livsglädje

Vi sjöng starkare och vi sjöng högre

Igår var jag på fest. Och vilken fest sen! Vi var sådär 12-13 000 pers som dansade hemma hos Håkan. Valter var också där. Som vi dansade och sjöng tillsammans. Vi sjöng starkare och vi sjöng högre än på länge när Håkan Hellström bjöd på kärlek och glädje i Scandinavium. Och längst framme vid kravallstaketet stod tre tanter och älskade skiten ur livet. Håkan! Valter! Göteborg!

Vi sjöng starkare, Hpkan Helsström, konsert, Scandinavium — Nordhemsgatan leder rakt in i himlen. Eller ett vägarbete?

Håkan Hellström, scandinavium, konsert, vi sjöng starkare

Scandinavium skrattar och ler …(foto: Nina Jansson)

Mitt rödblåa hjärta bankar för grönsvarta gårdar

Jag gillar konserter över huvud taget, det vet jag att jag har tjatat om. Gemenskapen, musiken, allsången. Men det är något alldeles extra med en Håkan-konsert. En spelning med Håkan Hellström är några timmar av ren och skär kärlek. Värme. Ungdom. Lycka. Enkelhet. Och Göteborg! Hur mycket Bruce-fan och ÖIS:are jag än är – det pirrar i hela mig när jag sjunger med om de grönsvarta gårdarna och att vara kär i Azalea.

Valter Nilsson, Håkan Hellström, Scandinavium — Håkan och Valter

Och mitt i härligheten dök Valter Nilsson upp i sina shorts och brötade på med sin Jerry och tillsammans med Håkan Tillsammans i mörker. En göteborgsstjärna till som kan berätta historier. Har ni tänkt på hur stort det är att vi får ta del av sånt här? Och att vi får göra det tillsammans?

Och en vissångare. Från Stockholm.

Men först ut på scen var William Sundman Sääf som jag har följt på Instagram ett tag. Där åker han runt och sjunger Bellman och andra visor på tunnelbanan i Stockholm. Jag gillar visor! Och jag gillar modet och kreativiteten i att göra som William. Vem hade inte velat möta honom på en spårvagn någonstans? Eller vara en sån som sjunger på en spårvagn (eller tunnelbana)? Igår sjöng han två egna låtar, Håkans Nu kan du få mig så lätt och sedan en frejdig Fattig bonddräng och alla som, liksom jag, en gång var kära i drängen Alfred, fattar juh!

Vi sjöng starkare tillsammans.

Vi sjöng starkare, sjöng högre, Håkan Hellström, konsert — Så länge solen inte går upp fyrkantig!

För att vara någon som inte gillar att planera annat än mina manus, så är konserter, särskilt de med Bruce och Håkan, kanske det enda som jag med glädje och förväntan planerar i god tid. Och när Håkan sjunger om att sjunga starkare. Och högre. Så länge vi lever. Ja, då gjorde vi just det. Vi sjöng starkare och vi sjöng högre. Tillsammans. Och sedan levde vi i fred på jorden och var snälla mot varandra in till tidens ände …

Ses snart igen! Tills dess: länge leve musiken. Och Göteborg!
Kram Malin Lundskog

En ny äventyrsnatt i hängmattan

I natt har vi sovit ute igen, Agneta och jag. I våra hängmattor, på vårt vanliga ställe på vår ö. Det kanske inte låter särskilt äventyrligt? Men, kommer ni ihåg när man tältade i trädgården som barn? Eller kanske ute på gården? Tryggheten och värmen fanns på bara några meters avstånd, men äventyret var ändå närvarande? Det är den känslan det handlar om, när vi ger oss på en ny äventyrsnatt i hängmattan. Äventyr med låga trösklar är också äventyr, eller hur?

coola M, väle, knippla, hängmattor, en utenatt i månaden, en ny äventyrsnatt — inredningen klar, för en ny äventyrsnatt i hängmattan

videkvist, knoppning, knippla vår — På väg till vår basecamp för att rigga i ordning. Våren är på gång!

en ny äventyrsnatt i hängmattan, tallar, knippla — ser ni hängmattan? Very hemligt ställe ändå …

en ny äventyrsnatt i hängmattan, färja, knippla, västkusten, en utenatt i månaden — innan jag somnade igår kväll, gick färjan förbi …

