Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Hållbar hälsa

Allt jag lärt mig av mitt möte med en skata.

Allt jag lärt mig av en skata, eller kanske snarare det dramatiska (?) mötet med en skata härom morgonen vill jag berätta för er.

Det hela började med en helt vanlig morgonpromenad. Brorsan och jag skulle ta vår vanliga (och alltid ovanliga eftersom naturen inte är sig lik från ena dagen till den andra, men det är en helt annan historia.) runda runt Knippla. Av någon anledning svängde vi höger istället för vänster utanför trädgården och inledde morgonpromenaden lite annorlunda än vi brukar. Ödet? Jag vet inte, det beror ju på vad man tror om ett sådant. MEN! hade vi inte tagit den vägen hade jag inte lärt mig allt jag lärt mig av en skata …

Den fisksugna skatan …

När vi kom ner till bryggorna som nu börjar bli fulla med hummertinor (eller -kupor som öborna kallar dem) strosade vi runt och skakade lite (väldigt lite) med huvudet åt de som hade lämnat fiskhuvuden (bete) kvar i sina tinor. Det lockar råttor till sig och sådana vill vi inte ha för nära oss …

Kvarlämnat bete lockar uppenbarligen inte bara råttor till sig, utan även skator. Vid en av burarna (Eller tinorna. Eller kuporna) på en av bryggorna blev Brorsan alldeles särskilt till sig och nosade mer än vanligt. Jag såg att det rörde på sig i buren och tänkte råtta direkt (med förhöjd puls och redo att springa). Men det var ingen råtta. I buren satt en förskrämd skata. Förmodligen ännu räddare när en drufsig hund kom och nosade runt den.

allt jag lärt mig av en skata, hummertina, öliv, Malin Lundskog
ser ni den lille skakande skatan?

Allt jag lärt mig om stress

Och nu till allt jag lärt mig av mitt skat-möte. Det där med att stress kan paralysera oss och ger oss tunnelseende, det stämmer! Hade jag varit lugn i den här situationen hade jag böjt mig ner, öppnat buren och släppt ut fågeln- Problem solved och ingen större fuzz om det.

Men nu var jag i någon slags fight-, flight- och freezemode och kunde inte tänka klart. Jag begrep inte hur jag skulle kunna få in handen och dra ut den stackars skatan ur ett hummeranpassat hål, så … jag gjorde ingenting. Tänkte bara ”vad fan ska jag göra?”.

Tills jag mötte en fellow öbo som tog mig i handen och sa att vi släpper ut den såhär … Så öppnade hon buren och med hjälp av en av hennes gåstavar kunde vi putta ut skatan som flög iväg. Fri som en fågel!

Lärdom ett: jag har ingen aning om hur jag reagerar i en stressituation förrän situation är där. Om jag inte har tränat på situationen tidigare alltså. I tanke och/eller handling.

En inte ett dugg stressad Kerstin öppnade lugnt buren och sekunden senare var skatan fri som en fågel!
(Båten i bakgrunden har inget med innehållet i det här blogginlägget att göra)

Det är mänskligt att vilja hjälpa

Nu över till nästa lärdom: det är saligt att hjälpa till. Alltså på riktigt! Det kändes så otroligt fint att hjälpa skatan ur sin fångenskap. Jag förstår att det utifrån kan verka vara en händelse som vilken som helst, men när jag gick igenom min dag för att reflektera över sådant jag är tacksam över (gör varje kväll) så dök skat-händelsen upp. Och jag kände att det här med att hjälpa till, det är bra fint det. Att betyda något för någon och vara en del i en helhet. Wow!

Det fick mig att tänka ännu längre. Om sådant vi har pratat om i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK flera gånger: det är en styrka att kunna och våga be om hjälp. Med den vetskapen i bagaget, att vi mår gott av att hjälpa till, tror jag att vi ska släppa på de där spärrarna. Genom att våga be om hjälp gör vi hjälparen en tjänst. Han eller hon får känna sig betydelsefull och behövd. Får känna känslan av att vara en del i en helhet. Och vet ni vad det är? Jo, det är en himla viktig del av vår existentiella hälsa. Ni vet, den som är en himla viktig del av hälsan i största allmänhet. (Jag har skrivit en hel bloggserie om existentiell hälsa här)

Vi kan alltid lära oss något

Så. Ja. Visst kan vi lära oss något av alla. Men … det kanske var min reflektion av mötet med skatan jag lärde mig något av. Inte skatan själv. Vad tror du?

Hur som helst så är en promenad aldrig ”samma gamla vanliga”, stress kan verkligen få oss att bli osmarta och vi mår gott av att hjälpa till, så våga be om hjälp.

