livsglädje

Jag kommer hem som en ny människa

Ja, det är väl så vi gör när vi har varit ute på äventyr allihop? Vi kommer hem som nya människor, med nya erfarenheter och insikter i bagaget. Och kanske en hel del sand? Det tror jag att jag bär med mig hem i bikinin från stranden i Hornbaek. Men skit i sanden. Det som slog i morse när jag tog min sista jogg ner till vågorna och överrumplades av en diffus känsla av att inte vilja åka hem var just den att jag kommer hem som en ny människa. Inte helt säker på vem jag är. Bara att hela den här resan med äventyrssegling till Rostock och ensamma dagar i Hornbaek har gjort något med mig. Förhoppningsvis något bra, he he.

utsikt, stranden i hornbaek — någonstans här damp den ner, den där känslan av att inte vilja åka hem …

löparglädje, malin lundskog, jag kommer hem som en ny människa, runstreak — inte så vemodig som jag låter, för mitt i allt njuter jag som sjutton (och imorgon firar jag runstreak dag 50)

Jag kommer hem som en ny människa, men är fortfarande jag

Egentligen är det inte det att jag inte vill åka hem. Jag längtar efter både Claes och Brorsan. Och klipporna och datorn (jo, faktiskt). Och lilla Stella! Ja, de vuxna barnen också förstås. Dessutom ser jag fram emot vardag igen. Ändå var det någon slags vemod som landade i bröstet på mig i morse. Klurade en stund på om det berodde på att jag inte vet om jag har använt tiden på rätt sätt (vilket det nu är?), eller om jag rentav inte ville hem (det ville jag).

Jag kom inte fram till något annat än att jag helt enkelt har det bästa av alla världar och att den stora tacksamheten inte är lekande lätt att bära. För tacksam är jag. Över att ha en vän som vill segla ut på äventyr med mig, över att tycka om att vara ensam, över att ha ett hem och en familj att längta till.

jag kommer hem som en ny människa, malin lundskog, äventyr, vandringsryggsäck — förmodligen med ett extra kilo sand i ryggan lämnar jag Hornbaek och drar mot Helsingör

Och även om jag kommer hem som en ny människa ikväll, är jag ju jag. Same same but lite different och det är det förmodligen ingen annan som märker förutom jag. Hoppas att jag tycker om mig.

Vi ses snart igen allihop, tills dess: HEJA insikter och utsikter och äventyr.
Kram Malin Lundskog

I hängmattan förvandlas jag till en riktig sjusovare

Jag sover sällan länge och allt som oftast lite hackigt under natten. Men i hängmattan förvandlas jag till en riktigt sjusovare. Som i morse, då jag vaknade strax före halv tio. Ofattbart härligt, särskilt eftersom vi gick och la oss vid elvatiden igår kväll. Ja, vill ni ha ett sov gott-tips så kommer det här: ut och häng!

Igår gick vi ut för trettonde månaden i rad. Och snacka trettonde gången gillt (eller vad man brukar säga …). Vilken kväll! Vilken natt! Och vilken morgon (eller kanske förmiddag då, med tanke på sjusovandet.

malin lundskog, I hängmattan förvandlas jag till en riktig sjusovare, en utenatt i månaden, knippla, västkusten — glad i hågen, med lika mycket packning som om jag skulle vara ute en vecka …

Vi slängde upp våra hängmattor i samma gamla tallar som vanligt. Ja, det kryllar ju inte direkt av bra hängträd här på ön. Nu är vi förresten så kaxiga att vi inte ens testar om allt sitter som det ska, eller om våra knopar håller. Som ni ser har vi också en ny inredningsdetalj på vår utehängplats. Den trasiga fotbollen hittade jag förra gången vi hängde ute och den gör sig fint tycker jag, till välet som Agneta hittade första utenatten. Det kanske slutar med en hel kuliss, á la Musse och Långben på julafton ni vet ha ha.

en utenatt i månaden, knippla, I hängmattan förvandlas jag till en riktig sjusovare — vilka prydnader va?