Det är fortfarande ganska kyligt, så vi struntade i kvällmys med eld och bubbel. Istället sågs vi vid läggdags i går kväll och kröp direkt upp i hängmattan. Där låg vi ock pratade, tills vi ungefär samtidigt sa ”nu håller jag på att somna.” Och så somnade vi. Vaggade av en lätt, lätt vind. Vaknade en herrans massa timmar senare av att kanadagässen hade efterfest på fotbollsplanen alldeles intill vår basecamp. Sen låg vi kvar i de varma sovsäckarna och pratade om nattens äventyr. Hur vi hade sovit. Vilka ljud vi hade hört. Om vi hade lagom med kläder och annan värme. Och hur gott vi hade sovit. För det är ju det vi gör därute i hängmattan: sover. Gott! (I natt har jag inte ens varit uppe och kissat! Bara en sådan sak …)

Ja, det här var vår tjugoandra månad i rad med en utenatt. Snart två år? Herregud, vad fort tiden går när man har roligt! Alla våra utenätter kan ni läsa om här.

Årets första båttur som extra tilltugg

Som om det inte räckte med att sova ute. När Claes och jag var ute på hundrunda efter frukosten fick vi feeling och tog oss ut för att lufta båten för första gången i år. Kallt? Ja. Men härligheten i ett nytt mikroäventyr på hemmaplan slår det mesta.

malin lundskog, båt, vågor, knippla, preimärtur — flaggan i topp?

springer spaniel, malin lundskog, båttur, knippla, kallt — Brorsan, alltid i lovart med näsan i vädret!

Nu ska jag iväg och dansa hiphop – ett äventyr i sig …
Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA det stora med äventyr i det lilla.
Kram Malin Lundskog

Tjejhäng unplugged

I april välkomnar vi tjejgäng och tjejkompisar och tjejer till en hel helg med digital detox på vår alldeles underbara ö Källö-Knippla. En helg för tjejhäng unplugged! Ni vet en helg med härligt häng, massa go energi och nedvarvning.

Vi bjuder på en digital detox i vårig, vild och vacker miljö med tid för både workshop, bubbel och babbel. Och roliga aktiviteter som vi anpassar efter gänget som kommer. Kanske blir det boule, kanske träning, kanske quiz, kanske ett salt dopp?

Syftet med helgen är både relax, roligheter och en revansch för livet där fingrarna håller sig borta från mobilen och vi alla håller oss närvarande. Hur låter det?

Tjejhäng unplugged på Knippla i april

en digital detox och massa roligheter på våriga vackra vilda Källö-Knippla

18-19 april är det dags, ni kommer ut till Knippla på lördag förmiddag och lämnar vid lunch på söndagen. Allt ingår (förutom alkoholhaltiga drycker)! Boende, workshop, fika, lunch, middag, frukost, en individuellt anpassad digital strategi, aktiviteter och ohemult många glada skratt. Pris: 2 500:-/person för del i dubbelrum, 500:- extra för singelrum.

Vi som bjuder på äventyret är jag och Sandra, två öbor om brinner för livsglädje och att stärka kvinnor. Ja, det tog sin tid, men nu kan jag inte hålla mig borta längre. Från hälsobranschen. Peppa kvinnor till att må bra-spåret. Från att göra mitt bästa för andras bästa. Typ. Var ju tvungen att avbryta min ahälsokurser när vi startade krog ute på Knippla på grund av tidsbrist. Men … den brann ju ner. Sedan dess har jag fokuserat på att skriva, men det pirrar också väldigt härligt i magen när jag tänker på det här med att få tjejer att må bra. Så … här är vi. Visst vill ni med?

Anmäl er genom att mejla mig på hej@malinlundskog.se – dit vänder ni er också för att ställa frågor. Ser så mycket fram emot att välkomna er till den vänliga ön i Göteborgs skärgård!

Ses!
Kram Malin Lundskog

Undrar ni över restaurangen som brann? Läs mer om här.

Utmanar mig med totalt otippad hiphop

Ibland får jag en känsla av att jag behöver jag ruska om mig själv. Göra något läskigt. Alltså, lagom läskigt. Inte något som är förenat med livsfara. Nej, något som får det att gunga under fötterna, kittlas i magen och pirra i bröstet. Lagom mycket. Som att ge mig på en danskurs. I hiphop! Herregud så roligt. Och läskigt! En perfekt kombo av känslor när jag utmanar mig med totalt otippad hiphop.

