Författare

Därför höjer bokklubben läsvärdet

Det är givande på många plan att vara med i en bokklubb. I en diskussion om karaktärer, miljöer, språk och vad sjutton författaren vill förmedla (eller inte) växer boken till något större än om jag läser den i min ensamhet. Samtal om böcker ger en förståelse för hur olika vi tolkar världen och ibland också varför. Dessutom leder samtal om en fiktiv (eller biografisk) berättelse ofta till samtal om det personliga. Om känslor. Och de samtalen är ju så himla intressanta, tycker inte ni också dt? De gör att vi som diskuterar böckerna vi har läst lär känna både oss själva och varandra sådär på riktigt, även om vi inte gjorde det från början. Och därför höjer bokklubben läsvärdet.

Förresten, en bokklubb kan också vara en anledning att släppa allt ansvar för hus och hem och vad det nu är vi ansvarar för. Åtminstone för en kväll. Och vem vet, kanske blir det ett glas vin, fast det är tisdag? Eller en kladdig dessert mitt i veckan? Jag minns att vi pratade om det när vi hade barn hemma allihop i bokklubben jag av olika anledningar precis har lämnat. Bokklubben gav oss en legitim anledning att dra hemifrån. Inte för att vi egentligen behövde en sådan anledning, men ibland är det skönt att ha något att skylla på, eller hur?

Och självklart är ett stort värde också att man får läsa böcker man kanske aldrig någonsin hade valt att läsa annars. En bokklubb höjer inte bara läsvärdet, utan vidgar också deltagarnas vyer på många sätt. Hur härligt är inte det?

Hur funkar en bokklubb

I den bokklubb jag har varit med i över tio år har vi setts var sjätte vecka hemma hos en av oss. Den vi är hos väljer bok som vi läser till nästa gång. Och som vi har läst. Allt från klassiker, till topplista-pocketar, till Augustprisvinnare till memoarer till populärvetenskapliga fackböcker.

Från början hade vi regler för att boken inte fick vara helt nyutkommen på grund av dyrt och svårt att få tag på på biblioteken. Allt eftersom marknaden har förändrats (hej Storytel och andra streamingtjänster) har vi struntat i den regeln. Vi har också släppt de frågor vi utgick ifrån i början.

Om (när?) jag är med i bokklubb igen vill jag nog behålla bokklubbsfrågorna. Jag tycker att diskussionerna om vilka karaktärer jag tycker om (och vilka inte), vad författaren kan mena med det ena eller det andra, hur miljöerna beskrivs och om jag jag känner igen mig ger så mycket.

Den enda regeln jag tror att vi (eller de nu då) fortfarande har kvar är att vi läser en biografi över sommaren. Det är jättekul att komma tillbaka efter sommarlovet och höra de andra berätta om det de har läst. Och det är ofta intressant att läsa biografier.

Det kan också funka så här i en bokklubb

I andra bokklubbar väljer de bok tillsammans. Jag träffade en vän häromdagen som berättade om bokklubben hon är med i. De väljer ofta två böcker, för att de vill diskutera hur två olika författare tar sig an en fråga. Då väljer de bok utifrån ett tema. Det tyckte jag lät spännande.

Mariannes mirakel är en perfekt bokklubbsbok

Vi får väl se hur det blir om/när jag själv blir med i ett sådant sammanhang igen. Just nu stillar jag min bokklubbssaknad genom min egna Mariannes mirakulösa bokklubb. En bokklubb online där vi tillsammans läser min roman Mariannes mirakel under fyra veckor. Jag har frågor/teman jag vill prata om vid varje tillfälle (fyra gånger), som jag snart ska skicka ut till medlemmarna.

Mariannes mirakulösa bokklubb börjar den 6 november och ni är varmt välkomna allihop. The more the merrier tänker jag. Hoppas att jag som författare höjer läsvärdet ännu mer, genom att kunna svara på frågor som hur sjutton jag tänkte … Och andra frågor. Ska ni med?

Här hittar ni mer om Mariannes mirakulösa bokklubb

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA alla!
Kram Malin Lundskog

Skriverier med Malin och Cilla 60

Från hybris till hopplöshet via nyfikenhet, otålighet och sorg. Författarna Cecilia Andersson och Malin Lundskog pratar känslor i författarlivet. Och störst av allt är avundsjukan. Eller är det glädjen?

Häng med bakom kulisserna där det skrivs råmanus, redigeras och planeras releaser. Och frågan är: hur hamnar Malin i Sydamerika med en mick i handen?

