Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Malin i fokus

Fokus! Förberedelser! Och ett gäng försök…

En framgångsformel i världsklass: fokus! Kombinerar du fokus med förberedelser så blir du oslagbar, jag lovar. Gör du det med en sådan övertygelse att du helt enkelt inte ger upp, då är succén definitivt garanterad! Bestäm dig för vad du vill göra/åstadkomma, undersök vad du skyller på när du tappar fokus (familj, tid, väder…) och bestäm dig igen för det du vill göra/åstadkomma. Varför vill du det du vill? Egentligen alltså. Kan det vara så att det du vill kan gynna den/dem/det du skyller på när du tappar fokus? Så här menar jag:

Jag vill träna för att orka leka med mina barn (nu är det här bara ett exempel, mina JÄTTEstora killar leker inte så mycket längre) och vara pigg. Om du då skyller på att du inte hinner träna p.g.a. barnen så kanske du inte orkar leka med dem i förlängningen. Det handlar om att hitta tillfällen till träning du inte har upptäckt förr, kanske nya tider, nya former, nya möjligheter. För har du ditt varför och vet att du verkligen vill det här, då är det fokus som gäller. Och förberedelser för att skapa utrymmet till träningen. Förberedelser kanske i form av att förvarna de där som du skyller på att den och den tiden eller vid det tillfället då kommer du att träna… Förberedelser i form av att du redan innan ser dina hinder. Ser du dem inte innan, så ta tillfället i akt när du upptäcker dem och förbered inför nästa försök. Det finns alltid tillfälle för nya försök. Nu till exempel. Och nu. Och nu… Ge dig inte, du är så värld att lyckas. I världsklass. Oslagbar. Att göra succé!

 

Här kan du se några av mina tidigare inlägg om fokus:
valmöjligheter
singeltasking för bättre effektivitet
quickfix för bättre fokus

 

Glad Fri Stark – för mer energi och glädje i livet!

Här kommer dagens fredagsmys: jag släpper en webbkurs för dig som vill ha mer energi och glädje i livet! Är du frustrerad över att du inte hinner eller orkar träna, äta bra, vila eller skratta så mycket som du vill? Jag ger dig en sex veckor lång klapp på axeln (eller spark baken, välj själv!) för att du ska hitta din väg till livsglädje och -energi.

Kursen börjar den 4 januari 2016 och du kommer att få både pepp, energi och uppgifter under sex veckor. Du är fullt medveten om att du behöver göra jobbet själv, men under kursens gång har du mig och andra kursdeltagare till hjälp. Kursen är webbifierad och fyra gånger hörs vi via webben, så du får världens chans att hänga med andra som vill samma sak som du. Bara det ger energi och kraft!

Här kan du läsa mer om kursen Glad Fri Stark och anmäla dig. Vill du ställa frågor är jag bara ett mail bort: malin.l@halsamera.se

Vi ses!

Aj! Oj! Jag är ultralöpare!

Påmind av min pippitatuering tänkte jag: Det här har jag aldrig gjort förut, det klarar jag säkert! Ja, försökte i alla fall intala mig det och vet du: det hjälpte! Jag är ultralöpare. Helt galet kul. Och väl värt att behöva gå i sidled upp- och nedför trappor idag…

Eftersom jag aldrig ens har försökt förut hade jag ingen aning om vad jag gav mig in på när jag med tre medlöpare begav mig till regnruskets mekka Borås i går morse. Springa i sex timmar. På asfalt. Kan jag det? Fixar min redan innan start smärtande sätesmuskel det? Klarar huvudet av att springa runt runt runt en sjö hur många varv som helst? Hur ska magen fixa dunsandet? Hur ska jag få i mig energi och vätska? Tänk om jag måste kliva av? Tänk om jag klarar det? Tänk om jag faktiskt fixar fem mil? Tänk om det är skitkul och alldeles… alldeles underbart?! Ja, det var det också. Skitkul! Underbart! Målgång efter femochenhalv mil! Och rätt plågsamt i benen och sätet. Ett tag var jag beredd att be precis vem som helst att knåda mina skinkor, men hur skulle det se ut? En stund trodde jag inte att jag skulle få fart på benen igen efter depåstopp. Eller fikapaus om du så vill… För jag drack kaffe, cola, blåbärssoppa och buljong och åt banan och saltgurka. Shit vad gott! Inte en enda gång tänkte jag på att jag sprang runt samma sjö, med samma kvackande ankor under nästan lika många timmar som en arbetsdag. Och regngarantin som Borås brukar lämna? Den klarade stan nästan inte av att hålla – det regnade under den första halvtimman. Resten av dagen var det sådär härligt höstfuktigt i luften och lätt att andas. Som sagt: alldeles… alldeles underbart!

