ö-liv

En av många utenätter den här månaden

Vi har så mycket omkring oss nu, både Agneta och jag, att vi inte kommer att få till en gemensam utenatt den här månaden. Det betyder inte att vi bryter vår en utenatt i månaden-streak, det blev bra lite annorlunda i augusti. En av många utenätter i augusti var natten till igår. Kolla in vad vi (jo, för Claes och Brorsan var med) somnade till!

en av många utenätter, stjärnhimmel, en utenatt i månaden — Vill inte alls stänga ögonen under den här, för det är galet stort att stirra rätt ut i rymden, när stjärnorna fyller himlen.

Jag har sovit ute på balkongen massor den här sommaren. Och (tvi tvi osv), de senaste två gångerna har Claes hängt på. Jag hoppas att det är början på ännu mer uteliv tillsammans, men ska inte dra för stora växlar på det utan är tacksam för det som är.

Vi drar i alla fall bara ut några tjocka dynor och våra täcken och så sover vi. Medan den friska, salta luften smeker våra kinder, stjärnorna gnistrar och solen så småningom säger godmorgon. Spela roll att daggen gör utsidan av täcket blött. Det torkar ju under dagen. Och en dag efter att ha sovit ute är på något sätt magisk. Try it, you´ll like it och kanske kan förklara magin bättre än jag just nu. Men magi kanske räcker?

Denna himmel vaknade vi under:

Den går inte av för hackor den här himlen heller? Men visst är det något visst med stjärnklara nätter …

Jag ska komma ikapp mig med att skriva om våra utenätter, har missat ett helt gäng här. Men de jag har skrivit om hittar ni här: Jag säger ja och jag älskar det.

Ses snart igen. Tills dess: heja utelivet!
Kram Malin Lundskog

Vi har skapat en bokboa

Allt började med att jag hittade drivved efter en västlig storm. Sen rotade Claes fram ett (av flera?) fönster vi har sparat om utifall … (Nu är det om utifall!) Ja, därefter skakade jag fram gamla färgburkar och voila! Vi har skapat en bokboa! En bokbod, bokholk, ett boksåp, bokbytarhus – kalla det vad ni vill. Men visst älskar man sådana här?

vi har skapat en bokboa, Malin och Claes lundskog

Och sharing is ju caring! Även om jag och alla andra författare sjävklart helst säljer våra böcker, så är sådana här idéer fina, eller hur? Att vi kan dela med oss av det vi har och tipsa om läsning vi gillar. Ibland när jag ser en bokholk (eller vad vi nu väljer att kalla det) funderar jag också mycket på vem det är som har läst en viss bok. Vad fick dem att lämna den just här? När läste de den? Kanske är det ett författardrag, vad vet jag. Men kul att tänka på.

Nu har vår bokboa suttit uppe några veckor och utbudet har förändrats. Så himla spännande! Snart är säsongen över och vi ska plocka in det igen, men lite till njuter vi av bokbyten. Och sommar.

vi har skapat en bokboa, bokholk, knippla

Kom hit och sno med er en bok eller två. Eller lämna en. Eller två. Jag följer boans innehåll med spänning!

Har ni något sådant här där ni bor? Tipsa gärna! Vill ni ha tips, hittade jag den här listan på Selma stories. Kanske ska tipsa dem om vårt?

Heja böcker, bokboan på Knippla o alla andra bokbytarhus!
Ses snart, kram Malin Lundskog

Alingsås Tidning recenserar Min sämsta väninna

”Har du läst det här?” frågade Håkan i ett meddelande på messenger i morse. Jag var på gymmet och hade inga glasögon på, så såg inte riktigt vad det handlade om. Men när jag väl såg. WOW! Kersti Westin i Alingsås Tiding recenserar Min sämsta väninna. Vilken grej!

Texten om min bok inleds med en härlig sammanfattning av handlingen:

”Sabinas hemsydda volangkjol vippar förväntansfullt i takt med de konstfullt hårdsprayade retrolockarna när hon signerar uthyrningskontraktet – Erika kommer att få tidernas överraskning och det här kommer att bli den mest fantastiska sommaren någonsin under deras mer än femtio år långa vänskap!