Bokklubben Malin pratar om hittar ni här

Ju mer jag vet, desto mindre kan jag

Eller ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag vet. Det här kan man säga på många sätt och oavsett om det är Sokrates eller någon annan som har myntat ett uttryck som låter ungefär så här så har jag tänkt massor på det under senaste redigeringsperioden. Jösses vad jag har lärt mig mycket. Och ännu mera jösses vad jag upptäcker att ju mer jag vet, desto mindre kan jag.

Just författarskapet ligger närmst till hands för mig apropå det här, eftersom jag är ny i branschen. Ju mer jag redigerar och läser om författarens verktyg, desto mer inser jag hur mycket kunskap det finns där ute som jag inte har anammat. Än. Jag älskar det! Och jag ser fram emot att lära mig mer. Mycket mer. Hoppas att jag kommer ihåg det när det blir motigt.

därför firar jag, som författare, världsbokens dag, Malin Lundskog — Vet ingenting just nu, men har i alla fall en hylla med mina egna alster

Framför allt hoppas jag att jag kommer ihåg det om jag skulle få för mig att gå runt och sprätta som en viktigpetter som tror att hon kan allt. Det finns alltid mer att lära, eller hur? Och om jag någon gång går runt och sprätter, snälla påminn mig om det jag just skrev.

Pippi klarar biffen

Ni har säkert träffat på människor som tror att de vet allt och vill ut och frälsa världen efter en endagskurs i vad det nu är de har gått kurs inom. Ska vi inte låta dem (oss? mig??) göra det? Vi behöver i alla fall inte trycka ner någon genom att säga att de ska få se att det inte är så himla lätt. Jag tycker att vi låter både oss och dem vara i den här Pippi Långstrump-fasen (även om många hävdar att det är Karlsson på taket som sa det, men skitsamma): det har jag aldrig gjort förut, så det klarar jag säkert.

Eller som min mormor, en annan klok kvinna brukade säga: Frisk vågat, hälften vunnet. Om vi vågar testa för att vi tror att vi kan, kommer vi att märker att vi har mer att lära. Vi blir nyfikna, lär oss och använder kunskapen. Den kunskapen kanske är så kul att ha, att vi vill lära oss mer och när vi kan mer, vill vi lära oss ännu mer. Och så vidare? Eller så är vi nöjda oavsett var vi befinner oss på expertkurve-nivå. Och det är fine. Eller hur?

Expertkurvenivån förresten, i alla fall ursprunget till den, kommer från Duning och Kruger och den visar att vi börjar någonstans i Pippi-stadiet. Maximalt självförtroende, eller i alla fall maxad nyfikenhet, och en medvetenhet om att vi inte har någon kunskap. Sedan går vi den där endagskursen och vill ut och frälsa världen. När vi märker att världen inte blir frälst inser vi att vi kanske inte kunde så mycket ändå, självförtroendet dalar och vi lär oss mer. Och mer. Och ju mer vi lär oss, desto mer inser vi att vi inte kan. Eller så ger vi upp, men det är inte aktuellt för mig just nu.

Ju mer jag redigerar, desto mer vill jag lära mig om hantverket

Det här har jag alltså tänkt på under min redigering. Ju mer jag lär mig om dels redigering i sig, men också om att bygga karaktärer, miljöer och skapa bra dialoger, desto mer vill jag lära mig om hantverket som romanskrivandet innebär. För det finns så oändligt många fler lager i romanskrivandet än jag någonsin kunde föreställa mig. Alltså, på riktigt. Ju mer jag vet, desto mindre kan jag.

Och med det sagt propsar jag fortfarande på att alla ska läsa romandebutanter. Tänk vad spännande att följa med i utvecklingen när en författare lär sig mer. Och mer. Och mer.

Jag vet förresten inte om jag är i min Pippi-fas. Jag menar, dra igång en online-bokklubb för att läsa min romandebut tillsammans med er. Ja ja, alltid lär jag mig nåt. Hoppas jag. Ja, det vore så himla kul om ni ville hänga med. Här hittar ni allt om Mariannes mirakulösa bokklubb.

Ses snart igen, nu redigerar jag vidare på mitt tredje romanmanus. HEJA ALLA!
Varma kramar Malin Lundskog

Högen med olästa böcker ger inte dåligt samvete. Längre.