Efter en timmas löpande var jag fortfarande lite nervös, skulle jag fixa fem till? Skulle jag ta mig en meter över maratondistansen, som var mitt huvudsakliga mål? När jag efter två timmar hade två mil bakom mig började jag lugna ner mig och kände mig trygg i att jag skulle klara det även om jag behövde gå resten. Jag tog min tvåtimmarsselfie (en varje timme för att i efterhand kunna se nedbrytningen) och öppnade mitt första paket som jag kvällen innan hade slagit in till mig själv. Belöningar och delmål liksom…. Hamnade i någon slags dip där, tredje timman var rent ut sagt skitlång! Men höll mitt tempo och hittade fler kompisar att springa och tjôta med runt den där sjön. Tog en tretimmarsselfie och öppnade mitt tretimmarspaket och sen vaknade jag till liv igen. Maratongränsen närmade sig. Jag skulle sluta mitt liv som ultralöparwannabe i Borås den här fuktiga lördagen i november. Jag skulle ta mig 17 åka hem som en ultralöpare. My God!!

Hur det gick till vet jag inte men jag hittade en egen hejarklack, eller ja, OK då: jag snodde någons hejarklack… Och bad om ett ”heja Malin”… Varje varv därefter, när jag passerade lekplatsen i Ramnaparken i Borås, med en linbana som jag längtade efter att få åka i för att känna fartvinden eftersom min egen fart inte bjöd på någon vind att tala om, fick jag ”heja Malin, heja Malin”. Alltså: de skulle bara veta vad det värmer! Och peppar! Jag behövde inte öppna några paket längre, tog bara mina engångitimmenselfisar och när jag varvade som ultralöpare för första gången kunde jag inte hålla mig: ”jag har aldrig sprungit så här lång förut!!!” skrek jag så att det hördes hela vägen till Mariannelund. Typ. Efter det bjöd det sköna folket i varvningsdepån på ”nu har du persat igen!” för varje varv jag kutade (eller kanske snarare lufsade?) förbi. Wotjo!

Efter fyra timmar gjorde inte sätesmusklen ont längre. I alla fall inte mer ont än vader, höfter och baklår. Gott nog! Tänk om jag skulle fixa de där fem milen? Drömgräns ju! Jodå, genom att prata och skratta mig runt, tänka på allt det där som jag brukar tjata om som ”använd armarna”, ”lyft knäna”, ”skjut fram höften” så fixade jag fem mil. Började ana att fem och en halv mil skulle vara möjligt. Wow! Men… det som från början var en liten, nästan minimal kulle på rundan runt sjön började mer och mer likna värsta backträningsbacken. Nästan som en hoppbacke faktiskt! BH:n som jag har sprungit oändligt många mil i började skava och jag fasade för hur det skulle svida i duschen efteråt. De redan innan start blå tånaglarna tjatade om uppmärksamhet, för att inte tala om de tår som inte hade några naglar. Då hände det: jag hade sprungit 54 km och tittade på klockan. sju minuter kvar. Bredvid mig hade jag tre löpare från Lonesome Runners -världens bästa löparklubb. Vilken tur! Med 5 timmar och 53 minuters löpning bakom mig sviktade viljan för första gången under hela den här dagen. Jag var beredd att sakta ned. Gå. När någon av de här tre lonesome-löparna sa: ”kom igen nu, vi tar ett varv till. Vi hjälps åt” så… gjorde jag det. Kom igen. Och vann! Vann över mig själv! Krossade gränser jag inte trodde att jag skulle kunna krossa. Och det är ju in den där otrygga zonen, i obalansen man upplever när man gör något helt nytt, som utveckling sker. Kan bara tacka mig själv. Och: Vips! Huxflux! Sex timmars löpning var över. Och jag hade så himla kul nästan, nästan, nästan hela vägen.

