ö-liv

Guldmedaljer, OS-anda och ö i snö

Wow, vad det är kul med OS. Särskilt när Sverige vinner guld förstås, som idag. Men det är något hela OS-andan. För visst är det fint att de olympiska spelen kom till för att en fransman var övertygad om att världen blir en bättre plats, med hjälp av idrott? I den andan har Frida Karlsson tagit sitt första individuella OS-guld idag, Ebba Andersson sitt första OS-silver och så jag då. Jag som gav mig själv guld efter att ha spårat fotbollsplanen här på ön, efter det ganska galna snöfallet igår. Det blir två guldmedaljer det! Och ett silver och massa snö på en ö … Livet va?!

Och i det livet ingår morgonrundan på ön. När jag gick runt i det orörda hade jag ingen aning om att det skulle bli guldmedaljer och annat under dagen.

snö, slingan knippla, springer spaniel — Brorsan älskar snön lika mycket som jag!

orörd snö, knippla, västkusten, ö-liv — Naturen vinner också gulmedaljer – och tänk att jag får lufsa runt i orörd snö!

is, badtrappa, knippla — undvek att bada just här …

Olympismen

Jag visste inte att det fanns något som kallas för olympisk, förrän invigningen av OS igår. Bättre ent än aldrig och att jag inte har känt till ordet, betyder inte att jag inte har känt till betydelsen. För visst förenar idrotten oss människor. (Och visst kan den göra raka motsatsen, när krafter som struntar i utövandet av en idrott lägger sig i matchen.) Men se här på definitionen av Olympism. Kan vi inte bara copy pasta det rätt in i livet?

The goal of Olympism is to place sport at the service of the harmonious development of humankind, with a view to promoting a peaceful society concerned with the preservation of human dignity

Malin Lundskog, fotbollsplan Knippla, skidspår, snö, västkusten, hav, himmel — på väg mot min guldmedalj, efter att ha spårat runt fotbollsplan här på Knippla. OBS för konstverket med en diagonalare också!

guldmedaljer, os-anda och ö i snö, skidspår, fotbollsplanen på Knippla, snö, skidtoppar — det artade sig där ute på fotbollsplan efter några varv

snö, skidor, knippla fotbollsplan, Malin Lundskog — Det jag fick min guldmedalj för var egentligen inte själva spårandet utan för att jag åkte runt med det all snö under skidorna!

Ses snart igen, tills dess: heja olympismen och oss, oavsett hur många medaljer vi får.
Kram Malin Lundskog

Det vackra värmer en kylig morgon

Morgonrundan idag! Så mycket njut i det lugna lufset tillsammans med Brorsan. Vi har fortfarande kallt här, men det vackra värmer en kylig morgon som denna.

springer spaniel, knippla grillplat, soluppgång, is — Och tänk: oavsett väder växer det alltid (hund)godis på grillplatsen på östsidan av Knippla. Och han hittar alltid allt!

Det vackra värmer en kylig morgon, stranden knippla, soluppgång, himmel, lågvetten, tång, himmel — KOLLA himlen! Och tången. Och isen och hela härligheten.

Det vackra värmer en kylig morgon, knippla badplats, soluppgång, springer spaniel, is — vi kollade in badtrappan också, men jag var lite för kall om benen för att hoppa i. Men visst blir man sugen?!

Det vackra värmer en kylig morgon, sjöbodar, knippla, soluppgång, knippla hamn — Ja, vi är inte ute för att springa snabbt, utan för att njuta av vackret. Och ja, det vackra värmer en kylig morgon!

Det där jag skrev som igår, om att ha roligt helt utan anledning. Jag kanske inte är så dålig på det trots allt? För här ute är jag. Bara för att … Och tacksamheten över det stora vackra och energin efteråt är minst lika stor som om jag hade gett mig ut av annan andledning än att ”bara” rasta hunden. Minst! Jädrar vad det gick undan i mitt manus när jag kom in …

Ses snart igen. Tills dess: heja vackret i naturen. Och i er allihop!
Kram Malin Lundskog

Ha roligt helt utan anledning

Ja, vet ni vad? Idag har jag haft roligt helt utan anledning. Skrattat i flera timmar i rad, utan annan anledning än att … Nej, inte av någon anledning alls faktiskt. Bara för att det var roligt. Och om jag tar med mig en lärdom från idag, så är det just det att det är okej att njuta av livet och ha roligt helt utan något särskilt syfte. Det betyder inte att njutet och skratten inte genererar härlig energi och skön avslappning och så vidare. Men att inte ha det i åtanke och ha roligt helt utan anledning när jag gör något, det kommer inte jätteenkelt.

