ett oönskat arv

Nya recensioner på mina romaner

Efter en natt i hängmatta och en morgon med melodikrysset i Knipplas hamnfest-tält hittade jag två nya recensioner på mina romaner. Alltså, vilken lördag! Läslustan (som heter Lena) har läst och recenserat både Ett oönskat arv och Mariannes mirakel. Och jag skojar inte. Jag blev så glad så att tårarna började rinna. Kolla sista meningen i den sista recensionen: Jag kommer hålla utkik efter fler böcker av författaren.

Läslustans omdöme om Mariannes mirakel

nya recensioner, mariannes mirakel, malin lundskog, läslustan

”Boken är både underhållande och får mig reflektera över egna och andras agerande. Jag upplevde även frustration över systrarnas invecklade relation och deras oförmåga att inte lyssna på varandra eller att de inte vågar prata om svåra saker med varandra. Men det finns även mycket annat som berör, gamla familjehemligheter om rasistiska åsikter, skammen över kroppens otillräcklighet, känslan av att inte duga eller räcka till som mamma eller fru. Författaren har lyckats skapa en berättelse som innehåller en fin väv av humor och allvar där familj och vänner har stor betydelse för att spegla vem man är.”

Hur fint?

Ett oönskat arv väver samman olika teman på ett snyggt sätt

nya recensioner, ett oönskat arv, läslustan, Malin Lundskog

Så här skriver Läslustan om Ett oönskat arv: ”Ännu en fin roman om systerskap och familjehemligheter. Jag upplever att denna del mer är en relationsroman som drar åt feelgoodhållet än dess föregångare. Boken tar upp flera aktuella ämnen som ligger mig varmt om hjärtat och som därför berör mig på ett djupare plan. Som bland annat kvinnors hälsa i övergångsåldern, något som länge varit tabu att prata om och hetsen kring den perfekta ytan hos många kvinnor.

Men författaren har även denna gång vävt olika teman som arvssynd, hbtq och kriminella lånehärvor på ett snyggt sätt och gjort det till ett naturligt inslag i vardagen. Att boken utspelar sig i västra Göteborg med omnejd gör att jag enkelt kan se miljöerna framför mig, då jag bott där i många år, författaren skildrar dem dessutom på ett vackert sätt. Även karaktärerna är fint gestaltade. Jag hade mer än gärna besökt Mariannes mirakel för att träffa alla vanliga, vänliga och omtänksamma kvinnor där. Så tacksam för förfrågan att läsa dessa fina skildringar av medelålders kvinnor och deras liv. Jag kommer hålla utkik efter fler böcker av författaren.”

Det här betyder så oerhört mycket. I alla fall för mig och mitt fortsatta skrivande. Undrar om det betyder lika mycket för er som läser … Vad säger ni?

Hur som helst så ses vi snart igen. Till dess: HEJA er som tipsar och tycker om det vi skriver, vi om skriver.
Kram Malin Lundskog

Ösregn och kuling på sommarmarknaden

Jag chansade och åkte till Kungsbacka marknad med mina böcker, mitt trasiga bord och utan annat regnskydd än svarta plastsäckar. Sommarmarknad var det sagt. Men vädret bestämde att det blev en marknad i vågrätt ösregn och intensiva kulingbyar. Men ändå. Det är något speciellt att stå på marknad och några samtal och sålda böcker hann jag med innan jag i princip blåste bort från Kungsbacka. Värre än förra gången, som jag skrev om här.