Kan jag hjälpa dig med något just nu?

hur som helst,
vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

Jag kammar mitt gråa hår och tvättar det. Ibland …

Jag kammar mitt gråa hår och det som finns kvar av mitt rödaktiga också. Och så tvättar jag det. Ibland … Inte särskilt ofta alls. Tänker att jag ju ändå ska bada imorgon igen, så what´s the point liksom?

inlägget innehåller sponsrade länkar till Jordklok

jag kammar mitt gråa hår
Vi snackar lite efter dagens lunchbad, Brorsan och jag.
(Han är nog lycklig över att jag inte sätter kammen i hans päls)

Hur som helst: när jag tvättar håret gör jag det med hårdtvål och det har jag gjort i några år nu. Ungefär samtidigt som jag började med schampokakor eller allinclusivetvål (samma till kroppen och håret) slutade jag med stylingprodukter. Alltså, jag tyckte så illa om mitt nytvättade hår förut, när jag tvättade med traditionellt schampo och balsam. Håret var flygigt och svårfriserat och lockarna försvann efter en halv dag. Och jag var tvungen (okej, tvungen och tvungen … ) att använda mousse och spray och annat som fixerad och fixade mitt hår. Men nu? nu fixar håret sig själv. Helt naturligt. Det är mjukt och lockigt. Till och med det nya grå som kryper fram sedan jag slutade färga håret i vintras.

Därför kammar jag mig

Det här låter kanske helt galet, men innan jag kom in i det här med att använda hårdtvål till håret ville jag helst inte kamma mig. Eller borsta mig. För då försvann lockarna! Ja, jag gillar mina lockar …

Men nu? Jag kammar mitt nytvättade, eller nybadade, hår med en glestandad träkam (den hittar du här). Och det gör håret gott. Gör hårbotten gott! Genom att kamma hår och hårbotten aktiverar jag hårsäckarna, vilket visst ska ge bättre näringsflöde. Jag tappar till exempel inte lika mycket hår som jag gjorde tidigare och som sagt: även det grå håret är mjukt och lockarna sitter där de ska. Det här med hårsäckar och näring är inte min expertis, men en sak är jag helt säker på och det är att träkammen känns hälsosam. För både mig och miljön.

kallbad, ösregn, Malin Lundskog
sekunden efter dagens lunchbad och mitt nykammade hår på bilden ovan kom ösregnet …
Så, nu blev det mössfriss istället för havsfriss. Allt funkar?

Jag kammar mitt gråa hår. Och tvättar det såhär:

  • sällan (en gång i veckan/var tionde dag)
  • jag gnuggar in hårdtvål i jättevått hår, en eller två gånger (känner efter om det verkar rent)
  • jag sursköljer kallt (någon msk äppelcidervinäger i en liter kallt vatten ungefär) eftersom det återställer pH-balansen. Och vet ni: det funkar i både torrt, mittemellan och fett hår. Dessutom motverkar det klåda i hårbotten.
  • jag kammar mig (när håret är våt. Orka vänta?!)

Okej, sursköljet kör jag inte varje gång, för det händer att jag tvättar håret i havet också och … orka ta med det ut dit?

Vilka tvålar som är bäst är individuellt, men jag har några favoriter som jag har skrivit om förut när jag berättade om hållbar hälsa fri från plast

Därför gillar jag träkam och hårdtvål

Jag vet inte om jag har berättat det, men innan jag påbörjade min karriär i hälsobranschen arbetade jag med kommunikation på avloppsreningsverket i Göteborgsregionen. Där lärde jag mig massor om allt vi släpper ut i våra avlopp och hur mycket kemikalier som helt i onödan hamnar i havet. ( jo, det renade avloppsvattnet måste ju ta vägen någonstans). Vet ni vad schampo och balsam innehåller (med få undantag)? Kemikalier! Och gissa vad mycket av de kemikalierna hamnar? Exakt: i havet!

Jag är därför så himla glad över att ha hittat ett sätt att både kamma och tvätta håret som är hälsosamt för både mig (och dig) och miljön. Ni vet, havet. Det är ju min grej. Och fiskarnas. Krabbornas. Humrarnas. Sjöstjärnornas. Hajarnas, valarnas, sälarnas, sjöjungfrurnas …

Precis som med det mesta annat, så finns det inte en lösning som passar alla och dessutom tar det en stund för ett hår som är vant vid kemikalier att avgifta sig. Vill du testa den här hälsosamma metoden: gör det. Och ha tålamod. Jag ångrar inte en sekund att jag tränade på att dels kamma mitt gråa hår och dels tvätta det mer sällan och med produkter som inte skadar mig (eller dig) eller havet. Gillar mitt hår. Och sparar pengar på kuppen!

