Hållbar hälsa

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen. I alla fall om hemma är någonstans kring Göteborg. Ja, annars är det ett hett semestertips och gör lika gott för kropp, knopp och själ oavsett varifrån du kommer …

Vilken dag vi har haft idag, Brorsan och jag. Drygt 20 kilometer har vi gått och jag vet fortfarande inte var gränsen mellan vandring och promenad går, men det spelar kanske ingen roll? Gått har vi gjort. Och klättrat, gått lite vilse, fikat. Badat. Rullat oss i sanden. Okej, det där sista var bara Brorsan, men ändå. Vi har njutit i fulla drag. Jag har pratat med mig själv. Och jag tänkte innan vi traskade iväg att jag skulle ha det så härligt med alla mina tankar. Hinna tänka klart dem ni vet.

Brorsan åker färja
utsikt från färjan till starten …
och det vackra vädret kom emot oss

En hel dag fylld av här och nu?

Men … jag vet faktiskt inte om jag har tänkt en enda tanke? Jo, det är klart jag har. Det är ju sådana vi är, vi människor. Tänkande. Men jag har inte medvetet tänkt på det jag trodde att jag skulle tänka på. Jag har helt enkelt varit fenomenal på att vara exakt här. Och nu. Eller ja, där och då eftersom jag är här nu. Tillbaka på Knippla. Men … skitsamma. Ni fattar!

Jag har vilat hjärnan så det står härliga till. Och jag har fyllt själen med natur och gett mina träningsvärkiga ben (herregud, vilket pass jag körde med Knippleborna igår!) ohemult med kärlek. Jag har gått Skärgårdsleden och jag ångrar inte en millimeter av de drygt 20 kilometrarna. Häng med ska du får se:

gps viewer, skärgårdsleden är ett hett hemestertips, vandring, friluftsliv — appen gpx viewer i min iPhone.

Igår laddade jag ner gratisappen gps viewer (finns möjlighet till köp inuti appen och finns även appar som kostar pengar och säkert innehåller fler finesser. Men keep it simple säger jag. Och den här funkade finfint!) och hämtade dit kartan till Skärgårds-leden. Den är nämligen inte utmärkt i naturen tack vare att man inte vill störa den natur som är. Fint tycker jag, även om jag har ett litet inre motstånd mot att traska runt med telefonen i högsta hugg. Men … det motståndet glömde jag. Det var enkelt att hitta. Och att hitta tillbaka till leden när man (okej, jag … ) har gått ifrån den tänkta rutten.

Skärgårdsleden går från ö till ö

Jag kom hemifrån, med färjan från Knippla (kolla bilden ovan så ser du) och började vandra norrifrån. Man kan lika gärna börja söderifrån förstås och det är så fiffigt att både start och mål, oavsett riktning, ligger nära en busshållplats så att man kan ta sig tillbaka.

Vi började på Hälsö, innan solen trängde igenom molnen och i lä för en ganska frisk västanvind.

Hälsö
Älskar den här utsikten …

Från Hälsö till Öckerö

Så gick vi vidare till Öckerö och till västsidan. Till vinden. Till solen!

jag ÄLSKAR stenar!
o mycket sten e d!
hav, hav, hav
det här mötte vi efter ca 4 km. På Öckerö.

jag njuter av utsikt
Brorsan njuter av att rulla sig i sanden …

vi går o går o går
toppen på Öckerö kyrka ser man ungefär överallt ifrån.

Mycket berg och mängder med stenar har i tagit oss fram över, så jag skulle inte rekommendera någon att ta med sig något annat än den egna kroppen som transportmedel. Efter massa kilometer på Öckerö gick vi förbi kyrktornet (alltså, det är ett kännetecken från både land och sjö. Syns säkert ända från Mariannelund!) och närmade oss tredje ön för dagen: Hönö.

Äggmackan på Hönö

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips, äggmacka, Malin Lundskog — Vi delade en äggmacka och Brorsan fick tredje vattenflaskan för dagen …
Jag vet inte vad ni tycker, men äggmacka! Godaste picknicken jag vet tror jag.

tittade på det här när jag åt äggmacka
och det här, när jag vred på huvudet
Skärgårdsleden alltså!

