livsglädje

Bada i hagel

Vet inte om det har hänt förut, men någon gång ska väl vara den första? Ja, att bada i hagel alltså. När jag joggade ut i morse lyste morgonsolen på Brorsan och mig. Kanske dansade några moln omkring på himlen en bit bort. Men. När det var dags för morgondoppet rusade de in från väst och det som jag trodde skulle bli ett bad i regn (älskar bad i regn!) blev ett dopp under en hagelstorm som heter duga. H E R R E G U D vad fort den kom, vad ont den gjorde (nakendopp …) och med vilken kraft den tog tag i havet. Ofattbart.

morgonjogg, ö-liv, knippla, utsikt över hyppeln, bilfärja — lufsade runt slingan på ön i detta och molnen ni ser här, brukar liksom bara dra förbi oss utan att göra något väsen av sig …

bada i hagel, anis, knippla, regn, utsikt — kom fram till Ankis, där jag skulle bada, och föreställde mig att få njuta av ett regnbad …

hagel, bada i hagel, knippla — … sen blev det kaos!

bada i hagel, malin lundskog, knippla — i vattnet gjorde haglet i alla fall inte ont på kroppen …

Strömt, vågigt och svårsimmat. Och kul!

Claes som kom ner för att möta oss efter morgonjoggen struntade i att bada. Han blev liksom blöt ändå … Men jag som redan hade slängt av mig kläderna när det brakade loss hoppade i. Helst ville jag inte gå upp, för haglet piskade verkligen på och gjorde eventuellt tusen nålar på mig samtidigt. Aj!

Men, hade ju ett följebrev att skriva och en podd att spela in, så där kunde jag ju inte ligga hela dagen. Det hade jag kanske inte ens orkat, för jäklar vad strömt och vågigt och svårsimmat vattnet blev under den korta stund det hela varade. Vi gick hem på de tillfälligt översvämmade vägarna och kände båda två att det var skönt att inte vara ute med båten när det här kom. Då hade jag nog till och med varit rädd, för vinden som kom var skitstark.

Jag älskar väder, variation och att känna naturens krafter. Mitt i kaoset tyckte jag att det var kul (kanske till och med spännande?) att hoppa i under en intensiv hagelskur, men fem (-ish) minuter senare var allt över och solen tittade fram igen som om ingenting hade hänt …

Aja, vi ses snart igen oavsett väder. Tills dess: man ångrar aldrig ett bad, kom ihåg det. Även om det innebär att bada i hagel.
Kram Malin Lundskog

Utenätterna i augusti blir fler och fler

I över ett år har jag väntat in Agneta för våra überunderbara nätter i hängmatta bland (de få) tallarna här på Knippla en gång i månaden. Men någon gång i somras kom jag på att jag inte alls måste vänta. Kanske ingen större snilleblixt, men ändå. Jag började hur som helst att sova ute på balkongen från och till. Kollade stjärnor, som igår natt (se nedan). Och nu visar det sig att utenätterna i augusti blir allt fler. För nu har Kerstin skaffat hängmatta och ville testa utehäng. Vem är väl jag att säga nej till det?

sova på balkongen, knippla, utenätterna i augusti — här ligger jag och tjuvkikar på världen

En av utenätterna i augusti:

segelbåt, utsikt från knippla, en utenatt i månaden, utenätterna i augusti — utsikt från tandborstningen igår kväll

Eftersom jag vill ha mer av utenätter, frisk luft och natur, tog jag mitt pick och pack och flyttade hemifrån igår. I morse flyttade jag hem igen för att öppna upp hemmakontoret för möte kring mitt manus (ja, så spännande!). Men däremellan hann vi mysa med kvällté, prata om härligheter och vakna till soluppgången. Och wow vad jag sover gott i hängmattan, där jag är som vaggad av en trygg famn.

utenätterna i augusti, måne, soluppgång, knippla — månen och en aning om att solen är på gång

utenätterna i augusti, en utenatt i månaden, soluppgång, knippla — soluppgången i morse inifrån mitt myggnät

Efter en gemensam stund med téet, packade vi ihop oss. Inget krångel. Bara jättehärligt! Och Kertsin är verkligen en inspiration, jag menar: det är inte alla 80-åringar som hör av sig och frågar om man vill ut och hänga i natt?!

morgondopp, malin lundskog, knippla, en utenatt i månaden — morgondopp med solsken i blick på vägen hem. Såklart!