Här i huset på Knippla ska de sitta i bersån i solnedgången, läppja på ett glas rosé och minnas tillbaka på barndomens mimande till ABBA med hopprepsmikrofoner, tonårens sminktips i Veckorevyn, den gemensamma förälskelsen i Luke Macahan och vuxenlivets pusslande med karriärer och relationer.

Framför allt kommer väninnan att bli så tacksam för chansen att få koppla av i sin barndomsmiljö utan att behöva utsättas alltför mycket för sin välmenande mammas ibland överdrivna omsorger. Men när Sabina avslöjar hemligheten går det inte alls som hon planerat…”

Så här fortsätter recensent Kersti Westin:

”För dig som så här i sommarens sista skälvande dagar längtar efter att förlänga den loja, lata semesterkänslan med lite saltstänkt, tårdränkt och till intet förpliktigande solstolsläsning – som för en gång skull inte handlar om romantik eller erotik utan om vänskap – så torde göteborgska Malin Lundskogs ”Min sämsta väninna” passa perfekt.”

…

”Målgruppen är helt klart kvinnor i mogen ålder, helst sådana som gillar att grotta ned sig i personlig utveckling och mellanmänskliga relationer typ mödrar kontra döttrar och väninnor emellan – männen lyser helt klart med sin frånvaro i den här berättelsen. Författaren skriver med en avväpnande energi, tidsmarkörerna duggar tätt, mönster på garngubbar får man på köpet och visst är det roligt att känna igen sig i alla go’a Göteborgsmiljöer.

Det blir verkligen inte den sommar Sabina hade tänkt sig. Men hur ska en bra och jämlik vänskapsrelation vara beskaffad? Hur mycket ska man kompromissa? Vad händer med en själv om man ständigt anpassar sig och aldrig är tydlig med sina egna behov?”

Hon avslutar recensionen med frågan ”Och får man göra slut med sin bästa väninna?”

Här hittar ni länken till recensionen, som ligger bakom betalvägg (Stampen). Jag är så himla glad för varenda läsare som hör av sig efter att ha läst. Och hoppas så klart att en recension som den här kan locka fler att läsa. Fler att prata om vänskap, mod och hopp. För visst är det sådant vi inte kan prata för mycket om?

Ses snart igen, tills dess:
Heja min sämsta väninna. Och vänskap!
Kram Malin Lundskog

PS. Vill ni köpa ett ex av boken går det finemang i de allra flesta bokhandlar och genom mig för signerat ex. Dessutom finns hon som ljudbok i alla strömningstjänster, Min sämsta väninna.

Hoppas att Min sämsta väninna säljer sig dyrt

Franses på Hönö håller auktion till förmån för Sjöräddningen den åttonde augusti (läs mer här). Jag hoppas att Min sämsta väninna säljer sig dyrt, för Sjöräddningssällskapet är värda allt. Och eventuellt lite till. Vilket jobb de gör! Det är en sådan trygghet för alla oss som är på sjön att de finns i ur och skur, vid mastbrott, motorhaveri och allvarlig sjukdom. Och fruktansvärda händelser som den i Hakefjorden förra veckan, som väl ingen har kunnat undgå att läsa eller höra om?

hoppas min sämsta väninna säljer sig dyrt, Rörö, sjöräddningen, auktion, franses — Rörö, med sjöräddningsstation på avstånd. Hönö och Franses har ni sett förr, det var ju där jag hade Bokklubbstisdag

På Rörö, en av de tre Nordöarna i Öckerö kommun, där Knippla är en och Hyppeln en, finns en sjöräddningsstation. Om jag har förstått allt rätt, så är den unik i sitt slag, eftersom sjöräddarna bor där under den period de tjänstgör (om man kallar ideellt arbete för tjänstgöring?). Den är också unik med att ha flest utryckningar varje år, vilket beror på läget och inte på att båtfolk här har sämre sjövett (även om jag undrar ibland …). Västkustens egen E6:a går förbi oss, så ni fattar att det är mycket båt i omlopp.