ösregn och kuling, kungsbacka marknad, ett oönskat arv, mariannes mirakel, sommarmarknad — Började storslaget med massa böcker framme, efter att få hysa in mig under catcus jewels nyinköpta partytält
(annars hade jag nog fått lämna efter tio minuter, så liiite mer förberedd nästa gång är ett hett tips till mig själv)

ösregn och kuling, kungsbacka marknad, ett oönskat arv — och SOM det regnade … Fick lägga regnrocken över böckerna istället för mig själv.

blåst, Malin Lundskog på kungsbacka marknad — Höll inte så mycket i hatten, som i tältet så att det inte skulle lyfta. Och då var det ändå fastskruvat i marken …

regn, Kungsbacka marknad — regn regn regn

Böcker är ju självklart inte den bästa grejen att sälja på en så blöt och blåsig tillställning som dagens sommarmarknad i Kungsbacka. Det var i alla fall vad jag sa till mig själv efter halva dagen. Att det inte var att ge upp, utan ett klokt beslut för att inte böckerna skulle paja. Så Catcus jewell och jag packade ihop våra grejer och lämnade marknaden.

Och nästa gång har jag kanske rent av ett eget tält? Jag kanske till och med har påsar till mina bokköpare? Idag fick en av dem med sig böcker i en av de där stora plastsäckarna …

Malin Lundskog i gul regnrock, Kungsbacka marknad,

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA vädret som gör som det vill.
Kram Malin Lundskog

PS. Vill ni ha sommarläsningen utan att behöva åka på regnig (eller annan) marknad, så vet ni väl att det bara är att säga till?

Fyra kaffekoppar av fem i ny recension

innehåller sponsrad länk till Bokus

Jag har fått en recension på Ett oönskat arv igen. Ett utlåtande som säger såhär: En riktigt bra fortsättning på Mariannes mirakel. Boken var både rolig och sorgsen. Med fina karaktärer och miljöer. En riktigt läsvärd bok nu i sommartider för lata tider. Betyg: fyra kaffekoppar av fem (för mycket kaffe är ju ändå inte bra?)

Bookstagrammaren som har läst heter Maria och ni hittar hennes inlägg på Instagram här. För några veckor sedan recenserade hon även Mariannes mirakel och då skrev hon såhär: En riktig ögonöppnare som gav mig till eftertanke. Händelsen i boken flöt på med ett fint budskap. Även den fick betyg fyra av fem.

Jag som går runt på min ö och inte tro att jag är någon jäkla ängslig konstnärssjäl, jag blir ofattbart glad över utlåtanden som de här. Egentligen över alla utlåtanden. Alla kommunikation. Med alla som läser det jag skriver. Det är stort. Jättestort! Jag menar fyra kaffekoppar av fem.

Blir ni lässugna, så vet ni att ni hittar mina böcker här hos mig och förutom på Akademibokhandeln, Frölunda torg, på Sigges på Hönö, Kristinas shop & Galleri på Knippla så finns de i nätbokhandeln. Här på Bokus till exempel.

ett oönskat arv, roman, malin lundskog, framsida, feelgood — tycker fortfarande väldigt mycket om omslaget, så stoltserar med det en gång till. Förmodligen inte den sista …

Ses snart igen och tills dess. heja alla som läser och berättar vad de tycker om mina och andra författares böcker. Ni är våra peppiga (eller inte) medskapare.
Kram Malin Lundskog

Svettig inspelning i podden Skrivradion

Ja, oj vilken svettig inspelning det blev idag, när Jeanette Niemi bjöd in mig som gäst i podden Skrivradion. Och kul förstås. Som det ju ska vara. Men som sagt: svettigt värre var det. Inte bara för att det har varit runt trettio grader ute idag.

Det svettiga började när jag tio minuter innan vi skulle ses (online) kom på att vi skulle spela in det hela på video. Herregud, då duger det inte att bara dra en t-shirt över bikinin. Eller? (Det fick duga.) Dessutom insåg jag att jag hade glömt förbereda mig för att läsa ett stycke ur romanen Ett oönskat arv. När vi spelar in Skriverier med Malin och Cilla och Mitt perfekta liv förbereder jag ingenting annat än att se till att ha varit på toa. Tur att jag hade högläsning på releaserna och att komihåg-lapparna på de sidor jag läste då satt kvar i mitt blädderex av boken.

