Författare

Får jag göra såhär, frågade jag mina förlag

Och det fick jag för både WAPI, där min ljudbok finns och Ekström&Garay där min pappers- och ebok finns. Vad jag fick göra? Jo, ge bort de första kapitlen av min debutroman Mariannes mirakel i både text- och ljudformat. Så … har ni missat min roman? Varsågoda! Om en mirakulöst kort stund kommer Marianne och hennes döttrar med offerkoftor, inkontinens och hälsohetsiga kommentarer hem till din mailkorg. Som ett brev på posten, eller vad säger man?

Ja-adå! Gillar ni att jag delar ut delar av min relationsroman så är ni mer än varmt välkomna att tipsa era nära och kära och egentligen vem som helst (men vem vill tipsa dem?) om det här.

The form you have selected does not exist.

Ni vet väl att jag har lagt in flera (men inte alla för det har jag glömt …) recensioner av Mariannes mirakel här på malinlundskog.se? Vill ni läsa recensionerna, hittar ni några av dem här och någon här. Och vill ni köpa boken till er själva eller andra härliga människor ni har omkring, så är detta enklaste vägen att gå: Jag vill köpa Mariannes mirakel.

Har ni tänkt på att när den känslan av att det här kanske inte är okej, eller vad ska de säga, eller vem är väl jag här att komma … Så är det bara att fråga. Får jag göra såhär? Vad är det värsta som kan hända? Kanske att man får ett nej, men då vet man ju i alla fall. Eller hur?

får man göra såhär, jag berättar om resan till utgiven roman, inkontinenta kvinnor, Mariannes mirakel, ljudbok, Malin Lundskog — Ljudboken

får man göra så här, inkontinenta kvinnor, emsella, fysioterapi, Mariannes mirakel på julturné, framsidan på min roman Mariannes mirakel, Malin Lundskog, författare, feelgood,relationsroman — Ljudboken

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA OSS!
Kram Malin Lundskog

Den färgglada bokreleasen för min vän Britta

Ikväll var det bokrelease för Britta, min vän och författarkollega. Den berättade jag om här. Britta släppte lös sin debutroman och visst är det något speciellt med att få vara med vid tillfällen som de här? När någon man tycker om blir firad och hyllad och får ta emot kärlek och värme? Så var det ikväll, när jag ledde författarsamtalet på den färgglada bokreleasen av Den jävla yogaretreaten.

den färgglada bokrelease, den jävla yogaretreaten — kolla in boken, visst är den fin?

Frågor till en författare

Jag bad er om hjälp inför författarsamtalet och fick massa glädje av era svar på frågan om vilka frågor jag skulle ställa. Eftersom jag har hängt med Britta under resans gång var en fråga extra kul. Tack för den Kicki. Vad fick dig att gå i mål med projektet? Det har nämligen inte varit självklart.

den jävla yogaretreaten, releasefest — den snygga boken

Britta Sjöström signerar — den snygga boken

Men, ni vet. Man kommer till en tipping point på något sätt. Har jag dragit det så här långt, så … Det var inte exakt de orden jag fick som svar, men det var vad det gick ut på. Kan ni känna igen er? Även om det inte handlar om bokskrivande eller författarskap, utan gäller andra typer av projekt i livet. Det finns en hel del av sådant man drar igång som aldrig blir klart. Eller är det bara jag? Projekt som man (eller bara jag då) går omkring och stör sig på för att de inte blir färdiga, utan att man gör så vidare värst mycket åt dem.

den jävla yogaretreaten, den färgglada releasefesten, Malin Lundskog, Britta Sjöström — nämen, man släpper inte sin nysläppta bok

Men, så har man de där sakerna för sig som man har jobbat med så hårt och/eller så länge att det liksom inte finns någon återvändo. Så var det med Den jävla yogaretreaten för Britta. Och jag är så glad för det! Annars hade hon inte fått hålla just den här debutromanen i sina händer. Och jag hade inte fått leda författarsamtalet.

bokrelease, den jävla yogaretreaten, Malin Lundskog, Britta Sjöström

Bubbel och babbel

Bokreleasen var fylld av gott bubbel, sprudlande babbel och glada hejarop. Ja, så som jag hoppas att alla författare har det på sin release. Och som Britta sa igår, att man kan smyga sig igenom en release och låta förlaget sköta försäljningen, men det är ju härligt att ha en anledning att ha kalas. Herregud vad jag ser fram emot min egen release nu. Välkommen vår 2024, säger jag bara.

