Författare

Till slut vågade jag öppna mailet från redaktören

Det kanske inte tog så värst många dagar innan jag till slut vågade öppna mailet från redaktören, men jag gjorde det inte direkt. Vågade inte. Blev helt paralyserad av tankar på att jag skulle få förslag på att göra om hela redigeringen och ta tillbaka allt jag hade strukit.

Herregud vad det är skönt att sticka huvudet i sanden i bland. Eller inte. För när man står där med näsan full av sand och hostar och fräser, så finns ju vetskapen om mailet kvar. Och oron kan växa hur mycket och snabbt som helst. Dålig strategi, det där med strutsbeteende. Jag vet ju det, men jag ville känna mig stadig och stabil när jag skulle öppna det hemska mailet. Vara i rätt mood liksom, är ni med?

Malin Lundskog blundar, författare, till slut vågade jag öppna mailet från redaktören, feelgood — fattar ni känslan?

Och jag har gjort ett fantastiskt arbete!

Tänk att jag gick runt här på min ö i flera dagar med en gnagande oro över allt jobb som låg framför mig med manuset. Helt i onödan! För gissa vad, gissa vad, gissa vad? Jag har tydligen gjort ett fantastiskt arbete. Va? Jag? Fantastiskt? OMG (om det uttrycket ens används längre?).

Jag är så in i hoppsan stolt över jobbet jag har lagt ner. Och så glad över att jag inte är ute och cyklar med mitt författarskap och hantverket skönlitterärt skrivande. Åh vad jag längtar till våren då ni ska få läsa romanen. Enligt redaktören är det en karaktärsdriven feelgoodstory som både underhåller och berör läsaren och ger hopp. Precis som jag vill att det ska vara.

Så här skrev redaktören bland annat om mitt manus och arbetet med redigeringen, efter förslaget om att förbättra genom att fokusera på spännande handling: ”I detta avseende har författaren gjort ett fantastiskt arbete.”

Är det vår snart?

Med det i min stärkta rygg ska jag nu finslipa några detaljer i min kommande roman och sen … rullar det på mot korrekturläsning, sättning, omslag och allt annat i cirkusen bok. Är det inte vår snart?

Vi ses snart här igen, tills dess: HEJA PÅ och våga vara stolt, det är så himla gôtt!
Kram Malin Lundskog

Och att vara författare är som att vara människa, det går upp och det går ner, precis som man själv när det gäller mod och styrka. Det spelar ingen roll att jag har varit medförfattare till boken skapa ditt drömliv och jobbat i flera år med att vända mina och andras självsabotörer till självhjälpare. Eller det kanske spelar roll, men ni fattar. Man är inte mer än människa till syvende och sist. Och det är gott nog, eller hur?

PS. Romanen är en uppföljare på min Mariannes mirakel, passa på att läsa den nu om ni inte redan har gjort det. Jag signerar så gärna ett ex (eller fler). Maila mig beställningen här.

När kreativa mångsysslare ses

När kreativa mångsysslare ses kan det bli hur som helst. Det kan bli galet, idérikt och kreativt, fantasibollande och alldeles. Ja, ta mig tusan: alldeles underbart! Som när jag hälsade på hemma hos Carolina på Hälsö. Bara att få strosa runt i hennes trädgård gjorde gott och att höra hur hon tänker på hållbarhet och ekologisk odling och sånt som jag tycker är både intressant och viktigt gjorde min dag. Men, ni vet …

När kreativa mångsysslare ses och den ena tycker att den andras alster är så himla bra (Carolinas skapande med blommor, färg och form och hon sa detsamma om min roman Mariannes mirakel) och att fler borde få ta del av det, ja då är det nåt som drar igång där inne någonstans. Vi måste (inte som i ett jobbigt måste, utan som i ett vill) göra något tillsammans. Den känslan, som inte bara stannar vid en känsla utan vid att man faktiskt gör något. Så nu gör vi det.

Bubbel, pyssel och babbel

Jag efterfrågar ju fler viktiga samtal (hörde ni senaste avsnittet av Mitt perfekta liv?) och hokus pokus – här kommer de. Tror jag. För den åttonde november ses vi och pratar om sådant som min roman Mariannes mirakel väcker lusten att prata om, jag pratar om mitt författarskap och Carolina leder oss in i kreativiteten genom att vi under tiden som vi har de där goa snacken, äter snacksen och dricker bubblet skapar ett bokrelaterat alster som kommer att bli årets julklapp. Jag lovar!

Tänk er själv en mörk kväll tillsammans med andra härliga människor där inget är fel när det gäller tankar, samtal och skapande. Bubbel och snacks och så det fina med att få med sig sitt eget bokrelaterade pyssel och en roman hem. Jag vill komma. Vill ni?