Det ena utelivet behöver inte förta det andra. Om bara Agneta pallrar sig hem från sin semester, för jag ser fortfarande fram emot vår gemensamma utenatt i augusti. De nätterna är alltid något särdeles då vi äter och dricker gott både kväll och morgon. Mer om våra utenätter hittar ni här: Jag säger ja och jag älskar det

Hej hopp, ses snart igen allihop. Tills dess: heja utelivet!
Kram Malin Lundskog

Fyra generationer på sjön

Och just som jag har dragit igång skrivandet efter sommaren och laddar för att börja plugga tar jag ledigt igen. (Ha ha, laddar så mycket att jag försökte registrera mig för flera veckor sedan, men det går tydligen inte förrän en vecka före terminsstart. En vecka? Jag är jätteredo ju!). Hur som helst. Idag tog jag ledigt och njöt av en dag på sjön med mina föräldrar, min föräldraledige son och mitt lilla barnbarn. Fyra generationer på sjön en solig dag i augusti. Hjärtat svämmar över.

Skärhamn, käringösnipa, föräldrar, sol, himmel, hav — Mamma och pappa, som flyttade till Skärhamn från Göteborg för några år sedan, eftersom nyfikenheten på nytt fortfarande finns kvar!

fyra generationer på sjön, käringösnipa, hav, himmel, västkusten — …och så de här två miraklerna!

Efter turen i mammas och pappas fina käringösnipa var det inte bara hjärtat som svämmade över. Magen fick sitt den också. Först sen lunch på Akvarellmuséet och sen en go glass i hamnen i Skärhamn innan vi åkte hem igen.

utsikt från uteserveringen, akvarellmuséet skärhamn, konstverk — utsikten från uteserveringen på Akvarellmuséet

lunch, röding, Akvarellmuséet — medan Claes var hemma och fiskade makrill åt jag röding på Akvarellmuséet

glass, fyra generationer på sjön, skärhamn — …drar ut på sommaren och blir eventuellt aldrig för gammal för glass

Och nu kan jag inte få nog av utomhus, så jag tar med mig täcke och kuddar ut på balkongen för en natt under stjärnorna, men syrsornas augustisång som godnattvisa. Tack för idag, livet!

Och ni som läser det här och jag: vi ses snart igen. Tills dess: HEJA livet.
Kram Malin Lundskog

utsikt, utomhus, en utenatt i månaden, balkong, knippla — ja, men godnatt då

Jag kommer hem som en ny människa

Ja, det är väl så vi gör när vi har varit ute på äventyr allihop? Vi kommer hem som nya människor, med nya erfarenheter och insikter i bagaget. Och kanske en hel del sand? Det tror jag att jag bär med mig hem i bikinin från stranden i Hornbaek. Men skit i sanden. Det som slog i morse när jag tog min sista jogg ner till vågorna och överrumplades av en diffus känsla av att inte vilja åka hem var just den att jag kommer hem som en ny människa. Inte helt säker på vem jag är. Bara att hela den här resan med äventyrssegling till Rostock och ensamma dagar i Hornbaek har gjort något med mig. Förhoppningsvis något bra, he he.

utsikt, stranden i hornbaek — någonstans här damp den ner, den där känslan av att inte vilja åka hem …

löparglädje, malin lundskog, jag kommer hem som en ny människa, runstreak — inte så vemodig som jag låter, för mitt i allt njuter jag som sjutton (och imorgon firar jag runstreak dag 50)

Jag kommer hem som en ny människa, men är fortfarande jag

Egentligen är det inte det att jag inte vill åka hem. Jag längtar efter både Claes och Brorsan. Och klipporna och datorn (jo, faktiskt). Och lilla Stella! Ja, de vuxna barnen också förstås. Dessutom ser jag fram emot vardag igen. Ändå var det någon slags vemod som landade i bröstet på mig i morse. Klurade en stund på om det berodde på att jag inte vet om jag har använt tiden på rätt sätt (vilket det nu är?), eller om jag rentav inte ville hem (det ville jag).

