kreativt skrivande

Välvillig läsning

Det är ändå najs det här digitala livet. Att jag kan lyssna på föreläsning medan jag kör hem från stan. Som idag. När Linnéuniversitet bjöd oss kreativt skrivande-studenter på föreläsning, eller snarare diskussion och reflektion, om välvillig läsning. Så intressant och något jag skulle kunna prata i evighet om. Bara ordet välvillig får mig att må bra. Välvillig läsning. Känner ni? Ett mindset som jag tycker vi kan ha med allt i livet. Även om det är svårare än motsatsen …

Välvillig läsning handlar om att vilja en text väl och också leta efter det som är bra i en text. Always look on the bright side of life, så att säga. Ja, som jag har pratat om under alla mina år om hälsocoach. Hitta guldkornen i livet. I dig själv. I alla andra. Och i det här fallet i böckerna.

Men precis som i resten av livet så har vi enklare för att klaga. Hitta det som är negativt. Och det är inte vårt fel. Det är den mänskliga naturens fel. Såg vi inte farorna och problemen hade vi inte överlevt. Välvillig läsning och en generellt välvilligt inställning till alla och allt, det kräver mer av oss än motsatsen. Att dissa och kritisera en bok eller en person, det ger på något sätt den som kritiserar makt. Har ni tänkt på det? Att det är mer sårbart att att ha ett förlåtande och välvilligt förhållningssätt. Men, som ni alldeles säkert har tänkt på, så är det de starka som vågar visa sårbarhet. Som vågar lyfta andra och som dessutom orkar leta upp det som är bra, även om det kan vara svårt.

Välvillig läsning är svårare än motsatsen

Om vi nu ska hålla oss till böcker, så är det precis som någon sa under diskussionen: det man inte gillar, eller det som inte är bra av olika anledningar det utmärker sig. Man hakar upp sig när man läser. Ja, texten kanske till exempel innehåller faktafel eller alldeles för många felstavningar. Och då reagerar vi. Men när allt är bra, då flyter det på utan störande moment. Och det är där träningen på att läsa välvilligt kommer in. Det är då de välvilligt inställda lägger märke till vad det är som är bra. Och varför man tycker att det är bra.

Ser ni, vilken glädje vi har av att välja det välvilliga förhållningssättet? Och visst mår vi bättre av att hissa än att dissa i längden? Jag har inte reflekterat över det här förhållningssättet när det gäller läsning förut. Ändå pratar jag i vårt nästa avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla (släpps fredag 25/10, spelades in i söndags) om att det är enklare att hitta det jag inte gillar i en text. Vilket sammanträffande!

välvillig läsning, mini cooper, göteborgssystrarna — Dagens föreläsningssal.
Kom på, är det någon gång ni ska testa välvillig läsning är det när ni läser de här böckerna kanske, he he …

Allt det där och mycket mer fick jag mig till livs i dagens digitala diskussion/reflektion/föreläsning. Samtidigt som jag körde från stan och världens bästa lilla Stella. Snacka om njut på alla plan och fan ta den som någonsin förhåller sig på ett annat sätt än välvilligt till henne.

Välvillig läsning, precis som välvilligt inställning generellt – det kräver alltså mer av oss. Hur bra som helst, för då utvecklas vi ju mer och är det något vi vill, så är det väl att fortsätta utvecklas?

Vi ses snart igen, tills dess: keep up välvilligheten! Testa att möta nästa bok OCH nästa människa med största möjliga välvillighet. Berätta, hur känns det?
Kram Malin Lundskog

Mer om att välja mindset hittar ni, bland annat, här: sätt färg på blue monday och Vi är enastående på att skaffa oss goda vanor.

En måndag med extra allt

Ingen vind, knappt någon sjö och en så strålande sol som en oktobersol kan vara. Ja, så såg det ut här på ön i morse, när vi gav oss ut för att plocka upp kräftburarna för säsongen och ta en titt i hummerburarna, som får ligga i ett tag till.