Någon mer än jag som älskar böcker? Att köpa böcker? Särskilt när man träffar författare och får böcker signerade. (Gissa om jag hoppas att ni svarar jag på de frågorna?! Är ju författare som gärna signerar och säljer böcker. Jättegärna.) Och gissa om mitt dåliga samvete har vuxit i takt med högen med olästa böcker? Har, som i då-tid. Nu är nu och jag har hittat det perfekta (okej, det vet jag inte om det är, men det funkar) sättet att göra mig av med dåliga samvetet. Inte böckerna.

högen med olästa böcker, den jävla yogaretreaten, tbr, — en tbr-hög, som den såg ut för några veckor sedan. Just nu läser jag Den jävla Yogaretreaten (kommer ni ihåg releasen?) och har läst De galna kvinnornas bal, som jag tipsade om i ett avsnitt av Skriverier med Malin och Cilla.

Så här gjorde jag mig av med mitt dåliga samvete över högen med olästa böcker

Nej, jag har inte slutat köpa böcker helt och hållet. Ja, jag vet att det låter crazy, när det kommer från någon som inte är ett stort fan av konsumtion. Nu inser jag att jag gör samma sak med garn. Samlar på mig. Köper mönster. Men hallå. Hur många stickprojekt kan en kvinna ha igång samtidigt utan att blir snurrigare än vanligt? Exakt. Som med böcker. Ett. Möjligtvis två. Resten av alla halvpåbörjade eller nästan avslutade stickningar som ligger där i stickkorgen ger bara dåligt samvete. Som böckerna. Som inte ligger i stickkorgen utan i sin tbr-hög (to be read, som det benämns i sociala medier).

Det jag har gjort är till att börja med att fatta att bara kan läsa en enda bok åt gången. Det spelar ingen roll om högen med olästa böcker består av tre eller åttioen böcker. Jag kan bara välja en. En bok kan bara vara min nästa bok.

Visst, det finns de som läser flera böcker samtidigt. Det gör inte jag. Steg nummer ett alltså: jag kan faktiskt bara välja en bok från högen.

Jag flyttar om i bokhyllan

Nästa steg jag har tagit i min bokhögsprocess är att lägga böckerna som jag förmodligen inte kommer att välja ut nästa gång i en hög för sig. I bokhyllan. Inte framme, där de kan blänga på mig och försöka ge mig dåligt samvete. No no no. De får en egen plats. Där jag inte glömmer dem, men där de inte heller pockar på min uppmärksamhet för stunden. Jag sparar bara de få böckerna som det är troligt att jag faktiskt väljer att läsa nästa gång i högen med olästa böcker.

högen med olästa böcker, Mariannes mirakel, tbr, Malin Lundskog, författare — Jo, jag har läst Mariannes mirakel, he he. En del av den här hyllan är annars min tbr-hög

Samtidigt (eller mest hela tiden) lägger jag upp böcker jag vill läsa i en vill läsa-lista. Jag har precis börjat använda Goodreads till det här, men det funkar med papper och penna eller kalender eller white board. Eller var ni nu gillar att skriva sånt ni vill komma ihåg. Och den listan växer. För varje gång jag läser en bok ger den boken mig inspiration till fler böcker. Kanske av samma författare, eller i samma genre eller om samma ämne. Alltså, jag tror inte att jag överdriver om jag säger att varje bok jag läser gör mig sugen på minst tre andra böcker. Minst.

Men. Jag vet ju att jag kan bara välja en enda bok att läsa.

Nästa gång jag väljer bok

Nästa gång det är dags att välja bok kollar jag igenom min vill läsa-lista och min lilla tbr-hög och väljer därifrån. Med lust och känsla. Inte med tvång, borde eller dåligt samvete. Så mycket enklare. Och så skönt.

Men träffar jag en författare eller går på release, tro sjutton att jag köper en bok. Hur gör ni?

Ses snart igen, tills dess: HEJA böcker. Bokhögar. och gott samvete.
Kram Malin Lundskog

PS. Apropå att jag gärna signerar och säljer böcker – det är bara att skicka ett mail!

En ny författare har sett dagens ljus

Igår ledde jag författarsamtal på Göteborgs Litteraturhus igen. Ett sånt lyxigt uppdrag det är, att få vara med när nya liv kommer till världen. I det här fallet liv för karaktärerna i den psykologiska spänningsromanen Utan gränser. Och en ny författare har sett dagens ljus under Göteborgshimlen. Maria Nordin. Kom ihåg var ni hörde det först, he he.

en ny författare, Maria Nordin, bokrelease, Utan gränser, författarsamtal, Malin Lundskog — Kan hända att jag är lika glad som författaren …

Författarsamtal ger det där lilla (?) extra

En bokrelease med ett författarsamtal ger kalaset en touch av … extra allt? Det ger så mycket mer än att man kommer, köper sin bok, tar ett glas bubbel, säger grattis och går hem. Jag tycker verkligen att både författaren och de nära och kära (ja, det är väl oftast de som dyker upp, i alla fall på debutanters bokreleaser?) som kommer till bokreleasen får ut mer av eventet. Det är enklare för författaren att ha någon annan som styr upp. Herregud, det är mycket som det är att boken faktiskt finns.

