farmor

Bajsblöjor, babykräk och biblioteksböcker

Stella the grandchild, snacka bästa starten på veckan. Hennes bajsblöjor, babykräk och att jag dessutom kom hem med biblioteksböcker räcker jättejättelångt för att kul kalla den här dagen och hela veckan för alldeles underbar.

Vi har ju passat lille Ruben en vecka när vår yngste son har varit på semester. Idag var det dags för den lille valpen att flytta hem igen, så jag tog med mig honom till stan. Först åkte vi via biblioteket på Öckerö, där jag hade reserverat skolböcker (mer om en del av mitt pluggande här) och det här med bibliotek. Va? Är det inte helt fantastiskt att vi har dem?

biblioteksböcker, malin lundskog, kreativt skrivande — fattar ni hur längesedan som jag läste den här typen av böcker???
men älskar bibliotek och möjligheten att låna!

Ruben, Stella och farmor Malin

Efter några ärenden till var det träningsdags för mig på Pedagogen park. Tänk att Aspelin Ramm bjuder alla sina hyresgäster på träning varje måndag och jag har ynnesten att leda den? Lille Ruben satt hur som helst och väntade på mig i bilen i sin lilla lilla bur. Jag kanske inte måste skriva lilla hela tiden? Men jämfört med Brorsan och Jackson är han så himla liten. Och bara sex månader. Inte den roligaste starten på dagen för honom, som ju har busat med de stora grabbarna varje morgon i en vecka nu. Men sen drog vi hem till Stella och allt blev mycket roligare.

barnbarn, bajsblöjor, farmor, Malin Lundskog, bajsblöjor — lille Ruben o Stella o farmor Malin

Ja, och där fastnade vi … Vi fick till och med passa henne alldeles själva en stund. Vet ni. Jag var så uppfylld av det här lilla (och nu är det Stella som är lilla) livet och det mirakulösa i att jag har ett barnbarn och att jag får vara med om det här och att jag att tårarna kom. Där satt väl jag mitt på blanka måndagen och sjöng både lilla snigel, brevet från kolonien och om alla elefanter som balanserade på en spindeltråd. Hittade på egna texter gjorde jag också och tänkte att det nog räknades som att jag ägnade mig åt kreativt skrivande (som ju är vad jag pluggar).

Liten blir stor?

Inte kommer jag ihåg att en baby inte är spädbarn så himla länge. Två månader gammal är mitt barnbarn två runda kinder med smilgropar som vill resa sig, lyfter på huvudet och som skrattar åt både mig (fattar ni!!!) och åt en röd räv i babygymmet.

Jag bytte med glädje bajsblöjor och till och med njöt av att åka hem i fullmånens sken med en svag doft (för visst kan vi kalla det doft) av babykräk. Och Ruben? Han åkte hem med sin husse och matte, alla tre hur glada som helst. Men gladast var nog räven i babygymmet? Eller den här farmorn …

fullmåne, färjan till knippla — att ha det här att åka hem i är också vackert

Vi ses snart igen, tills dess: wow för livet? Och bibliotek.
Kram Malin Lundskog

Jag fyller år och fyller dagen med familj

Jag fyller år idag. Femtiofem. Jag vet inte riktigt längre om jag tycker att femtiofem låter mycket. Eller lite. Om det nu spelar någon roll hur det låter? Jag menar, det viktiga är ju att fylla år. Inte bara för att det är skitkul (älskar kalas och att sova räv på morgonen) utan för att det innebär att jag är kvar här. I livet. Och att jag får njuta av dagen tillsammans med det finaste gänget jag vet. Ja, även om jag blev brädad när det gäller uppmärksamhet av lilla Stella.

springer spaniels, bada, knippla, apport, jag fyller år, — efter min sedvanliga födelsedags sova räv-stund, gick vi ut o badade

jag fyller år, malin lundskog, morgondopp — Också en höjdpunkt på födelsedagen: morgondoppet!

