Författare

Jag vill vara en karaktär

En av karaktärerna i manuset som just nu är hos redaktören hos förlaget lever kvar i manuset jag hoppas blir min tredje roman. Jag kunde inte låta bli att fortsätta att utforska henne. Det är som att jag skriver ihop min egen version av en superhjälte. Alltså, snacka om att vara en karaktär. Hon är så himla spännande. Det är nog därför hon växer från sin roll som bifigur till att bli huvudkaraktär i nästa manus. Jag vill vara hon. och just nu är känslan att jag aldrig vill överge henne. Och vem vet, det kanske jag inte gör heller? Det väljer jag som författare helt själv (jag vet, så lyxigt, va?!).

Det som är så spännande med att fortsätta att utforska henne är att jag får veta mer om hennes bakgrund och vad som är viktigt på riktigt för henne. Jag förstår mig på henne och jag kan tvista till henne ännu mer. Jo, för hon är redan ganska tilltvistad, ha ha.

Hoppas att ni kommer att tycka lika mycket om henne som jag gör, när ni läsaren romanen som kommer till våren. Den är ju en uppföljare till min debutroman, Mariannes mirakel. Manuset som jag hoppas blir min tredje roman är en helt fristående berättelse.

Jag vet inte om det verkar sinnesrubbat, men jag vill vara en karaktär jag själv har hittat på. Vad säger ni, är det rimligt? Hur som helst så gör det skrivprocessen galet rolig.

Ses snart igen, tills dess: HEJA och KÖP EN BOK (förslagsvis Mariannes mirakel, så ni hinner läsa in er innan uppföljaren kommer)
Kram Malin Lundskog

Bort med henne, tänkte jag och såg ut över havet

Bort med henne, sa jag till mig själv där jag satt på klipporna som var mitt redigeringsrum för några timmar idag. Och så gick det till när en karaktär försvann från mitt manus. Jag drog ett streck över henne och lät andra axla hennes roll. Svårare än så är det inte att göra sig av med folk, he he. Dra ett streck över dem bara, det finns andra som fyller deras funktion. Om de ens hade en funktion att fylla?

Ett sätt att skaffa sig merjobb

Okej, riktigt så enkelt är det ju inte att göra sig av med varken påhittade karaktärer eller verkliga människor. Det jag gjorde där ute på klipporna idag har snarare gett mig merjobb. För i samma stund som jag sa bort med henne, skapades luckor jag behöver fylla.

Den här karaktären lyfte inte mitt manus på något sätt, men hon gjorde ändå några saker som behöver finnas kvar i berättelsen. Vem ska göra de sakerna nu och vad gjorde hon som var helt ointressant för framtida läsare?

Alltså, såna här överraskningar är en av alla de roliga grejerna med författarskapet. Ja, även jobbet de medför. För redigering är en riktigt rolig del av det hela, särskilt med ett skrivrum som detta.

bort med henne, Malin Lundskog, författare, redigering på klipporna, manus — *Jo, rätt nöjd med dagens skrivarlya*

Utsikt från Knippla, sjöräddningen, västkusten — *Utsikten gick inte av för hackor den heller*

Vi ses snart igen, karaktären sparar jag till ett annat manus (för det var inget fel på henne). HEJA på med sommar, jobb och allt vad ni gör.

Kram Malin Lundskog

Jag har hört att du är författare. Också.

När jag gick förbi en av alla bänkarna här på Knippla häromdagen stoppade en dam mig. ”Jag har hört att du är författare. Också.” Och jag som trodde att jag hade tjatat hål i huvudet på folk om mitt skrivande, min debutroman och uppföljaren som kommer ut våren 2024. Så fel jag hade. Vi pratade om boken, skrivandet och jag fick chansen att berätta om att uppföljaren utspelar sig på Knippla. Och så gick det till när jag fick två nya läsare. Jo, för både damen som ställde frågan och kvinnan som satt bredvid och trasslade upp en fiskelina ville ha en bok.

