ö-liv

Fin artikel i Må bra om min sorts skogsbad

I våras ringde en journalist för att prata skogsbad med mig. Först ville jag hänvisa journalisten vidare eftersom jag inte direkt skogsbadar längre (har ju gjort som ni kan läsa om här och här. Men så började vi att prata. Om naturen. Hur mycket naturen fortfarande betyder för mig. Och att jag aktivt söker upp mina stunder i den för att varva ner, få energi, känna mig hållen, hitta kraft och landa. Ha tid att tänka klart mina tankar. Av det samtalet blev det en fin artikel i Må bra om min sorts skogsbad. Vill ni läsa kan ni göra det här, under rubriken Malin använder naturen som rehab

Naturen gör gott oavsett natur

Naturen gör så himla gott och inte kan jag hjälpa att det inte finns någon skog på Knippla? Här finns gott om tallar, men att kalla dem skog är nog överdrivet. De flesta av dem är dessutom vindpinade, låga och krokiga. De få rakryggade furorna, de hänger vi våra hängmattor i Agneta och jag, när det är dags för en utenatt i månaden (som ni kan läsa mer om här).

fin artikel i må bra, skogsbad fast vid havet, klippor, hav, himmel, utsikt västerut från knippla — skogsbad, havsbad … bad som bad?

Havet, vinden och klipporna – där badar jag min sorts skogsbad nu för tiden. Och även om jag inte kramar gamla träd å gör ö-naturen väldigt gott den också. Man tager vad man haver, som hon sa den där Kajsa Warg. Vilken natur tager ni?

solnedgång, orange himmel, utsikt västerut från knippla — här satt jag i helgen, på en fortfarande solvarm klippa och skogsbadade utan ett enda träd i sikte

Ut o njut där ni är, vi ses snart igen. Tills dess: HEJA naturen. Och er!
Kram Malin Lundskog

En ovanligt vanlig dag

En måndag i mars. Inget särskilt med den egentligen. Jag njuter av ljuset, orkar äntligen gå upp tidigt på morgonen utan för mycket mankemang, spelar in podd med Cilla och försöker på ordning på mig själv efter helgen. En ovanligt vanligt dag helt enkelt?

Och varför jag kallar den för ovanligt vanlig är för att dagar sällan är helt vanliga. Alltid är det något som gör dagen speciell. Men idag var allt väldigt vanligt. Eller? Nej, kanske inte ändå. Ju mer jag tänker på den här dagen, desto mer inser jag att den inte är så värst vanlig. Eller så är det just det som är vanligt: att man vid en första svepande tanke över dagen inte tycker att det är något särskilt med den, men vid en närmare granskning (som vi skulle kunna kalla reflektion?) så är det något alldeles speciellt med den.

en ovanligt vanlig dag, hav, dimma, knippla — Strandskatan fastnade faktiskt här, till höger i bild, en aning ovanför den röda bojen.

Inget är vanligt när jag tänker efter …

Som idag. När strandskatorna tutade förbi oss flera gånger om under morgonrundan. Jag älskar strandskateljudet. Kanske för att det låter som våren? Och att Brorsan spontanbadade under eftermiddagrundan. Också ett vårtecken, eftersom han inte är vinterbadare. Jag fascineras av att han liksom vet att han kan gå ner i vattnet för att svalka sig.

en ovanligt vanlig dag, knippla, springer spaniel, bada — Den kloka och nybadade hunden!

en ovanligt vanlig dag, knippla, utsikt, eftermiddag

Idag gick vi också eftermiddagsrundan tillsammans Claes och jag. Det var längesedan nu, herregud vad vi jobbar olika tider och har mycket för oss på varsitt håll just nu. Har haft under en lång period. Promenaden var också årets första ute i bergen, på västsidan av ön (glöm att jag skrev det, jag vill helst ha den delen av ön för mig själv, ha ha). Det kanske inte var en ovanligt vanlig dag idag trots allt? Utan en unik måndag i mars. Värdefull! Viktig! Och vilsam i sin smygande ovanlighet.

Ses snart igen och tills dess: heja ovanligheten i det vanliga!
Kram Malin Lundskog

En ny äventyrsnatt i hängmattan

I natt har vi sovit ute igen, Agneta och jag. I våra hängmattor, på vårt vanliga ställe på vår ö. Det kanske inte låter särskilt äventyrligt? Men, kommer ni ihåg när man tältade i trädgården som barn? Eller kanske ute på gården? Tryggheten och värmen fanns på bara några meters avstånd, men äventyret var ändå närvarande? Det är den känslan det handlar om, när vi ger oss på en ny äventyrsnatt i hängmattan. Äventyr med låga trösklar är också äventyr, eller hur?

coola M, väle, knippla, hängmattor, en utenatt i månaden, en ny äventyrsnatt — inredningen klar, för en ny äventyrsnatt i hängmattan

videkvist, knoppning, knippla vår — På väg till vår basecamp för att rigga i ordning. Våren är på gång!

en ny äventyrsnatt i hängmattan, tallar, knippla — ser ni hängmattan? Very hemligt ställe ändå …

en ny äventyrsnatt i hängmattan, färja, knippla, västkusten, en utenatt i månaden — innan jag somnade igår kväll, gick färjan förbi …

Det är fortfarande ganska kyligt, så vi struntade i kvällmys med eld och bubbel. Istället sågs vi vid läggdags i går kväll och kröp direkt upp i hängmattan. Där låg vi ock pratade, tills vi ungefär samtidigt sa ”nu håller jag på att somna.” Och så somnade vi. Vaggade av en lätt, lätt vind. Vaknade en herrans massa timmar senare av att kanadagässen hade efterfest på fotbollsplanen alldeles intill vår basecamp. Sen låg vi kvar i de varma sovsäckarna och pratade om nattens äventyr. Hur vi hade sovit. Vilka ljud vi hade hört. Om vi hade lagom med kläder och annan värme. Och hur gott vi hade sovit. För det är ju det vi gör därute i hängmattan: sover. Gott! (I natt har jag inte ens varit uppe och kissat! Bara en sådan sak …)

Ja, det här var vår tjugoandra månad i rad med en utenatt. Snart två år? Herregud, vad fort tiden går när man har roligt! Alla våra utenätter kan ni läsa om här.