Öppna famnen för Stella

Idag träffade Stella gamlamormor och -morfar och gamlafarmor och -farfar för första gången. Det är ju fantastiskt fint att se alla generationer, eller hur? Och alla ville hålla Stella. Någon gång ibland landade hon hos sina föräldrar …

Albin, vendela, stella lundskog, knippla — Stella hos pappa och mamma

jag fyller år, Malin Lundskog, champagne, knippla — en stund senare var vi 12 vuxna, en baby och sex hundar …

Och en barnvagnspromenad

Efter allt njut och bäbisgosande tog kalaset slut, så som kalas gör. Och när det var dags för Stella att ta färjan hem premiärpromenerade vi med barnvagn ner till den. Ha ha, jag kunde inte sluta att le stort och vitt och brett. Vilken känsla! Vilken födelsedag!

Och vet ni, just nu tycker jag att femtiofem låter vackert. Undrar varför jag ens funderar över om det är gammalt eller ungt? När det är … livet.

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA livet och alla som berikar det!
Kram Malin Lundskog

PS. Jag hade så gärna skrutit om den fenomenalt goda laxen som Claes rökte på grillen. Eller potatissalladen han gjorde på vår egen potatis. Med dressing på både rädiseblast och vår egen bladpersilja. Jag hade till och med gärna stoltserat med brownies jag gjorde på vit choklad och hallon. Men. Jag hade så fullt upp med att njuta av livet och den härliga röran då alla satt ner samtidigt i ungefär en minut att jag inte ens tänkte en tanke på att fota maten (jo, för den var fotovänlig).

Här går jag i väntans tider

Inte trodde jag att jag var så laddad för just det här datumet. Den andre juli 2024. För jag vet ju, vi vet allihop, att ett datum för beräknad förlossning inte är detsamma som att det är dagen då ett litet barn kommer till världen. Och ändå … här går jag i väntans tider. Och är pirrig. Tror att varje gång det piper eller ringer från telefonen, så är det min son som hör av sig och säger att nu. Nu är det dags.

Men vet ni vad. Även om jag längtar så intensivt så njuter av väntan. Längtan. Jag myser i både tanke och känsla. Försöker minnas hur det var när jag själv var gravid. Och gick över tiden, vilket jag gjorde med båda våra pojkar. Det enda jag minns är alla irriterande samtal. ”Jaså, du är hemma fortfarande?” eller ”Så det har inte hänt något då?”.

här går jag i väntans tider, babykläder, farmor

Och den irriterande personen vill jag inte vara, så jag går här i min egen längtan och njuter. Tvättar några av de små babykläder och leksaker som den lille babyn som nu ska bli pappa en gång har haft. Och till och med några saker som jag själv hade när jag var en liten baby. Det är fint att vara mitt i den här väntan och längtan. Också. Men herrenaddå vad jag ser fram emot det där samtalet.

här går jag i väntans tider, farmor, babyleksak — En liten nytvättad vovve.
(Tvättlappen i bakgrunden är från 1969)

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: HEJA njutet av att ha något att längta efter.
Kram Malin Lundskog

Mer om mitt blivande farmorskap hittar ni här: Snart är jag farmor och här: Jag förbereder mig för min nya roll

Jag förbereder mig för min nya roll

Idag är mitt barnbarn tydligen i storlek med en vattenmelon, där i sin mammas mage. De följer ju sin graviditet i appar nu för tiden (annat var det förr osv.) och jag fick nyss en bild från appen av min svärdotter. Vecka 40. Stor som en vattenmelon. Och jag förbereder mig just nu på bästa sätt för min roll som farmor. Hur då? Jo, genom att gå runt och bära en vattenmelon ömt i min famn. Hade inte ni också gjort det?

jag förbereder mig, farmor malin lundskog, barnbarn, vattenmelon — i hårdträning för att bli farmor …

Inte konstigt att jag tycker att den gravida magen är stor, eller hur? Inte för att den är onormalt stor, utan det gäller väl alla gravida magar i vecka 40. De är stora Jättestora. Inte undra på, om det ska få plats en vattenmelon i dem?

Och hur som helst är det här med att bli farmor egentligen det enda jag vill prata om just nu. Men jag förstår ju också. Hur kul är det? Man kommer ju ihåg killarna när de låg i lumpen och b a r a ville prata lumpen. Eller småbarnsföräldrar när man själv var förbi den fasen. Herregud, kunde de inte prata om något annat någon gång? Så jag ska försöka hålla mig. Men om jag är disträ, så vet ni vad jag håller på med. Jag förbereder mig för min nya roll …

Vi ses (kanske då, med tanke på mitt fokus, he he) snart igen. Tills dess: HEJA livet och alla dess faser.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om mina tankar kring att bli farmor, finns det ett inlägg här: Snart är jag farmor och Suuurprise

Surpriiiiiiise! Och sen var babyshowern igång.