Att skänka en bok är inte särskilt stort i sammanhanget, det blir inte stort förrän folk budar på den. Och budar över varandra. Trissar upp priset tills det når något som i andra sammanhang hade kallats hutlöst, men som i en välgörenhetsauktion för Sjöräddningen inte kan bli annat än fullt rimligt. Om det inte blir för lågt vill säga …

Hoppas att min sämsta väninna säljer sig dyrt! Det är Sjöräddningen väl värd. Väninnan också …

Ses snart, tills dess: heja Sjöräddningen! Skaffa medlemsskap på direkten om ni inte redan har gjort det.
Kram Malin Lundskog

PS. Ni som inte budar på auktionen, men ändå vill ha ett ex av romanen Min sämsta väninna – mejla! Vill ni betala hutlöst mycket går det bra, annars räcker 225:- fint.

Fin artikel i Må bra om min sorts skogsbad

I våras ringde en journalist för att prata skogsbad med mig. Först ville jag hänvisa journalisten vidare eftersom jag inte direkt skogsbadar längre (har ju gjort som ni kan läsa om här och här. Men så började vi att prata. Om naturen. Hur mycket naturen fortfarande betyder för mig. Och att jag aktivt söker upp mina stunder i den för att varva ner, få energi, känna mig hållen, hitta kraft och landa. Ha tid att tänka klart mina tankar. Av det samtalet blev det en fin artikel i Må bra om min sorts skogsbad. Vill ni läsa kan ni göra det här, under rubriken Malin använder naturen som rehab

Naturen gör gott oavsett natur

Naturen gör så himla gott och inte kan jag hjälpa att det inte finns någon skog på Knippla? Här finns gott om tallar, men att kalla dem skog är nog överdrivet. De flesta av dem är dessutom vindpinade, låga och krokiga. De få rakryggade furorna, de hänger vi våra hängmattor i Agneta och jag, när det är dags för en utenatt i månaden (som ni kan läsa mer om här).

fin artikel i må bra, skogsbad fast vid havet, klippor, hav, himmel, utsikt västerut från knippla — skogsbad, havsbad … bad som bad?

Havet, vinden och klipporna – där badar jag min sorts skogsbad nu för tiden. Och även om jag inte kramar gamla träd å gör ö-naturen väldigt gott den också. Man tager vad man haver, som hon sa den där Kajsa Warg. Vilken natur tager ni?

solnedgång, orange himmel, utsikt västerut från knippla — här satt jag i helgen, på en fortfarande solvarm klippa och skogsbadade utan ett enda träd i sikte

Ut o njut där ni är, vi ses snart igen. Tills dess: HEJA naturen. Och er!
Kram Malin Lundskog

Ett nytt boulelag har sett dagens ljus

En söndag utan måsten och borden, danskurser och deadlines, det är väl just en sådan dag man startar ett nytt boulelag? Ja, det var i alla fall vad som hände här idag. Ett nytt boulelag har sett dagens ljus. Sist in heter det. Sist in betyder inte först ut i det här fallet. Hoppas jag! Sist in – laget som ger sig in i Knippla-bouletävlingarna i sommar. Boule … något jag aldrig i livet skulle börja med. Ett tydligt bevis på att man aldrig ska säga aldrig.

Det är mycket man inte har någon aning om. Inte trodde väl jag att jag skulle älska att gå en lugn morgonrunda och glo ut på detta? Men det gör jag.

utsikt från knippla, västerhavet — utsikt från morgonrundan, före morgonträningen

Jag trodde nog inte heller att jag skulle strosa runt i min lilla trädgård och njuta av tulpaner, som jag beställde och planterade redan i höstas … Men det gör jag!

Ses snart! Tills dess: heja möjligheten vi har att ändra oss.

Kram Malin Lundskog

ö-liv

Så här fortsätter recensent Kersti Westin:

Naturen gör gott oavsett natur

Footer

Malin Lundskog