Förresten, apropå babbel. Sammankomster som den färglada bokreleasen igår innebär också tillfälle att träffa människor man aldrig har träffat förut, både i och utanför branschen. Och det berikar livet!

Och jag hade färgat håret orange

Ha ha ha. Ni skulle förresten ha sett Brittas min när jag kom till Litteraturens hus med nyfärgat hår. Hon hade nämligen bestämt sig för att läsa upp inledningen av romanen och där sitter huvudkaraktären hos frisören och ser sig i spegeln. Förskräckt. För hennes hår är orange. (Jag är nöjd med mitt orange hår, men det blev en kul grej av det.)

kapitel ett, den jävla yoga retreaten, inledning — Läs det här och kolla sen in min nya håförg. Ha ha ha.

den färgglada bokreleasen, Malin Lundskog, orange, ballonger — … men jag matchar i alla fall ballongerna

Brittas debutroman Den jävla Yogaretreaten är utgiven på Lind&Co och den hittar ni att köpa på alla nätbokhandlar och säkert i fysisk bokhandel snart också.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA alla som drar projekt i hamn. Eller avbryter utan dåligt samvete …
Kram Malin Lundskog

Mina påhittade berättelser blir verklighet

Alltså, det är nästan skrämmande det här. Men mycket (eller i alla fall en del) av innehållet i mina påhittade berättelser blir verklighet. Som i min ljudbok SYND, där jag skrev om flyktingar som kom till Sverige och Göteborgs hamn i en container. Gissa vad jag läste om i GP några veckor senare? Ja, exakt. Man hade hittat flyktingar i en container i hamnen.

mina påhittade berättelser, SYND - de sju dödssynderna tolkade av Malin Lundskog — ljudboken SYND, min första ljudbok

I romanen Mariannes mirakel har Helén, en av huvudkaraktärerna, en galen klåda på armen. Om det har kliat på min arm efter det boksläppet? Så in i hoppsan!

Den här veckan har jag hittat en flaskpost här på ön (så himla roligt, berättar mer om den senare). Gissa vad de hittar i min roman som kommer ut våren 2024? Jepp. En flaskpost. Om inte det blir bortredigerat förstås, men jag har i alla fall skrivit det.

I ett manus, som jag visserligen bara har påbörjat, skriver jag om en långvarig vänskap som kraschar. Om det sedan hände i verkligheten i min närhet? Svaret på den frågan är ja.

Nu vågar jag inte skriva om otrevligheter, sjukdomar eller annat jag inte önskar någon. Men hur kul blir det, att läsa romaner där allt är guld och gröna skogar? Nah, lite grus i maskineriet behövs för att göra även en feelgood-roman läsvärd. Och visst är det så att vi blir starkare av att motstånd i livet också, men det måste väl inte vara jag som hittar på eländet?

Jag gräver inte bara där jag står?

Jag har tidigare sagt att jag gräver där jag står, men vad är det här? Står jag där jag gräver? Gräver jag en grop åt andra och faller själv däri? Ska mina påhittade berättelser fortsätta att bli verklighet, då blir det fred, jämställdhet, jämlikhet, klimatförbättringar, acceptans och ohemult med glädje och frihet i varenda manus framöver.

författare, mina påhittade berättelser, Malin Lundskog

Eller så är alltihop bara en slump och jag kan fortsätta att hitta på precis vad jag vill och behöver inte stå till svars för att ha skapat verkligheten. Det räcker kanske med att jag skapar verklighetstrogna karaktärer, miljöer och händelser, som inte har ett dugg med verkligheten att göra, eller vad säger ni?

