Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Skryt och kul

Min roman är centralinköpt av Ugglanbokhandeln

Sent ikväll fick jag ett mejl av världens bästa Lovisa, marknadschef på Gyldendal Astra. Så här stod det: ”Fick Ugglans sommarinköp i dag och de köper in Min sämsta väninna till hela kedjan. Hurra, så kul!” Ja, tamejtusan: Hurra, så kul! Att min roman är centralinköpt av Ugglanbokhandeln innebär att boken kommer att finnas i alla Ugglanbokhandlar. Alla!

MIn sämsta väninna, Malin Lundskog, Hav, himmel, knipplamössa
nu ska vi ut och åka Min sämsta väninna och jag!

Vet ni hur många av alla utgivna titlar som blir centralinköpta av någon av bokhandleskedjorna (Ugglan och Akademibokhandeln)? Nej, det vet inte jag heller, men jag vet att det är få. Så jag är skitstolt. Och glad över det här megaklivet för mig som författare.

Det här innebär inte på tusentals sålda ex (eller???). Men ett exemplar per butik i alla fall och det är tamejtusan bättre än noll. Det innebär också ett skyltfönster för romanen. Den kommer att finnas i butikerna för potentiella läsare att klämma och känna på. Få syn på. Och … förhoppningsvis köpa. Läsa. Och tycka om. Ja, den här utgivningen blev ännu pirrigare, som i ett trollslag när mejlet från Lovisa kom. Hurra, så kul!

Vi ses snart igen! Tills dess: heja Mina sämsta väninna? Ni vet romanen som kommer ut den sjunde maj i år. Mer om den hittar ni här: Vad handlar Min sämsta väninna om?
Kram Malin Lundskog

Jag deltar i podden Konsten att sabba en story

Är det inte en underbar titel på en podd om skrivande och författarskap: Konsten att sabba en story. Det där med att sabba vet jag massor om förstås. Jag menar, hade jag inte varit bra på det hade väl alla mina stories varit böcker vid det här laget? Hur som helst: jag deltar i podden den här veckan. Anna-Carin Svanå, som driver podcasten, intervjuade några av oss författare under Skärgårdens bokmässa på Styrsö i söndags. Mig hör ni i början då jag under några sekunder pratar om vad som driver mig i mitt skrivande.

Kul om ni vill lyssna såklart. Men om ni inte orkar eller hinner (fattar båda!) så konstaterar jag att ”jag mår fan dåligt om jag inte skriver”. Ja, så litterärt uttalar sig denna författare om vikten av att skriva. Och precis som jag sa i intervjun med Bywrtrs den kan ni läsa här) så är nyfikenheten en stark drivkraft för mig i mitt skrivande. Marie, Therése och Nena fyller på avsnittet med fler klokskapet. De talar om drivkrafter, skrivprocesser och att nå ut med sina böcker. Tja, poddar är ju en väg ut …

Jag deltar i konsten att sabba en story, podd, podcast, författare,
Marie Sterneborn, Therése Hevosavo, Anna-Carin själv och Nena Olin (o så jag borta i spegeln) som är med i avsnittet

Det var förresten Anna-Carin som jag hade samtal med under Skärgårdens bokmässa. Utifrån det, hennes podd och en hel dags häng på Styrsö, så hoppassa verkligen att vi ses igen. Och får prata mer! Vårt scensamtal och mässan ska jag för övrigt snart berätta mer om på en blogg nära er. Följ gärna bloggen så att ni får uppdateringar om när det händer nya grejer här.

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA nyfikenheten. Och er!
Kram Malin Lundskog

Håll nyfikenheten levande

Att skriva bok är ett ensamt jobb. Och inte. Visst har jag suttit mängder med timmar ensam vid datorn och skrivit och skrivit och skrivit på manuset som till våren kommer ut som romanen Min sämsta väninna. Men. Till min hjälp med att få ihop berättelsen till en sammanhängande bok (för jag har väl sagt att jag har skrivit förlagsavtal? Och kommer ut med en ny roman våren 2026? Har jag sagt det? Min tredje roman som heter Min sämsta väninna.) har jag haft Anna-Lena och Alexandra på Bywrtrs. Nu har de intervjuat mig om resan. De har bland annat bett mig om tips till andra skrivsugna. Ett av mina bästa tips till alla med författardrömmar är: Håll nyfikenheten levande.

håll nyfikenheten levande och skriv, Malin Lundskog, förfatatrintervju, bywrtrs

Här kan ni läsa intervjun: Håll nyfikenheten levande och skriv! Inte för att jag har för vana att ljuga, men jag menar verkligen Och jag menar verkligen det jag säger i intervjun om vad jag är mest stolt över efter att ha fått förlagskontrakt med Gyldendal astra:Jag är skitstolt över att jag inte gav upp längs vägen! Nu när jag tänker efter hänger nyfikenhet och uthållighet väldigt väl ihop. Både i livet i största allmänhet och i författarskapet i synnerhet. Ge upp är ju som att ta död på sin egen nyfikenhet, eller vad säger ni?

Hur som helst: läs gärna intervjun. Kom ihåg att jag släpper roman i maj 2026. Och håll nyfikenheten levande!

Vi ses snart igen. TIlls dess: heja nyfikenheten!
Kram Malin Lundskog

ps. Om ni har missat mina glädjetjut över förlagsavtal, så hittar ni mer om det här: Min tredje roman kommer ut våren 2026

Min tredje roman kommer ut våren 2026

Hurra! ÄNTLIGEN äntligen äntligen är avtalet signerat och klart och jag får avslöja något som har pirrat inom mig sedan bokmässan. Det var då jag fick första mejlet från Alexandra på Gyldendal Astra med frågan om jag befann mig på bokmässan, för de hade läst mitt manus … Och efter något som för mig känns som evigheter och driljoner om och men är vi nu i hamn. Min tredje roman kommer ut våren 2026. Låter jag cool? Det är jag inte.

Rockstjärna och ömtåligt barn

Jag är så pirrig och glad och tacksam och också väldigt stolt över att jag äntligen har fått ett traditionellt förlagsavtal, med en bok som ska ges ut i alla format. Med ett förlag som efter att signering var klar igår redan har tagit hand om mig som vore jag en rockstjärna. Eller ett litet skört barn. Det kanske är samma sak förresten …

min tredje roman kommer ut våren 2026, Malin Lundskog, feelgood, min sämsta väninna

Den här bilden ligger just nu på förlaget Gyldendal Astras hemsida och intill den står det:

Malin Lundskog är den före detta kommunikatören, pt:n och inspirationsföreläsaren som flyttade från Göteborg till den lilla ön Knippla i södra Bohuslän. Där lever hon feelgood-liv med makrill- och hummerfiske, studerar kreativt skrivande, sover i hängmatta, välkomnar gäster till vandrarhemmet och leder träningspass. När hon inte skriver romaner alltså. Hon väjer aldrig för svåra frågor eller stora känslor och visar på klassiska göteborgsgener i den snabbtänkta humor vi möter i hennes två poddar.

Har ni missat mina tidigare romaner så är de: Mariannes mirakel och Ett oönskat arv. Ni kan läsa om Mariannes mirakel här: Mariannes mirakel. Och här om uppföljaren, Ett oönskat arv. Alla mina böcker hittar ni här: Mina böcker.

Och den gamla sanningen: ge inte upp!

Hur som helst: just idag hoppar och studsar jag mest runt och kan inte fokusera på annat än att vara glad. Och tacksam. Och stolt. För det är ju inte så att det här har kommit utan många timmars hårt (och väldigt roligt!) arbete med både manus, redigering och studierna i kreativt skrivande. Och det är där ur stoltheten kommer. Att jag fortsatte kämpa och vågade vägra ge upp.

Egentligen borde jag skriva på inlämningar till skolan, duscha, äta, vila, vattna, skriva på manus och hundra andra saker. Men vad fan. Det är inte varje dag man skriver under ett förlagsavtal för sin tredje roman, så jag ger mig själv den breaken (som man säger på svenska?) Men tänkt att det finns människor på ett förlag som tror på min berättelse. Och på mig!

Inget bautakliv för mänskligheten direkt, men för mig är det så långt att jag har gått ner i split för längesen …

Ses snart! Tills dess: våga vägra ge upp!
Kram Malin Lundskog.

Tänk att jag inspirerar till mer jädrar anamma!