När? 8 november kl 18-20
Var? Församlingshemmet, Hyppeln (ön jag tittar ut på varenda morgon under hundrundan.)
Hur? Som ni är, möjligtvis med en dos nyfikenhet i bagaget.

Boka hos mig.

blommor, trädgård på Hälsö, västkusten — Carolinas trädgård, blir så sugen på blommor i massor på vår lilla plätt

när kreativa mångsysslare ses, blommor, hälsö, trädgård

blommor, rosor, rosa, trädgård, hälsö — fattar ni doften?

när kreativa mångsysslare ses, skaparglädje, c skapar, hälsö — skaparglädje, eller hur?

Ses snart igen, här och/eller på Hyppeln. Tills dess: HEJA ER!

Förresten, ni som inte befinner här på västkusten den åttonde november, ni vet väl att jag drar igång Mariannes bokklubb online den sjätte november? Välkomna till allt!
Kram Malin Lundskog

Boktipsen från poddavsnitt 61

Innehåller reklam genom annonslänkar för Storytel

Jo, men det är klart att vi hade boktips med i förra poddavsnittet av Skriverier med Malin och Cilla. Även om jag tycker att vi är två ganska lattjo och nytänkande typer, så är vi väldigt förutsägbara när det gäller boktipsen. Cilla tipsar alltså om en deckare och jag om en roman.

Räkna hjärtslag

Jag har lyssnat på Katarina Widholms Räkna hjärtslag. Du som brukar tycka om mina tips kommer att sluka Räkna hjärtslag. Romanen utspelar sig på mitten/slutet av 1930-talet då unga Betty ger sig av från sin hemort till Stockholm för att ta jobb som hembiträde. Vilket jobb alltså. Så mycket ansvar och så i händerna på dem de jobbade hos. Bara den delen av berättelsen gör boken läsvärd. Men det gör också hur livet utvecklas för Betty som blir dödligt förälskad i en man och. Ja. Ni vet. Sånt där gör bara inte ogifta kvinnor.

Även om inte jag levde då, så känns Widholms beskrivning av tidsepoken riktigt trovärdig, precis som språket i dialogerna. Ja, den här romanen tycker jag mycket om och är så glad att det finns fler delat i serien om Betty.

boktipsen från skriverier med Malin och cilla, räkna hjärtslag — Här hittar ni boken på Storytel, som jag lyssnar via.

Fräls oss ifrån ondo

Cillas tips den här gången är Johannes Selåkers spänningsroman/deckare Fräls oss ifrån ondo. Boken utspelar sig i Umeå, dit Selma flyttar för att byta karriär från journalist till psykolog. Hennes bakgrund som uppvuxen i Sarajevo och den sektliknande församlingen Guds ljus gav boken en extra krydda medan Selma får i uppdrag att undersöka de sabotage som sker i stan. Spännande!

Boken är första delen i Selåkers serie Blodslinjen. Mot slutet i det här avsnittet kan du höra Cilla berätta om den.

Johannes Selåker, boktipsen, Fräls oss ifrån ondo, podden Skriverier med Malin och Cilla — Bild lånad från Forum

Podden är tillbaka den tredje november igen, med nya upptåg och nya boktips. Vem vet, då kanske vi kommer med något helt annat än våra gamla vanliga genrer? Gillar ni boktipsen här på bloggen? Jag vet att ni är många som uppskattar dem när ni lyssnar på podden.

Ses snart igen, tills dess: HEJA ER och alla som läser!
Kram Malin Lundskog

Skriverier med Malin och Cilla 61

Inget avsnitt är det andra likt när det kommer till podden Skriverier med Malin och Cilla. Författarna Malin Lundskog och Cecilia Andersson firar denna veckan boksläpp, men de pratar också om att vi behöver vara snälla mot varandra, varje dag. Lärdomar från skrivprocessen får också plats i avsnittet, liksom boktips. Trevlig lyssning!

Och kanske den största frågan av alla: kommer Cilla att byta karriär och ge sig in i låtskrivarbranschen?

Jag reste till en annan höst idag

Här ute på ön har vi också höst, precis som resten av landet. Men det slog mig när jag kom in till stan i morse och såg alla löv, att tecknen på höst skiljer sig mellan olika platser. Ute på Knippla handlar det om upptagna båtar, hummertinor och ett annat ljus. Visst har vi ett och annat lövträd, men inte så att man kan vada i lövhögar direkt. Inte som idag, när jag reste till en annan höst. Den i Värmland.

Solen gick upp över Knippla

Min höstmorgon ute på ön, när jag gick morgonrundan i bergen med hundarna såg ut så här:

jag reste till en annan höst, Knippla, bänk, soluppgång, oktober, orange himmel — den bänken kan man tänka sig att sitta och glo på soluppgången på, eller hur?

soluppgång, sprakande himmel, knippla, västkusten, oktober — när jag går här är glömmer jag bort att det finns en annan sorts höst

Efter timmen här ute, packade jag in hundarna och ryggsäcken jag rafsade ner oövertänkt packning i, igår kväll i bilen. Vi rullade in mot stan och jag lämnade både bil och hundar hos vår ene son, som passade dem medan jag reste till en annan höst och Claes jobbade på restaurangen vi är delägare i (har jag berättat det? Vår egen brann ju ner i augusti förra året, så nu hinner Claes jobba här.)