Så här långt var det bara lite varmt …

Vi gjorde om och vi gjorde (förhoppningsvis) rätt

När jag loggade in mig på den länk Jeanette hade skickat till mig i god tid, upptäckte jag att mina AirPods (nya) inte connectade med datorn. Det var inga större problem, jag bytte bara dator (ja, har två. En stationär med stor skärm och en laptop.).

Efter tio minuters inspelning läste jag fel stycke ur boken och blev genomsvettig. Vad ska folk som lyssnar tro om min roman, som faktiskt har en del humor sig när de får höra det där tråkiga? Men, se det kommer folk inte att få höra! För minuten senare dog Jeanettes dator. Den gick inte igång igen, så då blev det hennes tur att byta dator. När det var gjort funkade inte mina lurar. Med gamla (trasiga, men ändå fungerande) lurar började vi om. I värmen.

svettig inspelning, skrivradion, Jeanette Niemi, Malin Lundskog — stunden innan datorn la av. Vissa av oss frös med ett leende, andra … not so much.

Och allt blev mycket bättre! Vi gjorde om och vi gjorde rätt och hade massa tur i oturen. Jag läste ett roligare avsnitt och som för att visa hur det känns i verkligheten fick Jeanette vallningar samtidigt som jag läste om vallningen från helvetet i romanen. Ja, så vi halkade in på klimakteriet, eftersom det är ett tema i min bok och både Jeanette och jag är någonstans mitt i det. (Vallningar är kanske det enda symtomet jag inte har …)

Jag tror på riktigt att det blev ett toppen-avsnitt som kan vara kul att lyssna på för er som skriver. Och för er som läser och vill veta mer om vad vi som skriver egentligen håller på med. Vi pratade marknadsföring (mitt nyhetsbrev och mina bokklubbar till exempel), att skriva uppföljare och att utvecklas som författare. Förutom klimakteriet då.

Skrivradion, podcast, författare, Jeanette Niemi, Malin Lundskog — som sagt: vi gjorde om och vi gjorde (mer) rätt!

Stolt och glad i Skrivradion

Jag är verkligen jätteglad (och stolt) över att få vara med i Skrivradion. Jeanette är en riktigt duktig samtalsledare, skrivpedagog och hon har drivit sin podd länge och fyllt den med mängder av celebra gäster. Och mig då. Avsnittet kommer någon gång till hösten, men vill ni lyssna in er på podden redan nu, hittar ni den här: Skrivradion.

Sen gick jag och badade …

Vi ses snart igen allihop, tills dess: heja det fina med att göra och och göra rätt.
Kram Malin Lundskog

Högsta betyg för Ett oönskat arv

Jag är ärligt talat överväldigad över mottagandet min roman Ett oönskat arv får. Som det här utlåtandet från Theresboktips på Instagram: Malin lyckas hålla mig fången med konsten att lägga ut små pusselbitar som sätts ihop ju närmare slutet man kommer. Då man sitter och tänker men jaha, åååå, men va? Skickligt 🤩 Får 5 🌼 av 5 möjliga. Ser ni? Högsta betyg för Ett oönskat arv.

Hon skriver också att hon inte har läst Mariannes mirakel och ändå kommer in snabbt i berättelsen. Precis som jag vill att det ska vara!

högsta betyg, Ett oönskat arv, recension feelgood, västkusten, göteborg.

Ja, när jag inte är författaren som ligger högst upp på topplistor eller säljer bäst så betyder ord som Theres så oändligt mycket. Alltså, det gör de säkert ändå, även för de författare vars böcker toppar listor och säljer bäst. Men jag har ju liksom inget annat att mäta mina framgångar (eller vad vi nu ska kalla det) med än de kvalitativa. De som kommer från er som läser. Från bokstagrammare och bokbloggare. Läsare betyder mest, ingen protest?

