existentiell hälsa

Allt jag lärt mig av mitt möte med en skata.

Allt jag lärt mig av en skata, eller kanske snarare det dramatiska (?) mötet med en skata härom morgonen vill jag berätta för er.

Det hela började med en helt vanlig morgonpromenad. Brorsan och jag skulle ta vår vanliga (och alltid ovanliga eftersom naturen inte är sig lik från ena dagen till den andra, men det är en helt annan historia.) runda runt Knippla. Av någon anledning svängde vi höger istället för vänster utanför trädgården och inledde morgonpromenaden lite annorlunda än vi brukar. Ödet? Jag vet inte, det beror ju på vad man tror om ett sådant. MEN! hade vi inte tagit den vägen hade jag inte lärt mig allt jag lärt mig av en skata …

Den fisksugna skatan …

När vi kom ner till bryggorna som nu börjar bli fulla med hummertinor (eller -kupor som öborna kallar dem) strosade vi runt och skakade lite (väldigt lite) med huvudet åt de som hade lämnat fiskhuvuden (bete) kvar i sina tinor. Det lockar råttor till sig och sådana vill vi inte ha för nära oss …

Kvarlämnat bete lockar uppenbarligen inte bara råttor till sig, utan även skator. Vid en av burarna (Eller tinorna. Eller kuporna) på en av bryggorna blev Brorsan alldeles särskilt till sig och nosade mer än vanligt. Jag såg att det rörde på sig i buren och tänkte råtta direkt (med förhöjd puls och redo att springa). Men det var ingen råtta. I buren satt en förskrämd skata. Förmodligen ännu räddare när en drufsig hund kom och nosade runt den.

allt jag lärt mig av en skata, hummertina, öliv, Malin Lundskog — ser ni den lille skakande skatan?

Allt jag lärt mig om stress

Och nu till allt jag lärt mig av mitt skat-möte. Det där med att stress kan paralysera oss och ger oss tunnelseende, det stämmer! Hade jag varit lugn i den här situationen hade jag böjt mig ner, öppnat buren och släppt ut fågeln- Problem solved och ingen större fuzz om det.

Men nu var jag i någon slags fight-, flight- och freezemode och kunde inte tänka klart. Jag begrep inte hur jag skulle kunna få in handen och dra ut den stackars skatan ur ett hummeranpassat hål, så … jag gjorde ingenting. Tänkte bara ”vad fan ska jag göra?”.

Tills jag mötte en fellow öbo som tog mig i handen och sa att vi släpper ut den såhär … Så öppnade hon buren och med hjälp av en av hennes gåstavar kunde vi putta ut skatan som flög iväg. Fri som en fågel!

Lärdom ett: jag har ingen aning om hur jag reagerar i en stressituation förrän situation är där. Om jag inte har tränat på situationen tidigare alltså. I tanke och/eller handling.

En inte ett dugg stressad Kerstin öppnade lugnt buren och sekunden senare var skatan fri som en fågel!
(Båten i bakgrunden har inget med innehållet i det här blogginlägget att göra)

Det är mänskligt att vilja hjälpa

Nu över till nästa lärdom: det är saligt att hjälpa till. Alltså på riktigt! Det kändes så otroligt fint att hjälpa skatan ur sin fångenskap. Jag förstår att det utifrån kan verka vara en händelse som vilken som helst, men när jag gick igenom min dag för att reflektera över sådant jag är tacksam över (gör varje kväll) så dök skat-händelsen upp. Och jag kände att det här med att hjälpa till, det är bra fint det. Att betyda något för någon och vara en del i en helhet. Wow!

Det fick mig att tänka ännu längre. Om sådant vi har pratat om i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK flera gånger: det är en styrka att kunna och våga be om hjälp. Med den vetskapen i bagaget, att vi mår gott av att hjälpa till, tror jag att vi ska släppa på de där spärrarna. Genom att våga be om hjälp gör vi hjälparen en tjänst. Han eller hon får känna sig betydelsefull och behövd. Får känna känslan av att vara en del i en helhet. Och vet ni vad det är? Jo, det är en himla viktig del av vår existentiella hälsa. Ni vet, den som är en himla viktig del av hälsan i största allmänhet. (Jag har skrivit en hel bloggserie om existentiell hälsa här)

Vi kan alltid lära oss något

Så. Ja. Visst kan vi lära oss något av alla. Men … det kanske var min reflektion av mötet med skatan jag lärde mig något av. Inte skatan själv. Vad tror du?