I hängmattan förvandlas jag till en riktig sjusovare, en utenatt i månaden, knippla, sol — hängmattan är uppe

Här kan man sitta och glo

Och sen då? Jo, sen satt vi på en klippa och glodde hela kvällen. Pratade massor (hand upp alla som älskar såna där samtal som böljar under en hel kväll om allt mellan liv och död) och var tysta massor. Och utropade små ”kolla där!”, ”såg du?!” och ”oj!” när fiskarna hoppade, tärnorna dök och sälen (för vi inbillade oss att det var en och samma) dök upp.

en utenatt i månaden, hund, knippla, malin lundskog, agneta bergman, utsikt, junikväll — här kan man sitta

tärna, solnedgång, bleke, västkusten, knippla, öliv — tärnan som dyker

vissa kallar den blå timmen, Agneta kallar den snyggtimmen – i det här ljuset blir vi extra snygga
Vi är vackrast när det skymmer?

husbåt, solnedgång, västkusten, knippla, en utenatt i månaden — Och en husbåt med människor ombord, som vi inte kunde låta bli att hitta på historier om

Solnedgången

När knottens envetenhet och tröttheten efter en sen midsommarafton tog över kröp vi in i våra hängmattor. Där låg vi bakom myggnäten och hånskrattade mygg och knott rakt upp i ansiktet innan vi plockade fram våra böcker. Ja, inte för att jag läste mer än en halv rad på grund av glömt pannlampa. Agneta hade pannlampa, men hade glömt glasögon så hon fick låna mina slipade solglasögon. En syn för gudar (och det är väl också de enda som såg oss …).

knippla, västkusten, solnedgång, en utenatt imånaden, i hängmattan förvandlas jag till en riktigt sjusovare — som sagt …

Därefter kom natten. Och som sagt: i hängmattan förvandlas jag till en riktig sjusovare. Inbäddad av oändligt med frisk luft och vaggad av en tilltagande vind. Alltså, har ni sömnproblem så testa hängmatta. Oj oj oj. Förutom en kissepaus någon gång i gryningen sov jag alltså till strax före halv tio. Ofattbart! Och underbart. Att ligga och gunga och läsa boken som jag inte läste igår kväll. Och tjuvkika på de som går förbi vår lilla campingdunge.

Frukost utomhus!

Vår nya grej är ju att göra frukost ute och i morse bjöd jag på kaffe, havregrynsgröt med kanel och äpple och kokt ägg. Havregrynen hade jag förvisso glömt hemma, men de kom Claes och levererade med moppen. Väldigt bekvämt att vara på vildmarksäventyr några hundra meter hemifrån, he he.

en utenatt i månaden, lastmoppe — havregrynsleveransen

trangiakök, en utenatt i månaden, knippla — här ska kokas kaffe och ägg!

havregrynsgröt, en utenatt i månaden — med utsikt och utomhus som extra krydda

Utsövda och så uppfyllda av allt vackret traskade vi hem. Sa tack för den här månaden. Tur att det snart är juli, hörni. Då hänger vi igen!

en utenatt i månaden, ryggsäck, nyckelpiga — en nyckelpiga följde visst med hem

Ses snart! Tills dess: Heja utelivet. Vill ni läsa mer om vårt projekt (eller vad det nu är) en utenatt i månaden, hittar ni inlägg om det här.
Kram Malin Lundskog

Easy like a sunday …

Är inte söndagar med tid till allt något av det bästa som finns? Ni vet, sådana där dagar då man (=jag) vaknar jättetidigt, är pigg, går upp, skriver sina morgonsidor, broderar (jo, på riktigt – exakt det hände idag), tänker igenom nästa vecka, tränar, badar, äter långfrukost och löser gårdagens melodikryss, fixar med båten, skriver under makalösa moln, promenerar, kollar tv, vattnar i trädgården, läser och ändå har tid över. Dagar då massor blir gjort utan någon som helst stress eller att göra-lista. Som idag. Då allt har varit easy like a sunday.

Som jag hoppas att jag ska bära med mig den filosofin vidare framåt. Men visst verkar det vara rean humbugen (eventuellt ett ord för podden Ordet är mitt)? Jag menar, hur kan man få massor gjort och samtidigt hinna göra ingenting och allt känns bara easy peasy. Som en söndagsmorgon.

Det skulle kunna bero på att jag har sovit. Gott och länge till och med. Ja, det vet ni vid här laget att det inte är varje natt ni hör vare sig mig eller någon annan medelålders klimakteriekvinna säga. Men i natt hände det. Kanske en kombo av att jag har börjat ta mina östrogenplåster igen och att jag var helt slut efter signering och göteborgsvarvs-hejande i går. Förutom det att jag fortsätter mitt modiga projekt med att inte ha telefon och lurar med mig in i sovrummet. Ja, och att det har förresten varit en intensiv vecka över huvudtaget med både bokklubbstisdag och tur till Stockholm.

Easy like a sunday alla dar i veckan?

Easy like a sunday, något för alla dar i veckan. Klockan är snart nio och jag säger godnatt. För imorgon vill jag ha en ny easy like a sunday- känsla. Någon mer än jag som älskar att vakna utvilad en (bra) stund innan väckarklockan ringer? Och som dessutom, också som jag, tycker att något av de tbästa som finns är att gå och lägga sig på kvällen? Det finns de som kallar oss morgonmänniskor. Jag skulle vilja säga easy like a sunday- kind of människa.