Ersdalen, Hönö, Skärgårdsleden är ett hett hemestertips — *Ersdalen på Hönö. Ja, klipporna var precis lika mjuka som de ser ut!*

inte ett dugg konstigt att stenarna är så runda o goa …
sa ju det. Älskar stenar!

kitesurfare, Hönö. Skärgårdsleden är ett hett hemestertips — Det kan hända att det blir mer kitesurfing här på bloggen. Om inte alldeles för länge ska jag testa …
Men idag blir det bara en bild. Visst ser det gôtt ut?!
(Fortfarande på Hönö, men vi närmar oss Fotö …)

Så närmade vi oss den sista ön för dagen: Fotö. Men först gick vi förbi så himla gulliga kolonistugor där det här fönstret läskade oss.

prinsesstårta, virkad, Hönö, Kolonistuga — Visst är det underbart, med en virkad prinsesstårta i fönstret?
Och inte förrän nu ser jag hur kitesurfarna speglas i glaset …

Till sist tog vi bron över till Fotö

Så tog vi oss de sista kilometrarna till Fotö. Där går vandringen över en bro, men då var jag så mycket i både här:et och nu:et att jag glömde fota den. Brorsan behövde vatten, jag behövde (?) glass. Och på den vägen är det … Apropå väg, så skulle jag även kunna tänka mig att springa Skärgårdsleden. Så det heta tipset gäller även för dig som hellre vill göra det!

skärgårdsleden, Fotö, glass — *om jag gillar chokladig* glass? Gissa …
Den här hittade jag i Fotö gästhamn. Snacka gott slut!

Vilken dag! Alldeles … alldeles underbar! Är du i krokarna: gå Skärgårdsleden. Ta bekväma skor på dig som tål att bli blöta, för gör du som jag och går lite off hamnar du bland tuvor där det kan vara blött. Det var det idag. Jag varvade mellan barfotagång (älskar barfota!) och att traska i välanvända Keen-sandaler och börjar tro att det kanske är dags för nya … Men det kan vi ta en annan gång. Idag är det att Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen som gäller. Och ja: det var hett. Vinden var välbehövlig och Brorsans alla bad längs vägen gjorde susen för honom.

Skärgårdsleden är ut o njut. Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen. Eller semestertips …

Nu är vi trötta, Brorsan o jag. Min träningsvärk är bortvandrad (skrev först bortgången, men det betyder ju något helt annat …) och ölivet äger.

Vad säger ni, lockar vandringen er? Har ni andra endagars-vandringar att tipsa om? Ös på i kommentarerna! Delad vandring är dubbel? Okej, kanske inte. Men tips är värdefulla!

Hur som helst, så ses vi snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Kram M

Det är mycket nu … och därför mår vi bra av lite

Det är mycket nu … och därför mår vi bra av lite. Kontraster är fina grejer för vår hälsa och även om många inte alls har mycket omkring sig nu (permittering, social distansering, inställda event, uppdrag och resor) så har de flesta av oss mycket inom oss. En pandemi, ekonomisk osäkerhet, oro för sig själv och nära och kära och proteströrelser till exempel. Det är mycket nu …

Det är mycket nu, vila, stillhet, Malin Lundskog — här har jag vilat mig i form idag …

Därför mår vi bra av lite

Eftersom kontrasterna skapar balans i det långa loppet så är det kanske dags för lite en stund? För jag vet att vi är många som är trötta. Som inte förstår hur vi kan vara trötta eftersom det inte händer så mycket omkring oss. Men, vet ni: det händer inom oss. Mer än vi tror! Därför behöver vi vila. Jag tror till och med att det är enda sättet för oss att ta oss igenom det som vi inte vet när det tar slut. Genom att prioritera återhämtning. Göra vilan viktig. Vila i tid, ni vet …

Nattsömnen är lika viktig som vanlig, men vi behöver mer än så. Vi behöver hänga med oss själva. Med våra tankar. Och med våra känslor. Höra dem, se dem och känna dem.