Hur som helst så är en promenad aldrig ”samma gamla vanliga”, stress kan verkligen få oss att bli osmarta och vi mår gott av att hjälpa till, så våga be om hjälp.

Kan jag hjälpa dig med något just nu?

hur som helst,
vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

Andlig styrka är en hälsosam strategi

Andlig styrka är en hälsosam strategi. Ja, för det är en strategi. I alla fall är det vad vi kom fram till under vår sista gemensamma morgonpromenad för säsongen, Annika Andebark och jag. Morgonpromenaderna tar vi på mitt Instagram-konto och du hittar dem på min IGTV. (Förresten promenerade jag inte ens sist, utan satt still på en båt och fiskade.)

Strategier som hjälper oss i kaos

Andlig styrka innebär att vi har strategier som hjälper oss igenom svåra stunder och dessutom känner glädje. Både i och till livet. Vår andliga styrka är en del i vår existentiella hälsa, ni vet den där delen av hälsan som jag har bloggat om en gång i veckan under period nu. Du hittar alla inläggen om existentiell hälsa här.

Som vanligt insåg vi båda att även den här delen av den existentiella hälsan låter som något religiöst. Och som vanligt kom vi fram till att det handlar om mänsklighet. Om mänskliga behov och om vikten av att må gott i själen.

Vår andliga styrka handlar en hel del om trygghet och tillit till att det ordnar sig. Att det inte är någon nytta med att oroa sig, utan istället antingen göra något åt situationen eller vänta och se … Utan panik och hysteri.

Våra morgonsamtal väcker fler tankar till liv, tankar som lever vidare inom mig och eventuellt får sitt utlopp i ett blogginlägg som detta. Och vet ni vad jag har kommit fram till? Jo, att även andlig styra är något vi kan träna på och att bästa tillfället att träna är när det inte krävs någon större styrka … Alltså, när det inte är skarpt läge utan vi i lugn och ro kan reflektera över våra erfarenheter från tidigare kaos och plocka med oss det vidare in i nästa kaos. För det är i kaos vi verkligen behöver den andliga styrkan.

öckeröfärjan, västkusten, Bohuslän, sommar, havet, — *Fiskelycka? He he he … Du vet det där med att det är resan som är medan värd? Gäller här också!*

Strategi för andlig styrka?

Nej, det behöver ju inte vara kaos i omvärlden för att det ska vara kaos. Det kan vara kaos inom oss. Ni vet … som när vi stressar mycket. Då är det lätt att irra runt, vilja hjälpa hela världen och lösa allt på en gång. Eller lägga sig platt på marken och gråta. I de situationerna är det så himla hälsosamt att hitta lugnet. Tilliten. Och ha en strategi som gör oss starka. Ja, som gör att vi litar på oss själva och inte behöver bekräftelse från andra.

Strategin ligger i att använda sig av tidigare erfarenheter och att bygga upp ett lugn hos sig själv som gör att vi inte behöver bekräftelse från omvärlden. Det betyder inte att vi inte behöver omvärlden, för det är klart att vi gör. Vi är ju människor! Men känner vi den här andliga styrkan litar vi på att vi är som vi ska och att vi har förmågan att hantera situationen.

En strategi för att träna upp sin andliga styrka är att träna acceptans och tacksamhet. Långsamhet och reflektion. Meditation. Att vara i och använda naturen. Och att träna regelbundet. Bli medveten om hur man själv fungerar och uppmärksamma alla gånger det har gått bra. Ärligt talat: vi är ju här! Så vi måste ju ha tagit oss igenom en himla massa motgångar. Eller hur?

