Boktips

Jag har läst min vän Jessika Deverts roman Tanter på tåg. Och vilken bok hon har skrivit! Igenkänning, vänskap, tårar och skratt, hopp och förtvivlan i en både salig och härlig blandning. Som vanligt hör ni allt i slutet av podden Skriverier med Malin och Cilla. Podden hittar ni här, och boktipset kommer från avsnitt 143.

I januari var både Cilla och jag på releasen av Tanter på tåg, när vi ändå var i Stockholm och livepoddade. Då pulsade vi i snöblask och kom fram till boksläppet hos Printz publishing med mascaran rinnande … Men vad gör väl det när vi fick vara med och fira Jessika och hennes roman, som jag tror att ni vill läsa. Jessika är super på att skriva fram relationer och karaktärer med både humor och ömsinthet.

Apropå poddar, så har ju Jessika och jag podden Ordet är mitt ihop. Där pratade vi om att vi båda heter Christina. Även om Jessika heter Kristina, men K. Den podden hittar ni här.

Ses snart igen, på bloggen, i podden eller … på en spårvagn någonstans?
Kram Malin Lundskog

Jo, jag tipsar om Cillas bok Skotten på Malmöarna i senaste avsnittet av vår podd (mer om det här). Inte för att jag måste, utan för att jag vill. Som hon kan, min vän! Och som jag överraskade henne när jag började prata om ett författarskap jag har följt sedan debuten och att den författaren nu har skrivit en kort spinoff på sin Västerviksserien … Kul ju!

Skotten på Malmöarna är, som jag nyss skrev, en spinoff på Cillas tidigare böcker. I den här boken får grannen Gunnar, tidigare bikaraktär, huvudrollen när hans jaktlag åker ut till Malmöarna för att binda och ladda. Teambuildingen tar en ände med förskräckelse redan i inledningen, då en av männen i jaktlaget blir skjuten. Men av vem??? Och varför??? Det undrar jag nästan ända till sista sidan, vilket gör att jag absolut inte vill sluta läsa. Hon har verkligen gjort det här snyggt, hölriga Cilla. Mördaren kan vara vem som helst. Anledningarna kan vara många.

Kul att få följa med in i jaktvärlden, som är mer Cillas än min, och som vanligt har Cilla gjort det som jag tycker om med böcker i spänningsgenren: lagt massa krut på relationerna mellan figurerna i berättelsen.

Har jag sagt att jag är stolt över att vara Cillas vän? Det är jag!

Så här såg det ut när jag fick boken av Cilla i somras, när vi var på konferens på torpet där hennes man och hans jaktlag brukar samlas …

Ses snart igen, tills dess: heja Cilla. Och er, förstås!
Kram Malin Lundskog

Jag har ju helt glömt av att berätta vilket som blev säsongens första boktips i podden Skriverier med Malin och Cilla. Förhoppninsgsvis har ni redan lyssnat på avsnittet (här hittar ni dit annars), men ändå. Så bra bok att jag inte vill att ni ska missa den: Andas av Joyce Carol Oates. Alltså! BAM!

Bam som i knytnävsslag i magen och tappa andan. Inte bara av formuleringar och stil, som jag kan gå igång på, utan av historian. Det kan vara den som gjorde att jag inte har skrivit om boken här innan. Att jag helt enkelt inte har funnit ord. För skräcken som tog tag i mig när jag läste den, när jag satte mig in i huvudkaraktärens känslor. Levde hennes liv. Kände hennes desperationen när hon bad sin man att andas, när han låg för döden. Kärleken hon kände till honom. Kärleken man förstod fanns dem emellan. Herregud så fint. Och sorgligt. Det är nog allt det som har gjort att jag inte har berättat om boken förut. Det och att vi fick en verklig version av en älskad makes bortgång i vår bekantskapskrets ungefär samtidig som jag slog ihop boken.

Kontrasterna … läsa Andas på vacker strand

I romanen Andas får vi inte bara ta del av den enormt starka kärleken och den vråldjupa sorgen. Vi får också följa med på en galenskap som jag faktiskt inte tror är osannolik i en situation som den i boken. Läs den! Orka! Den är så värd alla tårar …

Satt på stranden i vackra Hornbaek och läste i somras. Kontraster. Det är väl ändå det som är livet?

Även om det inte hör boktipset till: åh, vad jag skulle vilja kunna formulera mig som Oates.

Som jag andades! Och mitt i njutet av att vara på egen semester (jag vet, jag har glömt att skriva om det. Återkommer! För det är ett hett tips.) i Hornbaek, Danmark var jag så oändligt tacksam över att ha någon att längta hem till.

Vi ses snart igen. Tills dess: LÄS!
Kram Malin Lundskog