Malin i fokus

…vad gör man med en söndagmorgon?

…man kan ta med sig en av sina morgonpiggaste kompisar, cykla iväg till närmsta träningsvänliga område, ta sig runt det området med hjälp av utfallssteg, armhävningar, sit ups, plankor, ankång osv osv. Njuta av utsikten under en skakig jägarvila och den där skogstokigt härliga lukten när man lägger näsan i höstfukten bland kottar o barr under en ryggresning och tacka för hjärtat i en vattenpöl. Och ha en hel härlig söndag kvar att hälsa på när det här sköna uppvaknandet är över.

En hel härlig söndag till att packa ner sommarkläder och föreläsningsanteckningar – drar till Kroatien med 99 andra qoola qvinnor ikväll. Jag pratar ”hälsa bäst” med dem.

I morse hälsade jag på ett av mina allra bästa sätt – använde kroppen (kommer att kännas!) i frisk luft, med en go vän. Hur hälsar du på din söndagmorgon?

Malin L

Åååå….skördetider!

Älskar att mumsa gurka, paprika, morötter, plommon, äpplen… you name it. Plockar i trädgården, nallar hos svärmor, köper på gården alldeles intill. Allt för att njuta av äkta närodlat. Skördetider är grejer det. NJUT, bara njut!

Vilka grönsaker och frukter kan du frossa i idag?

/Malin O frossar vidare

Skynda långsamt

Skynda långsamt. Eller synden straffar sig själv. Eller somliga straffar Gud med detsamma (andra ger han en hustru, blink blink)… Ja, du vet. Såna där irriterande kloka ord som mellan varven kommer från dem som har varit med förr.

Jag hade inte varit med förr! I alla fall inte om att ha hälsporre. Eller snarare Plantar Fasciit (jag väljer att uttala det plantar faSKIT! men det är mitt eget val). Ja, det gör ont! Ja, jag har rehabat i ungefär en månad nu. Ja, jag kanske har lite bråttom. Men… det enda jag vill ju är ju att springa. Tycker inte att det är så mycket begärt?!

Jag har haft tålamod med min rehab-träning ett tag nu. Inte sprungit en enda meter. Gjort mina "tåkrullningar", min stretch av både vaden och ligamentet under foten, som alltså heter plantar faSKIT. Eller fasciit… Jag har på ett ganska brutalt sätt rullat en kruskavel under foten, varierat kaveln med en fryst vattenfylld petflaska, min man har masserat, jag har promenerat med myrsteg hjälp av mina tår, jag har… skött mig. Exemplariskt! Tills alldeles nyss då. För mitt exemplasriska rehabiliterande beteende har gjort att det inte alls gör lika ont längre. Så jag tyckte att det var dags att utmana det hela lite. Testa. Se om det håller. Ja, du fattar säkert vad jag menar.

En liten, liten kort runda bara. Långt långt bort från Lidingöloppsdistanser (vill du ha min nummerlapp?) och normaltempo. EUREKA! Så härligt! Vilken känsla! Det kändes ju knappt under foten. Solen strilade in mellan träden, hunden sprang lyckligt bredvid mig och hela livet kändes som en enda lycklig facebook-uppdatering. Tills jag ramlade alltså. För det gjorde jag. I slow motion. Och… AJ!

Ja, haltade hemåt (nej, jag badade först förstås. Facebook-grann sjö låg ju bara där och väntade och sår ska ju rengöras), men svullnande knä en hälsporre som nog inte var helt redo för det här. Men det kunde jag ju inte veta innan. Och nu har jag ju varit med förr…

Fortsätter min rehab och tränar extra på att skynda långsamt. Nu vet jag att mitt utgångsläge inte är där det var förut, det blir så mycket lättare att hälsa mera™ då. Vilket är ditt utgångsläge? Hur kan du hälsa mera™ idag?

Malin L
(man kan säga att knät tar fokus från plantar faSKITen – inget ont som inte …)

Lögardagen

Rutiner skapar lugn och ro, rutiner ger hjärnan den struktur den eftersträvar och gör därför livet bekvämt. Och gör också att vi inte vinglar, hamnar i obalans, utmanar oss och… kommer vidare. Men visst är det skönt med rutiner ibland. Och visst mår vi bra av att inte vingla runt hela tiden. Vi behöver ju återhämtning och vila.

Rutiner och traditioner har den där effekten – de förenklar. De ger ramar att hålla sig inom. De gör att vi slipper tänka så det knakar. Raka motsatsen till utveckling egentligen, men ändå så välbehövligt. Viktigt. Därför tänker jag ägna den här augustilördagen åt en gammal och kär tradition: bada! Det är ju ändå lögaredag menar jag – en dag som till och med har ett namn som gör att det enda raka är att bada. Om man vill hålla sig till traditionen alltså. Och om man tolkar löga som att hoppa i ett salt, friskt Kattegatt. Det gör jag idag!

