livsglädje

Roligare en onsdag än en lördag?

Jo men visst är det roligare en onsdag? Att gå ut och äta, ta ett glas vin och göra sådant som kanske är mer lördag, än vardag? Jag vet inte om det är för att det är busigare (ha ha ha, detta är alltså bus på tantmanér) eller bara mer otippat? Ikväll har jag hur som helst träffat Anki, en av de där bästa människorna i livet. Vi skulle ta en fika på stan. Fiket hade stängt och dessutom var vi båda hungrigare än vi trodde så vi gick till Sorrelina istället, en jättemysig italiensk restaurang.

Kanske är det förresten också roligare men onsdag än en lördag för att det inte är knôkat med folk och bordet måste ämnas om max 1:30, för nästa sällskap. Att förgylla en vardagskväll! När man kan sitta kvar och prata i just den mängden av oändlighet som man vill. Och där man kan prata i normal samtalston. Om livet och hela härligheten. En sån kväll hade vi ikväll. Och eftersom Claes skulle hämta upp mig efteråt kunde jag kalasa på ett väldigt gott rödvin. Till den väldigt goda maten.

roligare en onsdag, sorrelina, pasta — Färska pastaknyten fyllda med päron, taleggio och parmesan. Hur gott?

dessert, sorrelina tryffel, roligare en onsdag — alltså! beställde en liten tryffel, fick ett konstverk

Roligare när förväntningarna inte finns

Nej nej nej, man måste inte dricka vin för att förgylla vardagen. Eller helgen. Men jag tror att jag njuter mer av det där glaset en onsdag än en lördag. För att det är just otippat. Och så är det lite (tant-)busigt? Dessutom finns det inga förväntningar på att kvällen ska bli något alldeles extra. Och sen. Det gillar jag. Vardagsfesten slutar innan jag hinner bli skittrött. Ja, kanske därför det är roligare en onsdag än en lördag? Eller så är det jag som är roligare …

Och som vanligt efter att jag har varit borta från ön är jag överlycklig över att komma hem. Särskilt när himlen ovanför färjan till Knippla ser ut såhär:

stjärnhimmel, västkusten — snacka förgylla en vardagskväll!

Ses snart! Tills dess: heja vardagen och dess förmåga att överraska oss!
Kram Malin Lundskog

Med mjuka knän och ett rungande JA!

Igår gjorde jag något som jag inte ens själv hade kunnat gissa att jag skulle göra för bara några veckor sedan. Alltså jag visste inte ens att jag ville göra det. Jag menar: HIPHOP??? Det är väl inget för mig? Jag dansar ju inte. Annat än fuldans och sådan där dans som ungdomarna nu för tiden skrattar åt när de härmar den. Sådan dans som vi dansade på vår tid. Men att jag skulle ta en hiphop-klass är v ä l d i g t otippat. Och utmanande. Men eftersom man tydligen klarar allt, så länge man har mjuka knän och säger ja, så … gjorde jag det.

Twisted feet, hiphop, med mjuka knän — VIKTIGT meddelande på Twisted Feet där vi dansade hiphop. Med mjuka knän!

Inte lika otippat är att jag skulle testa improvisationsteater. Improvisera är litegrann min melodi när det gäller det mesta. Inte för att improvisationsteater inte är läskigt och obekvämt, men det kan inte bli fel. Fördelen med att inte kunna planera eller hinna tänka är just att det inte går att göra fel. Allt är rätt, så länge man säger: J A ! ! ! Ja till allt! Till livet. Lite som att skriva råmanus, utan efterföljande redigering …

som sagt: impro, på nästa viktiga infoskylt på 2Lång där improkursen är.