Hitta flytet och gilla kampen

Efter en förmiddag då jag slet (jo, faktiskt!) med mitt manus som jag hoppas blir bok så småningom. Jag kunde bara inte få till berättelsen så att jag blev nöjd. Hur svårt ska det vara egentligen? Jag har ju en plan, kan jag inte bara följa den då? Tydligen inte … Tur att jag gillar slitet då. Det som får mig att uppskatta flytet mer än jag tror att jag hade gjort om allt kom lekande lätt. Jag undrar om inte slitet också får mig att känna mig … duktig? Som att mitt arbete är mer värt om det inte kommer enkelt? Så löjligt egentligen, eller hur?

Men, som sagt. Jag slet. Ändrade. Tänkte om. Skrev om. Kände mig redig. Men hittade inte rytmen, tonen, flytet. Eller så var det just det jag gjorde? Kämpandet är ju en del i hela flow-cykeln, som jag har skrivit om här förut. Och efter ett tag (ganska långt tag, kändes det om där och då) tror jag minsann att jag hittade rätt. Perfekt timing, för sen kom eftermiddagen och den har jag ägnat åt att leka. Först med världens bästa Stella och hennes pappa och därefter på impro-kursen som började idag. H E R R E G U D så kul jag har haft. Stella, och alla barn i hela världen, är experter på att bara vara. Att ha roligt bara för rolighetens skull. Helt utan annat syfte är att ha just roligt. I stunden.

Dags att sluta göra nytta?

Stunden med Stella på lekplatsen med trehjulingar, koppel på dockor (i brist på hund liksom) och kurragömma var perfekt uppvärmning för kursen. Och kursen? Två timmar med en hjärna som var tvungen att släppa kontrollen och så många galet glada skratt. Helt slut är jag. På ett riktigt härligt sätt. Inte en enda gång (jo, kanske någon gång) har jag tänkt på annat än det jag har haft för mig i stunden.

ha roligt helt utan anledning, stella the grandchild, lekplats — det är inte bara roligt utan väldigt fint och fantastisk att se sitt barn leka med sitt barn. Och att vara med i den leken

Men apropå det här med att ha skoj bara för att ha skoj, det är inte så bara. Det ger livet liv och endorfinerna går bananas och vi får lättare att slappna av och och sova gott och sover vi gott orkar vi mer … Ja, ni fattar ju! Och jag tror alldeles säkert att för mig kommer det att gynna kreativiteten i mitt skrivande. Men!

Bara för att …

Jag tänker gå kursen utan någon som helst annan anledning än att ha kul. Inte vara nyttig. Hälsosam. Eller strategisk på något sätt. Det är inte jätteenkelt vill jag säga. Testa själva! Ja, att träna för att det är kul, inte för att orka eller bli stark eller smal. Att vila utan att tänka på att ni vilar för att orka med livet eller morgondagen utan bara för att det är gôtt! Eller lägga pengar på en kurs, bara för att ha roligt. Inte för att lära nytt, öka kreativiteten eller bli bra på något. Bara för att … Ja, det kanske är dags för mer bara för att? Dags att sluta göra nytta och ha roligt helt utan baktanke. Ja, goddammit!

Ses snart igen. Tills dess: HEJA de (tillsynes) meningslösa skratten och att ha roligt helt utan anledning.
Kram Malin Lundskog

fullmåne, knippla, — Naturen gjorde som den brukar och visste precis vad jag behövde. Kolla bara fullmånen i väntan på färjan hem ikväll!

Vad är det med den här kylan?

Jag älskar väder! Kan inte på rak arm komma på ett enda väder av de olika vi brukar ha här som jag inte gillar. Vind, sol, bleke, regn av alla de slag, varmt, åska, storm, kallt, hagel, grått och you name it. Alla väder har sin charm. Men ärligt talat, vad är det med den här kylan vi har nu? Den går liksom in i märgen. Jag slutar inte frysa, ens när jag tar min dagliga löprunda runt ön. Någon som känner igen?

vad är det med den här kylan, malin lundskog, himmel, hav, västkusten — svinkallt! Så glad över det där som kallas mammakorv och att den har sin varma goa luva

Ja, här är vi alltså nu. Och pratar väder. Sådär som vi ju gör här i Sverige för att ha något att prata om. Men det är inte därför jag pratar väder idag. Det är för att jag fryser. För det är något med kylan nu som jag inte förstår.