Jag tror faktiskt att den andliga styrkan ger oss mod. Mod att möta motstånd och mod att vara oss själva. Som vi verkligen är. Vad tror du om det?

Källö-Knippla, västkusten, Bohuslän — kan inte tänka mig bättre förutsättningar för att bygga upp sin andliga stryka än en morgon som denna …

Andlig styrka är en process

Under vårt samtal märkte jag att Annika blev tagen när hon kom fram till att hon inte känner att hon har andlig styrka. Att hon flaxar omkring. Vill lösa allt. Nu! Även det som inte går att lösa, utan behöver accepteras. Och precis som när det gäller all annan form av personlig utveckling är insikten ett sanslöst viktigt första steg. Utan den ser vi ju inte vad vi behöver …

Så: jag hejar på henne som har bestämt sig för att göra något åt det. Jag hejar på dig också, det vet du! Och jag fortsätter att bygga min inre styrka. För det är inte ett projekt som avslutas. Det är en livslång process. Precis som alla annan utveckling. All annan träning. Visst är det spännande?

Dela gärna med dig av dina tankar, det här är ju sådant som kan diskuteras om och om och om igen i samtal som utvecklar, underlättar och uppmärksammar livet som det är.

Förresten: både Annika och jag är sugna på att fortsätta våra promenader. Har du någon önskan om vad vi ska prata om? Nu har vi kört ett existentiellt race några veckor. Vi som bara hade tänkt att prata om morgonpromender. En gång … Så det kan bli?!

Ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG! (sa ju det)

Kram (jaddå, med nytvättade händer och på avstånd)
//M

Så här hittar jag harmoni och inre frid

Så här hittar jag harmoni och inre frid: i rörelse, i naturen, i stillhet, i action, i lyssnande, i läsande, i skrivande, i beröring, i samtal, i handarbete, i meditation, i andetag, , i reflektion, i kärlek … Det finns kanske ingen hejd på hur och var jag kan hitta harmoni och inre frid. Den finns där. Överallt. Eller ja, egentligen inom mig. Jag tar bara hjälp av de här yttre attiraljerna för att lättare hitta rätt. För att hitta över huvud taget?

Harmoni, inre frid och existentiell hälsa

Du kanske undrar varför jag ens skriver om det här med harmoni och inre frid? Jo, jag blir mer och mer övertygad om att den intuitiva, magkänsle- och passionsstyrda delen av oss är sanslöst värdefulla. Att det betyder minst lika mycket att må gott i själen som i huvudet som i kroppen. Är du med? Och med den övertygelsen går det inte att bortse från den existentiella hälsan. (läs alla delar ur min bloggserie om existentiell hälsa här)

Tänk att ha en skön själ, en hjulande hjärna, en klipsk kropp och glada ögon liksom? Nu snackar vi hållbar hälsa. Och just idag snackar vi om de morgonpromenader jag tar varje torsdagsmorgon i en livesändning på Instagram tillsammans med Annika Andebark. I torsdags pratade vi om just det här med harmoni och inre frid, två faktorer som spelar roll för vår existentiella hälsa. Du hittar våra morgonpromenader i en serie på min IGTV här.

IG-live om existentiell hälsa

Vi kom fram till hur himla viktigt det är med frid och inre harmoni för oss båda. Visa (?) av erfarenhet från bland annat utmattningsdepressioner var vi båda överens om vikten av den här delen av den existentiella hälsan också. Eftersom vi båda går igång på stress och taggar till när det är mycket omkring oss är den här lugnande delen av hälsan en träningssak som vi behöver ge utrymme till varje dag. Jag gör det genom min morgonrutin till exempel, där jag skriver, mediterar och rör på mig i naturen och Annika genom trädgårdsarbete och regelbunden yoga. Bland annat.

Plus allt det där jag började med att skriva högst upp i det här inlägget då. Allt det är sådant jag har kommit på att jag hittar lugnet genom. Och insikten om vad det är som ger inre frid och harmoni är steg numero uno för att börja hitta sin alldeles egna variant av friden och harmonin.