Sov inte bara. Vila också …

Vi behöver acceptera allt det där vi har inom oss (det är mycket! Hos oss alla!) och tillåta oss att sakta ner. I nersaktandet händer det storartade saker. Genom att göra lite gör vi mycket. För oss själva. Och för alla härliga människor vi har omkring oss, oavsett om vi är socialt distanserade från dem eller ej.

Det är när vi är utvilade som vi kan vara bäst! Alltså inte bäst jämfört med alla andra (för det skiter vi i!) eller på något prestationsskala. Det är när vi är utvilade som vi orkar vara oss själva och vågar känna efter vad magkänslan säger. Det är när vi är utvilade som vi är och gör det vi verkligen tror på. Som de vi verkligen är. Hur fiffigt är inte det? Och allt tack vare att vi prioriterar att vila.

Tips på vad du kan göra för att vila:

Sov på natten. Men helt ärligt: Nattsömn? När det är sommar och sol och lätt som en plätt att vända på dygnet? Var snäll mot sig själv. Och sov …
Koppla bort dig från andra. Alltså … för att kunna bry dig om andra (och dig själv!) behöver du koppla bort dig från dem. Koppla upp dig med dig själv liksom … Genom att röra på dig i naturen (utan att mäta och prestera), meditera (är du ovan? keep it simple och var grymt nöjd med fem djupa andetag där ditt enda fokus är ditt andetag), handarbeta, påta i jorden, sandpappra. Alltså: gör sådant som inte kräver något i form av prestation och som gärna innebär en monoton rörelse (hjärnan älskar att relaxa till monotona rörelser).
Välj, prioritera och fokusera. Jag vet. Många av oss vill rädda världen. Hela världen. Ur olika perspektiv. Men det tenderar att bli för mycket, så välj dina strider, priotera det som är viktig nu (inget varar för evigt – du får välja om hur mycket du vill!) och fokusera på en sak i taget.

Det är mycket nu — Sitta och glo eller röra på sig. Naturen alltså!

Naturens vilsamma inverkan

Jag gjorde en helt ovetenskaplig och inte alls statisktisk säkerställd gallup i min Instagram-story igår, då jag frågade efter bästa tipsen på återhämtning och städning bland tankar. Vet ni vad 100% av svaren innehöll? Gissa? Eller strunta i det förresten, för nu berättar jag: naturen! Alla svar innehöll naturen i någon form.

Hav, skog, fjäll. Brygga, sten. Några ville vara i rörelse, andra i stillhet. Sen var det yogamattor och stickningar involverade i några svar. Men alla svar hade någon form av natur i sig. Hur ovetenskapligt det här än var, så hade det stämt även om jag gjorde en vetenskaplig studie. För det är så (läs mer om naturens kraft för vår hälsa här). Naturen gör oss sanslöst gott. Naturen får oss att må bra. Den får oss att vila, om vi ger den chansen. Och det kan vi väl göra? För det är mycket nu! Och vi mår bra av kontraster. Vi mår bra av lite just nu. Och av att vila. I tid.

Vi säger så, ses ju snart igen!
Kram kram (japp! med nytvättade händer och på avstånd)
//M

Vi tränar utomhus tillsammans på Knippla

Vi tränar utomhus tillsammans på Knippla. Hela sommaren! Och vi har så himla kul! Dessutom har vi världens vackraste utsikt ungefär var vi än är på ön och svettas och flåsar. Ja, jag kanske är partisk och världens vackraste kanske är onödigt att skriva eftersom det inte är någon tävling. Men ändå. Havet! Både till höger, vänster, framför och bakom oss.

Vi tränar utomhus tillsammans:

Tisdagar 8.30-9.15 Power walk med inslag av rörlighet och styrka
Torsdagar 8.15-9.00 Styrketräning i cirkelform på utegymmet
Söndagar 18.00-18.45 Styrka och kondition med kroppen som redskap (finns inget bättre?!)