Vi har inte jättemånga minusgrader, men i flera veckar har de ostliga och nordostliga vindarna letat sig in i både huset och mig. Raggsockar, alla stickade tröjor jag har och torgvantar vid datorn. Ändå fryser jag! Nej, inte ens jag är glad över vädret just nu. Förutom att det ger mig någon slags fighting spirit. Jamen, tar jag mig igenom den här kylan med glatt humör, vilket jag gör även om det kanske inte låter så här, jäklar vad lätt det kommer att bli när vinden vänder eller avtar. Ja, peppar mig själv med det.

vad är det med den här kylan, soluppgång, knippla badplats, lågvatten, tång — kolla lågvattnet! Väldigt många steg ner innan man har doppat sig … (ja, eftersom man fortsätter bada några gånger/vecka trots kylan, he he)

Kallt och coolt och kanelbullar på det

Jo, som sagt. Kallt. Och coolt! Kolla bara här vad vinden har åstadkommit tillsammans med kylan då den har blåst upp havsvatten på en pontonbrygga.

isbildning knippla hamn, pontonbrygga — ja, ni ser ju: det är inte snö utan havsvatten som har blåst upp och fryst till is

utsikt, solnedgång, röddeviga, västkusten, knippla — från löprundan och solnedgången. Vackert som 17. Och isande kallt!

Och efter dagens kalla, coola hundrundor har jag nu bakat kanelbullar. Så mysigt och kanske blir det några kvar tills picknicktemperaturerna är tillbaka. Kanske. Är ju vuxen och får äta bulle till middag om jag vill. Och. Det kanske jag vill en lördag som denna då Claes jobbar på restaurangen och jag är ensam hemma …

kanelbullar, bakduk — kanske till och med livets första kanelbullar med pärlosocker på. Hittade receptet här

Nu blir det bullar och brasa. Vi ses snart igen allihop. Tills dess: stay warm! Eller cold. Eller bara cool. Vad ni än vill och behöver!
Kram Malin Lundskog

Även det som blir fel blir rätt

Det är inte bara jag som försöker ta det goda med det onda, eller se ljuset i mörkret. Nej, allt började med att jag skulle ta med mig Claes vantar in från bilen igår (vi hade varit och tränat tillsammans, kors i taket!!!). Där stod jag i mina vantar, som jag stickade för att ge till pappa i julklapp men de blev för små. I handen hade jag Claes vantar. De som jag stickade till mig, fast de blev förstora. Som att det var någon meningen med alla fel, eftersom de var så fina ihop. Ja ni fattar : även det som blir fel blir rätt. Hade det inte blivit fel hade Claes kanske aldrig fått ett par stickade vantar av mig. Och jag hade kanske inte fått ett par fina Bohusvantar, jag heller. Pappa hade definitivt inte fått ett par hönsestrikk-vantar med krabba på.

Värdet av en andra chans

även det som blir fel blir rätt, hemmastickade ullvantar, bohusvantar

Visst är de fina? Oavsett färgställning (och felet med mina tummar, som jag inte hittade förrän nu, men det behöver vi inte orda om, ha ha ha). Mönstret till Bohusvantarna är designat av Anna Karin Waller-Samuelsson från Hunnebostrand och mina vantar har jag stickat i tretrådigt ullgarn från Järbo. Garnet till Claes vantar har jag ingen aning om, det var några år sedan jag gjorde dem. Så, här kan vi gå hand i hand med våra vantar. Vi som aldrig skulle bli sådana där som klär oss likadant …

Visst finns det mycket som vi tror att vi gör fel, har otur med eller fattar bra beslut om som i slutändan visar sig vara bästa grejen. Synd att det där första intrycket har fått sådan inverkan på oss att vi tror att vi eller någon annan inte är värd en andra chans. Men det är vi. Det är de. Och det är mina stickade vantar …

Ses snart igen och tills dess: heja andra chansen!
Kram Malin Lundskog

Jag sover så gott ute i hängmattan

Nu har vi gjort det igen, Agneta och jag. Hängt ute en hel natt. Den här natten blev vår tjugonde månad i rad, som vi ger oss ut på mikroäventyr på vår lilla ö. I går kväll sågs vi ganska sent, men hann ändå att njuta av (kallt!) rödvin, ost och samtal som aldrig vill ta slut. Inte förrän vi tar slut i alla fall. Och H E R R E G U D ! Jag sover så gott ute i hängmattan.