För det behöver vara den egna varianten … Även om långsamhet, natur och kärlek är säkra kort för oss allihop, så behöver du hitta din grej. Ditt sätt.

sommar, västkusten, bada, existentiell hälsa, hälsa, harmoni och inre frid, springer spaniel, Malin Lundskog — livet alltså!

Men, vad är harmoni och inre frid egentligen?

För mig innebär det att jag är tillfreds med mig och med livet. Att jag är lugn och inte får ett bryt när det skiter sig. Ja, ni vet: när jag är trygg i det som är. Det som är jag. Och att det inte är så himla noga med de yttre omständigheterna, jag hittar samklangen med det som händer i alla fall … Så. Jäkla. Gôtt. Hälsosamt. Hållbart.

Så här hittar jag harmoni och inre frid. Hur gör du? Jag är alltid glad för att få inspiration och hoppas ju självklart att det jag skriver ger dig inspiration. Berätta gärna!

Vi ses snart igen,
tills dess:
HEJA HEJA DIG!
Kram M (jepp, nytvättade händer och på avstånd … )

Hopp och optimism, därför är det viktigt för hälsan

Hopp och optimism är två delar av den existentiella hälsan, som Annika Andebark och jag ju filosoferar om på våra livesända morgonpromenader. I torsdags traskade Annika i vanlig ordning omkring i Skåne och jag på min ö på västkusten och vi hade förmodligen kunnat fortsätta att traska och prata i all oändlighet, men … vi gick hem till varsin kammare istället. Och skrev varsitt blogginlägg. Men oj oj oj vad det finns mycket att snacka om när det gäller hopp. Och optimism.

hopp och optimism, västkusten, existentiell hälsa, Malin Lundskog, havet, hälsa — hoppfull och optimistisk på min ö (Källö-Knippla)

Vår livesändning hittar du här, på min IGTV.

Därför är det hälsosamt att känna hopp!

När vi känner hopp har vi större möjligheter att känna glädje och vi har också en större tilltro till att vi ska nå dit vi vill. Den ohälsosamma känslan av hopplöshet är ju motsatsen som har en tendens att antingen leda till eller breda ut sig vid depression.

Optimism är en inställning som innebär att det kommer att gå bra. En tillit till att this too shall pass (finns det något bättre uttryck? Känns ju crazy att köra med engelska uttryck på en svensk blogg … ) när livet skiter sig. Optimism skyddar oss från att bli apatiska och deprimerade. Hälsosamt som sjutton, så länge det handlar om realistisk och inte helt naiv optimism som får oss att tro att det inte spelar någon roll vad vi gör, allt löser sig i alla fall … Ja, ni fattar. Det är jag helt säker på (känner både hopp och optimism inför det, he he.).

Visste du att det har visat sig att de med optimistisk syn på livet lever längre och är friskare än de med pessimistisk livssyn? Du kan höra mer om hur optimistisk livssyn förlänger livet här, i Vetenskapsradion.

Det är ju inte för intet som Världshälsoorganisationen har med hopp och optimism som en viktig del av den existentiella hälsan. Eller hur?

Och ja: precis som det allra mesta är både hopp och optimism mindset som du kan träna dig till även om du inte känner direkt att de inte är din starkaste sida. Bra va?

Så här tränar du hopp och optimism

Träna på att uppmärksamma de stunder då du känner hopp och/eller optimism. Vad gör du? Vad tänker du? Var känns det? Se tillbaka på alla (jag lovar att de är många!) stunder då du har lyckats vända kasst till bra, motgång till lärdom och avveckling till utveckling. Tänk på alla framgångar du har haft.

Fira dina framgångar! Varje gång du känner hopp eller varenda gång något löser sig även om du inte tror det från början. Säg hurra! Ge dig själv en high five eller fira på något annats sätt. För det är karakteristiskt för en människa som känner hopp, att ha tillit till att saker och ting ordnar sig. Genom att uppmärksamma och fira de tillfällen då du har rätt mindset (ur hopp-synvinkeln alltså) kommer du att vilja göra om bravaden. Och ju oftare du gör om den (känner hopp!) desto bättre blir du på den. Ja, du fattar ju. Vips är du en fena på hopp!

