livsglädje

Känslan av hemstickat!

Jag är ju besatt av att sticka och inför jul stickade jag julklappar åt både höger och vänster. Vantar till pappa, som jag själv fick ta pga för små och sedan nya vantar till pappa, tröja till lilla Stella och en tröja till vårt hundbarnbarn Ruben. Jag trodde att jag skulle hinna med mer, men … inte ens jag som själv stickar inser hur långt tid det faktiskt tar. Men när det väl är klart är jag stolt som ett litet barn som har ritat en fin teckning eller en hund som har nosat rätt på sin matte. Känslan av hemstickat är fenomenal!

Men vet ni vad som är minst lika fenomenalt? Jo, att se någon man älskar bära det man har stickat.

känslan av hemstickat på ett litet barnbarn, Marble sweater — Stella the grandchild i sin julklappströja, Marble sweater från Petite knit.
Just nu helrätt oversize, men så som hon växer är den nog snart en helt vanlig tröja …

känslan av hemstickat, moby sweater, sunday balaclava — Här står Stella på nyårsdagen och vill ut och leka i tröjan hon fick när hon fyllde ett i somras. En Moby sweater, också från Petite Knit. Och balaklavan som jag stickade redan vårvintern 2025 när vi skulle åka skidor (Sunday balaclava, också från Petite Knit)

Hundtröja, vantar och framtidsprojekt

Äntligen är vintern här och alla stickade vantar och mössor och tröjor kommer till användning. Just nu passar vi också lille Ruben, vår ene sons cavalier king charles spaniel. Han är inte lika varm av sig som Brorsan, så han fick en (försenad) julkapp han också. En som jag trodde att jag skulle slänga ihop på en kväll … Två dagar senare kunde han ut o fingå i tröjan.

känslan av hemstickat, hundtröja, pink stripes, cavalier king charles spaniel — lille Ruben i sin version av Pink Stripes,
gratsismönster från Drops design

cavalier king charles spaniel, hundtröja, drops design, pink stripes — lille Ruben i sin version av Pink Stripes,
gratsismönster från Drops design

Och vantarna till pappa? De är stickade efter Anna Bauers mönster ”en helt vanlig vante” som jag har västkust-anpassat till han som har lärt mig (nästan) allt jag kan om havet och segling.

Skulle vilja ha ett par egna, men nu har jag ju evighetsprojektet jag skrev om här och funderar på om jag inte ska sticka en kjol till bröllop vi ska på till våren. Om jag hinner klart tills dess …

Jag bär nämligen också själv med stolthet det jag har stickat. Kanske ska man sticka själv för att verkligen förstå energin, tiden och kärleken som ligger i varenda maska? Även om jag som sagt har en förmåga att underskatta tidsåtgången, så vet jag ju exakt hur mycket kärlek det ligger bakom arbetet. Fint är det! Och vi vet ju alla hur hälsosamt det är med tanthobbies, så jag stickar vidare. Får se vad som blir färdigt först. Om jag inte sätter igång med något nytt projekt mitt i allt annat.

Ses snart igen! Tills dess: heja handarbete och känslan av hemstickat. Och er såklart!
Kram Malin Lundskog

Här hittar ni Petite Knits mönster och vill ni till hundtröjan hittar ni den här: Hundtröja från Drops. Vantmönstret och bårderna med krabba, vågor och ankare är från Anna Bauers böcker om hönsestrik. Dem hittar ni hos Anna här.

Man ångrar aldrig ett bastubad

(Nästan) varje fredag och väldigt många onsdagar går jag till bastun här på Knippla. Då är det öppet för damer och oavsett om det är knôkat eller jag är ensam gör bastun så gott. Nämen, ni vet: man ångrar aldrig ett bastubad. Verkligen aldrig. Oavsett om det är knôkat eller jag är ensam, som ikväll.

man ångra aldrig ett bastubad, knippla, utsikt, — kolla in så fint vår bastu ligger! (alla lampor till vänster i bild är Hyppeln som är upplyst)

man ångrar aldrig ett bastubad, knippla, bastu — … alla var där (en fredag för några veckor sedan)

Det är så mycket med bastun som är alldeles … underbart! Som att all stress bara rinner av mig tillsammans med svettdropparna, att alla blir lika där på lavarna. Och efter att ha lyssnat på podden Vårt underbara liv där min författarkollega och -vän Lisa Bjerre intervjuar bastuexpert (titeln!) Hans Hägglund fattar jag ännu mer varför jag gillar att basta. Känslan av att det gör gott är alldeles rätt.

Vill ni läsa mer om mitt bastande? Här skriver jag om bastumys igår och bouleförlust idag och här om Min nya fredagsvana. Vad vi pratar om ibland kan ni läsa här. och när ni har läst klart tycker jag att ni ska komma hit och basta. Som sagt: man ångrar aldrig ett bastubad!

Ses snart igen, tills dess: HEJA värmen. (Och kylan i det kalla badet.)
Kram Malin Lundskog

Utan spänst och explosivitet, men wow för njutet!