Idag fick jag var med på mitt livs första babyshower. För mitt livs första svärdotter och mitt livs första barnbarn (som jag berättade om här). En sån fin grej, att den blivande mamman blir bortskämd med kärlek, samtal och presenter av sina närmaste vänner. Och en mormor och en farmor. Surpriiiiiiise! sa (eller kanske skrek?) vi och och sen var babyshowern igång.

babyshower, Surpriiiiiiise, rosa blommor, göteborg — Vendela, min fina svärdotter, med barnbarnsmiraklet i magen

Vilken ynnest att få vara med på ett hörn när de de unga styr och ställer och bakar och fixar för att fira sin kompis som ska bli mamma. Och som de hade fixat, alla tjejerna.

Surpriiiiiiise, babyshowern, jordgubbstårta — minst lika god som den ser ut, den här jordgubbsmarängdrömmen

Surpriiiiiiise, babyshower, melon, jordgubbar — mera mums – jordgubbar och melon

buffé, knytkalas, babyshower — knytkalas!

babyshower, foto på foto — och Louise, min andra fina svärdotter, som fotar hela spektaklet

Det är fint att se att de har människor omkring sig som bryr sig om, barnen. Och som de bryr sig om. Ja, jag är så himla tacksam äver att bli inbjuden och få vara med om sådant jag aldrig har varit med om förut.

Surpriiiiiiise, babyshower, farmor, barnbarn, familj — mormor, mamma, farmor

”Sånt här fanns inte på vår tid”, sa vi till varandra, blivande mormor Kiria och jag. För nu är vi i den generationen där man säger sånt. Men vi säger det inte med bitterhet, utan med nyfikenhet. Eller hur?

Förresten, som jag ju skrev när jag berättade om att jag ska bli farmor: nu stickar jag. Idag hade jag med mig den här lilla bodyn och nu funderar jag på vad jag ska sticka härnäst. Kom gärna med tips.

stickat, babykläder, body, rosa, farmor, barnbarn

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: HEJA er och heja livet.
Kram Malin Lundskog

Snart är jag farmor

Det är obeskrivligt underbart. Så fint och stort och mäktigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Min lille pojk ska bli pappa. Hans fru mamma. Och jag? Ja, snart är jag farmor. Blir tårögd bara av att skriva det här. Tänker på honom som baby. På min farmor. Tittar i fotoalbum och plockar fram det första jag stickade till min nyfödde son. Det här är det första jag har stickat till mitt barnbarn:

Min lille pojk är vår äldste son och så särskilt liten är han kanske inte heller? Men en 28-åring kan vara hur vuxen han vill. Han är fortfarande sin mammas lille kille och nu ska denna lille kille bli pappa. Inte förrän de berättade det här för oss sent i höstas har jag förstått hur mina egna och min mans föräldrar kände när de fick barnbarn. Vilket mirakel detta är. Ett nytt litet liv att älska.

Snart är jag farmor till ett barnbarn som redan är underbar och älskad av alla

Och som vi älskar denna lilla som inte är född än. Tänk om hon visste? Tänk om hennes föräldrar visste? Hur stort det är och hur många vi är som redan nu älskar denna baby. Inte för att jag inte har sagt det till dem, men jag vet ändå inte om det går att förstå. Det kanske är en av alla lyxiga grejer med att bli far- eller morförälder. Att man hinner ta in det stora. Hinner känna. Och med den största självklarheten i världen öppnar sin armar för ett nytt mirakel.

Förmodligen är mycket av det jag uppfylls av ett slags minne av hur det var när jag själv fick barn för snart 28 och 26 år sedan. Men just nu känns det här större än något jag någonsin har varit med om.

Vi ses snart igen, till dess stickar jag vidare på små små plagg och filtar och vad man nu kan sticka. Och jag hejar på dig förstås. HEJA HEJA!

Kram Malin Lundskog

snart är jag farmor, stickad overall, babyplagg, barnbarn — tänk … livet som snart ska fylla den här

PS. vi tränar på våra nya titlar och går och kallar varandra farmor och farfar här hemma …