livsglädje

Vitsippor och fästingar och varsin semla

Vissa vårtecken är härligare andra, men trots fästingar: vilka vårdagar vi har! Solen strålar, vinden håller sig lugn och värmen puttrar på. Så himla skönt. Och så lyxigt att jag har en av mina bästa vänner som också styr och ställer med sin tid, så att vi kan passa på. Idag tog vi med oss våra hundar på långrunda runt Oxsjön och Sisjön i i mina gamla hoods i sydvästra Göteborg. Där min roman Mariannes mirakel inleds, just en dag som denna i början av april. Och vilken dag. Vi hittade både vitsippor och fästingar och fick i oss varsin semla. Ja, plus det fina med att samtalet flödade i flera timmar.

oxsjön bland vitsippor och fästingar — Oxsjön, som vi hade som utsikt när vi åt semla

semla, hembakt, picknick — min hembakade semla, som vi byggde ihop på picknickbordet.
Så värt att kånka på vispad grädde, kylklampar, tallrikar och mandelmassa.

två feta grisar, t-shirt, malin lundskog, oxsjön — T-shirt-väder! Kan ni fatta att vi är där nu?

Heja våren. Och vitsipporna! Men fästingarna? Nah …
Kram Malin Lundskog

En ny natt i hängmattan

Äntligen en ny natt i hängmattan. Och efter varje natt där, vill jag ha mer. Och fler. Särskilt efter en natt som i natt, med min nya sovsäck som var så varm att jag har sovit barfota. Slängt ut värmeflaskorna. Vaggat sådär mysigt som man gör i hängmattan. Och somnat i tjock dimma och vakna till soluppgång, redan rosig om kinderna efter all frisk luft.

Nu har vi äventyrat med en utenatt i månaden i tio månader i rad (läs om alla nätter här). Tänk vad ljust det kommer att vara i april. Och varmt. Och alldeles alldeles underbart, precis som de tidigare nätterna. Ja, även dem då vi har blivit lite blöta och frusit som sjutton. Det är något med äventyret, omaket och den friska luften alltså.

dimma, knippla, — efter linedancen igår, gick jag ut i dimman

en ny natt i hängmattan, hennessy hammock, mammut vintersovsäck, springer spaniel — Brorsan var med och hängde upp hängmattan och bäddade med den nya sovsäcken

vi eldade och njöt av stillheten med prat, vin och ost innan vi la oss

Morgonen efter en ny utenatt i hängmattan kom med sol

en ny natt i hängmattan, morgon, soluppgång — Utsikt från min hängmatta i morse. Ser ni välet i tallen? Prydnaden vi alltid har med oss.

en ny natt i hängmattan, Knippla, soluppgång — Agneta har vaknat

Malin Lundskog, sovsäck, en ny natt i hängmattan, mammut sovsäck, knippla, — en av alla mysiga stunder på våra utenätter: morgonsnacket (obs! den lila näsfläjten bredvid mina stövlar. Också alltid med)

Och vet ni, nu ser jag fram emot ett nytt äventyr några hundra meter hemifrån, med Agneta. Vill ni läsa om våra tidigare en utenatt i månaden-nätter hittar ni mer om dem här.

Mer häng åt folket!

Jag kan inte låta bli att njuta

När vi flyttade ut till Knippla för snart fem år sedan gick jag runt och åh:ade och wow:ade mest hela tiden. Jag förundrades och var så tacksam över allt det vackra att jag nästan inte visste vart jag skulle ta vägen. Närheten till naturen och insikten om den stora helheten slog ner i mig varenda dag. Jag frågade mig själv då hur länge jag skulle fortsätta njuta av hav, himmel, stjärnor, solnedgångar, månar, glitter, ljus, stormar och saltstänk. Jag var rädd att det skulle bli slentrian. Men vet ni vad? Jag kan inte låta bli att njuta.