Hiphop och impro hela våren

Hiphop igår, impro idag. Båda prova på-klasserna inleddes med att en lärare informerade om vikten av att ha mjuka knän och våga säga ja, utan att tänka. Kör bara kör liksom. Underbart! Spännande. Läskigt. Roligt. Svettigt. Och utmanande. Precis som jag vill ha det. Ja, så nu har jag visst anmält mig till både en hiphop-kurs och en improkurs i vår. Hurra! Hjälp! Och samtidigt så värdefullt att göra sådant som tvingar bort hjärnans motstånd i form av tankar att ”så där kan man väl inte göra?” eller ”jag borde göra något strategiskt smartare.”.

Tror inte ni också att det ger livet liv att dels testa nytt, dels säga ja till magkänsla och glädje? Särskilt med mjuka knän …

Ses snart igen, tills dess: HAVE FUN och våga gå ut där och göra det. Så länge ni har mjuka knän, blir allt precis som det ska!
Kram Malin Lundskog

Även det som blir fel blir rätt

Det är inte bara jag som försöker ta det goda med det onda, eller se ljuset i mörkret. Nej, allt började med att jag skulle ta med mig Claes vantar in från bilen igår (vi hade varit och tränat tillsammans, kors i taket!!!). Där stod jag i mina vantar, som jag stickade för att ge till pappa i julklapp men de blev för små. I handen hade jag Claes vantar. De som jag stickade till mig, fast de blev förstora. Som att det var någon meningen med alla fel, eftersom de var så fina ihop. Ja ni fattar : även det som blir fel blir rätt. Hade det inte blivit fel hade Claes kanske aldrig fått ett par stickade vantar av mig. Och jag hade kanske inte fått ett par fina Bohusvantar, jag heller. Pappa hade definitivt inte fått ett par hönsestrikk-vantar med krabba på.

Värdet av en andra chans

även det som blir fel blir rätt, hemmastickade ullvantar, bohusvantar

Visst är de fina? Oavsett färgställning (och felet med mina tummar, som jag inte hittade förrän nu, men det behöver vi inte orda om, ha ha ha). Mönstret till Bohusvantarna är designat av Anna Karin Waller-Samuelsson från Hunnebostrand och mina vantar har jag stickat i tretrådigt ullgarn från Järbo. Garnet till Claes vantar har jag ingen aning om, det var några år sedan jag gjorde dem. Så, här kan vi gå hand i hand med våra vantar. Vi som aldrig skulle bli sådana där som klär oss likadant …

Visst finns det mycket som vi tror att vi gör fel, har otur med eller fattar bra beslut om som i slutändan visar sig vara bästa grejen. Synd att det där första intrycket har fått sådan inverkan på oss att vi tror att vi eller någon annan inte är värd en andra chans. Men det är vi. Det är de. Och det är mina stickade vantar …

Ses snart igen och tills dess: heja andra chansen!
Kram Malin Lundskog

Jag sover så gott ute i hängmattan

Nu har vi gjort det igen, Agneta och jag. Hängt ute en hel natt. Den här natten blev vår tjugonde månad i rad, som vi ger oss ut på mikroäventyr på vår lilla ö. I går kväll sågs vi ganska sent, men hann ändå att njuta av (kallt!) rödvin, ost och samtal som aldrig vill ta slut. Inte förrän vi tar slut i alla fall. Och H E R R E G U D ! Jag sover så gott ute i hängmattan.

När vi väl längtade ihjäl oss till våra varmvattenflaskor och sovsäckar, på grund av både trötthet och ruggighet, kröp vi in i varsin hängmatta. Det finns ingenstans jag somnar så gott. Ingenstans jag sover så gott. Och ingenstans jag sover så länge som i hängmattan. Alltså! Klockan nio o morse vaknade jag. Nio! Jag sover aldrig så länge. Förutom i hängmattan då.

hennessy hammock, hängmatta — upphängningen, där jag hänger remmen runt stammen för att inte skada stammen. tror det heter trädrem?

rosa elefant, tall, knippla — upphängningen, där jag hänger remmen runt stammen för att inte skada stammen. tror det heter trädrem?

