Malin och Viktoria pratar om kroppspositivism och frågar sig om det är en exkluderande rörelse. Dessutom undrar de om vi är mitt i en revolution och om det behövs aktivism för att skapa nya normer.
Högt spel i det åttonde avsnittet av Min perfekta kropp, häng med när vi förändrar vårt sätt att se på våra kroppar.
Podden som Malin refererar till är Brené Browns Unlocking us. Du hittar avsnittet hon pratar om här: Brené with Elisabeth Lesser
I det här avsnittet pratar Malin Lundskog och Viktoria Davidsson om ordet perfekt och vad det står för. De diskuterar hur normerna spär på vad perfektion innebär och frågar sig om perfekt kan vara olika från dag till dag.
Dessutom pratar de om rödlätta ögonfransar och att vara hel och ren inunder …
Häng med på vår resa mot acceptans och helt perfekta kroppar!
En vandring på Hisingen gjorde susen för både kropp och själ idag. Ja, sådär som vandringar gör ni vet. Herregud vad det finns mycket att upptäcka i närområdet. Alltså, både det på insidan och det på utsidan.
Ska vi börja på utsidan? För ärligt talat, jag är både född och uppvuxen i Göteborg men Hisingen är en ganska så vit fläck på min karta. Därför var det himla kul att upptäcka ett alldeles väldigt vackert naturreservat idag!
Tillsammans med en av mina allra bästa människor och våra hundar traskade jag runt i naturreservatet hela förmiddagen. Det gick både på stigar nära vattnet, in i skogen (Göteborgsskogen that is, vet att mina värmländska läsare undrar om jag skojar när jag säger skog här …), över skalbankar, genom koloniområden och upp i bergen.
Tänk ändå, att vi kan lära oss saker hela tiden? Vi pratade om det, att vi trots att vi är fullärda får plats mer. Och ja, vi är mer ödmjuka än det kanske låter, för med fullärda menar vi inte att vi kan allt. Vi menar att vi behöver tömma ut något för att få plats med mer, he he. Så det där med att vi blir glömska när vi lir äldre kanske inte stämmer? Det är bara det att vi inte får plats med mer och att det är svårt att välja vad vi ska rensa bort. Som med prylar man har samlat på sig …
Varken min kompis eller jag hade till exempel någon aning om att vi skulle gå rätt på en hällmålning. Eller att hällmålning är något helt annat än hällristning. Eller för den delen, att det bara finns nio platser med hällmålningar i Sverige. Vad man vet alltså …
Jag hoppas så himla mycket att det här med att ses utomhus, inte bara ta en snabb promenad, utan faktiskt ta sig tid att umgås kommer att leva kvar även efter Corona. Om det nu finns något efter? Men ni fattar …
Det ger en extra dimension till samtalen, att vara i rörelse. Utomhus. Kombinationen av att vara i naturen (med naturen?) och av att vara i rörelse gör magiska saker med oss. Eller med mig? Får mig att vilja komma djupare i samtalet. Lära mer. Lära känna mer. Både mig och den jag pratar med.
Det är som att naturen klar av oss de roller vi eventuellt har tagit på oss. Och genom att vi går bredvid varandra blir vi så jämlika som två människor bara kan bli. Det är lika nära till det sårbara som till allt annat och acceptansen finns i varenda löv och vartenda kvitter. Vandringar är som gjorda för att lära känna sig själv. Genom tankar och genom samtal, både de om då och nu och sen. Om glädje, sorg, ilska och eufori. Och allt däremellan. Jag tror fanimej att vandringar är medicin, även för den som inte är sjuk …
Här satte vi oss inte, men hade jag varit tomten hade jag lätt tagit plats. Tänk att ha en egen skylt på en bänk?!
Just det. Sist men inte minst: picknicken! Hur gôtt det än är att röra på sig så är den där stunden med äggmacka och kaffe ungefär hur värdefull som helst. Ja man måste ju inte ha äggmacka. Eller kaffe … Men det är en favorit hos mig.
Precis som att starta tidigt är. För när vi var på väg hem efter några timmar var det väldigt mycket folk ute och rörde på sig. Många som cyklade. Härligt! Alla ska med på #utonjut!
Varför valde vi att gå just här? För att det ligger ungefär mitt emellan oss, för att vi båda inser att det är ganska galet att veta så lite om sitt närområde och för att jag igår googlade på ”vandring naturreservat Göteborg” och då dök det upp. Här kan du läsa mer och hitta till Sillviks naturreservat, för det är värt ett besök om du är i Göteborgstrakten. Jag kommer absolut att komma tillbaka (blev väldigt springsugen!).