Jag bryter mina egna vanor, vinglar bara på rullskidorna och inte i livet, och hälsar traditionsenligt denna lögaredag – hur gör du?

Malin L, som bloggade om att vingla för ett tag sedan…

Veckans ord: UTMANARE

Jag ser mig själv som en vanlig Svensson. Ni vet, villa, volvo, man, 2 barn… Jag har vanliga rutiner. Jag har ibland svårt att kliva upp på morgonen. Lägger mig för sent, för ofta. Tvättar, städar och allt det där. Jag gillar det livet. Rutinerna och det vanliga. Jag ser mig inte alltid som en person som gillar utmaningar, men i lagom dos då tänder jag till. VILL mera. VÅGAR. I dessa lägen blir jag också gärna en UTMANARE.

En UTMANARE för mig är en person som inte bara antar utmaningen själv. Utan som också drar med andra i den energin, energin att våga. För att anta en utmaning är verkligen modigt. Du kan ju misslyckas (om det anses som farligt) och du har ju ingen aning om vad du känner/gör/vill efteråt. Gaaah! Gaah som i härligt, men också gaah som i osäkert. Eller hur.

Veckans ord blir UTMANARE. När lockade du med någon i din närhet på en härligt spännande utmaning. Det är gött att utmana tillsammans!

Bilden är dessutom från min senaste utmaning för mig själv. Jag instruerade en ny klass på vårt gym. En styrkeklass där jag fick träda ur den glättiga, klämmiga instruktörsrollen och hitta en annan roll. Jag fick utmana mina muskler och min rörlighet. Detta blir ett forum där jag är en utmanare i höst, jag kommer utmana mina deltagare på den här klassen att våga testa.

/Malin O utmanare

Skärp till oss, kvinnor mitt i livet!

Breaking news igår: Försäkringskassan skriver upp siffrorna för sjukskrivningar inför nästa år och tror att sjkskrivningskostnaderna kommer att hamna på 2,8 miljarder (TVÅKOMMAÅTTA!) jämfört med årets 1 miljard kronor. De korta sjukskrivningarna ökar. Sjukskrivningar som beror på stressrelaterad psykisk ohälsa ökar mest. Bland de som sjukskrivs är kvinnor mitt i livet flest.

Jag är en sån. Kvinna mitt i livet. Vad är det som händer egentligen? Är det dags att vi skärper till oss? Beror det på att vi vill vara bäst? På allt? Eller för att vi är räddast att bli av med våra jobb? Eller för att vi tar mest ansvar. Överallt? Eller för att vi sätter andra i främsta rummet. Eller…?

Jag har ändå varit där, dundrat in i den berömda väggen, gråtit, känt mig helt likgiltig, inte kunnat sova, svettats som en gris på natten (min drygt 30-åriga kropp trodde den var i övergångsåldern pga stress), skrikit alldeles för gällt, alldeles för ofta åt mina små söta pojkar, inte kunnat fokusera på att läsa ens den enklaste bok eller tidning, inte orkat nåt, inte velat träffa nån. Jag har varit där och har ändå bara min egen förklaring till vad som hände. Ingen generell. Men jag kan gissa. Kan du?

Jag är dock helt säker på att det inte beror på att vi kvinnor mitt i livet är sjukligare än yngre och äldre kvinnor, eller vekare än män i någon ålder.

På de här korta sjukskrivningarna följer ofta långa. På de långa sjukskrivningarna följer förtidspensionering. På förtidspensionering följer inkomstbortfall för individerna och ökade kostnader för samhället. Ökade kostnader för samhället innebär besparingar på andra viktiga saker. Och spiralen spinner vidare. Åt fel håll!

Nu, alla kvinnor. Och män. I början, mitten eller slutet av livet. Nu gör vi det: skärper till oss och tänker efter före! Det är inte svårare än så. Det är nåt jag är helt säker på. Hälsan tar inte semester, hälsan jobbar gärna övertid bara den får lite återhämtning, hälsan är inte på elitnivå inom alla områden, men OK är också OK, hälsan tiger still när den är här och det förebyggande hälsoarbetet är både billigare och roligare än det rehabiliterande. Har du nåt val egentligen? Häng med! Hälsa mera™!

Hur det än låter, så är jag ödmjuk av den utbrända erfarenheten

//Malin L

Malin i fokus

Footer

Malin Lundskog