Jag tror också att vi som författare känner ett större wow av att få frågor om vårt arbete. Det är någon som ser allt jobb vi gör i det tysta. Det är stort att få reflektera över skrivprocessen och vad man har åstadkommit tillsammans med andra. Ja, sen är det oftast roligare för gästerna att lyssna på ett samtal än en monolog. När det kommer till debutanter tror jag också att det är spännande för gästerna att någon ställer frågor de inte ens visste att de ville ha svar på. Är ni med?

författarsamtal, Maria Nordin, en ny författare, debutant, — Maria svarar på frågor från gästerna.

Utan gränser

Och boken då? Utan gränser är spännande från start, där det liksom kryper i en. Man förstår att det är något som inte är som det ska, utan att riktigt veta vad. Maria har skapat karaktärer som jag ser tydligt framför mig och genom små detaljer förstår man vilka miljöer de rör sig. Tips: läs den! En bladvändare, som man brukar säga.

Om att läsa debutanter

Ännu mer tips: läs debutanter. Inte bara de det skrivs stort och mycket om, utan andra. Också. Det är ju förresten inte ens säkert att de som blir mest omskrivna är bäst, eller hur? Om debutanter inte blir lästa är det risk att de ger upp och inte ger sig själva möjligheten att utvecklas i sitt författarskap. Och i slutändan kanske vi går miste om storslagna verk och andra härliga böcker.

Och vi? Vi ses snart igen, här på bloggen eller någon annanstans. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Malin Lundskog, Göteborg, författare — Jo, man blir glad när vi blir fler författare på västkusten

PS. Det här skriver jag inte bara för att jag mer än gärna tar fler uppdrag som moderator och författarsamtalsledare (ingen aning om vad titeln skulle kunna vara), he he. Jag hade själv min företagarkollega Dorotea Pettersson som samtalsledare när jag hade release för Mariannes mirakel och var så himla tacksam över att hon stöttade. Det är ju nervöst som sjutton att släppa bok. Och kul såklart. Jättekul!

För ett tag sedan ledde jag författarsamtal när min vän Britta Sjöström släppte sin debutroman och förra året modererade jag samtal på Linda Gustafssons release av Sol till Juni. Ja tack till fler förtroenden av det slaget.

Pps. Bokklubben. Mariannes mirakulösa bokklubb. Passa på att gå med nu, genom att signa upp er nedan. Under fyra måndagskvällar ses vi och pratar om romanen, karaktärerna, hälsohetsen, vikten av att visa upp en fasad och vad som händer om vi inte pratar med varandra. Bland annat …

Här kommer boktipsen från vår podd

Innehåller reklam för Storytel

Här kommer boktipsen från det senaste avsnittet av podden Skriverier med Malin och Cilla: Romanen Utanpåverket av Kristin Nord och andra delen av Kungliga kärlekssagor av Ebba Kleberg von Sydow. Jag tipsade om Utanpåverket, som är en roman med klipp och diskbänksrealism och massa känslor. Massa! Skrivet med detaljrikedom utan att det blir kletigt. Det enda kletiga är nog läppstiften …

här kommer boktips från vår podd, skriverier med Malin och Cilla 59, — snygg är den också, eller hur?

Romanen Utanpåverket handlar om två vuxna systrar och deras mamma Lilian och deras trassliga relation. Känner ni igen det här från en annan roman som någon ni känner(?) har skrivit.

Cillas boktips är ljudboken Kungliga kärlekssagor på Storytel där författaren har använt fakta som bas, men fabulerat kring hur deras eventuella sovrum och så vidare såg ut. Ebba läser själv in de olika delarna och Cilla tycker att det känns som att lyssna på saga. Hon vill till och med krypa intill Ebba och lyssna vidare.

här kommer boktipsen, kungliga kärlekssagor, podden skriverier med malin och cilla — Här hittar ni direkt till boken på Storytel, signa upp via länken kostar inget extra, men ger mig lite extra

I slutet av varje poddavsnitt bjuder vi på boktips och blir ni sugna på att lyssna på hela avsnittet, , hittar ni det här:

Alla avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla hittar ni här.

Vi ses som vanligt snart igen, tills dess: HEJA PÅ!
Kram Malin Lundskog