Semlefrukost med utomhuset som extra god krydda

I grannhängmattan låg Agneta och tränade på italienska i väntan på frukosten som var min tur att fixa. Jag var inte direkt någon alert frukostvärdinna. Sovsäcken jag köpte för ungefär ett år sedan är så varm och go! Och hängmattan är så mysig att ligga kvar i, men … Till sist tog jag mig ur den, tände köket och drog igång med kaffe, havregrynsgröt, värmde mjölk (så gott med varm mjölk på gröten) och plockade fram denna månadens frukost surprise: mandelsmör, yoghurt och kardemumma. Jo minsann: jag bjöd på semlegröt! Inte den mest delikata sorten kanske eftersom jag rostade mandlarna till smöret lite väl hårt igår och turkisk yoghurt är inte riktigt detsamma som len vaniljyoghurt (eller grädde?!). Som tur är är utomhus den bästa kryddan som finns, så vi njöt av gröt och sen flyttade vi hem igen.

primuskök, hängmatta, knippla, en utenatt månaden

jag sover så gott ute i hängmattan, frukost, malin lundkog, knippla

en utenatt i månaden, malin lundskog, semlegröt till frukost, knippla — Och tröjan här, den stickade jag någon gång slutet 80- eller början 90-talet. Så kul att återupptäcka gamla kläder. Särskilt hemmagjorda!

Varm och go hela natten

Jag längtar redan efter nästa utenatt och är så himla nöjd med värmen jag har lyckats åstadkomma i hängmattan. Den är gången var det kanske någon plusgrad under natten och jag hade på mig ett ullunderställ, en stickad ulltröja och mössa. Min vintersovsäck är guld värd och under den har jag fårskinnsfäll , en overquilt (hade nog inte behövts, men ju fluffigare desto bättre). Under själva hängmattan har jag ju sedan i höstas en underquilt. Ja, jag kan överdriva lagren lite, men har frusit något gång och det vill jag verkligen inte.

Så konstigt ändå. Hemma kan jag tycka att det är jättejobbigt när det är för varmt när jag sover, men i hängmattan? Där är det aldrig för varmt! Oavsett hur varmt det är så sover jag. Det måste vara all den friska luften och den kalla nästippen som gör det. Tror jag, har egentligen ingen aning. Vi provar oss fram från gång till gång och alltid lär vi oss något nytt om vår utrustning.

Och varmvattenflaskor i sovsäcken

Just det. I sovsäcken lägger jag också några flaskor med kokhett vatten. Flaskorna lägger jag i raggsockar, för att inte bränna mig på dem. Ni fattar ju hur mysigt det är att krypa ner en kylig kväll i en uppvärmd sovsäck! Jo, hatar hade jag på mig när vi gick och la os också. Men de åkte av när jag var uppe och kissade på natten och återfanns inte förrän nästa morgon. Den sena morgonen. Ja, eftersom jag sover så gott i hängmattan. Men, ja: detta jobbiga med att bli kissnödig på natten! Vaknade vid fyratiden och försökte inte ens somna om. Gick upp, gjorde det jag skulle och somnade innan jag la huvudet på … sovsäcken. Vantarna saknade jag inte i värmen.

VI fortsätter med vårt utehäng en gång i månaden och snart är det sommar igen.

Ses snart! Tills dess: heja utomhuset! Och det underskattade mikroäventyret! Och er förstås!
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa om våra tidigare utenätter hittar ni dem här.

Sportlov på Knippla

Vackret, vädret och viljan att vara utomhus fortsätter. Idag har jag firat sportlov på Knippla i min ensamhet. Och vilken dag jag har haft. Med promenad, hundlek, skidåkning (jo, sant!) och löprunda. Och vet ni vad, det blir extra njutit när jag gör allt det här roligt just för att det är roligt! Utan ett enda mått av prestation och dessutom utan dåligt samvete över att jag borde göra något vettigt. Vad jag nu menar med vettigt? För ärligt talat: vad kan vara mer vettigt än att ha skoj? Inte är det att städa, planera veckan eller tvätta i alla fall …

röddeviga, bleke, sol, snö, västkusten, utsikten — så vackert, så vackert, så vackert

Malin Lundskog, Knippla, glädje, snö, sol

utsikt, vippfyr, knippla, västkusten
sol, snö

Världens (i alla fall Göteborgsregionens) vackraste fotbollsplan gör sig som skidåkningsstadion också, eller hur? Och i år är det inte jag som har spårat. Tack till den som har!

