ö-liv

I natt har jag sovit sådär gott i hängmattan igen. Lyssnat på vinden, gungats av trädens svängningar och vaknat till ljudet av glesa regndroppar på tarpen. Precis som efter varenda en av mina tidigare utenätter bär jag med mig glädje, tacksamhet och en längtan efter nästa. Snacka om att utenatten är ett äventyr i all enkelhet. Och det är väl ändå enkelheten som får saker som äventyr att bli upplevda?

Materialsporten hänga i hängmatta?

Ja, särskilt krångligt gör vi det inte för oss, mina hängkompisar Agneta, Kerstin och jag. Vi håller oss på hemmaplan och gör inte så stort mankemang av det. Ses framåt kvällen, sover och skiljs åt på morgonen. Ända in i det längsta försökte jag hålla mig från att haka på materialsportandet i hängmattevärlden genom att använda sådant som fanns hemma. Men föll ju till föga med nytt värmereflekterande liggunderlag förra hösten och en vintersovsäck i början av året. Eller föga och föga? Det blev kallt och riktigt så äventyrligt måste det kanske inte vara?

Det jag inte visste då, var att möjligheten att köpa både en under- och en overquilt (varför det nu ska sägas på engelska?) för halva priset dök upp. Men det gjorde det. Kerstin upptäckte att hon inte tålde dunet i sina fina täcken (som vi väl kallar quiltar på svenska?) och jag slog till och köpte dem av henne. Ångrar mig inte en enda sekund! Efter i natt undrar jag varför jag inte började här? Med en underquilt, som alltså är ett täcke att hänga under hängmattan, som ni ser på bilden här nedanför. Då behövs inga liggunderlag att glida runt på, det där täcket ger massa värme.

Overquilten är mycket smidigare än en sovsäck, och kan användas både som täcke och en sovsäck där jag kan knäppa eller knäppa upp om huvud, mage, rumpa, fötter precis som jag vill. Och som jag vill! Särskilt knäppa upp fr fötterna … Kanske var det dumsnålt, att inte skaffa den här utrustningen direkt? Å andra sidan – det är ju onödigt att köpa något man inte vet att man inte behöver, eller vad säger ni?

Mörker och ljus

Agneta och jag tog en bastu, efter min sena kvällsföreläsning och sedan gick vi alla tre i samlad tropp till vår basecamp. Där kröp vi upp i våra hängmattor och åh:ade och ah:ade en stund för att berätta för varandra hur fantastiskt skönt vi hade det. Och hur lyxigt det är att ha så nära till äventyret.

Så kom morgonen med en himla fart. Jag vaknade vid 6, packade ihop mig och har en hel dag för skrivande, pluggande och livet dagen efter en äventyrsnatt. Ja, jag sa ju det: utenatten är ett äventyr i all enkelhet, vilket inte gör den ett dugg mindre värd än andra äventyr.

Kolla myset med gatlyktorna från bebyggelsen på Knippla i bakgrunden. Pyntet åkte ner igen och jag hänger undan det bland (alla!) mina hängmattegrejer till nästa äventyrsnatt.

Ja, kan det ligga något i det där med att ett äventyr i alla enkelhet har en större chans att bli av? Och att det är minst lika värdefullt som andra äventyr? Minst?!

Ses snart igen. Tills dess: HEJA äventyret!
Kram Malin Lundskog

Mer om alla (?) mina utenätter hittar ni här

I natt hängde vi ute igen, Agneta, Kerstin och jag. Låter inte de namne förresten som tagna ur Bullerbyn? Agneta, Kerstin och Malin … Hur som helst: Igår gick jag ut och hängde upp min hängmatta (strax efter firandet av Sandras hundrade löpardag i rad) och förberedde för augustis sista utenatt. Sen hängde Brorsan och jag hemma ända till mörkret kom, då jag gick hemifrån för att både somna och vakna i hängmattan.

Och vilken kväll vi fick! Så mysigt. Stilla. Och med brasa för första gången på länge (äntligen mörkt tidigare på kvällarna!). Efter några kåsor (Agnetas norrländska touch) bubbel och kex och ost kröp vi in i våra hängmattor och somnade. Gott. Så som vi brukar. Varken Agneta eller jag vaknade när Kerstin skrämde iväg en berguv som landade på hennes hängmatta mitt i natten. Så gott sover vi därute.

… men först sov vi väldigt gott

Eftersom det är så mysigt att ligga och kolla stjärnor högt ovanför tallkronorna struntade jag i tar över hängmattan. Lite dagg har ju det där myggnätet jag har runt om tålt förut, tänkte jag. Däremot höll det visst inte undan för massa dagg och en så dimmig morgon att man i princip inte såg handen framför sig. Det var alltså fuktiga dimmiga daggdroppar i pannan som fick mig att vakna i hängmattan. Jag drog sovsäcken över ansiktet en stund, men glömde av mig och fick fler droppar i ansiktet. Sicket wildlife ändå!

Även om vi har bestämt oss för att addera frukost till vårt häng, lämnade jag de andra tidigt. Det berodde inte på fukten, utan på att Brorsan var ensam hemma. Claes har fullt upp med fest på Ringön och Två feta grisar, krogen han driver. Och jag? Tja, jag har nu en hel dag på mig att skriva, promenera, runstreaka, bada och ladda för fest för Knippla IK, som fyller 100 år idag. Kul, det också. Och lagom till badet efter hundpromenaden kom solen till ön. Som den ju gör.

Femton månader i rad med utehäng nu, en sorts streak det också? Vill ni läsa om (nästan) alla våra utehäng kan ni göra det här: Jag säger ja och jag älskar det.

Ses snart igen, tills dess: HEJA utelivet och att vakna i hängmattan (helst utan droppande droppar i ansiktet …)
Kram Malin Lundskog