ett oönskat arv

Kungsbacka marknad, här kommer jag

Imorgon ska jag för första gången delta i en utomhusmarknad med mina romaner. Claes och jag kom precis hem från Österlen och jag packar upp från de tre dagarna där (berättar snart mer om dem) samtidigt som jag packar för en heldag på Kungsbacka marknad. Jag fick inte veta förrän igår att jag fick plats på marknaden, så irrar mest runt. Vad sjutton ska jag ha med mig? Var är vårt ihopfällbara bord? Vädret, hur ser prognosen ut?

Aja, det blir säkert bra. Jag berättar med om det imorgon. Och ser fram emot att komma till Kungsbacka, som ju ligger väldigt nära Göteborgssystrarnas hem, Alltså, jag har väl berättat att serien med mina två romaner heter Göteborgssytrarna? Om inte, gör jag det nu …

Nu ska jag bara ställa klockan på 5, 5.05, 5.10 också.. För färjan lämnar Knippla 5.50 och även om jag inte alls brukar försova mig, så vill jag bli påmind om att gå upp flera gånger. man vet ju aldrig.

Kul ska det bli i alla fall. Och lite av en nostalgitripp, för just Kungsbacka marknad åkte mamma, min lillebror och jag ofta till på sommarlovet när jag var barn.

Här hittar ni mer info om marknaden. Jag står någonstans mitt på torget, kl 08-15.

Vi ses snart igen här och extra kul om vi ses även där.
Kram Malin Lundskog

Ett oönskat arv, klippor, knippla, feelgood, roman

Mariannes mirakel, Malin Lundskog, Hovås Kallbadhus

Min bok är en pärla för medelålders kvinnor

Jag är så glad och tacksam över recensionerna som kommer på min roman Ett oönskat arv. Som den på Marinas bokhylla som dök upp idag. Min bok är en pärla för medelålders kvinnor, skriver hon. Alltså. Gissa vilka jag har haft i åtanke när jag har skrivit? Och gissa om just en sån mening gör att jag hoppar (trots pajat knä) av glädje? Ni får en gissning …

Väl grundade karaktärer och skildringar av öborna extra fint

Marina skriver så mycket fint om Ett oönskat arv. Ja, jag är faktiskt överväldigad av att få höra att mina karaktärer är väl grundade och när hon skriver om att skildringarna av öborna känns extra fint, blir jag extra glad. Marina vill till och med vara en del av deras älskvärda och galna värld. Lucky me som är en del av den, eller hur?

Recensionen från Marinas bokhylla i sin helhet

”Ett oönskat arv” är den fristående uppföljaren till ”Mariannes mirakel”. Malin har skickligt vävt in tillräckligt med trådar för att det inte skall kännas som att läsaren missat något om hen inte läst den första boken.

”Ett oönskat arv” är i grund och botten inte bara en fin relationsroman om två systrar, utan en bok om medelålders kvinnor, om hälsa och om arvsynder.

Boken är en lättläst bladvändare i ren och modern feel good-anda, som passar utmärkt som sommarläsning. Med lättsamhet sätter Malin fingret på många viktiga ämnen, som jag själv brinner för, vilket gör att jag uppskattar berättelsen än mer. Till en början tar det några sidor för mig att komma in i boken, men efter något kapitel eller två fångar berättelsen mitt intresse och efter det flyter det på i ett fint tempo.

Malin väver ihop ett vackert mönster av både humor och allvar, med en enkelhet som jag uppskattar. Den händelserika berättelsen får mig att ömsom dra på smilbanden, ömsom bli irriterad, och ibland bli lite mer än bara irriterad.

Recensionen fortsätter:

Miljöbeskrivningarna är fantastiska. Malin har lyckats fånga själva essensen av Västkusten. De väcker minnen och en längtan att ta mig till havet, ta en promenad längs klipporna eller åka ut med en liten båt och fiska.

Karaktärerna känns väl grundade och trovärdiga. Malin bjöd på den ena intressanta karaktären efter den andra med en viss mångfald som jag uppskattar hos en författare. Som medelålders kvinna kan jag känna igen mig i båda systrarna och även i deras syskonrelation. Malin skildrar systrarna på ett sätt som gör att en kommer dem nära och en får en djup förståelse för dem båda. Hennes skildringar av öborna känns lite extra fint, en kan inte låta bli att tycka om de gamla kloka kvinnorna som alla är speciella på sitt sätt. Jag känner att jag hade trivts att vara en del av deras begränsade och galna, men älskvärda lilla värld.

