Boktips

Jävla karlar, boken jag till sist läste

Jag höll emot länge. Alltså, jag ville verkligen inte läsa boken Jävla karlar. Anledningen till det är så löjlig som att jag minsann vill välja mina böcker själv. Ja, alltså inte haka på en trend eller topplisteläsning. Det enda jag tycker är synd efter att ha läst boken, är att inte ha den kvar att upptäcka. Läs den!

Språket är fantastiskt i boken där vi får följa en pojk (Anders själv) och hans liv med en ängslig och kärleksfull mamma som träffar alla dess jävla karlar. Männen flyttar in, beter sig illa och flyttar ut. Och allt får vi som läsare följa ur pojkens perspektiv. Ändå blir det aldrig barnsligt. Eller ens en ton av offermentalitet. Det blir bara ärligt. Och så tydligt hur utsatta barn är. De kan ju inte påverka sin situation, så det vill fanimig till att vi vuxna är snälla. Ger dem kärlek, kärlek och ännu mera kärlek som Astrid Lindgren sa.

Som sagt: språket! Och gestaltningen! Och namnen personerna i boken får! Som bästisen Cyklopen, ensamma mammans dotter och Kanotisten. Och mördaren. Och växtmagikern. Äh. Läs den. Det gjorde ju jag till slut, tack vare min bokklubb. Det var nämligen förra boken vi läste och vad gör man när en av bokklubbskompisarna väljer bok? Man läser. Och det är jag så himla tacksam för att jag gjorde. Jag tipsade om den i vårt senaste poddavsnitt – där kan ni höra mer om vad jag tyckte.

Vi ses snart igen, tills dess: läs. Och var snäll mot barnen (och alla andra).
Kram Malin Lundskog

Inre monolog är min nya grej

Nu har jag lärt mig något nytt i skolan igen. Inre monolog. Alltså, det här är min grej. Så himla roligt att bara gå loss i en karaktärs huvud. Hänga med i svängarna när hans (jo, den här gången är det en han) tankar fladdra hit och dit, fram och tillbaka och ibland går de runt en liten stund. Försök själva att följa med i era egna tankegångar. Så himla kul! Hjärnan är inte klok, ha ha.

inre monolog, malin lundskog, författare — trasslet i huvudet är mycket mycket trassligare än håret på huvudet …

Inte för att jag inte har skrivit inifrån en karaktärs huvud förut, men när vi nu fick uppgiften att skriva en inre monolog på Linnéuniversitet, så förstod jag vad det verkligen innebär. Det handlar om att låta karaktärens tankar poppa runt. Så som de ju faktiskt gör i våra huvuden. Ja, utan att vi tänker på det, för tänker vi på det styr vi nog upp dem lite mer. Det är så kul att lära nytt och ännu roligare, eller kanske just därför som det är kul, när jag kan applicera det på mitt skrivande direkt.

Hjärnan är galen …

Nej, hjärnan är galen! Och galet bra på att associera den ena otippade tanken med den andra och jag bara joinar the joyride. Förhoppningsvis får ni läsa inre monologer i en bok som jag har skrivit om ett tag. Vill ni läsa ett fantastiskt exempel redan nu, är Virginia Wolfs Mot fyren ett hett tips. Kapitel 17. Alltså! För att inte tala om slutet på James Joyces Ulysses. O M G asså!

Och två boktips med inre monolog

Många utropstecken blev det visst, men det är så kul jag tyckte att den här uppgiften var. Böckerna jag nyss nämnde, de har jag läst, för att studera just inre monologer. Men vet ni, det där är böcker som är värda att läsa oavsett. Jag är så glad att jag lär mig nytt. Och att min lust att läsa sådant jag inte har läst sedan sist jag pluggade (då svenska och engelska) och inte uppskattade då har vaknat till liv. Ålder, erfarenhet och insikten om den där välvilliga läsningen (som jag skrev om här) kanske? Oavsett så är inre monologer där tankarna bara strömmar helt oredigerade min grej. Längtar redan till i morgon bitti, då jag ska ta mig an mitt manus igen …

Vi ses snart igen, tills dess: heja hjärnan!
Kram Malin Lundskog

Ett jävla solsken

Innehåller annonlänk till Bokus och Storytel

Det är alltså titeln på boken jag tipsade om i det åttiosjunde avsnittet av podden Skriverier med Malin och Cilla. Jag skulle väl aldrig svära så? He he, jo, det skulle jag. Och det gjorde nog Ester Blenda Nordström också om jag förstått allt rätt. Ester Blenda Nordström är alltså kvinna som är ett jävla solsken.

ett jävla solsken, boktips, malin lundskog — Jag läste den några år sedan, men har nu lyssnat om den.
Lika bra nu och gillade uppläsningen.

Hon föddes i slutet av 1800-talet och wallraffade innan Wallraff kanske ens var född, hon körde motorcykel, bar byxor, rökte och festade runt (inte så bra i längden förstås). Hon var journalist och uppvuxen under goda förhållanden, men såg de som inte hade det som hon. Hon gifte sig med en man för att få åka på expedition, även om hon föredrog kvinnor (men det var inget hon kunde komma ut med på den tiden …).