Den andra hösten började redan i Göteborg, när jag gick genom allén mot tåget. De där gulgröna löven (matchar min mössa perfekt ju).

höstlöv, göteborg, jag reste till en annan höst

Malin Lundskog, grön stickad mössa, göteborg

Tåg och bil till ännu mer höst

Jag tog tåget till Mellerud, där Britta kom och plockade upp mig med bil. I Åmåls-trakten stannade vi på Tössestugan och där var det ännu mer höst.

Mellerud, höst, stationshus — inte för att det har med hösten att göra, men visst är såna här stationshus fina?

jag reste till en annan höst, tössestugan, höstlöv — Ser ni? Ännu mer höst vid Tössestugan, där vi käkade lax (med massa ben!) och kokt potatis.
Alltså … jag är inte sugen på att stanna här igen, men det kanske bara är jag.
Och det kanske bara var idag som laxen var full av ben och personalen inte på bästa servicehumör?

På Ängsbacka gård i Värmland är det ännu mer höst

Just nu är jag på Ängsbacka gård, en bit norr om Karlstad. Och här är det ännu mer höst och jag skulle vilja resa vidare norrut, för att se hur hösten ser ut där. För jag älskar hösten. Är det kanske den här årstiden som jag ska resa runt i landet och bara kolla höstläget? Det är ju så himla vackert, oavsett om det handlar om färgen på löven, himlen eller något annat. Vi älskar hösten, eller hur? Hur ser den ut hos er just nu?

Jag reste till en annan höst idag för att vara med på skrivretreat med Bob Hansson. Skrivande och kärlek är temat och so far (tre timmar in): Wow! Det kan hända att jag berättar mer när retreathelgen är över. Ja, kan. Är inte säker på att det ens går att återberätta.

Hur som helst, så ses vi igen. Tills dess: HEJA hösten. Och er.
Kram Malin Lundskog

PS. här kan ni läsa om hösttecknen jag älskar (förutom färgen på löven då)

Den jävla yogaretreaten och Vi ses på andra sidan

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Storytel

I fredags tipsade vi, som vanligt, om böcker i podden Skriverier med Malin och Cilla. Mitt tips var min vän Britta Sjöströms feelgoodroman Den jävla yogaretreaten.

I boken får vi följa nyskilda Lily när hon åker på yogaretreat. Lily hatar yoga, men hon fick retreaten i present av sina kollegor. Eller nej, hon fick halva retreatresan i present, resten fick hon betala själv. Och eftersom Lily inte vill vara till besvär, hon vill helst inte synas eller höras heller, så åker hon. Med sig i sin trasiga resväska har hon beige kläder och en ny yogamatta, som hon med stort besvär får ur sin förpackning på hotellrummet.

den jävla yogaretreaten, britta sjöström, boktips — Vem vill inte åka på yogaretreat om det ser ut såhär?

Eftersom det är en feelgood, utvecklas Lily under veckan hon är på sin yogaretreat och hon träffar människor som öppnar upp till hennes känslor. Människor som bär på sina bagage …

Berättelsen är skriven med värme och smart humor utan att vara det minsta glättig. Och de träffsäkra beskrivningarna av karaktärerna gör att jag tror att jag känner dem. Jag säger bara: läs!

Ja, ni har läst om boken här förut när jag skrev om den färgglada releasen.

Ni som hellre lyssnar: igår kom Den jävla yogaretreaten som ljudbok på bland annat Storytel.

Vi ses på andra sidan

Cilla tipsade om Carina Nunstedt biografiska roman Vi ses på andra sidan – en änkas manifest för resten av sitt liv. Hennes man sedan 20 år dog efter en kort tids sjukdom och Carina skriver om hur hon hanterade krisen genom att prova sig fram bland olika verktyg för sorgbearbetning.

Cilla berättade att hon fick förbereda sig ordentligt för att läsa och att hon drabbades av det varma fina äktenskapet och Carinas försök att ta sig igenom sorgen. Det här är en bok jag vill läsa, jag som gärna grottar ner mig i känslor av alla de slag. Tack för tipset Cilla.

vi ses på andra sidan, boktips, podd, skriverier med malin och cilla — (bild lånad från Storytel)

Och ja, till er ljudbokslyssnare – Vi ses på andra sidan finns också på Storytel.

Vi ses på den här sidan snart igen, tills dess: Heja er!
Kram Malin Lundskog

Förresten, visst är båda böckerna himla snygga?