Jag kom inte fram till något annat än att jag helt enkelt har det bästa av alla världar och att den stora tacksamheten inte är lekande lätt att bära. För tacksam är jag. Över att ha en vän som vill segla ut på äventyr med mig, över att tycka om att vara ensam, över att ha ett hem och en familj att längta till.

jag kommer hem som en ny människa, malin lundskog, äventyr, vandringsryggsäck — förmodligen med ett extra kilo sand i ryggan lämnar jag Hornbaek och drar mot Helsingör

Och även om jag kommer hem som en ny människa ikväll, är jag ju jag. Same same but lite different och det är det förmodligen ingen annan som märker förutom jag. Hoppas att jag tycker om mig.

Vi ses snart igen allihop, tills dess: HEJA insikter och utsikter och äventyr.
Kram Malin Lundskog

I hängmattan förvandlas jag till en riktig sjusovare

Jag sover sällan länge och allt som oftast lite hackigt under natten. Men i hängmattan förvandlas jag till en riktigt sjusovare. Som i morse, då jag vaknade strax före halv tio. Ofattbart härligt, särskilt eftersom vi gick och la oss vid elvatiden igår kväll. Ja, vill ni ha ett sov gott-tips så kommer det här: ut och häng!

Igår gick vi ut för trettonde månaden i rad. Och snacka trettonde gången gillt (eller vad man brukar säga …). Vilken kväll! Vilken natt! Och vilken morgon (eller kanske förmiddag då, med tanke på sjusovandet.

malin lundskog, I hängmattan förvandlas jag till en riktig sjusovare, en utenatt i månaden, knippla, västkusten — glad i hågen, med lika mycket packning som om jag skulle vara ute en vecka …

Vi slängde upp våra hängmattor i samma gamla tallar som vanligt. Ja, det kryllar ju inte direkt av bra hängträd här på ön. Nu är vi förresten så kaxiga att vi inte ens testar om allt sitter som det ska, eller om våra knopar håller. Som ni ser har vi också en ny inredningsdetalj på vår utehängplats. Den trasiga fotbollen hittade jag förra gången vi hängde ute och den gör sig fint tycker jag, till välet som Agneta hittade första utenatten. Det kanske slutar med en hel kuliss, á la Musse och Långben på julafton ni vet ha ha.

en utenatt i månaden, knippla, I hängmattan förvandlas jag till en riktig sjusovare — vilka prydnader va?

I hängmattan förvandlas jag till en riktig sjusovare, en utenatt i månaden, knippla, sol — hängmattan är uppe

Här kan man sitta och glo

Och sen då? Jo, sen satt vi på en klippa och glodde hela kvällen. Pratade massor (hand upp alla som älskar såna där samtal som böljar under en hel kväll om allt mellan liv och död) och var tysta massor. Och utropade små ”kolla där!”, ”såg du?!” och ”oj!” när fiskarna hoppade, tärnorna dök och sälen (för vi inbillade oss att det var en och samma) dök upp.

en utenatt i månaden, hund, knippla, malin lundskog, agneta bergman, utsikt, junikväll — här kan man sitta

tärna, solnedgång, bleke, västkusten, knippla, öliv — tärnan som dyker

vissa kallar den blå timmen, Agneta kallar den snyggtimmen – i det här ljuset blir vi extra snygga
Vi är vackrast när det skymmer?

husbåt, solnedgång, västkusten, knippla, en utenatt i månaden — Och en husbåt med människor ombord, som vi inte kunde låta bli att hitta på historier om

Solnedgången

När knottens envetenhet och tröttheten efter en sen midsommarafton tog över kröp vi in i våra hängmattor. Där låg vi bakom myggnäten och hånskrattade mygg och knott rakt upp i ansiktet innan vi plockade fram våra böcker. Ja, inte för att jag läste mer än en halv rad på grund av glömt pannlampa. Agneta hade pannlampa, men hade glömt glasögon så hon fick låna mina slipade solglasögon. En syn för gudar (och det är väl också de enda som såg oss …).