Vi startade vid Lillebybadets parkering, gick ner till Lillebybadet och tog sedan söderut. Det såg fantastiskt ut att gå norrut också, även om jag inte har någon koll på hur stort/långt det är ditåt.
Svårare än så behöver vi inte göra det för oss och jag tror att vi har så himla mycket att upptäcka jättenära oss själva och genom att upptäcka nytt på utsidan upptäcker vi också nytt på insidan. Den fysiska rörelsen framåt gör att vår mentala rörelse går i samma riktning, knutar löser upp sig och både vita och svarta fläckar får färg.
Men, vet ni?! Jag skriver om det här bara för att det är nytt för mig. Jag har ju mängder med områden jag har gått och sprungit i till vardags, som kanske är kul för er att veta mer om? De handlar ju om mina trakter i första hand, men … om ni vill ha fler tips på vandringsleder eller promenadsträckor i Göteborgsområdet eller på någon av Öckeröarna så har jag ju mer att komma med. Skulle det vara kul? Säg till så kör jag en bloggserie med vandringar.
Jag kanske gör det ändå, he he … Jag har ju gjort det förr. Som här: Vandring i vacker natur gör underverk för hälsan och här: Skärgårdsleden är ett hett hemestertips. Dessutom lite extra pepp för att röra på dig utomhus, för dig som vill ha det Därför är utomhus och rörelseglädje en oslagbar kombo
Tack för idag Nina, hälsa lille Sigge!
Och som vanligt: tack för sällskapet Brorsan!
Ses snart här igen,
tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog
Både Malin Lundskog och Viktoria Davidsson trodde att de var fria från att döma andra, men … hoppsan! Det är de visst inte visar det sig.
I det här avsnittet pratar de om varför vi dömer, både andra och oss själva. Och finns det ett samband mellan det?
Dessutom: Är det sant att tjockisar inte får ligga?
Resan mot en tillvaro där vi älskar oss själva precis som vi är fortsätter. Häng med!
I det här avsnittet pratar Malin Lundskog och Viktoria Davidsson om retuscherade bilder och klädnypor för att få kläder att sitta perfekt. Allt för att svara på frågorna om varför vi har så svårt att gilla våra kroppar.
Viktoria avslöjar hur det går till när modeller fotograferas Malin undrar om vi ska ha innehållsförteckning på bilder.
Dessutom ger de sig själva en läxa!
Häng med när vi tillsammans visar hur perfekta vi är!
Nio anledningar att vara medlem i GLAD FRi STARK är medlemmarnas egna ord på vad de har fått med sig av året i hälsoprogrammet. Och det är inte bara tomma ord. Orden är fyllda av hälsa, utveckling och massa nyanser av må bra. Individuella nyanser, eftersom det är sådan hälsan är: individuell.
Under vår avslutning bad jag om ord som beskriver året, ord om vad de tar med sig (de flesta vidare in i nästa år som medlemmar och det är stort!) från sitt medlemsskap i GLAD FRi STARK. Och vet ni, även om ord kan vara tomma kan de också vara ett sätt att klargöra för sig själv vad det är man egentligen tycker, tänker och känner. Ett sätt att förtydliga och medvetandegöra vad som är viktigt och vad det är vi faktiskt behöver för att, som i det här fallet, må riktigt gôtt.
Ja, det där är alltså nio anledningar att vara medlem i GLAD FRi STARK. Inte dåligt va? Och då är det här en sammanfattning av allt de har fått med sig, för någonstans måste man väl ändå dra gränsen?
Nu är det fem dagar kvar innan jag stänger dörrarna till ett nytt års medlemsskap i GLAD FRi STARK. Vill du vara med är det alltså dags att haffa din plats, den femte november drar vi igång igen!
Du hittar information och anmälan till programmet GLAD FRi STARK här.
Vill du höra vad säger på de livesända frågestunderna på Instagram hittar du dem här.
Och igår berättade jag om hur tacksam jag är över året som har gått. läs mer om det här.
Nu ska jag skicka ut sekretessavtal för de som redan är anmälda till programmet, för det är en viktig del i att våga öppna sig: det som sägs i glad fri stark, det stannar i glad fri stark.
Ses snart igen,
tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.
Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.