Ses snart, tills dess: heja dagar med hur mycket tid som helst.
Kram Malin Lundskog

ps. vill ni se hur mitt broderi utvecklas? För det gör det. Sakta, men säkert …

12 månader i hängmattan

I går och i dag (och kanske främst i natt?) har vi firat 12 månader i hängmattan, Agneta och jag. Ja, vårt äventyr med en utenatt i månaden som jag har skrivit om förut och som ni kan läsa mer om här. Och även om vi hittills håller oss här på ön, så är det ett äventyr varje gång. Vi håller oss till och med på samma plats på vår lilla ö nästan varje gång och det är ändå ett äventyr. Och i samband med ettårsfirandet la vi till momentet frukost till äventyret. Ett riktigt halleluja-moment, som kanske blir nästa steg i utelivet? För ett år är bara början …

cykel, pakethållare, hav, klippor, knippla, solnedgång — vandringsryggsäck på ryggen och cykel lastad med tjockjacka och ved för kvällsmys

12 månader i hängmattan, utsikt, hav, klippor, knippla, kväll, stiltje, en utenatt i månade — utsikt från promenaden mot vår basecamp

12 månader i hängmattan, en utenatt i månaden, knippla, picknick — jag dukade upp med sy på-märke och guldglas

en utenatt i månaden, utsikt, hav, klippor, västkusten, knippla — alltså!

kvällsljus från knippla, bleke, valborg, en utenatt i månaden, västkusten — utsikten söderut från bubblet och ostbrickan

12 månader i hängmattan, knippla, en utenatt i månade, malin lundskog

eld, malin lundskog, knippla, en utenatt i månaden

Förresten, en stor del av äventyret är samtalen. Ni vet de där som börjar med glädjen över att få fjutt åp brasan och sedan övergår till färger för att fortsätta in på sambandet mellan allt, vidare över till föräldrar och barn, hockey och fotboll, mat och musik. Ja, när vi väl kryper ner i våra sovsäckar är det som att vi har löst alla problem och skapat fred på jorden. Mer utenätter åt folket säger jag.

månsken, en utenatt månaden, trädkronor — Ser ni den lilla månskäran? Sen tändes stjärnorna

Och vips var det morgon

Vi somnade under stjärnorna och vips vaknade vi till det här. Det som ser lite blurrigt ut är myggnätet jag har på min hängmatta. Det håller även undan fukt, så trots en fuktig natt sov vi utan tarp. Ja, jag vet: alldeles underbart är det.

utsikt från hängmattan, 12 månader i hängmatta, myggnät — vaknade till detta, efter att somnat under stjärnorna

Efter omaket att lämna den sköna värmen och det goa gunget i hängmattan för att gå upp och kissa orkade jag inte ta av mig skorna när jag kom tillbaka till hängmattan igen. Men vet ni, här och så här hade jag kunnat ligga hur länge som helst i solen.

12 månader i hängmattan, en utenatt i månaden, knippla, morgon

en utenatt i månaden, knippla, kummel, klippor, himmel, hav — utsikten från morgontoaletten gick inte heller av för hackor förresten …

frukost, trangiakök, segelbåt, agneta, — Agneta kokar både tevatten och ägg till vår första frukost efter en utenatt

kummel, tallar, segelbåt, knippla — vi satt kvar, men båten seglade vidare norröver

Och min ryggsäck har fått ett nytt märke

Precis som våra tidigare äventyr ute i hängmattan ser jag redan fram emot nästa. Nu har jag sytt fast märket på min vandringsryggsäck. Snyggt va? Mot nya äventyr. Och nya utenätter.

Vi ses snart igen allihop, tills dess: Kram o ut o njut,
Malin Lundskog

Ett vårtecken med extra bonus

Ett säkert vårtecken är den där lusten av att sätta händerna i jorden. Lusten, som inte är en punkt på någon att göra-lista, utan mer ett infall. ”Om jag skulle ta och plantera om pelargonerna”. Den lusten. Och när den kommer passar jag på att leva ut den. Utan att ränna runt och leta efter trädgårdshandskar och spadar och annat.

Som idag, när jag fick lust att göra just en omplantering av förra årets pelargoner som har stått och torkat ut på fönsterbrädan inomhus. Alltså. Jorden i dem var så torr och hård att vattnet från mina sporadiska vattningar har lagt sig som en pöl ovanpå jorden … Jag har ingen aning om det finns några knep för att undvika det. Gör ni? Tipsa gärna i så fall. Eller, förresten. Skit i det. Jag gör sällan något mer än att vattna mina krukväxter en gång i veckan (ändå har jag växter som har följt med från radhuset vi flyttade från för femton år sedan, till huset vi lämnade för fem år sedan och nu här ute på ön).