En biografi om Ester blenda Nordström som funkar för romanläsare

En välskriven biografi över Ester Blenda Nordströms liv. Och ni som bara läser skönlitteratur: läs den som en roman. Till och med som en äventyrsroman? Det funkar, även om Ett jävla solsken är klassad som en fackbok. Här hittar ni den på Bokus och här finns boken på Storytel.

Jag kan inte sluta fascineras av den styrka kvinnorna som har banat väg för oss idag hade. Ja, som Hilma af Klint, som jag tipsade om för några avsnitt sedan (läs om det här). Vem ska jag läsa om nu? Har ni tips, tar jag tacksamt emot dem.

I morgon kommer nytt poddavsnitt, då Cilla står för boktipsandet. Vill ni höra vad jag sa om boken, hittar ni det 27 minuter in i avsnittet som ni kan lyssna på här: Fanfanfan (herregud, nu svor jag igen. Men det är inte mitt fel …).

PS. När jag läser om de här fenomenala fruntimren väcks lusten att göra något till liv. Men vad? Jag menar, vi har det ju mycket, mycket bättre nu än då. Men det är fortfarande inte rättvist eller jämställt i samhället. Men så stänger jag boken och fortsätter med mitt vanliga … Mesigt?

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA de som har banat för oss. Som Ester Blenda Nordström, Ett jävla solsken.
Kram Malin Lundskog

Jag är kär i Hilma af Klint

Innehåller annonslänkar till Bokus

Nej, det är jag inte. Men det var med de orden jag inledde mitt boktipsande av romanen Hilma, en roman om gåtan Hilma af Klint. Rätt ord kanske är fascinerad? Jag är fascinerad av Hilma af Klint som hon beskrivs i romanen. En roman som är välskriven och balanserar dialoger i gammaldags talspråk, med berättandet i nutidssvenska.

Hilma föddes under 1800-talets mitt och upptäckte tidigt att hon hade kontakt med andevärlden. Spiritualitet var absolut inget man pratade om. Hennes föräldrar fokuserade snarare på att hon skulle träffa en lämplig make. Hilma själv var hon inte intresserad av män (men ni vet ju … det kunde man inte tala högt om). Hon målade, gick på konstnärsskolor och umgicks med namn vi känner igen idag. Hon var feminist och en av de kvinnor jag tror att vi har att tacka för mycket idag när det gäller jämställdhet (nej, jag vet. Vi är inte framme än, men ni fattar vad jag menar?).

Apropå att Hilma af Klint målade. När hon var i kontakt med andevärlden målade hon tavlor, som världen kanske inte var redo för? Abstrakt och färgglatt och jag vill tapetsera väggarna med hennes mönster.

Jag är kär i Hilma, hilma af klint, boktips, en roman om gåtan hilma af klint — Här hittar ni Hilma på Bokus

Tips om Hilma – en roman om gåtan Hilma af klint

Jag kanske ska lägga till att det var i podden Skriverier med Malin och Cilla som jag tipsade om romanen? Och att det var i vårt åttiotredje avsnitt jag outade att jag är kär i Hilma.

Författaren Anna Laestadius Larsson tog sig an Hilmas liv med bravur tycker jag, så när jag fick syn på henne på bokmässan fick hon signera både Hilma och sin nya roman, som jag hörde henne prata om på ett montersamtal. Kan inte tipsa om den. Än. Men den bådar gott.

Anna Laestadius Larsson signerar på bokmässan, kärlekens bakgata — Här hittar ni Kärlekens bakgata, en ny historisk roman av Laestadius Larsson

I nästa vecka ska vi snacka Hilma i bokklubben, ska bli så kul att höra vad de andra tycker.

Och vi? Vi ses ju snart igen! Tills dess: heja Hilma och alla andra kvinnor som har gått före oss.
Kram Malin Lundskog

Därför grät jag i podden

I vårt senaste och säsongens sista avsnitt av Skriverier med Malin och Cilla bjöd vi i vanlig ordning på boktips. Och det var inte vilka tips som helst. Jag tipsade om en av mina favoritförfattares böcker: Haruki Murakamis Efter mörkrets inbrott. Och Cilla? Hon tipsade om en bok från en genre hon i princip aldrig läser: Ett oönskat arv. En feelgood som utspelar sig på västkusten. Som hon tycker är mer än en feelgood. En relationsroman. Med miljöbeskrivningar att skriva hem om. Med karaktärer som känns. Och ja, därför grät jag i podden. Det är ju jag som är författaren till boken.