Formulera visioner eller mål så att du har något att se fram emot. Var flexibel när det gäller hur du kan nå visionerna eller målen, det finns fler vägar som är rätt och när (eller kanske bara om?) du stöter på patrull, se den motgången som en utmaning, en möjlighet att lösa problem och en bra lärdom att ta med dig vidare i livet.

Sätt stopp för ältande i för lång utsträckning, spara det till särskilda stunder. Ja, alltså på riktigt: schemalägg ditt ältande!

Vik inte undan för det som känns hopplöst eller när du själv känner dig pessimistisk. Se det! Acceptera det. Och välj dina strider … Kan du göra något åt det? Jamen, gör det! Kan du inte göra något åt det? Lägg ner fokuset på det och bry dig mer om din inställning istället.

Hopp och optimism på djupet

Vi pratade en hel del om det, Annika och jag om att det är lätt som en plätt att lura både sig själv och andra med ett glättigt och ytligt hopp. Att ett leende behöver nå både ögonen och in i själen för att vi ska känna att det gör skillnad. I det som verkar vara en väldigt vanlig ordning för mig landade jag in i insikten om vikten av att stilla sig. Reflektera. För det glättiga positiva, den ytliga optimismen och det grunda hoppet – det ledde mig till ett dunderbrak in i väggen.

Annika var inne på samma sak. Att det behöver landa djupt inom oss. Och att vi behöver ge oss själva tillräckligt med utrymme för att faktiskt ta reda på och odla det som ger oss hopp och optimism. När vi känner det mår vi gott och när vi mår gott då gör vi gott. Sprider det vidare. Till dem omkring oss, till er, till alla.

Alltså:

fiskelycka, hopp, optimism, mindset, västkusten, havet, fiska, Malin Lundskog, naturen — hopp om fisk på kroken … fiskelycka är det hur som helst!

Hopp och optimism är verkligen viktiga för vår hälsa. Det är mindset som gör att vi är tillfreds med oss själva och livet. Optimismen gör oss motiverade och hoppet ger oss tillit till att det ordnar sig. Det blir bra!

Vad tänker du om det? Dela gärna, gärna med dig av dina tankar om hopp och optimism. Och vill du, häng gärna med på våra morgonpromenader. Varje torsdag. Kl 08.00.

Vi fick några frågor inför vår sändning som jag är himla tveksam om vi kom så långt med svåra svar på. De var spännandeallbhop, och det är framför allt en jag klurar vidare på. Och kanske skriver ett inlägg med mina svar på (= OBS! Inget facit). Du kanske har några svar på den?

”Hur vet man om man har tillräckligt med hopp och optimism?”

PS. Våra livesända morgonpromenader är också en bloggserie här. Du hittar alla inlägg om existentiell hälsa här.

PPS. gillar du det här, men inte orkar kommentera? Ge mig gärna en tummen upp längst ner i inlägget, så vet jag om det jag skriver betyder något. Tack!

Vi ses snart igen!
Tills dess,
kram kram (på avstånd och med nytvättade händer)
//M

Varför är helheten en hälsofaktor?

Varför är helheten en hälsofaktor? Vad menas egentligen med helhet? Och hur och var i hela världen hittar man den? Det här svarade Annika Andebark och jag på under vår morgonpromenad/Instagramlive i morse.

Nä, nu skojar jag, klart att vi inte svarade på! Helhet är en del av den existentiella hälsan (läs mer om WHO:s punkter på vad som ingår i existentiell hälsa här) och är den delen av hälsan på topp så har vi tankar, känslor, kroppen, knoppen och hela härligheten i synk. Och vem sjutton kan svara på när det händer för någon annan? Samtalen vi har på torsdagsmorgnar om den existentiella hälsan handlar inte om att ge svar, men att ge (och få!) insikter som kan hjälpa till på vägen till bland annat en känsla av helhet.