”Ett oönskat arv” är en känslofylld bok med många överraskningar och ligger helt rätt i tiden. Med sin mångfald av intressanta karaktärer och händelserika innehåll, kan jag se, som även en annan recensent tyckt, att den skulle göra sig bra som en filmatisering eller kanske en teater. En pärla för medelålders kvinnor.

Tacksam för tyckande och extra sugen att skriva på nytt

Som sagt: jag är så in i hoppsan tacksam för recensioner. Särskilt om recensenterna gillar mina böcker. Såklart. Och ni som läser, er älskar jag. Massor. Fortsätt med det. Har ni inte läst Ett oönskat arv än? Eller Mariannes mirakel? Hör av er för signerade ex. Annars finns romanerna i nätbokhandeln och på Akademibokhandeln, Frölunda torg, Kristina shop och galleri här på Knippla och Sigges på Hönö.

Och nu då? Ja, nu suger det i skrivartarmen om att ge mig in i nästa berättelse. Det som jag hoppas blir min tredje roman är ju ute på vift hos förlag (som jag skrev om här) och just nu inget att göra något åt. Men en fjärde roman, det vore ju något det också. Eller, vad säger ni?

Vi ses snart igen, tills dess: heja alla er som hör av er. Som läser. Och tycker.
Kram Malin Lundskog

Förresten: Marinas bokblogg hittar ni här. Kolla in om ni är sugna på boktips! Och apropå att boken passar medelålderskvinnor, minns ni rummet fullt av kvinnor i klimakteriet?

Tänk dig ett rum fyllt av kvinnor i klimakteriet

Vad ser du framför dig när jag säger tänk dig ett rum fyllt av kvinnor i klimakteriet? Jag ser glädje, klokskap, gemenskap, känslor, insikter, ödmjukhet, kärlek, styrka. Och jag ser smärta, värk, sorg, trötthet, tårar. Dessutom ser jag liv. Både på insidan och utsidan, bakåt och framåt i tiden. Och jag är så innerligt tacksam att jag får vara en del i gemenskapen. Med alla känslor, som ibland kliver fram på en och samma gång.

Ett oönskat arv på träningskurs för kvinnor i klimakteriet

Och igår fyllde kvinnor i klimakteriet en av träningssalarna på Nordic Wellness på Hönö. Där har de just nu en kurs för såna som oss. Och igår fick jag vara med på en yinyoga-klass och gästspela med samtal om dels klimakteriet och dels min roman Ett oönskat arv. Så fint det var. Och så bra det är. Att vi pratar mer om klimakteriet. Lär oss. Att de som vi tror kan allt (läkare) lär sig. Så att de som kommer efter slipper göra samma resa som de som gick före oss behövde göra.

tänk dig ett rum fyllt av kvinnor i klimakteriet, malin lundskog, författare, ett oönskat arv — redo att dra på yinyoga

Vad jag och boken gjorde på kursen för kvinnor i klimakteriet? Jo, som jag skrev här häromdagen är ett av teman i romanen just klimakteriet och skönlitteraturen är definitivt ett sätt att öka förståelsen för hur olika klimakteriet drabbar oss, både när det gäller ålder och symtom.

Vi är aldrig ensamma!

Tänk när vi blir lyssnade på

Och tänk när tiden kommer då man skrattar åt att vi kvinnor blev fnysta och skrattade åt för våra diffusa symtom, när arbetsplatser tar hänsyn till att vi är jävligt kompetenta och erfarna men inte lika stresståliga som när vi var yngre. Jamen, tänk när kvinnor kan gå till läkaren med tårar i ögonen för att de är nedstämda och skitförbannade och det inte direkt bortförklaras som stress. Tänk när vi blir lyssnade på? Tänk den dagen! Ja, tänk dig ett rum fyllt av kvinnor i klimakteriet och jämför atmosfären då, nu och sen. Den ljusnande framtid?