När vi väl längtade ihjäl oss till våra varmvattenflaskor och sovsäckar, på grund av både trötthet och ruggighet, kröp vi in i varsin hängmatta. Det finns ingenstans jag somnar så gott. Ingenstans jag sover så gott. Och ingenstans jag sover så länge som i hängmattan. Alltså! Klockan nio o morse vaknade jag. Nio! Jag sover aldrig så länge. Förutom i hängmattan då.

hennessy hammock, hängmatta — upphängningen, där jag hänger remmen runt stammen för att inte skada stammen. tror det heter trädrem?

rosa elefant, tall, knippla — upphängningen, där jag hänger remmen runt stammen för att inte skada stammen. tror det heter trädrem?

Semlefrukost med utomhuset som extra god krydda

I grannhängmattan låg Agneta och tränade på italienska i väntan på frukosten som var min tur att fixa. Jag var inte direkt någon alert frukostvärdinna. Sovsäcken jag köpte för ungefär ett år sedan är så varm och go! Och hängmattan är så mysig att ligga kvar i, men … Till sist tog jag mig ur den, tände köket och drog igång med kaffe, havregrynsgröt, värmde mjölk (så gott med varm mjölk på gröten) och plockade fram denna månadens frukost surprise: mandelsmör, yoghurt och kardemumma. Jo minsann: jag bjöd på semlegröt! Inte den mest delikata sorten kanske eftersom jag rostade mandlarna till smöret lite väl hårt igår och turkisk yoghurt är inte riktigt detsamma som len vaniljyoghurt (eller grädde?!). Som tur är är utomhus den bästa kryddan som finns, så vi njöt av gröt och sen flyttade vi hem igen.

primuskök, hängmatta, knippla, en utenatt månaden

jag sover så gott ute i hängmattan, frukost, malin lundkog, knippla

en utenatt i månaden, malin lundskog, semlegröt till frukost, knippla — Och tröjan här, den stickade jag någon gång slutet 80- eller början 90-talet. Så kul att återupptäcka gamla kläder. Särskilt hemmagjorda!

Varm och go hela natten

Jag längtar redan efter nästa utenatt och är så himla nöjd med värmen jag har lyckats åstadkomma i hängmattan. Den är gången var det kanske någon plusgrad under natten och jag hade på mig ett ullunderställ, en stickad ulltröja och mössa. Min vintersovsäck är guld värd och under den har jag fårskinnsfäll , en overquilt (hade nog inte behövts, men ju fluffigare desto bättre). Under själva hängmattan har jag ju sedan i höstas en underquilt. Ja, jag kan överdriva lagren lite, men har frusit något gång och det vill jag verkligen inte.

Så konstigt ändå. Hemma kan jag tycka att det är jättejobbigt när det är för varmt när jag sover, men i hängmattan? Där är det aldrig för varmt! Oavsett hur varmt det är så sover jag. Det måste vara all den friska luften och den kalla nästippen som gör det. Tror jag, har egentligen ingen aning. Vi provar oss fram från gång till gång och alltid lär vi oss något nytt om vår utrustning.

Och varmvattenflaskor i sovsäcken

Just det. I sovsäcken lägger jag också några flaskor med kokhett vatten. Flaskorna lägger jag i raggsockar, för att inte bränna mig på dem. Ni fattar ju hur mysigt det är att krypa ner en kylig kväll i en uppvärmd sovsäck! Jo, hatar hade jag på mig när vi gick och la os också. Men de åkte av när jag var uppe och kissade på natten och återfanns inte förrän nästa morgon. Den sena morgonen. Ja, eftersom jag sover så gott i hängmattan. Men, ja: detta jobbiga med att bli kissnödig på natten! Vaknade vid fyratiden och försökte inte ens somna om. Gick upp, gjorde det jag skulle och somnade innan jag la huvudet på … sovsäcken. Vantarna saknade jag inte i värmen.

VI fortsätter med vårt utehäng en gång i månaden och snart är det sommar igen.

Ses snart! Tills dess: heja utomhuset! Och det underskattade mikroäventyret! Och er förstås!
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa om våra tidigare utenätter hittar ni dem här.