Vad tror du? Är det något för dig? I så fall hittar du direktlänk till Jordklok där jag köper mina tvålar här. (om du handlar blir jag självklart glad om du gör det via den här länken. Det kostar inte dig något extra, men jag får en kickback som tipsar och jag skulle aldrig tipsa om något jag inte gillar eller tror på!)

Vi ses snart igen!
Då kanske vi tvättar händerna istället?

Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

nytt poddavsnitt 1: MIN PERFEKTA KROPP #0

I sneak peak-avsnittet av Min perfekta kropp berättar Malin Lundskog (hälsocoach, författare och talare) och Viktoria Davidsson (fotograf) om varför de startar en podd om kvinnokroppar. 

Om kroppen och dess påhittade problem. Och om att de egentligen spelar in podden för sig själva …

Lyssna och ge oss gärna tummen upp. Eller ner? Och ställ frågor. Min perfekta kropp är här för att stanna.

Följ oss gärna på Instagram också. Där heter vi … @minperfektakropp

Min perfekta kropp och stoltheten över den

Min perfekta kropp är kanske något av det jag är mest stolt över just nu. Och då menar jag inte enbart just min kropp, utan projektet (processen? Äventyret? Det hälsosamma måstet?) Min perfekta kropp. Podden!

min perfekta kropp, samarbete, kvinnokropp, hälsa
V-tecken och tummen upp för Min perfekta kropp.

För ett tag sedan sa det klick både högt och tydligt mellan mästerfotografen Viktoria Davidsson och mig. Vi kände båda att vi måste göra något med det här med kvinnokroppen. Med kvinnors missnöje med sin kropp och med normer och ideal som ger oss skuldkänslor istället för glädje över den kropp vi har.

Vad är det som får oss att dölja istället för framhäva. Och som får oss att skylla på vår kropp? Den stark kraftfulla kroppen som inte vill oss något ont, utan gör sitt allra bästa för att vara oss till lags. Men som får ta skulden för skeva ideal och någons påhitt om att vi borde se ut si eller vara skapta så.

Det här vill vi åstadkomma med Min perfekta kropp

Vi vill fortsätta väcka liv i det som pyr omkring oss just nu, som började glöda för längesedan men som om och om och om igen har släckts innan branden är igång. Vi vill få fyr på elden igen. Den kraftfulla, vackra elden som lyser upp och värmer. Som får oss att se och inse att våra kroppar är perfekta. Det är vår bedömning av dem som inte är det. Och vem sjutton är det som bestämmer vad perfekt är? 

Det här är vad vi vill:

  • få bort tabut kring att älska vår kropp, precis som den är.
  • ändra på innebörden av en perfekt kropp.
  • ingjuta mod i kvinnor. Det är okej att vara nöjd.
  • skapa ett community där vi är självklara och älskbara som vi är. Där vi kan skratta åt oss själva och mest av allt med varandra. Ett community där vi inte dömer utan tillåter. Där smal är smal och tjock är tjock. Utan bedömning. 
  • visa på kraften och energin och glädje som finns i oss. I våra kroppar.
min perfekta kropp, hälsa, kvinnokroppen, västkusten
Den perfekta kroppen är med oss i alla väder …

Här kan du följa med på resan

Nu har vi startat en podd också. Den hittar du här: Min perfekta kropp – podden för alla oss kvinnor som har perfekta kroppar, men inte har fattat det. Än … Vi blir jätteglada om ni vill lyssna såklart! Vi tycker själva att vi bjuder på gôtt snack och härliga samtal om kroppen. Om våra tankar och känslor kring kroppen. Jag tror att det finns mycket igenkänning i vår podd och kanske dyker det upp generande leenden hos er som lyssnar? En sak är säker och det är att vi själva är nyfikna på vart våra samtal barkar hän varje gång vi spelar in dem. Vi är lika nyfikna som ni är på hur vi ska hitta tillbaka (?) till kärleken till oss själva och till våra kroppar. Vi pratar om sådant vi behöver prata om för att må bra. För vår hållbarhet.

Hör gärna av dig med frågor, omdömen och andra kommentarer. Vi utvecklar podden tillsammans. Oss tillsammans. Vi är i det här tillsammans. Allihop! Vad säger ni – det är dags va?!

EDIT: Efter fem säsonger med Min perfekta kropp vidgar vi våra vyer och fortsätter vår podcast under titeln Mitt perfekta liv! Podden mitt perfekta liv! hittar ni mer om här

Ses snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Kram M

En hemsida från Everday