När man springer så långsamt som jag gör nuförtiden hinner man tänka massor. Ibland är till och med tänket det bästa med rundan. Men oftast är det en kombo. Av att använda kroppen, av luften, utsikten och tacksamheten över livet. Idag tänkte jag på hur jag lufsar runt helt utan spänst och explosivitet och ändå njuter. Som fan!

löparglädje, utan spänst och explosivitet, malin lundskog, knippla, runstreak — runstreak dag 162

Livets gång ni vet. Och att acceptera den gången. Jag kan inte säga att jag är lika förstående för mig själv alla dagar veckan. Ibland undrar jag varför jag bara inte kan skärpa till mig. Ta i lite till. Eller varför inte lite extra vila hjälper. Därför njuter jag extra mycket av dagar som idag. När jag skrattar med mig själv när jag lufsar runt helt utan spänst och explosivitet. Och njuter av så mycket annat. Bara en sådan sak som att jag packade badväskan med varma kläder och uppvärmningsgick till badplatsen där den fick stå och vänta på mig. Snacka om extra njutbart dopp efter löprundan.

Hej och välkommen december!

Vi ses snart igen allihop! Tills dess: heja njutet!
Kram Malin Lundskog

Är det galenskap jag håller på med?

I morse ringde klockan 04.00. Larmet var ställt även 04.05 och 04.10, men det behövdes inte. Jag vet inte hur det är med er, men när jag vet att jag ska upp långt före tuppen sover jag knappt. Förmodligen är jag orolig för att inte vakna. Visst är det knäppt? Hur som helst: när jag väl var uppe drack jag kaffe, skrev mina morgonsidor (mer om dem här) och åkte därefter ner till färjan i ösregn och en föraning av stormen Amy för att åka till Skövde och bokmässan där. Ja, det här får mig att fundera. Är det galenskap jag håller på med?

Galet eller ej: mellanlandade hos Jessika (ni vet Devert, som jag har podden Ordet är mitt tillsammans med) och så körde vi vidare tillsammans. Även om vädret nog satte stopp för många av de som annars hade kommit till bokmässan, så var det en bra dag. Vi sålde böcker, pratade med författarkollegor och bokintresserade och gjorde miniintervjuer för podden.

är det galenskap jag håller på med, malin lundskog, sköb´vde bokmässa, podden ordet är mitt, jessika devert — ser till och med galen ut?

Panelsamtal om det som döljer sig under ytan …

Ja, jag deltog också i panelsamtal under rubriken ”Att skriva om det som döljer sig under ytan”. Spännande ju! Berättade bland annat om den enda sexscenen jag har skrivit och vad som var jobbigast med det … Scenen finns i novellsamlingen De sju dödssynderna som ni kan lyssna på i ljudbokstjänsterna (till exempel här på Storytel), Ja, vi pratade också om att sopa saker under mattan, som är temat i Mariannes mirakel, min debutroman. Och om arvssynd, som jag tar upp i Ett oönskat arv. Spännande samtal med Charlotta Lagerberg, Christer Johansson och Inger Granberg, författare som till skillnad från mig har valt att skriva om sig själva i skönlitterär form.

är det galenskap, skövde bokmässa, panelsamtal

Och en runstreak på det?

Men det var inte slut med galenskaperna där. Jessika körde oss hem i den nu avtagande vinden och när jag väl var hemma på ön igen hade jag ju en sak kvar att göra, efter att ha varit vaken i alldeles för många timmar med alldeles för lite vätska och energi i kroppen: min runstreak. Drog med mig Brorsan ut och sprang i sakta mak exakt till minimigränsen av Sandras och min dagliga sträcka. 1,5 kilometer. Ville inte. Sprang. Ångrar mig inte en enda sekund. Men nu är det godnatt!

Ses snart igen, tills dess: heja galenskapen?
Kram Malin Lundskog

Utenatten är ett äventyr i all enkelhet

I natt har jag sovit sådär gott i hängmattan igen. Lyssnat på vinden, gungats av trädens svängningar och vaknat till ljudet av glesa regndroppar på tarpen. Precis som efter varenda en av mina tidigare utenätter bär jag med mig glädje, tacksamhet och en längtan efter nästa. Snacka om att utenatten är ett äventyr i all enkelhet. Och det är väl ändå enkelheten som får saker som äventyr att bli upplevda?

Materialsporten hänga i hängmatta?

Ja, särskilt krångligt gör vi det inte för oss, mina hängkompisar Agneta, Kerstin och jag. Vi håller oss på hemmaplan och gör inte så stort mankemang av det. Ses framåt kvällen, sover och skiljs åt på morgonen. Ända in i det längsta försökte jag hålla mig från att haka på materialsportandet i hängmattevärlden genom att använda sådant som fanns hemma. Men föll ju till föga med nytt värmereflekterande liggunderlag förra hösten och en vintersovsäck i början av året. Eller föga och föga? Det blev kallt och riktigt så äventyrligt måste det kanske inte vara?