Alltså. Jag blev stum. Rös. Och tårarna rann. Ärligt talat så visste inte att Cillas tankar kring min roman betydde så mycket som de visade sig göra. Jag är så himmelens tacksam för hennes ord om min bok som ni hör mot slutet av avsnittet som heter I gotta feelin´…

Mitt boktips

När jag hade läst klart Efter mörkrets inbrott insåg jag att jag hade sett allt i svartvitt. Varenda scen i boken, en syster som sitter ute på en bar en hel natt och en annan syster som ligger stilla i sin säng. Allt i svartvitt. Så himla konstigt, för jag satt ju ute i solen och läste stora delar av den. Men hur som helast, så tycker jag om Murakami för hans stil. Enkla meningar. Nästan barnsligt enkla ibland. Som i ”först gick vi det, där hände detta. Sedan gick vi ditt. Då kom …” . I den här får man följa den ena av två systrar och genom den systern kär man känna den andra. Som i Ett oönskat arv, inser jag nu.

Systern som lämnar hemmet när natten kommer har alltid tyckt att systern som ligger kvar i sängen är vackrare, mer attraktiv, populär och … bättre på alla sätt? Hon möter människor som under de mörka timmarna visar henne att det finns annat i livet än att vara vacker och poppis.

boktips skriverier med malin och cilla, tom kaffekopp, efter mörkrets inbrott, haruki murakami — och kaffet tog slut, men läsningen fortsatte …

Våra boktips

Jag tyckte om att befinna mig i den svartvita världen, gillar ni snabblästa romaner som skildrar ett annorlunda samhälle än vårt ( i alla fall än mitt) så är Haruki Murakami alltid ett säkert kort.

Som vanligt är böckerna vi tipsar om i podden sådana vi har läst eller lyssnat på och som vi tycker om. Vi bjuder inte på några utförliga recensioner, men vet ni vad som är så kul med våra boktips? Jo, att ni är flera som hör av er och som har lärt er vem av oss ni har samma smak som. Som inte behöver så mycket mer än att Cilla (eller jag) säger att ”det här är en bok jag gillar” för att chansen är stor att de ska tycka om den. Värt att testa?

Förresten, ni vet väl att vi har bokbingo under året, i vår Facebookgrupp Skriverier med Malin och Cilla? Häng med och spela bingo med oss. För fler av våra boktips lyssnar ni antingen igenom alla (?) våra avsnitt, eller så kollar ni här, där många av dem finns med: våra boktips.

Ses snart igen. Här eller i Facebookgruppen kanske? Hur som helst, tills dess: HEJA det fina med att läsa. (Och att gråta i poddar?)

Kram Malin Lundskog

boktips från podden skriverier med malin och cilla

Läsning gör oss attraktiva

Innehåller sponsrad länk till Bokus

Sju av tio svenskar anser att läsning är ett attraktivt intresse. Inte för att det är att för oss som läser, men ändå … Extra attraktiva tycker vi att de som läser en genre vi själva tycker om är mest attraktiva. Men att läsning gör oss attraktiva, det är vad en undersökning från Verian Sifo visar.

Undersökningen visar också att vi är fler som i alla fall tror att vi kommer att läsa mer fysiska böcker i sommaren än vi gjorde förra sommaren. Hurra säger jag, som självklart hoppas att många av de som vill läsa hittar till mina böcker. Vill ni tipsa era nära och kära om dem är det tydligen också en bra grej för att stiga attraktionsskalan. Många gillar att diskutera böcker. Här hittar ni Ett oönskat arv om ni inte vill ha ett signerat ex. Då mejlar ni mig, så löser jag det såklart.

ett oönskat arv, malin lundskog, omslag — en kommande bokklubbsbok?

Jag gör det definitivt, det vet ni säkert. Jag har ju både startat en bokklubb här på Knippla och dessutom drivit onlinebokklubb för min debutroman Mariannes mirakel. Det är troligt att jag drar igång en bokklubb för Ett oönskat arv efter sommaren. Ja, det känns ju extra viktigt nu, med tanke på attraktionskraften i böcker, läsning och prat om böcker, he he.

Jag läser, en ny raggningsreplik?

”Hej, hej, jag läser romaner. Både historiska, relations- och feel good-romaner. Och du?”

Varsågoda, det där var ett tips på en raggningsreplik. Jag ska inte ut och ragga utan är väldigt glad i min man sedan tjugonio år och trehundrasextiotre dagar (jamen, fattar ni – trettio år alldeles i dagarna?!). Trots att han läser deckare och thrillers …

Men hur som helst: att det är mer attraktiv för andra är väl egentligen inte så himla intressant. Det som är intressant är ju att det är så härligt att läsa och att vi mår bra av det. Men om ni använder mina romaner i dejtingsyfte är jag inte den som tänker sätta stopp för det.

läsning gör oss attraktiva, läsa bok — läser med utsikt

Skiter ni i just mina romaner vet ni väl att vi alltid tipsar om böcker i podden Skriverier med Malin och Cilla. Många av dem hittar ni här: boktips. Våra boktips och vi författare är er service i dejtingdjungeln, he he.

Vi ses snart igen och tills dess: heja läsningen av fysiska böcker.
Kram Malin Lundskog