Aja, vi får se hur det blir. Ses snart hoppas jag. Tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

Om jag vill leda författarsamtal?

När min författarkollega och vän Britta Sjöström frågade om jag vill leda författarsamtal när hon släpper sin roman nästa vecka svarade jag ett rungande och nästan (?) tårögt ja. Klart jag vill! Vilken ära. Att få den frågan känns som att få frågan om man vill vara någons brudtärna. Eller gudmor. Eller något annat sådant där viktigt uppdrag i en annan människas liv. En bokrelease är stort. Megastort! Och jag vill göra allt jag kan för att Britta ska få en så härligt boksläpp det bara går.

Den jävla yogaretreaten

Ja, det där är titeln på Brittas feelgood. Visst är det en galet härlig titel? Jag har inte läst boken, men jag vet vad den handlar om och jag har varit med under stora delar av skrivprocessen, så jag vågar säga: Läs den!

Nästa vecka är det dags för Britta och mig att ta plats för ett härligt samtal om hennes bok, om skrivande, författarskap och … ja vaddå?

Vill ni hjälpa mig med frågor till författarsamtalet?

Jo, om ni skulle gå på bokrelease och fick chansen att ställa frågor, vad skulle ni då fråga om? Vad vill ni veta om Britta, som tidigare har skrivit fackböcker som hjärnan. Skulle ni vilja veta något om titeln Den jävla Yogaretreaten? Eller … ja, vad skulle ni vilja fråga en romandebutant på hennes bokrelease? Jag tar tacksamt emot alla frågor ni har, återkommer med svaren.

leda författarsamtal, författare, Malin Lundskog, Britta Sjöström, Fårö — letade länge och detta var kanske det fotot vi var mest ”normala” på. Är det inte den ena så är det den andra …
Det är i alla fall Britta i blommiga klänningen.

Britta och jag träffades på Fårö för några år sedan. Då blev vi båda två invalda ledamöter i Fåröakademien, som ni kan läsa mer om här. Eftersom vi båda bor i Göteborg okej, jag bor utanför numera, men väldigt nära, ses vi en hel del och skriver tillsammans. Men mest av allt tror jag faktiskt att vi skrattar … Och det betyder också mycket för skrivandet. Men skit i det nu. Nu undrar jag om ni har några frågor till en romandebutant. Ja, och så vill jag berätta hur stort det är att få leda författarsamtal.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA ER (och era frågor)
Kram

Idéerna tar aldrig slut

Visst är det härligt när man upptäcker att sådant man har oroat sig för inte är något att oroa sig för? Ta det här med idéer till exempel. Har jag berättat att jag en gång oroade mig för att mina idéer skulle ta slut? Ja, jag trodde att jag inte skulle kunna hitta på något mer att skriva om. Men ju mer jag skriver, desto tydligare blir det: Idéerna tar aldrig slut.

Det är som att jag inte kan låta bli att hitta på berättelser. Manusidéerna sprutar ur öronen på mig och tankar på nya (galna och skitjobbiga) karaktärer står som spön i backen. Det betyder inte att alla idéer är något att göra bok av eller att alla karaktärer ska få driva läsare till vansinne (eller något annat, för jag har en del riktigt älskvärda personer i huvudet också). Men. Det ger mig hopp. Hopp om att idéerna kommer att finnas där. Idéerna sinar inte och ju mer hittar på, desto mer finns där som vill bli påhittat. Makes sense? Jag vet inte och det spelar ingen roll. Jag sparar idéerna i min idébank, så får vi se vad det blir av dem.