Det jag inte visste då, var att möjligheten att köpa både en under- och en overquilt (varför det nu ska sägas på engelska?) för halva priset dök upp. Men det gjorde det. Kerstin upptäckte att hon inte tålde dunet i sina fina täcken (som vi väl kallar quiltar på svenska?) och jag slog till och köpte dem av henne. Ångrar mig inte en enda sekund! Efter i natt undrar jag varför jag inte började här? Med en underquilt, som alltså är ett täcke att hänga under hängmattan, som ni ser på bilden här nedanför. Då behövs inga liggunderlag att glida runt på, det där täcket ger massa värme.

Overquilten är mycket smidigare än en sovsäck, och kan användas både som täcke och en sovsäck där jag kan knäppa eller knäppa upp om huvud, mage, rumpa, fötter precis som jag vill. Och som jag vill! Särskilt knäppa upp fr fötterna … Kanske var det dumsnålt, att inte skaffa den här utrustningen direkt? Å andra sidan – det är ju onödigt att köpa något man inte vet att man inte behöver, eller vad säger ni?

hängmatta, underquilt, hennessy hammock, momo jord, utenatten är ett äventyr i all enkelhet

tenatten är ett äventyr i all enkelhet, hängmatta, springer spaniel — Brorsan lika entusiastisk som vanligt när han följer med då jag hänger upp hängmattan och här även tarpen

Mörker och ljus

Agneta och jag tog en bastu, efter min sena kvällsföreläsning och sedan gick vi alla tre i samlad tropp till vår basecamp. Där kröp vi upp i våra hängmattor och åh:ade och ah:ade en stund för att berätta för varandra hur fantastiskt skönt vi hade det. Och hur lyxigt det är att ha så nära till äventyret.

utenatten är ett äventyr i alla enkelhet — jag läser en stund, med pannlampa på

Så kom morgonen med en himla fart. Jag vaknade vid 6, packade ihop mig och har en hel dag för skrivande, pluggande och livet dagen efter en äventyrsnatt. Ja, jag sa ju det: utenatten är ett äventyr i all enkelhet, vilket inte gör den ett dugg mindre värd än andra äventyr.

knippla, en utenatt i månaden, hängmatta, utenatten är ett äventyr i all enkelhet

Kolla myset med gatlyktorna från bebyggelsen på Knippla i bakgrunden. Pyntet åkte ner igen och jag hänger undan det bland (alla!) mina hängmattegrejer till nästa äventyrsnatt.

en utenatt i månaden, utenatten är ett äventyr i alla enkelhet, pynt, klippa, knippla, malin lundskog

Ja, kan det ligga något i det där med att ett äventyr i alla enkelhet har en större chans att bli av? Och att det är minst lika värdefullt som andra äventyr? Minst?!

Ses snart igen. Tills dess: HEJA äventyret!
Kram Malin Lundskog

Mer om alla (?) mina utenätter hittar ni här

En underbart tantig lördag

Min runstreak-kompis Sandra hörde av sig igår och sa om jag hade vägarna förbi fick jag komma och plocka blommor. Jag tog mig vägarna förbi Öckerö, där hon bor. Och plockade dahlior. Hur ofattbart vackert är det inte med dahlior? Kolla in buketterna jag har hemma nu! Blev så inspirerad att jag har haft en alldeles underbart tantig lördag med dahlia-tankar, omplantering och skorp-bak.

Jag blev som besatt och har nu ägnat ett par timmar åt att planera rabatter här hemma. Herregud. Ett besök på en dahliaodling i Nossebro, där man kan gräva upp sina egna knölar, har jag också planerat in … Undrar ibland varför jag nödvändigtvis ska bli besatt? Ska jag bli en sån där duktigt människa som gräver upp dahliaknälar och förvarar inomhus under vintern innan de ska sättas till våren igen? Återkommer när jag har facit i hand, he he. Någon som har tips på dahliaodlande tar jag tacksamt emot det förstås.

Tantfeeling bland stockrosor och kardemummaskorpor

Som om det inte räckte med planteringsplanering. Jag fick feeling för tanteriet och flyttade på några stockrosor också. Fröna till dem tog jag från blommor som växer runt omkring på ön och tryckte ner i jorden för något år sedan. Enkelt är min melodi. När jag inte blir besatt, vill säga …

en underbart tantig lördag, stockrosor, hand, bli himmel

Tänk att det kan bli något så här fint av ett torkat frö som jag bara tryckte ner i jorden och sedan inte har brytt mig om?

Ja, sen fastnade jag i trädgården en stund. Grävde upp och klippte ner och flyttade om och hade mig. Som vanligt utan handlar. Jag gillar verkligen att sätta fingrarna i (den magra) jorden och skita ner mig. Och tyckte att kardemummaskorporna jag bakade idag smakade extra gott när jag smakade på dem med jordiga händer. För jo, jag bakade även kardemummaskorpor. Är det underbart tantigt? I alla fall tänkte jag mycket på mormor när jag bakade skorporna idag. Vet inte om jag någonsin har bakat sådana förut? Bara ätit mormors. Och mammas. Men idag. När jag ändå var inne på det här med att vara tant då gick jag visst all in.