Malin Lundskog, skidåkning, Knippla, snö, sol, västkusten

Och så lufsade vi runt en liten stund, för att Brorsan behövde ut och jag har ju den där runstreaken …

springer spaniel, snö, sol, västkusten — Brorsan i snön

knippla gästhamn, snö, tunn is — Brorsan i snön

Nu är mitt sportlov på Knippla slut för idag. Jag ska sätta mig och förbereda nya ord för säsongsstarten av podden Ordet är mitt, gôtt trött i kroppen och med rosor på kinden. Hur vettigt som helst, eller hur?

Ses snart igen, tills dess: HEJA det vettiga med att ha skoj!
Kram Malin Lundskog

När snön kommer ger jag mig ut på golfbanan

Snön faller, men än så länge faller inte vi med den. Kommer ni ihåg när jag spårade ur och pajade ledband, menisk och korsband? Det gör jag och är inte den tuffaste längdskidåkaren. Det har jag kanske aldrig varit, men ni fattar. Skönt att tant-skapet jag på något sätt befinner mig i har gjort att jag inte bryr så värst mycket om prestation och appearance. Njuter av att stappla runt med längdskidorna och när snön kommer ger jag mig ut på golfbanan. De flesta golfbanor är ju platta och lättåkta. Passar mig perfekt!

I måndags var vi på Hamra, i Kungsbacka och idag har vi åkt på Forsgårdens golfbana. OBS för skryt, men jag är så himla stolt över att jag tog mig an den där knärehaben som jag gjorde. För detta med att vara ute och kasa runt i snö – vilken jädra grej det är! Särskilt när man har en av sina bästisar med sig ut i spåren. Vi förstod efter några varv i måndags att vi eventuellt hade visat alla vilken grej vi tycker att det är. ”Vet inte om ni har tränat benen eller munnen mest”, skrattade en av våra medskidlöpare. Ha ha ha. Härligt på alla sätt och sånt jag vill fylla livet med. Skratt, natur och underbara människor.

När snön kommer ger jag mig ut på golfbanan, hamra, vallda, skidspår — Ni ser ju hur platt och skönt här är. Och spåren duger så himla fint för mig.

När snön kommer ger jag mig ut på golfbanan, hamra, vallda, skidåkning

När snön kommer ger jag mig ut på golfbanan, Malin Lundskog, Hamra, vallda golfklubb, skidåkning

Mer snö, fler golfbanor

Idag åkte vi runt på Forsgårdens golfbana. Ofattbart att vi får uppleva så här mycket vinter. Som när vi var små, då vintrarna kom med snögaranti. Jag ska inte snöa in (he he) på det där med vintrar och snöbrist nu, njuter så mycket jag orkar av det vi har nu men visst ÄR det skrämmande med temperaturökningarna?

Hur som: Det här gottade vi oss med idag. JÄTTE-kallt, JÄTTE-soligt och JÄTTE-mycket folk ute. Som på vilken fjällsemester som helst. Min säsong på golfbanan är när det ligger snö på den.

Forsgården, golfbana, skidspår, snö, sol

Malin Lundskog, Annika Lundskog, skidåkning, Forsgården — Här är vi igen och jag ville ha med det här fotot för att jag älskar att vi har varandra och tycker att vi är fina.

Vad säger ni allihop: njuter ni av snö-livet? Vad gör ni i snön? Njut eller ej, detta är säsongen då jag ger mig ut på golfbanan. vi ses snart igen! Tills dess heja livsnjuteriet, oavsett hur det ser ut.
Kram Malin Lundskog