Efter morgonpromenaden med hundarna slängde vi på oss varma kläder och hoppade ombord. Och jag kunde inte sluta säga till Claes att det är helt otroligt att vi är här. Kan göra detta. Och att det måste vara världens bästa grej för själen. Att ögonen får ta in allt det vackra. Jo, jag kanske var lite tjatig, men … vem hade inte varit det?

en måndag med extra allt, soluppgång, svall bakom båt, västkusten, himmel, hav, knippla — Hej då på en stund Knippla, bakom Björkö kommer solen.

stora pölsan och snart framme vid våra kräftburar

När vi kom ut till kräftburarna slet och drog vi och herrenaddå vad de hade slurpat sig fast i leran. Och efter massa svett och ömma händer fick vi fyra kräftor. Jo, 4. Så få kräftor har vi inte fått på hela säsongen, så det känns som ett bra beslut att det räcker med kräftfiske. För i år alltså. Vårt första år. Vi är sådana nybörjare att jag inte ens har vett på att ljuga, som en annan storfiskare om fångsten.

kräftfiske, kräftburar, en måndag med extra allt — jo, det är ett skitjobb det här med kräftfiske, eftersom de håller till på lerbotten …

Solen gick upp, den lyste och den gick i moln

I det här styrde vi kosan tillbaka in mot land igen. Och våra hummertinor

fiskmås, gale, västkusten, himmel, hav, en måndag med extra allt — sällskapet ändå

stora oset, fyr, knippla, västkusten, hummerfiske — när vi kom närmare land för att hämta hummer (jo faktiskt! bättre fångst än kräftorna idag) ändrade himlen färg

Ja, när vi bytte kräftor mot hummer, bytte himlen färg. Hur mäktig är inte naturen?

Och när sedan alla hummertinor var vittjade, omagnade och nere på botten igen drog vi hemåt. Eller, Claes drog hem och på vägen släppte han av mig på Burö (dit färjan från Knippla går) där min bil stod sedan igår för att jag inte skulle behöva tänka på färjetider.

Och just som jag hade hoppat i land och vinkade hejdå kom de första dropparna regn. Sedan vräkte det ner, men då satt jag i bilen på väg mot måndagens träningsuppdrag. Vilken start på dagen va? Och än var dagen inte slut. Jag sa ju det: en måndag med extra allt.Inte bara när det gäller väder och vackra vyer.

En måndag med extra allt som bara fortsätter …

Efter träningen, som jag har varje måndag på Pedagogen park, hälsade jag på lilla Stella. Ni vet hon som är min världs centrum. Stella the grandchild. Tre månader och hur go som helst. Hennes föräldrar passade på att gå och träna tillsammans och även om de är alldeles fantastiska båda två, så … att vara ensam med Stella och titta djup in i hennes kloka ögon (som aldrig blinkar!) är som alla meditationer och vackra vyer i världen.

stella the grandchild, barnbarn, kreativt skrivande

Ja, sen somnade hon och jag pluggade en stund. Men vilken måndag! Som jag avslutade med vänner på Tullhuset (ni vet där jag själv föreläste för två veckor sedan) och deras måndagsklubb. Den här gången om att sova ute och det ska jag ju snart göra igen …

måndagsklubben, tullhuset, en måndag med extra allt — Tullhuset när jag kom dit ikväll

En måndag från gryning till skymning och den har varit så fin, så jag är helt pirrig. Över livet. Naturen. Det vackra. Träningen. Stella. Och mina vänner.

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: heja hela alltet och alla!
Kram Malin Lundskog

Vidgar mina vyer med både promenad och plugg

I morse stoppade jag in hundarna i bilen för en morgonpromenad på Öckerö. Och vilken morgonpromenad sen. En av de allra mest betydelsefulla grejerna med att bo på en ö är vidderna. Ja, det är som att jag vidgar mina vyer både på in- och utsidan när det inte finns något i vägen mellan min blick och horisonten. Och det fanns det inte när vi traskade runt på Öckerö idag, Brorsan, Jackson och jag. Inte ens en enda människa, förrän vi var på väg tillbaka igen.

vidgar mina vyer, morgonpromenad, öckerö, västkusten, utsikt, tall — Kunde inte låta bli att sjunga One tree hill, från en av de bästa skivorna (säger man skiva längre?) jag vet: U2:s Joshua tree

vidgar mina vyer, utsikt från böcker, knippla, västkusten — såg hem till Knippla (de små vita prickarna strax till vänster om mitten i bortre kanten av berget)

springer spaniels — Hundpatrullen (är det en husgrund eller en kvarleva från krig? Jag vet inte, men tankarna gick …)

utsikt, öckerö, morgonpromenad, hav, himmel, — En liten ö utanför Öckerö, med en brygga som också väckte min nyfikenhet. Vems? Varför?
Världens bästa grej för att få idéer till skrivandet att promenera runt och upptäcka saker …

vidgar mina vyer, öckerö, västkusten, himmel, hav — och mitt ute i det här gick jag förbi ett litet tält och längtade genast efter en utenatt
(en i månaden ju, oktober har jag fortfarande kvar)

Vidgar mina vyer och njuter av detaljer

Allt är inte vyer som glimmar. Det finns något stort i de små detaljerna också.

slånbär, morgonpromenad Öckerö, — Det enda jag vet att man kan göra på slånbär och det är inte min grej. Så de får hänga kvar och vara snygga.

nypon, morgonpromenad, öckerö, springer spaniel — Nypon är också snygga där de är!