Malin Lundskog, hipsterhue, hiphop, utmanar mig — innan klassen och det mest hiphoppiga med mig var min hipsterhue …

Malin Lundskog, omaka strumpor, hiphop — Mitt stressiga strumpval var kanske inte särskilt hippt, men gick alldeles utmärkt att hiphoppa i …

Otippat? Ja. Jag är ju inte en sån som går på dansklass. Jag gymmar, springer, åker skidor och älskar bollspel. Och så fuldansar jag hemma och när det är fest. Det är min grej. Men gå på dansklass? Nah …

Mina egna förväntningar skrämmer mig

Egentligen är det inte särskilt läskigt att gå på danskurs. Särskilt inte en nybörjarkurs, eller hur? Ingen förväntar sig att man ska kunna något. Nej, det som var scary när jag anmälde mig var mina egna förväntningar. Jag vill ju fatta grejen. Snabbt! Vara sådär cool och groovy som coola och groovy hiphopare är. Ha ha, skrattar åt mig själv nu. Men det fanns inget annat än just mina egna förväntningar, som skrämde mig egentligen. Varför jag nu ens hade förväntningar? Kunde jag inte bara gå in där i dansstudion och ha kul? Och jo, det visade sig att jag kunde det.

Idag gick jag till första lektionen av nybörjarhiphop för oss som är 30+ och var pirrig av nervositet. Jag gick därifrån och var pirrig av glädje. Jäklar vad kul det var! Dancing man, reebok, four step, kick ball och bounce. Coola namn på stegen vi har gjort idag va? Och visst har jag snurrat åt fel håll och tagit steg åt vänster när vi skulle åt höger, men skitsamma. Så kul! Svettigt, härligt och gungigt.

Tips tips tips för er som undrar om ni verkligen ska göra det där som verkar läskigt, men som ändå lockar: GÖR DET! Kul är underskattat, som jag ju också skrev om här: ha roligt utan anledning.

Malin Lundskog på twisted feet, hip hop nybörjare 30+

Ses snart igen, tills dess: heja att ha roligt!
Kram Malin Lundskog

Guldmedaljer, OS-anda och ö i snö

Wow, vad det är kul med OS. Särskilt när Sverige vinner guld förstås, som idag. Men det är något hela OS-andan. För visst är det fint att de olympiska spelen kom till för att en fransman var övertygad om att världen blir en bättre plats, med hjälp av idrott? I den andan har Frida Karlsson tagit sitt första individuella OS-guld idag, Ebba Andersson sitt första OS-silver och så jag då. Jag som gav mig själv guld efter att ha spårat fotbollsplanen här på ön, efter det ganska galna snöfallet igår. Det blir två guldmedaljer det! Och ett silver och massa snö på en ö … Livet va?!

Och i det livet ingår morgonrundan på ön. När jag gick runt i det orörda hade jag ingen aning om att det skulle bli guldmedaljer och annat under dagen.

snö, slingan knippla, springer spaniel — Brorsan älskar snön lika mycket som jag!

orörd snö, knippla, västkusten, ö-liv — Naturen vinner också gulmedaljer – och tänk att jag får lufsa runt i orörd snö!

is, badtrappa, knippla — undvek att bada just här …

Olympismen

Jag visste inte att det fanns något som kallas för olympisk, förrän invigningen av OS igår. Bättre ent än aldrig och att jag inte har känt till ordet, betyder inte att jag inte har känt till betydelsen. För visst förenar idrotten oss människor. (Och visst kan den göra raka motsatsen, när krafter som struntar i utövandet av en idrott lägger sig i matchen.) Men se här på definitionen av Olympism. Kan vi inte bara copy pasta det rätt in i livet?

The goal of Olympism is to place sport at the service of the harmonious development of humankind, with a view to promoting a peaceful society concerned with the preservation of human dignity

Malin Lundskog, fotbollsplan Knippla, skidspår, snö, västkusten, hav, himmel — på väg mot min guldmedalj, efter att ha spårat runt fotbollsplan här på Knippla. OBS för konstverket med en diagonalare också!

guldmedaljer, os-anda och ö i snö, skidspår, fotbollsplanen på Knippla, snö, skidtoppar — det artade sig där ute på fotbollsplan efter några varv

snö, skidor, knippla fotbollsplan, Malin Lundskog — Det jag fick min guldmedalj för var egentligen inte själva spårandet utan för att jag åkte runt med det all snö under skidorna!