Tur för pelargonerna att jag fick lust att sätta fingrarna i jorden. Och att jag nu som ett säkert och alldeles självklart vårtecken går runt med jord under naglar och i handrynkor (herregud, var kom de ifrån?).

Ett vårtecken med extra bonus

När jag rotade fram en kruka som har stått på en hylla i källaren och väntat på jord och krukväxt ett bra tag i sin ensamhet fick jag den där extra bonusen jag skrev om i rubriken. Krukan är ett minne från releasen av min debutroman Mariannes mirakel. Och jag blev så glad att det brände till bakom ögonlocken. Hade glömt att min vän Agneta, som har målat krukan, också hade skrivit på insidan. Ser ni? Del 1 …

Förresten, den målade krukan (som jag tydligen har lyckat göra sönder lite) matchar våra väggar hemma. I huset vi knappt hade flyttat in i och än mindre renoverat och målat väggar i, när jag släppte romanen. En bonus på bonusen?

Om nu pelargonerna inte tar sig, så är det synd. Men inte hela världen. Jag hade en skön och avkopplande stund ute i solen och det är väl ändå resan som är medan värd? Allt för att jag fick feeling och satte händerna i jorden. Ett vårtecken så säkert som något!

Ses snart igen,

Kram Malin Lundskog

Därför tränar jag

För ett tag sedan fick jag frågan om varför jag tränar. Mitt spontana svar på den frågan har under de senaste decennierna (ja, ni fattar – vi snackar decennier!) varit att jag måste. Hur ska jag annars orka mitt jobb (som pt, löpcoach och gruppträningsinstruktör)? Ja, sedan har jag lagt till att jag mår bra av det, sover bättre, är gladare, har mer sug på mat än på godis (hej, gottegris här!) och dessutom tycker jag att det är skitkul att träna. Nu tänkte jag till. Och kom fram till att mitt svar är exakt detsamma. Hur ska jag annars orka sitta vid datorn och skriva hela dagarna? Och alla argument jag nyss nämnde. Därför tränar jag.

Egentligen är det kanske ännu viktigare för mig att träna nu, än det var då jag hade min karriär i hälso- och träningsbranschen. Då rörde jag i alla fall på mig i jobbet, även om jag aldrig fokuserade på min egen träning. Men nu? Sitter still. Skriver. Bloggar. Poddar. Redigerar. Och är dessutom i klimakteriet …

Hade jag inte tränat tror jag inte att jag hade orkat sitta så mycket still. Jag hade inte kunnat fokusera och tänka klart. Och dessutom hade jag nog fått ont i både nacke, axlar och rygg. Det kanske jag kommer att få ändå så småningom, men just nu mår både kroppen, knoppen och själen bra och det är jag så tacksam för.

Inte bara bra att träna utan roligt också

Malin Lundskog, löparglädje, springer spaniel, himmel, hav, därför tränar jag — ångrar inte att jag valde löptur istället för tupplur idag, även om backarna var astunga …

Alltså, vilken tur att jag tycker att det är så kul att träna och utmana mig på både gymmet och i löparspåren (även om det fortfarande är skittungt efter året med pajat knä). Även om jag har en känsla av att turen drabbar den väl förberedda. För det är ju inte med glädje jag snörar löparskorna eller blippar kortet in på gymmet varje gång. Men det är tamejtusan med glädje jag lämnar löparspår och gym. Varje gång. Inte för att jag lämnar, utan för att jag blir glad av träning.

Ja, därför tränar jag. Och ni, hur tycker, tänker och känner ni med träning? Nödvändigt ont eller kul? Energigivande eller en alldeles för hög tröskel att ta sig över? Även om jag mest skriver om mitt skrivande och författarskap, mina poddar och livet här på ön Knippla nu för tiden, så finns mina gamla blogginlägg kvar. De om motivation och inspiration. Som det här till exempel: Vi är enastående på att anpassa oss till nya vanor. Jag valde ut det på måfå. Vill ni läsa mer, säk på motivation här på bloggen, så dyker det upp … massor.

livsglädje

Jag kommer hem som en ny människa, men är fortfarande jag

Här kan man sitta och glo

Solnedgången

Frukost utomhus!

Easy like a sunday alla dar i veckan?

Och vips var det morgon

Och min ryggsäck har fått ett nytt märke

Ett vårtecken med extra bonus

Inte bara bra att träna utan roligt också

Footer

Malin Lundskog