Jag kunde inte hålla mig borta från träningen

Nä, som sagt: jag kunde inte hålla mig borta. Jag trodde att jag var färdig med instruerandet, men … det var jag visst inte. Herrenaddå vad kul jag tycker att det är. Och vad mycket jag har kvar att ge. För att inte tala om vad jag får!

vi tränar tillsammans på Knippla — *söndagarna i Parkbacken*
*OBS för åskådaren längst ner i bild …*

De sista åren har jag jobbat mycket med den mentala och den själsliga delen av hälsan. Men det ena förtar inte det andra och vi behöver ju svettas och flåsa (det kan ni läsa om i min bok GLAD FRi STARK till exempel) så det känns så himla härligt att köra på med träning igen. Ja, igen … eftersom coronan satte stopp för de träningsuppdrag jag hade på företag i våras …

Oavsett om du är bofast, sommargäst, sjöfarare, husbils-/vagnsresenär eller platsar i någon som helst annan kategori av människa som befinner sig på Knippla så är du hjärtans välkommen! Jag kunde inte hålla mig borta. Kan du?

Hur som helst, vi ses här på bloggen snart igen och du vet väl att du är välkommen att ställa frågor via mail och kommentera de inlägg som redan finns här på bloggen? Jag blir bara glad av kontakt med er!

Tills vi ses: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
M

Gör handlederna ont när du tränar?

Gör handlederna ont när du tränar armhävningar och står i plankan? Du är i så fall långt ifrån ensam. Är du kvinna är du ännu mindre ensam. Och oftast är det långt ifrån omöjligt att göra något åt det, förutsatt att du inte har någon skada eller sjukdom.

Så här är det: våra handleder är inte jätterobusta. Särskilt inte om de aldrig eller sällan utsätts för belastning. Kontrollerad belastning is da shit, för både muskler, leder, knopp o själ.

Såhär belastar du dina handleder rätt när du tränar

Tänk dig fyra punkter under dina handflator, en vid lillfingerknogen, en vid pekfingerknogen, en vid ”tumbasen” och en i motsatta hörnet (på lillfingersidan). Placera handflatorna i axelhöjd (lite utanför axelbredd för en armhävning och precis under axlarna för en hög planka eller yogans nedåtgående hund.

För att belasta handleden rätt, eller egentligen avlasta den, trycker du ner alla de här fyra punkterna lika mycket utan att sjunka ner med ”mitt i handen”, det som vi hade kallat fotvalv om det handlade om en fot … De flesta av oss behöver tänka extra mycket på att pressa ner punkten under pekfingerknogen, som gärna vill lätta från marken.

Fingrarna? De spretar du så där lagom med. Ja, vi vet ju att lagom alltid är bäst, eller hur?! Så … lagom brett mellan fingrarna, så får du lite större och stadigare yta att stå på. Fingertopparna kan du också pressa lätt, lätt mot marken. Så blir leden mitt på fingret som en bro. Typ.

gör handlederna ont när du tränar — *med krokigt lillfinger (gammal handbollsskada) och en tumme som letar efter sin rätta plats …*
*Men ungefär så här spretigt.*

Belasta lagom om handlederna gör ont när du tränar

Eftersom våra handleder sällan belastas är det inte konstigt om de känns när vi helt plötsligt får för oss att hänga vår kroppsvikt på dem. Men med lagom snabb framfart blir vi starkare, tåligare och kan göra armhävningar som hel kvinna. Och höga plankor som om vi aldrig har gjort annat … eller vad vi nu vill åstadkomma.

Try it You’ll like it? I alla fall kommer det att underlätta styrketräning, yoga och pilates. Imorgon bitti ska jag ut med öborna och köra på utegymmet (berättar här om bland annat träningen jag har dragit igång på Knippla). Då ska vi snacka handleder och belastning, för kontrollerad belastning är grejen. Oavsett om det handlar om handleder, muskler, vårt mindset eller vår själ …

Hur funkar det för dig, är handlederna ett aber när det gäller armhävningar?

Hur som helst, vi ses snart igen!
Tills dess: KRAM (på avstånd och med nytvättade händer)
//M

Sånt jag gör när jag skjuter upp sånt jag vill eller måste

Sånt jag gör när jag skjuter upp sånt jag vill eller måste. Eller borde. Men … jag har ju strukit ordet borde ur min vokabulär. så jag nöjer mig med att ta upp sånt jag gör när jag skjuter upp annat. Som sånt jag vill. Och sånt jag måste. Mest sånt jag vill faktiskt, för det jag måste det gör jag ändå. Oftast.