Nej, jag kan inte låta bli att njuta av ö-livet

Jag hoppas det håller i sig, för njut, tacksamhet och förundran gör ju susen för ett gôtt liv. Inte tro jag att det blir särskilt svårt att fortsätta njutet. Vad tror ni?

jag kan inte låta bli att njuta, vass, knippla, solnedgång — eftermiddagspromenaden. det är inte konstigt att jag inte kan låta bli att njuta, eller hur?

färja, nordöarna, knippla, utsikt — färjan på väg mot Hyppeln. Alltid en färja på gång någonstans, pt något håll här ute.

månen dök upp bakom hustaken, när jag gick till bastun

venus, solnedgång, knippla, jag kan inte låta bli att njuta — kolla in Venus, som strålade mot oss när vi tog kvällsdoppet efter en stund i bastun

jag kan inte sluta njuta, fullmåne, knippla — Spelar ingen roll att solen hade gått ner. Med den här fullmånen …

Jag var så rädd att sluta njuta av ö-livet att jag till och med skrev ett inlägg här med rubriken: Påminn mig om min förundran när ö-livet blir vardag. Det hade jag ju inte behövt be er om. Jag kan helt enkelt inte låta bli att njuta.

Vi ses snart igen. Tills dess: hitta njutet. Eller kom hit och hälsa på, he he.
Kram Malin Lundskog

Oj, så många känslor på en och samma dag

Det har varit gott om känslor i omlopp i mig idag. Njutet av ljuset på morgonpromenaden, den gripande tysta minuten för offren i Örebro, kärleken när jag lekte med Stella och tacksamheten över mina författarkollegor i månadens författarhänggbg. Oj, så många känslor på en och samma dag. Tänk, vilka resurser vi har i oss ändå.

Jag njuter av ljuset

Brukar det bli så här ljust, så här fort, så här års? Jag tycker att skillnaden är enorm för varje dag som går. Kanske brukar det vara så här? Strunt samma egentligen – härligt är det hur som helst. SÅ här såg det ut när vi var ute i morse:

oj, så många känslor, tacksamhet, morgonpromenad knippla

oj, så många känslor, tacksamhet, morgonpromenad knippla, utsikt mot marstrand — ser ni Carlstens fästning på Marstrand där i norr?

oj, så många känslor, tacksamhet, morgonpromenad knippla, röddeviga, vägen

mot slutet av morgonpromenaden kom solen också.
Njutet alltså!

Oj, så många känslor under en enda minut

Jag var på gymmet klockan tolv idag, då den tysta minuten för offren i Örebro hölls. Inte en vikt lyftes, alla löpband stod still, tårar rann nedför kinderna och jag kände en oerhörd gemenskap med de andra. Med alla. Inte bara de på gymmet. Det är fint med oss människor. Med gemenskap. Och med alla känslor vi känner. Som sorg och gemenskap. Samtidigt. Starkast tillsammans.

oj, så många känslor, kettle bell, gym, — Vikterna vilade och jag kände – både sorg och gemenskap på en och samma gång.

Och kärleken till mitt lilla barnbarn

Efter gymmet hängde jag med lilla Stella. Alltså, den kärleken. Till en liten tjej. Den är så stor att den är omätbar. Att få uppleva viljan hos en liten människa att ta sig fram, lära nytt, utforska, utvecklas är stort som livet självt. Det är livet självt. Den tveklösa lusten att fortsätta framåt. Wow för att få uppleva den. Och för att ha ynnesten att känna den villkorslösa kärleken till en annan människa.

Stella, barnbarn, — hon är sju månader nu, lilla Stella. Ofattbart hela alltet …

Tacksamheten över författarhänget

Detta är verkligen en tisdag utöver det vanliga. I dag sågs vi i författarhäng gbg igen. Det ger så otroligt mycket varje gång med peppiga, inspirerande, kreativa, nyttiga och reflekterande.⁠samtal. Och nej, det är inte en tavla i bakgrunden – det är utsikten västerut från högst upp på Hotel Draken i Göteborg. Städernas stad.

Ja, oj, så många känslor jag har känt idag. Ensam och tillsammans. Fint, mitt i allt – eller hur?

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: känn!
Kram Malin Lundskog

Nionde månaden i hängmattan

Kom nyss hem efter nionde månaden i hängmattan. I rad! Jag längtar redan efter nästa en utenatt i månaden-häng med Agneta. Det är så otroligt mysigt att krypa in bland sovsäckar, fårskinnsfällar, filtar, varmvattensflaskor (hade tre stycken i sovsäcken i natt) och den här gången också ett täcke. Och min dunkappa förresten, som också fick agera täcke. Efter förra månadens hacka tänder-upplevelse tog jag det säkra före det osäkra och i natt har jag varit så varm att jag ett tag fundera på att ta av mig ett av två par raggsockar. Men det orkade jag inte.

hennessy hammock, knippla, en utenatt i månaden — hängmattan riggad och klar med tarp och allt i dagsljus igår

väle, knippla, en utenatt i månaden — inredningsdekorationen på plats, precis som vilken annan utenatt som helst

