängar

Tänk dig ett rum fyllt av kvinnor i klimakteriet

Vad ser du framför dig när jag säger tänk dig ett rum fyllt av kvinnor i klimakteriet? Jag ser glädje, klokskap, gemenskap, känslor, insikter, ödmjukhet, kärlek, styrka. Och jag ser smärta, värk, sorg, trötthet, tårar. Dessutom ser jag liv. Både på insidan och utsidan, bakåt och framåt i tiden. Och jag är så innerligt tacksam att jag får vara en del i gemenskapen. Med alla känslor, som ibland kliver fram på en och samma gång.

Ett oönskat arv på träningskurs för kvinnor i klimakteriet

Och igår fyllde kvinnor i klimakteriet en av träningssalarna på Nordic Wellness på Hönö. Där har de just nu en kurs för såna som oss. Och igår fick jag vara med på en yinyoga-klass och gästspela med samtal om dels klimakteriet och dels min roman Ett oönskat arv. Så fint det var. Och så bra det är. Att vi pratar mer om klimakteriet. Lär oss. Att de som vi tror kan allt (läkare) lär sig. Så att de som kommer efter slipper göra samma resa som de som gick före oss behövde göra.

tänk dig ett rum fyllt av kvinnor i klimakteriet, malin lundskog, författare, ett oönskat arv — redo att dra på yinyoga

Vad jag och boken gjorde på kursen för kvinnor i klimakteriet? Jo, som jag skrev här häromdagen är ett av teman i romanen just klimakteriet och skönlitteraturen är definitivt ett sätt att öka förståelsen för hur olika klimakteriet drabbar oss, både när det gäller ålder och symtom.

Vi är aldrig ensamma!

Tänk när vi blir lyssnade på

Och tänk när tiden kommer då man skrattar åt att vi kvinnor blev fnysta och skrattade åt för våra diffusa symtom, när arbetsplatser tar hänsyn till att vi är jävligt kompetenta och erfarna men inte lika stresståliga som när vi var yngre. Jamen, tänk när kvinnor kan gå till läkaren med tårar i ögonen för att de är nedstämda och skitförbannade och det inte direkt bortförklaras som stress. Tänk när vi blir lyssnade på? Tänk den dagen! Ja, tänk dig ett rum fyllt av kvinnor i klimakteriet och jämför atmosfären då, nu och sen. Den ljusnande framtid?

Och allt jag egentligen ville säga var att deltagarna på klimakteriekursen på mitt gym har fått varsitt ex av romanen Ett oönskat arv och det är jag så himla tacksam över. Det verkar de också vara. Och jag fortsätter min mission att på något sätt peppa kvinnor, även om det nu är genom mitt författarskap istället för direkt coaching och träning. Alla sätt är bra?

Om ni vill läsa boken (hoppas!), finns den att beställa till bibliotek, i nätbokhandeln och här hos mig.

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA alla oss. Och er andra 😉
Kram Malin Lundskog