Det här gör jag när jag skjuter upp sånt jag vill.

Jag stickar. Och jag tränar. Det är ju inga dåliga grejer på något sätt, vilket faktiskt är ett problem. Eftersom det jag gör när jag skjuter upp det jag vill (eller måste) innebär något bra (jag menar: både handarbete och träning är ju himla hälsosamt) ger det mig rätt att fortsätta skjuta upp det jag egentligen vill. För det jag egentligen vill är mycket jobbigare. Och läskigare?! Kolla här vad jag har åstadkommit sedan jag bestämde mig för att ta halvtidstjänstledigt för att skriva min (första) roman till exempel.

stickad tröja, Sånt här gör jag när jag skjuter upp, , Malin Lundskog, hälsa, handarbete, 60 garner nord — Det började förra sommaren när jag besökte 60 garner nord på Spinneriet i Lindome, strax utanför Göteborg …
Kunde inte låta bli att inte sticka den här!

så plockade jag fram min gamla gröna stickade mössa och stickade en till min fenomenala badkompis
hittade ullgarn på Fårö, när jag var där på skrivresa … Måste ju sticka strumpor att ha på mig när jag skriver?
Stoppade träskosockar och mössor i julklappssäcken till mina fina vuxna barn inkl en sambo
kom på att det ju är himla kul med hemmagjord gåbprtspresent. Stickade och tovade (!) grytlappar till vänner
och pippitröjan till min man …
(ja, den passar honom perfekt)
stickar just nu en kudde till mig själv och en del annat …
hoppsan sa! Hittade ett härligt färgglatt strumpgarn …
fick garn i julklapp, som blev en tröja
och så ville jag sticka nåt litet. Enkelt. Och fick en himla mysig slipover!
apropå mysigt! Den här alltså. Den har jag också hunnit med, medan jag har skjutit upp boken …

mönsterstickning, 60 Garner nord, handarbete, Malin Lundskog, må bra — Åkte tillbaka till 60 garner nord och hittade garn och mönster till en sån där tröja som jag tror att jag kommer att vilja ha på mig jämt. När den blir klar …

sånt jag gör när jag skjuter upp, copenhagen calling, sticka, handarbete, hälsa, Malin Lundskog, isabell Kraemer design, tantkofta — *Häromdagen* åkte jag på utflykt med en kompis. Till Tant Kofta. Och hittade garn till en sån där stor polokrage som får mig att längta till hösten, he he.

Hur kan jag skjuta upp sånt jag vill?

Jag njuter av både träning och stickning, så i den kortsiktiga stunden ser jag inte att jag bygger på det där oket av dåligt samvete i det långa loppet. Och det är ju precis det som är grejen med vilket uppskjutarbeteende som helst: vi tänker (och känner!) kortsiktigt. Vi ser (eller vill inte se?) att det vi skjuter upp finns kvar. Väntar. Och kanske kanske till och med blir jobbigare och läskigare att ta sig an ju längre tiden går?

Uppskjutandet kan göra att vi skiter i det vi vill helt och hållet. Att vi inte utvecklas och når de mål vi säger att vi vill nå. Vi lurar helt enkelt skiten ur oss själva!

Och det är så himla naturligt och mänskligt och inte något att skämmas över. Ett steg på vägen är att se våra egna mönster. För vet ni! När vi väl har upptäckt ett mönster kan vi inte dölja det för oss själva igen. Då blir valet av vad vi gör (stickar eller skriver roman till exempel) medvetet och medvetna val kompisar – de är guld för både vår utveckling och vårt samvete!