Och hur som helst är jag så himla glad för att Ett oönskat arv, del två i Göteborgssystrarna, har fått högsta betyg. Som jag skrev i inledningen: jag är till och med överväldigad. Det är stort det här. Tänk att orden jag har suttit på min ö och knåpat ihop ger er som läser något. Ja, det är ju inte förrän ni läser som boken blir till egentligen. Tänker ni på det, ni som läser? Att ni är med och skapar genom ert läsande?

Tack och hej, vi ses snart igen. Tills dess: heja alla som läser. Och Ett oönskat arv som får toppbetyg.
Kram Malin Lundskog

PS. Vill ni läsa Ett oönskat arv? Hör av er för signerat ex, besök Akademibokhandeln på Frölunda torg eller nätbokhandeln annars.

Därför grät jag i podden

I vårt senaste och säsongens sista avsnitt av Skriverier med Malin och Cilla bjöd vi i vanlig ordning på boktips. Och det var inte vilka tips som helst. Jag tipsade om en av mina favoritförfattares böcker: Haruki Murakamis Efter mörkrets inbrott. Och Cilla? Hon tipsade om en bok från en genre hon i princip aldrig läser: Ett oönskat arv. En feelgood som utspelar sig på västkusten. Som hon tycker är mer än en feelgood. En relationsroman. Med miljöbeskrivningar att skriva hem om. Med karaktärer som känns. Och ja, därför grät jag i podden. Det är ju jag som är författaren till boken.

Alltså. Jag blev stum. Rös. Och tårarna rann. Ärligt talat så visste inte att Cillas tankar kring min roman betydde så mycket som de visade sig göra. Jag är så himmelens tacksam för hennes ord om min bok som ni hör mot slutet av avsnittet som heter I gotta feelin´…

Mitt boktips

När jag hade läst klart Efter mörkrets inbrott insåg jag att jag hade sett allt i svartvitt. Varenda scen i boken, en syster som sitter ute på en bar en hel natt och en annan syster som ligger stilla i sin säng. Allt i svartvitt. Så himla konstigt, för jag satt ju ute i solen och läste stora delar av den. Men hur som helast, så tycker jag om Murakami för hans stil. Enkla meningar. Nästan barnsligt enkla ibland. Som i ”först gick vi det, där hände detta. Sedan gick vi ditt. Då kom …” . I den här får man följa den ena av två systrar och genom den systern kär man känna den andra. Som i Ett oönskat arv, inser jag nu.

Systern som lämnar hemmet när natten kommer har alltid tyckt att systern som ligger kvar i sängen är vackrare, mer attraktiv, populär och … bättre på alla sätt? Hon möter människor som under de mörka timmarna visar henne att det finns annat i livet än att vara vacker och poppis.

boktips skriverier med malin och cilla, tom kaffekopp, efter mörkrets inbrott, haruki murakami — och kaffet tog slut, men läsningen fortsatte …

Våra boktips

Jag tyckte om att befinna mig i den svartvita världen, gillar ni snabblästa romaner som skildrar ett annorlunda samhälle än vårt ( i alla fall än mitt) så är Haruki Murakami alltid ett säkert kort.

Som vanligt är böckerna vi tipsar om i podden sådana vi har läst eller lyssnat på och som vi tycker om. Vi bjuder inte på några utförliga recensioner, men vet ni vad som är så kul med våra boktips? Jo, att ni är flera som hör av er och som har lärt er vem av oss ni har samma smak som. Som inte behöver så mycket mer än att Cilla (eller jag) säger att ”det här är en bok jag gillar” för att chansen är stor att de ska tycka om den. Värt att testa?

Förresten, ni vet väl att vi har bokbingo under året, i vår Facebookgrupp Skriverier med Malin och Cilla? Häng med och spela bingo med oss. För fler av våra boktips lyssnar ni antingen igenom alla (?) våra avsnitt, eller så kollar ni här, där många av dem finns med: våra boktips.

Ses snart igen. Här eller i Facebookgruppen kanske? Hur som helst, tills dess: HEJA det fina med att läsa. (Och att gråta i poddar?)

Kram Malin Lundskog