Och allt jag egentligen ville säga var att deltagarna på klimakteriekursen på mitt gym har fått varsitt ex av romanen Ett oönskat arv och det är jag så himla tacksam över. Det verkar de också vara. Och jag fortsätter min mission att på något sätt peppa kvinnor, även om det nu är genom mitt författarskap istället för direkt coaching och träning. Alla sätt är bra?

ett oönskat arv, malin lundskog, omslag — Göteborgssystrarna på omslaget, en av dem är en av oss i klimakteriet …

Om ni vill läsa boken (hoppas!), finns den att beställa till bibliotek, i nätbokhandeln och här hos mig.

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA alla oss. Och er andra 😉
Kram Malin Lundskog

Temat i Ett oönskat arv

Jag träffade en av mina vänner på ön i går morse och hon berättade att hon hade läst ut min bok. Och vad hon tyckte om den. Jo, jag höll andan en stund, för jag känner något slags ansvar för att ni som läser ska tycka om det jag skriver. Så att jag inte har lurat er att köpa eller låna boken och dessutom lägga tid på att läsa den. I onödan … Men sen pustade jag ut. Tog in det fina i hennes ord om temat i Ett oönskat arv.

Hon berättade om hur hon uppskattar att jag alltid (vet inte om alltid är rätt ord efter enbart två romaner, men det var så hon sa) har ett tema i mina böcker. Och jo. Så är det. Dels är det skitsvårt att skriva utan tema och dels vill jag underhålla med utrymme för någon slags eftertanke.

Visst är klimakteriet ett tema i min roman

Det läsaren berättade var att hon uppfattar klimakteriet som tema i boken. Och att den fick henne att reflektera över sina egna hormoner. Och visst tar jag upp klimakteriet i romanen, det har hon helt rätt i. Men vet ni vad jag kom att tänka på? Jo, att temat i en bok är vad läsaren upplever att det är. Det blev tydligt när jag efter vårt samtal om klimakteriet ställde frågan i mina stories på Instagram: Vilket är temat i Ett oönskat arv? För kolla här vilka svar jag fick. Och alla är rätt!

Ja, som sagt: temat är så som ni uppfattar det och så fort jag som författare lämnar i från mig min berättelse är den ju er att tolka, alla ni som läser den.

Kan det vara därför det är så kul (och intressant) med bokklubbar och andra sammanhang att prata böcker? När man diskuterar boken med andra får man både sin egen och de andra i bokklubbens upplevelser av en bok. Som att läsa den flera gånger, med helt nya ögon. Kanske dags för en bokklubb för Ett oönskat arv, precis som jag hade för Mariannes mirakel? Den bokklubben kan ni läsa mer om här.

Om ni läser boken, hör gärna av er med era tankar om både temat och annat ni kommer att tänka på. Det är verkligen en av de fina grejerna med det ensamma arbetet som författare: kommunikationen med läsare.

vi ses hur som helst snart igen och tills dess: heja möjligheterna till samtal kring böcker och att alla tolkningar är rätt.
Kram Malin Lundskog

Tänk att jag har skrivit en riktig sträckläsarbok?!

Innehåller sponsrad länk till Bokus

Alltså, på riktigt: det här är så roligt. Och så … otroligt! Tänk att jag har skrivit en riktig sträckläsarbok. Jag kan faktiskt inte förstå det själv, men eftersom jag älskar sträckläsningsböcker blir jag så himmelens glad (och stolt) av att få höra det. Så här skriver Cia på @cias_bookshelf:

Tänk att jag har skrivit en riktigt sträckläsarbok, recension, ett oönskat arv, malin lundskog

En riktigt bra feelgoodroman med de rätta ingredienserna

”Den här boken är en fristående uppföljare till ”Mariannes mirakel” som jag läst och tyckte mycket om och den här är inget undantag 😍

I den här boken får vi återse systrarna Caroline och Helen. Det är inte alltid så lätt att komma överens med sin syster. Men dom träffar Tekla på ön som kommer med (goda) råd.

Handlingen utspelar sig på härliga västkusten och är en riktigt bra feelgoodroman med dom rätta ingredienserna. Systerskap, humor, allvar, djup och om härliga medelålders kvinnor.