Förresten är idéskapandet den enkla delen av författarskapet, så varför oroade jag mig för att de skulle ta slut? Som jag ser fram emot att fylla på listan med fler romaner. Mariannes mirakel var den första, nästa kommer våren 2024 och just nu redigerar jag det som jag hoppas blir min tredje roman. Och sen? Idéerna tar aldrig slut som sagt, såatteee jag har fler berättelser på lut.

Malin Lundskog, författare, idéerna tar aldrig slut — mina böcker

Oh, well. Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA ER och kom ihåg att inte oroa er i onödan …
Kram Malin Lundskog

Detta hjälpte mig under första redigeringsrundan

Vet ni vad??? Idag blev jag klar med första redigeringsrundan av mitt tredje romanmanus. Hipp hurra! Och även om jag tycker att redigering är en kul del av att skriva romaner, är jag glad att jag har mina tricks för att ta mig igenom rastlöshet, tappade sugar, ofokuserade perioder och annat. Eller tricks och tricks? Verktyg kanske? Hur som helst, detta hjälpte mig under första redigeringsrundan: pomodorometoden, snällhet och jävlaranamma. Förutom kunskap från olika håll och kanter.

Detta hjälpte mig under första redigeringsrundan, Malin Lundskogs arm, born to run tatuering

en hel pärm är nu full
med kladdiga kommentarer
som jag hoppas att jag kan läsa
när de ska in i datorn …

Mina tricks för att ta mig igenom redigeringen

Pomodorometoden – jag jobbar fokuserat i tjugofem minuter (telefon, mail och you name av saker jag blir störd av är långt bort eller avstängda) och sedan pausar jag i fem minuter. Efter fyra sådana tjugofemminutare är pausen femton minuter. På datorn använder jag mig av en timer som ni hittar här och det finns appar för telefonen att ladda ner. Självklart funkar en vanlig äggklocka också (finns de fortfarande?). Här har jag beskrivit pomodorometoden tidigare.
Snällhet – jag är snäll mot mig själv och har lärt mig (den hårda utmattningsvägen ni vet) att vara glad och nöjd över det som blir gjort och aldrig någonsin klanka ner på mig själv om det jag planerade att göra inte blir klart. Fokus på rätt grejer, eller hur?
Jävlaranamma – jo, det behöver jag också. Hur snäll jag än är mot mig själv och hur många pomodoro-tillfällen jag än kör så behöver jag spänna musklerna ibland och peppa mig själv att bara göra det. Som jag gör när jag är pt och tränar andra. ”Kom igen, Malin! Visa vad du går för.” Typ.

Kunskap och erfarenhet hjälper också till i redigeringsfasen

Ja, sen hjälper ju självklart ren redigeringskunskap till. Att veta vad jag ska titta på och kunna avgöra vad som tillför berättelsen något och vad som bara är rent ordbajseri. Jag märker stor skillnad på min kunskap om hantverket som skrivandet faktiskt är nu, jämfört med min debutroman och även med uppföljaren. Tänk vad man lär sig genom att göra.

Utöver min egen erfarenhet läser jag böcker om skrivande. Ja, jag läser skönlitteratur och tittar på tv-serier också, där jag lär mig av hur de är uppbyggda. Och jag lyssnar på poddar (här hittar ni några tips på skrivarpoddar), jag pratar med andra som skriver och jag går kurser. Just nu går jag en digital kurs som heter Författarakademin, med Anna Karolina och Caroline Engvall som lärare. Tycker inte ni också att det är kul att lära nytt inom områden man tycker är roliga?

Ja, nu ska jag alltså bara putta in allt jag har redigerat i dokumentet i datorn också. Även om det inte är så bara. Funderar faktiskt på att ta lite semester först. Vi får se imorgon när jag vaknar hur det blir … Just nu är jag glad att jag har kommit så här långt. Hipp hurra för allt som har hjälpt mig under första redigeringsrundan.

Ses snart! Tills dess: HEJA HEJA er och allt ni kan och lär er.
Kram Malin Lundskog