Och efter några timmar ute i det här tog vi färjan hem igen. Jag käkade frukostgröt och njöt av att läsa boken Kreativt skrivande och lämna in en uppgift. Det är galet kul att plugga och allt jag lär mig vidgar mina vyer det också. Och kombon utonjut och in o skriv är kanske till och med oslagbar?

En hel skoldag

Skönt att Claes jobbar på restaurangen ikväll, så att jag kan gå och lägga mig tidigt utan att känna mig jättetråkig. För jag är trött. Jättetrött! Man kanske blir det efter en hel skoldag, när man inte har pluggat på sådär ungefär trettio år?

Föreläsningar, diskussioner och fler föreläsningar på Linnéuniversitetet idag (jamen, har ju glömt berätta: kom in på kreativt skrivande! Stort eftersom de har intagningsprov, så stoltserar även om jag kom in som reserv). Hela dagen har varit knökat med innehållsrika och intressanta föreläsningar och diskussioner att jag med våld försökte att öppna de där vägarna in i hjärnan som gör att allt jag hör också landar och fastnar någonstans. Kan inte ni också känna att man hör något som man kanske vill komma ihåg, men så vet man redan när man hör det att det snart är bortglömt? Det kommer liksom inte in i allt brus där uppe i huvudet? Hade jag inte antecknat hade jag förmodligen inte kommit ihåg något .

en hel skoldag, kreativt skrivande, malin lundskog, springer spaniels — Efter en svettig utomhuslunch flyttade jag och mina mysiga medstudenter in på köksgolvets svalaste hörn

Anyway, ett nytt liv i livet är i full gång. Ett liv jag när året började inte hade någon som helst aning om att jag skulle leva. Universitetsstuderande igen liksom. På två skolor (Umeå också) … Trött. Och glad att följer med på mina egna ingivelser.

Vi ses snart igen. Tills dess? HEJA OSS!
Kram Malin Lundskog

Restaurangen Claes är på är Two fat pigs, som han driver tillsammans med ett härligt gäng och där bryggeriet vi är delägare i också ligger. Ett liv vi inte heller hade någon aning för ett par år sedan …

Jag förbereder skolstart

Jag ska börja skolan igen och är så taggad att jag har mejlat universitet flera gånger. Om sådant som att jag inte hittar något schema och var sjutton registrera man sig. Schemat hade de faktiskt glömt att lägga ut. Registreringen stod däremot klart och tydligt att den inte kunde göras förrän en vecka innan kursstart. Inte två månader …

Aja, jag förbereder skolstart i alla fall. Följer drömmar och ger inte upp hoppet om att skriva böcker som ger avtryck i sina läsare. På tisdag börjar jag plugga kreativt skrivande och konsten att berätta på Umeå universitet. En distansutbildning på halvfart. Jag har beställt kurslitteraturen, skaffat student-id och loggat in på alla (jättemånga!) ställen (jag tror att) jag behöver. Oj, vad det ska bli kul att lära nytt.

jag förbereder skolstart, kurslitteratur, böcker, kreativt skrivande — en del av kurslitteraturen

Ute i otippat god tid

Alltså, jag har till och med tagit fram en ny anteckningsbok i min reMarkable (skrivplatta som känns som att skriva på papper, kan berätta mer om den om ni vill). Nu är det bara den där frågan om var jag hittar länken till föreläsningen på tisdag. Kanske måste mejla institutionen igen? Sådär som människor som inte orkar läsa instruktioner gör, ni vet … Särskilt om de är tanter och inte skäms för sig (=bra egenskap!). Eller så kommer länken inte förrän strax innan föreläsningen? Men jag är inte van vid att jag är ute i så här god tid.

jag förbereder skolstart, kalender, dator, remarkable — söndagsfrukost och förberedelser inför kursstart

Däremot är jag van vid att allt ordnar sig, så jag väntar med att mejla. Till på tisdag. Och läser schemat en gång till. Vad kul det ska bli att plugga igen. Senast var 1999, då jag skrev magisteruppsats i medie- och kommunikationsvetenskap. Då var min lille kille ett halvår. Nästa vecka fyller han 26. Bara lite yngre än jag var när jag skrev den där uppsatsen. Vilken svindlande tanke.

Innan jag försvinner in i mitt nostalgiska universum (alltid när jag tänker på tiden. Och barnen): vi ses snart igen. Tills dess: HEJA alla följda drömmar och ouppgivna hopp!

Kram Malin Lundskog