Så här gör jag när uppskjutarlusten pockar på

När jag kom på att alla mina stickprojekt har fått ta massa tid på bekostnad av skrivandet planerade jag skrivtid med en skrivkompis. Ni vet, ibland hjälper det att ha någon annan att ansvara inför. Och jag skrev i små korta etapper istället för att straffa mig och ge ultimatum som att jag inte får sticka (eller träna) om jag inte har skrivit massor. Lagom är bäst på alla håll och små steg ofta är bättre en få jättekliv sällan, eller hur? Myrstegsrevolutionen är värd att hänga med på.

just det ja – har stickat ett par raggsockor till, till en sons sambo 🙂

Jag upptäckte inte min flykt till garnhärvor och löparspår idag, även om jag skriver om det först nu. Jag har studerat mig själv och kommit på att det är när jag står inför processer som är läskiga (oh my god! för att skicka texten, först till lektör och efter en drös redigeringsrundor till testläsare) som jag väljer att skjuta upp. Eller fly?

Uppskjutaren i mig är en självsabotör och jag vet att jag inte är ensam om att ha den i livet. Många av mina kunder skjuter upp träning och tycker inte att jag är klok som skjuter upp annat med hjälp av träning … Men vi är alla olika!

Självsabotörer har jag skrivit om förut och är dessutom medförfattare till en bok om några av dem. Tidigare inlägg hittar du bland annat här: Skaffa hälsosamma vanor genom att stoppa sabbet och här: Allt eller inget – från sabotage till succé.

Boken om självsabotage hittar du här: Skapa ditt drömliv

Och min roman? Jo minsann … väntar på svar från en testläsare till och sen ska jag redigera det sista (okej, det är inte det sista, men för nu) innan jag kanske eventuellt vågar mig på att skicka ut till förlag. Kanske ska sticka klart en tröja till först?

Superkul om du vill dela med dig av dina uppskjutarerfarenheter. Om du har några alltså. hur som helst, så ses vi snart igen!

Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram M (på avstånd och med nytvättade händer)

Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv

Mitt första kvartal som öbo, hur har det varit. Egentligen alltså. Är det den där dansen på röda rosor, helt utan taggar, som jag visar upp på Instagram eller finns det nackdelar med ö-livet? Häng med, så får du se!

Mitt första kvartal som ö-bo!, Knippla, Bohuslän, västkusten, hamn, himmel, moln — på väg in i hamn innan vädret kommer dit …

Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv

Jo, nu har vi alltså bott på Källö Knippla längst söderut i Bohuslän i exakt tre månader. Och jag vet inte hur många gånger om dagen jag säger till mig själv, eller till Brorsan eller någon av de andra öborna, att jag fasen i mig tror att jag har hamnat i paradiset. På riktigt! Det här är så drömmigt att jag, som tycker att det är viktigt att kunna sätta ord på mina känslor, inte vet vad jag ska säga. Annat än wow! Och ååååhh, vad bra vi har det! Eller herregud, vilket härligt liv vi lever!

Havet!

Havet! Alltså … att ha havet ungefär tio meter utanför dörren är inget annat än en sanndröm. Att höra friska måsar, titta på dykande tärnor, njuta av salta bad, kala klippor, solnedgångar, tystnad, friska vindar och inte ha så många valmöjligheter (affärer, caféer, krogar osv osv) gör livet så himla enkelt. Ger livet så himla mycket liv!

Jag vet, jag vet, jag vet! Jag får höra det ungefär hela tiden: vänta bara tills vintern kommer! Men, efter all min träning på att vara här och nu och njuta av livet medan det pågår så tänker jag inte så mycket på det. På vintern. Mörkret. Stormarna. Kylan. Jag tänker inte på det annat än med känslor av frid. Lugn. Skrivro. Bokläsning. Och långa promenader och löprundor utan att möta (så många) människor. Men nu är nu. Och nu skulle jag ju berätta om mina första tre månader som öbo.

kaprifol, Bohuslän, Malin Lundskog, sommar, västkusten — du doftar så gott och du dansar bra?

Knippla, den vänliga ön?

Du har säkert redan förstått att jag är helfrälst! Det är vacker som sjutton och kaprifolen doftar så gott så jag gråter. Jag har dörjat makrill som aldrig förr och lärt mig nya ord! Smegevörn till exempel … Gissa vad det betyder! Jag har glidit förbi tumlare, sett säl som leker, hoppar och skuttar i vattnet. Och jag får bagebröd levererat till dörren.