Jag har hört att du är författare, Mariannes mirakel, Malin Lundskog — två signerade exemplar av min debutroman Mariannes mirakel

Vet ni, jag vet inte om det är mina läsare eller jag som blir gladast över de här mötena, men en sak är säker och det är att jag blir gôrglad. Det är en av alla roligaste saker med att skriva böcker: att prata om dem och att få signera dem. Jag är så glad att hon stoppade mig med ett ”Jag har hört att du är författare. Också.”

Glädje är den röda tråden i allt jag gör

Ja, så var det ju det där med ordet också. Att jag är författare. Också. Jag förstår att det inte är lätt att hänga med eftersom jag inte håller mig till en bransch, en gren eller en sysselsättning. Precis som ni är jag fler än en sak. En inriktning. Jag är författare, instruktör, föreläsare, poddare, bloggare, skribent. Jag var krögare och vem vet, det kanske jag blir igen. En sak är säker i virrvarret av allt jag gör och det är att jag gör det med glädje, för glädje.

Självklart signerar jag gärna fler ex av min debutroman Mariannes mirakel. Säg till bara! Och eftersom jag tydligen har tjatat hål i huvudet på alla om att jag är författare (också) så kan det hända att jag tjôtar vidare. Okej?

Ses snart igen. HEJA allt vi är och gör.
Kram Malin Lundskog

Jag letar ordspråk och talesätt

Jag letar ordspråk, talesätt och andra sayings till en av karaktärerna i manuset jag just nu redigerar. En av tanterna använder gamla ordspråk på var och varannan sida. Ibland passar de in, men något av orden är fel och ibland är hela talesättet helt fel i just den situationen. Hur som helst så behöver jag fler talesätt i mitt lager. Har ni några på lager? Gärna några som äldre personer använder, eftersom den här kvinnan över åttio. Felen fixar jag dit själv, he he.

Jag har tänkt på det här med att använda sig av talesätt eller ordspråk på ett nytt sätt ett tag. Även om jag ibland tycker att det är synd att de gamla ordstäven är på utdöende, så kan det bli ganska kul med felsägningar. Det är kanske inte fel, utan en kreativ utveckling av språket? Min karaktär skulle kunna säga klart som krabbspad istället för klart som korvspad till exempel. Vips har jag fått in en dos Bohuslän i talesättet, eller hur?

talesätt, jag letar ordspråk, good things come to those who wait — eller den som väntar på nåt gott … ett ordspråk så gott som något?
Skylt från Guinessbryggeriets utställning i Dublin

När manuset väl blir bok kanske det här är bortplockat, vem vet. Det kanske bara är jag som tycker att det är kul och som är galet förtjust i min karaktär också, vem vet. Men jag letar ordspråk just nu i alla fall, så får vi se vart det barkar hän …

Tack på förhand för tips på kul/bra/klassiska eller bara existerande ordspråk, talesätt och andra sayings som jag kan sätta i munnen på min romankaraktär. Självklart kan jag googla, men vill helst ha ordspråk som faktiskt används.

Ses snart! Tills dess: HEJA er friskt humör, det är det som musen gör (ja, vad vet ni?)
Kram Malin Lundskog

Har jag blivit känslokall?

Jag redigerar just nu mitt manus till roman nummer tre (som jag berättade om häromdagen). Stryker ord och meningar så att det ryker om det. Har jag blivit känslokall? Bryr jag mig inte om hur jag har värkt fram min text? Okej, det där med värka är en överdrift, jag har inte värkt fram något sedan barnen kom till världen. Men jag har ändå slitit en del med mitt manus.

När jag nu kladdar och ändrar och stryker i min berättelse struntar jag fullkomligt i om meningarna är vackra eller orden väl valda. Jag är i princip obarmhärtig i min redigering. Vad har hänt? Har jag blivit känslokall eller är det här ett helt normalt steg i utvecklingen som författare? Jag kanske har lärt mig att se till berättelsens bästa och inte mitt egos. Och dessutom har jag lärt mig något om mig själv som skribent och det är att jag behöver skriva mig in i berättelsen. Att det blir många strykningar i början av ett manus är alltså inte så konstigt. Alla de nu bortredigerade orden är som vilken uppvärmning som helst. Utan dem hade jag inte kommit vidare.