Karaktärerna är fint gestaltade och miljöerna är underbara. Man kan riktigt känna havet och alla dofter. Boken är lättläst och välskriven och en riktig sträckläsarbok. Rekommenderar att läsa bägge böckerna och börja med Mariannes mirakel del 1

Omdöme: ⭐️⭐️⭐️⭐️/5

Handlingen utspelar sig på härliga västkusten och är en riktigt bra feelgoodroman med dom rätta ingredienserna. Systerskap, humor, allvar, djup och om härliga medelålders kvinnor.

Karaktärerna är fint gestaltade och miljöerna är underbara. Man kan riktigt känna havet och alla dofter. Boken är lättläst och välskriven och en riktig sträckläsarbok.”

Galet roligt att få en recension som denna

Ja, som jag skrev i början: det är både så galet roligt och så … galet. Så otroligt. Att jag har skrivit en sträckläsarbok. Tänk ändå. Ord som Cias får mig att tappa mina egna. Så glad blir jag av att få en recension som den här.

Om ni blir sugna på att läsa min roman (eller mina romaner om ni har missat Mariannes mirakel, som är del ett i serien Göteborgssystrarna) så vet ni väl att boken finns i nätbokhandeln? Som här på Bokus till exempel. Och så finns den hos mig förstås. Skicka ett mejl för signerat ex (tränade ju på signaturen i lördags, som jag skrev om här).

Ja, tänk att jag har skrivit en riktig sträckläsarbok

Jag njuter av stunden och tänker framåt med skräckblandad förtjusning. Vet jag hur jag skriver en sträckläsarbok till, eller var det här bara tur? Tja, det får jag ju inte veta om jag inte fortsätter att skriva, skicka iväg manus till förlag och förhoppningsvis bli antagen.

Men för nu: Vi ses snart igen och tills dess HEJAr jag på livet i nuet. Och er!
Kram Malin Lundskog

Min första signering på Akademibokhandeln

Röda mattan var utrullad, signeringsbordet framställt och jag hängde i skyltfönstret och stoltserade. Det kändes stort att komma till Akademibokhandeln på Frölunda torg idag och jag hoppas innerligt att jag får komma tillbaka. Med nya böcker. För oj oj oj så kul jag har haft på min första signering med Ett oönskat arv.

min första signering, akademibokhandlen frölunda torg, malin lundskog, författare — jag stajlar så mycket jag orkar

ett oönskat arv, mariannes mirakel, signering, malin lundskog, — Dukat och klart när jag kom till butiken. Lyx!

Under de nittio minuter som jag stod på bästa platsen i butiken hade jag tråkigt i exakt noll sekunder. Alla fantastiska människor som köpte böcker, som ville ha min signatur, som själva skrev, som ville ge bort till mamma (mors dag i morgon), som tror att min signatur kommer att bli värdefull och som tyckte jag var snäll som tog mig tiden att skriva några ord i boken. Snäll? Det är ju ni som är snälla. Som kommer och pratar. Som vill läsa. Min. Bok.

Som en bonus kom också min yngste son med sambo och valp förbi. Och min svärdotter med ett barnbarn i magen. De kanske var oroliga att jag skulle känna mig ensam eller ha tråkigt? Det hade jag inte. Men det blev ju ännu mindre tråkigt när de kom. Ja, men ni vet. De är ju det bästa som finns.

cavalier king charles spaneil, valp, Ruben — Ruben, tio veckor. Alltså!

Nittio korta minuter på Akademibokhandeln

min första signering, författare, Malin Lundskog, roll up, frölunda torg — Jojo, det är väl klart att man matchar sin roll up med en ny Kånken, he he.

Efter den korta nittiominuters-sekunden rullade jag ihop min roll up och åkte ut till Knippla igen, ön där stora delar av Ett oönskat arv utspelar sig. Det är stort det också och jag är så himla tacksam över allt härligt jag är med om i skrivlivet. Och resten av livet.

också en kul del av författarskapet: ut o prata med läsare (och annat folk)

Ja, min första signering i Akademibokhandeln alltså. En strålande sommarhet dag i maj och om inte annat fortsätter jag att skriva för att få vara med om det här igen.

Ses snart igen, tills dess: HEJA alla er som kommer fram och pratar med författare.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om mitt skrivliv? Klicka här