öbo, Källö-Knippla, börja makrill — säga vad man vill om Brorsan, men hans flytväst matchar ju solnedgången helt perfekt!

Jag har aldrig någonsin känt mig så välkommen någonstans som jag gör här. Av alla härliga människor här på ön är det bara en enda gubbe som har skickat ut andra signaler. En enda! Det är faktiskt den enda taggen på rosen än så länge. Eller förresten, det och att det är klurigare att leva precis så hållbart som jag önskar. Jag har tagit bilen till stan några gånger mer än jag vill och det beror på att jag inte vill åka buss (corona) och att jag inte kan cykla alla milen med Brorsan i släptåg. Jag kan nog inte ens cykla en enda kilometer med honom i släptåg, herrenaddå vad vi hade trasslat in oss i varandra …

Malin Lundskog, fiskelycka — fiskelycka måste ju inte innebära att man får napp …

Sådant som jag tidigare har varit med om någon enstaka gång på semestern har blivit vardag. Inte vardag som i att jag är blasé. Inte alls! Det bara ökar tacksamheten över att vi tog steget. Sålde huset och … tappade inte pengarna, men bor i en lägenhet på rivningskontrakt och inte vet vart vi ska ta vägen om den blir uppsagd innan vi hittar ett hus på ön. För det vill vi göra! Hur som helst: tacksamheten är enorm över att vi är så överens om det här, min man och jag.

Jag splitsar tampar och tränar

splitsad och taglad tamp — *Splitsar och taglar som värsta sjömannen.*
*Kanske även platsar på ljugarbänken?*

Just det, vi har köpt en ny båt som vi kan bo i om det kör ihop sig. Jag har återupptäckt den ädla konsten att splitsa och tagla en tamp. Och jag kunde faktiskt inte hålla mig, särskilt inte eftersom jag var ivrigt påhejad av en av the locals, att dra igång träning på ön. Så nu tränar vi tillsammans här tre gånger i veckan och ni vet ju hur kul sådant är! Som en extra krydda på det goa ö-moset! Vill du vara med om du har vägarna förbi? Välkommen! Läs mer här!

en tidig torsdagsmorgon …
En regnig söndag med tippen som bakgrund.
Hur vackert som helst ändå …

Ja, det här var en snabb sammanfattning, för ni är ett gäng som har frågat. Tack för det! Har ni fler frågor om ö-liv eller andra roliga och hälsosamma saker är ni självklart välkomna med dem.

Förresten, egentligen kanske sammanfattningen av mitt första kvartal som öbo kort och gott hade kunnat vara ” jag älskar ö-livet”?

Mina tidigare inlägg om mitt liv som ö-bo hittar du här:
Drömlivet på ön börjar med ett rivningskontrakt
Påminn mig om min förundran när ö-livet blir vardag
Coronamilen och nya upptäckter i närområdet

Dessutom fyller jag på här med senare inlägg om livet på ön:
Halvårsrapport från Malin på Knippla
Mitt liv på Knippla är fyllt av liv och hav och …
På Knippla kommer goda grannar med tång
På Knippla dansar vi tillsammans, på coronaavstånd
Åka skidor på Knippla? Då kommer P4 på besök
Gemenskap, kreativitet och konstfotoutställning

Vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
//M

Hållbar hälsa

En hel dag fylld av här och nu?

Skärgårdsleden går från ö till ö

Från Hälsö till Öckerö

Äggmackan på Hönö

Till sist tog vi bron över till Fotö

Därför mår vi bra av lite

Sov inte bara. Vila också …

Tips på vad du kan göra för att vila:

Naturens vilsamma inverkan

Vi tränar utomhus tillsammans:

Jag kunde inte hålla mig borta från träningen

Såhär belastar du dina handleder rätt när du tränar

Belasta lagom om handlederna gör ont när du tränar

Det här gör jag när jag skjuter upp sånt jag vill.

Hur kan jag skjuta upp sånt jag vill?

Så här gör jag när uppskjutarlusten pockar på

Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv

Havet!

Knippla, den vänliga ön?

Jag splitsar tampar och tränar

Footer

Malin Lundskog