Jag hoppas i alla fall att mitt till synes känslokalla beteende gentemot mitt romanmanus är ett steg i utvecklingen för mig som författare. Annars kan man ju undra …

Ses snart igen, jag redigerar vidare med kaffe och kakan från kalaset igår som tilltugg. Vilken födelsedag va?

Kram Malin Lundskog

feelgood, deckare och sakprosa

I säsongsavslutningen av podden Skriverier med Malin oh Cilla drämde jag till med inte mindre än tre boktips. Jessika Deverts viktiga feelgoodbok En av fyra, Marie Hermanssons välskrivna Pestön och Eva Franchells Väninnan: rapport från Rosenbad.

En av fyra, en viktig feelgood

En av fyra handlar om fyra väldigt olika kvinnor som alla jobbar på ett och samma bibliotek. Redan från början vet man som läsare att en av de här fyra är misshandlad av sin partner, utan att veta vem. Den fråga bränner genom hela berättelsen när Jessika beskriver de olika kvinnornas liv, deras relationer och också hur vänskapen mellan dem växer fram.

Titeln kommer från hur vanlig kvinnomisshandel i nära relationer är. En av fyra. Fattar ni? Ämnet är viktigt och Jessika gör en fin historia om vänskap mellan de fyra kvinnorna. Jag är stolt över att kalla Jessika min vän i författarvärlden. Bra jobbat, kompis!

boktips, Jessika Deverts En av fyra — på bokhyllan för mina författarvänner står Jessikas böcker

Pestön

Marie Hermansson skriver om Pestön. Ön ligger i Göteborgs södra skärgård och heter Känsö i verkligheten. I berättelsen får vi följa en poliskommissarie och hans coola före detta flickvän (eller är det fästmö?) när de löser gåtan som inleds med att en död man hittas i vattnet. Historia utspelar sig både i skärgården och inne i Göteborg. Alltså, visst gillar man att läsa om miljöer man känner igen? Inte för att jag var med när det begav sig (1920-talet) i berättelsen, men ändå. Göteborg. Och visst är det kul att lära nytt även när man läser skönlitterärt? Det gjorde jag i den här deckaren. Vrakare till exempel. Visste ni att sådana har funnits?

Spännande och söt historia med en härlig dos humor i en välskriven berättelse med karaktärer jag gillar.

boktips, Marie Hermanssons Pestön — vältummad, brukar man säga va? Den här hade jag med mig på tågluffen

Väninnan: Rapport från Rosenbad

Boken Väninnan inleds när Eva Franchell är med sin väninna på NK för att shoppa. Väninnan heter Anna Lind och hur den shoppingrundan slutade behöver vi inte skriva mer här. I boken får vi sedan följa hur författarens och Anna Linds relation växer fram genom arbetet. Och vi får följa Anna Linds resa som politiker, med allt motstånd hon mötte, allt maktspel bakom kulisserna på Rosenbad och i Bryssel och … överallt.

Jag gillar att vi läsare får följa med bakom kulisserna, även om det här är en berättelse där Franchell sätter ord i munnen på Göran Persson, Ingvar Carlsson och andra politiker. Och mest av allt kanske jag tycker om att få en återblick av alla storpolitiska händelser jag har blivit varit med om. På avstånd. Ja, som när Sverige skulle gå med i det som då hette EG, Göteborgskravallerna och Backabranden till exempel.

Svenskt nutidshistoria med plats för vänskap och familjeliv. Läs!

boktips, Eva Franchell Väninnan: rapport från Rosenbad

Boktips i podden Skriverier med Malin och Cilla

Cilla och jag tipsar alltid om böcker vi gillar och oftast om sådana vi har läst eller lyssnat på sedan förra avsnittet. Podden hittar ni här och mot slutet av varje avsnitt kommer våra boktips, ifall ni blir nyfikna på vad vi har läst under poddresans gång.

Ses snart igen. Tills dess; HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog