Skryt och kul

Radioprat och morgondopp

Redan före frukost hann jag med både radioprat och morgondopp. Allt började nästan precis som hemma, med ett morgondopp. Det var bara kaffet som saknades. Vattnet var sådär underbart vått och lagom vågigt och jag var återigen alldeles ensam på hela långa stranden. Hej nakendopp!

morgondopp, fårö, annmarie tornmalm — när jag var på väg hem, mötte jag Ami, som var på väg att ta sitt morgondopp

Efter det sköna uppvaknandet gick jag tillbaka till vårt bed and breakfast och mötte några av mina författarkollegor och en reporter på P4 Gotland. Under en kort direktsänd intervju pratade vi skrivande och vikten av att ha varandra (det skrev jag ju här om igår också).

Radioprat i P4 Gotland

2:16 in i programmet som ligger länkat ovan kan ni höra oss.

radioprat och morgondopp, fåröakademien, fårö, Barbara kjellström, sylvia liden nordlund, malin lundskog, britta sjöström, p4 gotland — morgongänget: Barbar Kjellström, Sylvia Liden Nordlund, jag, Britta Sjöström, P4 Gotland

radiporat och morgondopp — Ronnie Lundin och P4 Gotlands reporter

Tänk att Barbara Kjellström, som också blev intervjuad, har skrivit böcker som har sålts i över 100 000 ex. Hur imponerande är inte det? Hennes serie om Stallarholmen är jättehärlig och ett hett tips för dig som gillar feelgood. Mer om Barbara hittar ni här. Och Britta Sjöström då? Med sin underbara Den jävla yogaretreaten, som nu är översatt till mängder med språk. Jag är så himla stolt som fick äran att leda hennes författarsamtal när hon släppte boken, som ni kan läsa mer om här. Britta är också ordförande i Fåröakademien.

Och Sylvia Lidén Nordlund som är igång med sin andra feelgoodserie? Wow. Jag har inte läst hennes böcker än, har ni? Ni hittar mer om Sylvia här. Och Ronnie Lundin , som bor på Fårö, har skrivit ett otal historiska romaner om Fårö. Dem hittar ni mer om här. Jag har läst hans Gården vid Fårö strand och tyckte mycket om den. Tänk att jag får hänga med de här, är inte det coolt?

Det händer grejer i skrivlivet och det härliga med en sån här vecka (eller med hela livet, när jag tänker efter, är att vi inte har någon aning om hur morgondagen ser ut. Det får vi se då.

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA livet och allt det för med sig

Kram malin Lundskog

Nya recensioner på mina romaner

Efter en natt i hängmatta och en morgon med melodikrysset i Knipplas hamnfest-tält hittade jag två nya recensioner på mina romaner. Alltså, vilken lördag! Läslustan (som heter Lena) har läst och recenserat både Ett oönskat arv och Mariannes mirakel. Och jag skojar inte. Jag blev så glad så att tårarna började rinna. Kolla sista meningen i den sista recensionen: Jag kommer hålla utkik efter fler böcker av författaren.

Läslustans omdöme om Mariannes mirakel

nya recensioner, mariannes mirakel, malin lundskog, läslustan

”Boken är både underhållande och får mig reflektera över egna och andras agerande. Jag upplevde även frustration över systrarnas invecklade relation och deras oförmåga att inte lyssna på varandra eller att de inte vågar prata om svåra saker med varandra. Men det finns även mycket annat som berör, gamla familjehemligheter om rasistiska åsikter, skammen över kroppens otillräcklighet, känslan av att inte duga eller räcka till som mamma eller fru. Författaren har lyckats skapa en berättelse som innehåller en fin väv av humor och allvar där familj och vänner har stor betydelse för att spegla vem man är.”

Hur fint?

Ett oönskat arv väver samman olika teman på ett snyggt sätt

nya recensioner, ett oönskat arv, läslustan, Malin Lundskog

Så här skriver Läslustan om Ett oönskat arv: ”Ännu en fin roman om systerskap och familjehemligheter. Jag upplever att denna del mer är en relationsroman som drar åt feelgoodhållet än dess föregångare. Boken tar upp flera aktuella ämnen som ligger mig varmt om hjärtat och som därför berör mig på ett djupare plan. Som bland annat kvinnors hälsa i övergångsåldern, något som länge varit tabu att prata om och hetsen kring den perfekta ytan hos många kvinnor.

Men författaren har även denna gång vävt olika teman som arvssynd, hbtq och kriminella lånehärvor på ett snyggt sätt och gjort det till ett naturligt inslag i vardagen. Att boken utspelar sig i västra Göteborg med omnejd gör att jag enkelt kan se miljöerna framför mig, då jag bott där i många år, författaren skildrar dem dessutom på ett vackert sätt. Även karaktärerna är fint gestaltade. Jag hade mer än gärna besökt Mariannes mirakel för att träffa alla vanliga, vänliga och omtänksamma kvinnor där. Så tacksam för förfrågan att läsa dessa fina skildringar av medelålders kvinnor och deras liv. Jag kommer hålla utkik efter fler böcker av författaren.”

Det här betyder så oerhört mycket. I alla fall för mig och mitt fortsatta skrivande. Undrar om det betyder lika mycket för er som läser … Vad säger ni?

Hur som helst så ses vi snart igen. Till dess: HEJA er som tipsar och tycker om det vi skriver, vi om skriver.
Kram Malin Lundskog

Fyra kaffekoppar av fem i ny recension

innehåller sponsrad länk till Bokus

Jag har fått en recension på Ett oönskat arv igen. Ett utlåtande som säger såhär: En riktigt bra fortsättning på Mariannes mirakel. Boken var både rolig och sorgsen. Med fina karaktärer och miljöer. En riktigt läsvärd bok nu i sommartider för lata tider. Betyg: fyra kaffekoppar av fem (för mycket kaffe är ju ändå inte bra?)

Bookstagrammaren som har läst heter Maria och ni hittar hennes inlägg på Instagram här. För några veckor sedan recenserade hon även Mariannes mirakel och då skrev hon såhär: En riktig ögonöppnare som gav mig till eftertanke. Händelsen i boken flöt på med ett fint budskap. Även den fick betyg fyra av fem.

Jag som går runt på min ö och inte tro att jag är någon jäkla ängslig konstnärssjäl, jag blir ofattbart glad över utlåtanden som de här. Egentligen över alla utlåtanden. Alla kommunikation. Med alla som läser det jag skriver. Det är stort. Jättestort! Jag menar fyra kaffekoppar av fem.

Blir ni lässugna, så vet ni att ni hittar mina böcker här hos mig och förutom på Akademibokhandeln, Frölunda torg, på Sigges på Hönö, Kristinas shop & Galleri på Knippla så finns de i nätbokhandeln. Här på Bokus till exempel.

ett oönskat arv, roman, malin lundskog, framsida, feelgood — tycker fortfarande väldigt mycket om omslaget, så stoltserar med det en gång till. Förmodligen inte den sista …

Ses snart igen och tills dess. heja alla som läser och berättar vad de tycker om mina och andra författares böcker. Ni är våra peppiga (eller inte) medskapare.
Kram Malin Lundskog

Högsta betyg för Ett oönskat arv

Jag är ärligt talat överväldigad över mottagandet min roman Ett oönskat arv får. Som det här utlåtandet från Theresboktips på Instagram: Malin lyckas hålla mig fången med konsten att lägga ut små pusselbitar som sätts ihop ju närmare slutet man kommer. Då man sitter och tänker men jaha, åååå, men va? Skickligt 🤩 Får 5 🌼 av 5 möjliga. Ser ni? Högsta betyg för Ett oönskat arv.

Hon skriver också att hon inte har läst Mariannes mirakel och ändå kommer in snabbt i berättelsen. Precis som jag vill att det ska vara!

högsta betyg, Ett oönskat arv, recension feelgood, västkusten, göteborg.

Ja, när jag inte är författaren som ligger högst upp på topplistor eller säljer bäst så betyder ord som Theres så oändligt mycket. Alltså, det gör de säkert ändå, även för de författare vars böcker toppar listor och säljer bäst. Men jag har ju liksom inget annat att mäta mina framgångar (eller vad vi nu ska kalla det) med än de kvalitativa. De som kommer från er som läser. Från bokstagrammare och bokbloggare. Läsare betyder mest, ingen protest?

Och hur som helst är jag så himla glad för att Ett oönskat arv, del två i Göteborgssystrarna, har fått högsta betyg. Som jag skrev i inledningen: jag är till och med överväldigad. Det är stort det här. Tänk att orden jag har suttit på min ö och knåpat ihop ger er som läser något. Ja, det är ju inte förrän ni läser som boken blir till egentligen. Tänker ni på det, ni som läser? Att ni är med och skapar genom ert läsande?

Tack och hej, vi ses snart igen. Tills dess: heja alla som läser. Och Ett oönskat arv som får toppbetyg.
Kram Malin Lundskog

PS. Vill ni läsa Ett oönskat arv? Hör av er för signerat ex, besök Akademibokhandeln på Frölunda torg eller nätbokhandeln annars.

Därför grät jag i podden

I vårt senaste och säsongens sista avsnitt av Skriverier med Malin och Cilla bjöd vi i vanlig ordning på boktips. Och det var inte vilka tips som helst. Jag tipsade om en av mina favoritförfattares böcker: Haruki Murakamis Efter mörkrets inbrott. Och Cilla? Hon tipsade om en bok från en genre hon i princip aldrig läser: Ett oönskat arv. En feelgood som utspelar sig på västkusten. Som hon tycker är mer än en feelgood. En relationsroman. Med miljöbeskrivningar att skriva hem om. Med karaktärer som känns. Och ja, därför grät jag i podden. Det är ju jag som är författaren till boken.

Alltså. Jag blev stum. Rös. Och tårarna rann. Ärligt talat så visste inte att Cillas tankar kring min roman betydde så mycket som de visade sig göra. Jag är så himmelens tacksam för hennes ord om min bok som ni hör mot slutet av avsnittet som heter I gotta feelin´…

Mitt boktips

När jag hade läst klart Efter mörkrets inbrott insåg jag att jag hade sett allt i svartvitt. Varenda scen i boken, en syster som sitter ute på en bar en hel natt och en annan syster som ligger stilla i sin säng. Allt i svartvitt. Så himla konstigt, för jag satt ju ute i solen och läste stora delar av den. Men hur som helast, så tycker jag om Murakami för hans stil. Enkla meningar. Nästan barnsligt enkla ibland. Som i ”först gick vi det, där hände detta. Sedan gick vi ditt. Då kom …” . I den här får man följa den ena av två systrar och genom den systern kär man känna den andra. Som i Ett oönskat arv, inser jag nu.

Systern som lämnar hemmet när natten kommer har alltid tyckt att systern som ligger kvar i sängen är vackrare, mer attraktiv, populär och … bättre på alla sätt? Hon möter människor som under de mörka timmarna visar henne att det finns annat i livet än att vara vacker och poppis.

boktips skriverier med malin och cilla, tom kaffekopp, efter mörkrets inbrott, haruki murakami — och kaffet tog slut, men läsningen fortsatte …

Våra boktips

Jag tyckte om att befinna mig i den svartvita världen, gillar ni snabblästa romaner som skildrar ett annorlunda samhälle än vårt ( i alla fall än mitt) så är Haruki Murakami alltid ett säkert kort.

Som vanligt är böckerna vi tipsar om i podden sådana vi har läst eller lyssnat på och som vi tycker om. Vi bjuder inte på några utförliga recensioner, men vet ni vad som är så kul med våra boktips? Jo, att ni är flera som hör av er och som har lärt er vem av oss ni har samma smak som. Som inte behöver så mycket mer än att Cilla (eller jag) säger att ”det här är en bok jag gillar” för att chansen är stor att de ska tycka om den. Värt att testa?

Förresten, ni vet väl att vi har bokbingo under året, i vår Facebookgrupp Skriverier med Malin och Cilla? Häng med och spela bingo med oss. För fler av våra boktips lyssnar ni antingen igenom alla (?) våra avsnitt, eller så kollar ni här, där många av dem finns med: våra boktips.

Ses snart igen. Här eller i Facebookgruppen kanske? Hur som helst, tills dess: HEJA det fina med att läsa. (Och att gråta i poddar?)

Kram Malin Lundskog

boktips från podden skriverier med malin och cilla

Mejlet från Sveriges författarförbund

Mitt i allt det stora med att vi är på Österlen och inte förstår något av att vi har varit gifta i trettio (ja, 30!) år kom mejlet från Sveriges författarförbund. Det som jag har väntat på. Men inte vågat hoppats på. Det om jag är invald som medlem. Medlem i Sveriges författarförbund. Alltså. Va? Eller mer: hurraaaaaaaa!

Jag är invald som medlem i Sveriges författarförbund

Nämen, det här är inget jättesteg får mänskligheten. Men för mig. För mig är det stort. Som en bekräftelse på att det jag gör med all min tid, energi och alla mina ord och meningar håller en helt okej kvalitet. Alltså, ni som läser mina och andras böcker tänker nog inte på om den som har skrivit är medlem i författarförbundet. Men för mig som skriver. För mig är invalet till att bli medlem i Sveriges författarförbund någon slags godkännande på att det jag gör tamejtusan är okej. Kanske till och med bra?!

Jag är i alla fall så jäkla glad, så jag inte kan sluta läsa mejlet. Där det bland annat står så här:

mejlet från Sveriges författarförbund, Malin Lundskog ,författarskap

Sveriges författarförbund kan ni läsa mer om här. Just nu arbetar förbundet för att öka litteraturens värde på den digitala bokmarknaden och dessutom värna författares skapande och upphovsrätt gentemot generativ AI. För mig som inte är antagen av ett av de stora, etablerade förlagen är det verkligen ett framsteg. Att bli medlem i författarförbundet är ingen självklarhet. Faktiskt. SÅ, j, jag är stolt som bara den!

Vi ses snart igen, just nu ville jag bara skryta om att jag har blivit invald som medlem i Sveriges författarförbund och är så in i hoppsan glad och stolt över det. Och tills vi ses: HEJA heja!
Kram Malin Lundskog

PS. Ni har väl inte missat boken som jag tror är en stor del i att jag blev invald i författarförbundet? Ett oönskat arv. Del två i serien Göteborgssystrarna. Den hittar ni i nätbokhandeln. Och här, hos mig. Om ni vill läsa alltså …