Ja, det sved i duschen, ja, de blå naglarna är ännu blåare, ja: jag går i sidled i trapporna och ja: jag sitter i soffan och googlar på nya utmaningar, nya lopp idag…

Flera av mina medlöpare frågade igår om vi verkligen är normala som utsätter oss för det här. Nej, är mitt svar – inte ett dugg. Men: fuck normal! För normalt är att inte springa alls och för mig är löpning en riktigt viktig del av livet, en seger som den igår är bara en stunds extra bonus.

Skrev ju i fredags om vikten av att sova på natten. Jag har inte sovit gott i natt, lyckorusig och ganska så öm i kroppen… Länk till Spara tid – sov!.

Länk till Borås 6-timmars.

Spara tid? Sov!

För sådär ungefär 15 år sedan var jag världens mest effektiva, produktiva, energiska och pigga kvinna. Tyckte jag själv alltså. Jag tyckte också att sömn var slöseri med flera av dygnets timmar – de var ju bara 24 stycken. Jag behövde inte ens sova utan kunde hålla igång med jobb, hem, familj, vänner, träning och så vidare i princip dygnet runt. Det var då det! Innan jag brakade in i väggen…

Va? Jag? Som var så pigg och stark! My ass!! Jag höll nog igång så mycket för att jag inte vågade slappna av, för vad skulle hända med det perfekta livet jag hade byggt upp och alla ja jag hade sagt som var så svåra att ändra till nej och alla projekt jag hade dragit igång och allt stöd jag ville ge till mina nära och kära. O C H  S Å  V I D A R E.

Det där är historia nu, jag är lyckligtvis inte tillbaka på banan igen. Inte på den banan alltså – jag valde en annan väg vidare i livet, tacksam för den utmattningsdeprimerade erfarenheten som fick mig att tänka till. Stanna upp. Och som fick mig att sova!

Du vet säkert lika väl som jag att sömn är skitviktigt för att du ska orka med allt kul, allt jobb och alla relationer på ett tillräckligt bra sätt. Under sömnen, framförallt nattsömnen, reparerar du allt som bryts ner under dagen  – både det fysiska och det mentala. Du får världens chans att slappna av. Ta den chansen! Det är så värt det. Du sparar massor med tid på att ge dig själv tid för sömn. Låt inte sömnen vara en belöning och något du unnar dig efter alla ”ska bara”. Sov först, gör dina ”ska bara” sen, när du har energi och gör dem både mer effektivt och mer rätt. Du är värd din sömn. Din omgivning är värd den. Dina nära och kära är definitivt värda din sömn. Brist på sömn gör oss ofta lättirriterade och stressade och vi vet väl allihop vilka som i första hand får ta den smällen (det är väl inte bara jag som ryter till lite extra där hemma när jag är trött och stressad?)

Idag tar jag alltså veckans inlägg om soffhäng och motion ett steg längre: sov!

I veckan kom resultaten från en undersökning ut som visar att så många som 40 % av den danska befolkningen sover för lite, siffror som stämmer med svenska studier. Här ser du hur tidningen Arbetsliv presenterar studien: sömnstudie i Arbetsliv

Fredagsmys ordentligt och sov, because You´re worth it! Jag vet faktiskt inte om jag får tillräckligt med sömn i natt, är lite småhispig (små-?) inför det som förhoppningsvis blir min ultradebut imorgon: Borås 6-timmars. Mer om det imorgon (om jag orkar, kanske behöver sova först;-)

Jag har syndat färdigt!