Ses snart igen, tills dess: heja olympismen och oss, oavsett hur många medaljer vi får.
Kram Malin Lundskog

Ha roligt helt utan anledning

Ja, vet ni vad? Idag har jag haft roligt helt utan anledning. Skrattat i flera timmar i rad, utan annan anledning än att … Nej, inte av någon anledning alls faktiskt. Bara för att det var roligt. Och om jag tar med mig en lärdom från idag, så är det just det att det är okej att njuta av livet och ha roligt helt utan något särskilt syfte. Det betyder inte att njutet och skratten inte genererar härlig energi och skön avslappning och så vidare. Men att inte ha det i åtanke och ha roligt helt utan anledning när jag gör något, det kommer inte jätteenkelt.

Hitta flytet och gilla kampen

Efter en förmiddag då jag slet (jo, faktiskt!) med mitt manus som jag hoppas blir bok så småningom. Jag kunde bara inte få till berättelsen så att jag blev nöjd. Hur svårt ska det vara egentligen? Jag har ju en plan, kan jag inte bara följa den då? Tydligen inte … Tur att jag gillar slitet då. Det som får mig att uppskatta flytet mer än jag tror att jag hade gjort om allt kom lekande lätt. Jag undrar om inte slitet också får mig att känna mig … duktig? Som att mitt arbete är mer värt om det inte kommer enkelt? Så löjligt egentligen, eller hur?

Men, som sagt. Jag slet. Ändrade. Tänkte om. Skrev om. Kände mig redig. Men hittade inte rytmen, tonen, flytet. Eller så var det just det jag gjorde? Kämpandet är ju en del i hela flow-cykeln, som jag har skrivit om här förut. Och efter ett tag (ganska långt tag, kändes det om där och då) tror jag minsann att jag hittade rätt. Perfekt timing, för sen kom eftermiddagen och den har jag ägnat åt att leka. Först med världens bästa Stella och hennes pappa och därefter på impro-kursen som började idag. H E R R E G U D så kul jag har haft. Stella, och alla barn i hela världen, är experter på att bara vara. Att ha roligt bara för rolighetens skull. Helt utan annat syfte är att ha just roligt. I stunden.

Dags att sluta göra nytta?

Stunden med Stella på lekplatsen med trehjulingar, koppel på dockor (i brist på hund liksom) och kurragömma var perfekt uppvärmning för kursen. Och kursen? Två timmar med en hjärna som var tvungen att släppa kontrollen och så många galet glada skratt. Helt slut är jag. På ett riktigt härligt sätt. Inte en enda gång (jo, kanske någon gång) har jag tänkt på annat än det jag har haft för mig i stunden.

ha roligt helt utan anledning, stella the grandchild, lekplats — det är inte bara roligt utan väldigt fint och fantastisk att se sitt barn leka med sitt barn. Och att vara med i den leken

Men apropå det här med att ha skoj bara för att ha skoj, det är inte så bara. Det ger livet liv och endorfinerna går bananas och vi får lättare att slappna av och och sova gott och sover vi gott orkar vi mer … Ja, ni fattar ju! Och jag tror alldeles säkert att för mig kommer det att gynna kreativiteten i mitt skrivande. Men!

Bara för att …

Jag tänker gå kursen utan någon som helst annan anledning än att ha kul. Inte vara nyttig. Hälsosam. Eller strategisk på något sätt. Det är inte jätteenkelt vill jag säga. Testa själva! Ja, att träna för att det är kul, inte för att orka eller bli stark eller smal. Att vila utan att tänka på att ni vilar för att orka med livet eller morgondagen utan bara för att det är gôtt! Eller lägga pengar på en kurs, bara för att ha roligt. Inte för att lära nytt, öka kreativiteten eller bli bra på något. Bara för att … Ja, det kanske är dags för mer bara för att? Dags att sluta göra nytta och ha roligt helt utan baktanke. Ja, goddammit!

Ses snart igen. Tills dess: HEJA de (tillsynes) meningslösa skratten och att ha roligt helt utan anledning.
Kram Malin Lundskog