Mitt i vind …

Vi hängde på östsidan av ön, trots att vi visste att de friska vindarna skulle vara ostliga. Men, jag tyckte att det var spännande att testa hur vindtät tarpen (”presenningen” ovanpå hängmattan) är. Den är vindtät. I alla fall så länge den hänger på plats, vilket min gjorde ända fram till första morgonkissen. Ha ha, jag hade så bråttom (hoppades in i det längsta att nödigheten skulle gå över, så väntade väääldigt länge med att öppna upp för att ta mig ut i kylan) att jag gick rätt in i snörena som håller tarpen på plats.

nionde månaden i hängmattan, knippla, morgonljus, hennessy hammock — Här har tarpen fladdrat åt sidan, men gjorde inget. Det var ju morgon.

nionde månaden i hängmattan, knippla, februari, en utenatt i månaden — mera morgon-utsikt från vår basecamp

Alltså, jag somnar så otroligt gott i hängmattan. Det där vaggandet får mig att dusa bort på rekordtid. Igår var vi dessutom sena i säng, efter att ha suttit i bastun i flera timmar innan. Strax före midnatt lämnade vi bastun, tandborstade och lager på lager-klädda i ull från topp till tå. Och så blåste vi trollmors vaggvisa för varandra i näsflöjtarna innan vi somnade.

bastu, knippla, två feta grisar — myset i bastun innan myset i hängmattan

Nionde månaden i hängmattan i rad

agneta, liggunderlag, knippla, en utenatt i månaden — Agneta tar ut luften ur sina liggunderlag

Nionde månaden i hängmattan – herrenaddå vad fort det går när man har kul. Tur det, då är det ju snart mars och dags för nästa hängmatte-natt. Något annat som är tur är kanske att vi håller oss här på ön, med tanke på den tunga packningen vi bär med oss? Jag menar, ta med täcke ut i vildmarken liksom … Det kanske inte är så coolt. Men det var väldigt, väldigt varmt och gott.

nionde månaden i hängmattan, malin lundskog, knippla — på väg hem i morse, strax innan snön började falla

Malin Lundskog, knippla, bära tungt, en utenatt i månaden — med huset på ryggen

malin lundskog, en utenatt i månaden — med huset på ryggen

Ses snart igen och vill ni läsa mer om våra utenätter har jag länkat till alla inlägg om det här: Jag säger ja och jag älskar det

Kram o hej o heja er!
Malin Lundskog

En helt ny dag

Tänk att det kan vara sådan skillnad från den ena dagen till den andra? Igår fick jag inte mycket ur händerna, utan velade mest runt, kollade nyhetsuppdateringar och förlitade mig på stabiliteten ute i naturen (som jag skrev om här). Idag har jag skrivit och utvecklat mitt manus med energi och glatt humör. Så roligt jag har haft när min huvudkaraktär kommer till Knippla för att förbereda sin sommar. (Säg det inte till henne, men det blir inte alls som hon har tänkt sig den … ). En helt ny dag, innebär tydligen en helt ny jag.

Men, pauserna gör ju jobbet och både hundarna och jag behöver komma ut och röra på oss mellan varven. Och vilken dag att göra det på sen!

en helt ny dag, soluppgång — min skrivardag började här, samtidigt som ljuset kikade fram borta i öster

soluppgång, en helt ny dag, knippla, — när jag hade skrivit en stund tog vi morgonrundan runt ön.
Claes går rätt in i solen

knippla hamn, småbåtar, bleke, soluppgång — ja, vilken morgon!

en helt ny dag, malin lundskog, springer spaniels, löprunda, knippla — Och mitt på dagen tog vi en löprunda, hundarna och jag.
Kan hända att jag är bra mycket flåsigare än dem, men … skit i det. Uppiggande var det hur som helst.

Även om jag är en helt ny jag idag, betyder inte det att jag (eller förhoppningsvis någon av oss) glömmer eller slutar vara omtänksamma medmänniskor. Men med kraften av en helt ny dag, kan vi göra mer gott för varandra. Det är fint, eller hur?

Malin Lundskog, leende, Knippla, löpning — En helt ny jag? Kanske inte, men en helt annan känsla än igår.

Ses snart igen. Tills dess: heja alla möjligheter med en ny dag. Och ett nytt jag? Eller kanske snarare samma jag, bara några reflektioner klokare?
Kram Malin Lundskog