Alltså kolla på den här recensionen från Nathalie Lind på NP-boktips på Instagram. Tänk att jag inspirerar till mer jädrar anamma. Jag blir både gôrglad, stolt och själv inspirerad – även om jag blir inspirerad att skriva mer. Mer jädrar anamma åt folket.

ett oönskat arv, roman, omslag
här är den: Ett oönskat arv, som inspirerar till mer jädlar anamma

Recension av Ett oönskat arv:

Allting har flutit på bra de tre åren verksamheten varit igång. Att det blev en hälsorörelse var nästan givet. Mariannes mirakel, treårsdagen ska firas såklart, med en stor fest. Tyvärr är de två systrarna Hélen och Caroline inte överens, men det är inget ovanligt. De är faktiskt oense om det mesta som sker både inom företaget och privatlivet. För att finna lite lugn att kunna planera både fest och framtid åker de till den lilla ön Knippla i södra Bohuslän. 

På ön möter systrarna Tekla som verkar ha full koll på allt, inklusive vad systrarna inte har lika bra koll på. Under helgen blir det även bjudna på middag, nyfångad fisk av Magnus. Middagen avslutas dock abrupt och omgående när han får reda på systrarnas efternamn. Ingen förklaring till varför. 
Systrarna önskar att de stod varandra närmare än de gör. På något sätt trots motsättningarna, finner de en väg framåt. Men räcker det? Vad ska de sedan göra åt sitt oönskade arv, det börjar bli betungande? 

En härligt skön fristående uppföljare till “Mariannes mirakel”. 
Feelgood med både djup och undermening. Det är fortfarande tufft att vara kvinna i dagens samhälle. Jag vet att det låter klyschigt men det är sant. Det finns krav och förväntningar som inte borde finnas. Vem sjutton är det som bestämt att man måste följa strömmen? 
Våga låta bli att sminka dig. Det är du som bestämmer över din egen kropp. Gå i de kläder du själv tycker om. Vägra att göra allt hushållsarbete själv. Säg emot mer, samtidigt som du protesterar mer och för guds skull, var ärlig.

Boken har inspirerande mig till att se saker annorlunda, med mycket mer jädrar anamma. 
Allt är skrivet med en stor portion humor av bästa slag.

Tack Malin för din inspiration!

Mer om Ett oönskat arv

Vill ni läsa mer om den fristående uppföljaren till Mariannes mirakel. Kolla här. Ni har väl inte missat att den finns som ljudbok förresten?

Penna och papper vinner när jag planerar livet

Kommer ni ihåg när jag skrev om min analoga revolution? Läs om den här annars, det är ju inte ett dugg konstigt om ni vare sig har läst eller minns. Men, via det inlägget hittade Hanna Nolin, som skriver för tidningen Läs, mig. Vi pratade både länge och väl om fördelar och nackdelar med det analoga vs det digitala. En sak är säker och det är att penna och papper vinner när jag planerar livet.

tidningen läs
penna och papper, papperskalander, malin lundskog, tidningen läs
artikeln i tidningen Läs

Ni som känner mig, vet ju att jag inte är så mycket för att planera. Men vissa saker behöver ju ändå planeras. Och framför allt kommas ihåg. Har ni märkt hur mycket bättre man kommer ihåg sådant man skriver för hand jämfört med det man knackar in digitalt? För mig är det stor skillnad. Det är till och med så att det räcker att jag skriver in det för hand i min kalender, sedan sitter det som en smäck i minnet. Jag behöver (nästan) inte ens titta i papperskalendern jag vurmar så för.

Ja, kort och gott: penna och papper är grejen för mig. Kul att tidningen Läs uppmärksammar det. under samtalet med Hanna var det nästan som att jag var tillbaka i min gamla goda hälsobransch igen. För det är hälsosamt att skriva för hand av flera anledningar. Som att det är bra för minnet, det sänker farten i livet, ger tid för reflektion och tvingar fram småprat (kom inte här och skicka kalenderbokningar via mejl med mig. Prata med mig.)

Och snart är det dags att både reflektera och planera. Nytt år är ett himla bra tillfälle för sådant, eller hur?

Vi ses snart igen. Tills dess: heja magin mellan hand och hjärna när vi skriver för hand (kolla här för mer om det)
Kram Malin Lundskog

En hemsida från Everday