knippla, västkusten, solnedgång, en utenatt imånaden, i hängmattan förvandlas jag till en riktigt sjusovare — som sagt …

Därefter kom natten. Och som sagt: i hängmattan förvandlas jag till en riktig sjusovare. Inbäddad av oändligt med frisk luft och vaggad av en tilltagande vind. Alltså, har ni sömnproblem så testa hängmatta. Oj oj oj. Förutom en kissepaus någon gång i gryningen sov jag alltså till strax före halv tio. Ofattbart! Och underbart. Att ligga och gunga och läsa boken som jag inte läste igår kväll. Och tjuvkika på de som går förbi vår lilla campingdunge.

Frukost utomhus!

Vår nya grej är ju att göra frukost ute och i morse bjöd jag på kaffe, havregrynsgröt med kanel och äpple och kokt ägg. Havregrynen hade jag förvisso glömt hemma, men de kom Claes och levererade med moppen. Väldigt bekvämt att vara på vildmarksäventyr några hundra meter hemifrån, he he.

en utenatt i månaden, lastmoppe — havregrynsleveransen

trangiakök, en utenatt i månaden, knippla — här ska kokas kaffe och ägg!

havregrynsgröt, en utenatt i månaden — med utsikt och utomhus som extra krydda

Utsövda och så uppfyllda av allt vackret traskade vi hem. Sa tack för den här månaden. Tur att det snart är juli, hörni. Då hänger vi igen!

en utenatt i månaden, ryggsäck, nyckelpiga — en nyckelpiga följde visst med hem

Ses snart! Tills dess: Heja utelivet. Vill ni läsa mer om vårt projekt (eller vad det nu är) en utenatt i månaden, hittar ni inlägg om det här.
Kram Malin Lundskog

Easy like a sunday …

Är inte söndagar med tid till allt något av det bästa som finns? Ni vet, sådana där dagar då man (=jag) vaknar jättetidigt, är pigg, går upp, skriver sina morgonsidor, broderar (jo, på riktigt – exakt det hände idag), tänker igenom nästa vecka, tränar, badar, äter långfrukost och löser gårdagens melodikryss, fixar med båten, skriver under makalösa moln, promenerar, kollar tv, vattnar i trädgården, läser och ändå har tid över. Dagar då massor blir gjort utan någon som helst stress eller att göra-lista. Som idag. Då allt har varit easy like a sunday.

Som jag hoppas att jag ska bära med mig den filosofin vidare framåt. Men visst verkar det vara rean humbugen (eventuellt ett ord för podden Ordet är mitt)? Jag menar, hur kan man få massor gjort och samtidigt hinna göra ingenting och allt känns bara easy peasy. Som en söndagsmorgon.

Det skulle kunna bero på att jag har sovit. Gott och länge till och med. Ja, det vet ni vid här laget att det inte är varje natt ni hör vare sig mig eller någon annan medelålders klimakteriekvinna säga. Men i natt hände det. Kanske en kombo av att jag har börjat ta mina östrogenplåster igen och att jag var helt slut efter signering och göteborgsvarvs-hejande i går. Förutom det att jag fortsätter mitt modiga projekt med att inte ha telefon och lurar med mig in i sovrummet. Ja, och att det har förresten varit en intensiv vecka över huvudtaget med både bokklubbstisdag och tur till Stockholm.

Easy like a sunday alla dar i veckan?

Easy like a sunday, något för alla dar i veckan. Klockan är snart nio och jag säger godnatt. För imorgon vill jag ha en ny easy like a sunday- känsla. Någon mer än jag som älskar att vakna utvilad en (bra) stund innan väckarklockan ringer? Och som dessutom, också som jag, tycker att något av de tbästa som finns är att gå och lägga sig på kvällen? Det finns de som kallar oss morgonmänniskor. Jag skulle vilja säga easy like a sunday- kind of människa.

Ses snart, tills dess: heja dagar med hur mycket tid som helst.
Kram Malin Lundskog

ps. vill ni se hur mitt broderi utvecklas? För det gör det. Sakta, men säkert …