Varför är helheten en hälsofaktor?, utonjut, västkusten, Källö-Knippla, promenad, instagram live — här tog jag mig in i lä för att prata …

Helhet handlar om att lära känna sig själv

Det vi kom fram till i morse var att helheten skulle kunna översättas till att leva i enighet med sina grundläggande värderingar, men … det där låter rätt stelt tycker jag, så jag kör vidare med helhet. Det vi reflekterade över är att det handlar om att känna sig själv så väl att man vet att det här är rätt för mig! Att jag är och gör och lever som jag är tillfreds med. Som gör mig glad och ger mig utrymme att växa, utvecklas och vara ärlig mot både mig själv och alla runt omkring mig. Vad tror du om de tankarna?

Vi var båda överens om att när helheten inte finns med, då är det lätt (are?) att braka in i väggen. något vi är levande exempel på det båda två. När helheten är halv eller trasig på något sätt, då skaver det. Vi kanske inte riktigt vet vad det är som är fel, men … något är det. Kan du känna igen dig i det?

utsikt från min morgonpromenad
helheten … den finns här!

Naturen och rörelsen hjälper oss att hitta helhet

Och så kom vi in på naturen igen. Och den fysiska rörelsen. Att både naturen och att röra på sig hjälper oss på traven när det handlar om att lära känna sig själv och att hinna tänka klart sina tankar. I naturen är det lättare att hitta sig själv för där är allt accepterat. Och när vi rör på oss (den prestationsfria rörelsen alltså) ger vi tankarna möjlighet att flöda fritt. För den som inte känner sig hemma i att tomglo på en stubbe är rörelsen ett finfint sätt att hamna i tankeflow på. Annars funkar ju stubben också. Och meditationen. Alla sätt är bra, utom de dåliga som mormor brukade säga.

Ja, för precis som när det gäller ungefär allt annat halkade jag in på det långsamma spåret. Att vi behöver långsamheten och reflekterandet för att hitta det vi letar efter. Inte jaga det så infernaliskt utan låta det komma till oss. För att det ska hända är långsamheten nödvändig. Då funkar det inte att rusa på bland måsten och borden.

Dags för nya normer?

Just det ja! Apropå borde, så avslutade vi det hela med att bristen på helhet handlar om att försöka passa in i normerna om hur man ”bör” leva. Så, jag tyckte att det var dags att sätta nya normer i rullning (de är nog redan i rullning, men ändå). Annika tyckte att det lät tungt och valde att sätta sig och skriva istället. Om helhet. Jag valde att gå till utegymmet och därefter hoppade jag i havet. Jag tror att vi gjorde precis det som ger oss helhet. Och genom att leva som vi vill och behöver har vi verkligen gjort vårt för att sätta de nya normerna i rullning?

helhetsfeeling!

Våra diskussioner och reflektioner hittar du nu på min IGTV. Dela gärna med dig av dina tankar här. Eller där … Och häng med oss nästa vecka, då blir det mer existentiell hälsa i flödet.

Här hittar du till vår morgonpromenad

Annika och hennes blogg finns här

Här kan du se mina planerade Instagram lives

Livesändningar på Instagram – utvecklande och tänkvärt.

Livesändningar på Instagram kör jag tillsammans med två instakompisar.

Tisdagar kl 11 pratar Dorotea Petersson och jag om uttryck som att unna sig och om rutiner både morgon, middag, kväll. Bland annat … Du hittar oss varannan vecka på mitt Instagram och varannan vecka på hennes. Rättvist och bra, eller hur?!

Torsdagar kl 8 kommer Annika Andebark på besök till min Instagram. Vi tar en morgonpromenad ihop och diskuterar och filosoferar oss fram till de vad de olika delarna av existentiell hälsa betyder för oss och hur vi kan må existentiellt bättre (kan man säga så?)

Du är varmt välkommen att följa med på både elvakaffe och morgonpromenad som vi förvandlar till livesändningar på Instagram.

Här hittar du mig på Instagram, du kommer in på livesändningarna den vägen.

Ses vi?

Dorro och jag stryker ord ur SAOL
Annika och jag är ute o njuter