Det närmar sig releasedatum för antologiserien om de sju dödssynderna, där jag är en av ca 20 författare. Äntligen! Jag har syndat färdigt och jösses vilket äventyr det har varit! Och vilken glädje jag har av löpningen i skrivprocessen. Både skrivandet och löpandet utvecklar mig, får mig att spränga gränser, lära mig nytt och jag slutar inte att förundras över kraften jag får av nötandet i löparspåren och slitandet på tangenterna. Jag springer ju en del i sydvästra Göteborg (Askim/Hovås/Billdal för dig som känner till området) och har i skrivandet inte rört mig så lång därifrån. Lättare att gräva där man står liksom… Du som bor/lever i trakten kommer säkert att känna igen dig, precis som du gör när jag strösslar med löparbilder på instagram (@halsameramalin). Tänk om du är en av karaktärerna i novellerna? You never know;-) Nej, det är inte alls konstigt att jag som skriver mycket om hälsa och jobbar med hälsa också skriver sånt som inte har med hälsa att göra. Skrivprocessen i sig är hälsosam. Och påminner alldeles fantastiskt mycket om löpning. Det är ensamt, det flyter på ibland, det är asjobbigt ibland, mellan varven händer I N G E N T I N G och ibland får man igen oändligt mycket mer än man ger – bokstav för bokstav, steg för steg, rad för rad, meter för meter… Och både löpandet och skrivandet hjälper mig att rensa och sålla bland alla tankar som far runt i huvudet. Så jag kommer att skriva mer. Och springa mer – herrenaddå, har ju anmält mig till 6-timmars i Borås! Mer om det och tankar kring det kommer under veckan här på bloggen. Här kommer länkar som jag tycker att du ska klicka dig vidare på: här beställer du dina synder OBS! Ange Malin Lundskog i rullisten hemsida för synderna @halsameramalin 6-timmar i Borås

Nu springer jag till bokmässan!

Jag har varit ute på vift både med och utan böcker i löparryggan, men idag packar jag den full av Hälsan i fokus för framgångsrika ledare och drar hon till Bokmässan. Välkommen till monter A04:58 kl 15-15.30 idag, så kan vi prata mer om hälsa på jobbet, vems ansvaret är och hur enkelt det faktiskt kan vara att hälsa mera™, både på jobbet och hemma. Självklart ordnar jag fram ett signerat ex till grymt mässpris: 100:-

För mig är löpning en stor del av livet och något jag mår så himla bra av, både i kropp, knopp och själ. Skrivande är en minst lika stor del av mitt liv och något jag också mår så himla bra av att utöva. För det är ju så med hälsan, att den inte bara handlar om det den fysiska biten, även om det fortfarande är det de flesta av oss tänker på. Sådär i första hand i alla fall. Men hälsa är ju också att skratta, slappna av, utvecklas mentalt, umgås med de man tycker om, bra mat och massor med mod och tillit till sig själv. Tänk om vi skulle klura mer på det: vad är det JAG mår bra av? Och kanske strunta i alla quickfixar, nya dieter och vad andra tycker är normalt. För om sjukskrivningstalen ökar galet mycket och fler och fler mår psykiskt dåligt  – då blir ju det normalt… Det som är normalt är det lättare att rycka på axlarna åt och konstatera att ”det är som det är”. Fuck normal i såna fall tycker jag! Och gör det inte så krångligt för dig själv.

Mer om det kan du läsa i boken Hälsan i fokus för framgångsrika ledare, jag signerar den imorgon fredag kl 15-15.30 i Ariton förlags monter A04:58.

Kan du inte komma imorgon är du välkommen till Kvinnliga talares monter E03:10 på söndag. Jag är moderator kl 11.20, 11.50, 13.50, 14.50 och någon däremellan vill jag gärna hälsa mera™ på dig. Prata hälsa kanske? På jobbet? Eller löpning? Eller skrivande, det passar ju ganska bra i det forumet, för jag skriver gärna artiklar om hälsa på jobbet.

Hur som helst: nu springer jag till bokmässan! Ses vi inte där, så kan vi ju hänga på nätet? Jag finns på Facebook, Instagram och Twitter (länk här på sidan).
PS. Bilden? Jo, jag utnyttjade de 11 km jag hade till kund som beställde bok och sprang dit. Och hem igen. Normalt?

 

En hemsida från Everday