Årets första båttur som extra tilltugg

Som om det inte räckte med att sova ute. När Claes och jag var ute på hundrunda efter frukosten fick vi feeling och tog oss ut för att lufta båten för första gången i år. Kallt? Ja. Men härligheten i ett nytt mikroäventyr på hemmaplan slår det mesta.

malin lundskog, båt, vågor, knippla, preimärtur — flaggan i topp?

springer spaniel, malin lundskog, båttur, knippla, kallt — Brorsan, alltid i lovart med näsan i vädret!

Nu ska jag iväg och dansa hiphop – ett äventyr i sig …
Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA det stora med äventyr i det lilla.
Kram Malin Lundskog

Kallaste natten i hängmattan hittills

Det var inte helt utan pirr i magen jag gick ut till hängmattan sent igår kväll. Jag menar, sju-åtta minusgrader … Hur kallt är det egentligen att sova i det? För så kallt har det inte varit en enda gång under våra drygt ett och ett halvt år med en utenatt i månaden. Och vet ni, det kan faktiskt vara så att så varm som under den kallaste natten i hängmattan hittills har jag inte varit en enda gång under alla våra utenätter.

Vi gick ut igår i dagsljus och hängde upp våra hängmattor. När vi sågs framåt läggdags hade vi med oss sovsäckar och varmvattenflaskor att ha som element.

kallaste natten i hängmattan, snö, hängmattor, tallar, knippla — dubbelrummet riggat och klart

rosa elefanten coola M, utsikt, knippla — jodå, vårat pynt är med. Här hänger den rosa elefanten Coola M och kollar utsikten från vårt camp

Och jag var så varm!

Herregud. Jag var så varm om fötterna att det till och med var skönt att kliva upp och kissa framåt fyratiden på morgonen. (Även om detta med att behöva gå upp på natten är skitjobbigt. Hej tant-liv?) Då tog jag av mig raggsockorna, som jag inte lyckades knöla av mig i sovsäcken. Och jag ville inte sticka ut fötterna lång där nere i sovsäcken, för då hade jag blivit för kall. Mmm, det är ett finlir det här med att sova ute, he he.

Och kall och varm igen …

Som jag har sagt förut, så lär vi oss något nytt varje gång vi är ute. Om varmt, kallt, vind, tarp på eller av, antal klädlager, höjd på hängmattan och så vidare. Och i natt lärde jag mig detta med att inte öppna den varma sovsäcken för att svalka mig. Hellre plocka av mig ett lager kläder. För jag gjorde misstaget någon gång under natten: Jag vaknade till och var varm och öppnade därför sovsäcken. Somnade om, sådär lagom sval och skön. Men oj, så kallt det var när jag vaknade nästa gång. Inte för att det var några problem att få upp värmen igen, när jag stängde sovsäcken, men lesson learned. Spännande det här med att det alltid går att lära sig mer och att anpassa sig till naturen.

Kallaste natten i hängmattan och nya lärdomar

Och nu vet jag att jag inte hade behövt alla lager jag hade under min sovsäck, som ska vara bekväm till -18. Fårskinn, overquilt under mig, Claes tunna sovsäck som täcke under mig och min varma sovsäck. Den där extra sovsäcken kan jag skippa i minus sju-åtta grader … Ja jag skriver upp det här, för att inte glömma till nästa gång det blir den nya kallaste natten i hängmattan. Och om någon av er kanske undrar över materialsporten hängmattehäng 🙂

kallaste natten i hängmattan hittills, soluppgång — soluppgång från Agnetas hängmatta, strax innan jag vaknade till (foto: Agneta Bergman)

Malin Lundskog, kallaste natten i hängmattan, snö, tallar — morgonsnack och glo på utsikten är en av alla fina grejer med att hänga i hängmatta (foto: Agneta Bergman)

soluppgång, kallaste natten i hängmattan hittills, knippla, snö, tallar — detta låg jag och tittade på

Den här utenatten inkluderade inget annat kvällsmys än prat i varsin sovsäck. Vi bröt också vår nya vana, att äta frukost ute. Som sagt: kallt ute. Kanske syns på min outfit när jag kom hem för att koka gröt, dricka kaffe och kolla OS? Tänk att jag ändå kunde vara så varm i natt? Så skönt! Och även om jag skriver att jag har vaknat några gånger, så känner jag mig sällan så utvilad som efter en natt ute i hängmattan. Kanske ska flytta ut för gott?

Malin Lundskog, springer panel, sovsäck, packning, mammakorv

Ses snart igen, tills dess: HEJA UTELIVET!
Kram Malin Lundskog

PS. Mer om våra utenätter hittar ni här.

Guldmedaljer, OS-anda och ö i snö

Wow, vad det är kul med OS. Särskilt när Sverige vinner guld förstås, som idag. Men det är något hela OS-andan. För visst är det fint att de olympiska spelen kom till för att en fransman var övertygad om att världen blir en bättre plats, med hjälp av idrott? I den andan har Frida Karlsson tagit sitt första individuella OS-guld idag, Ebba Andersson sitt första OS-silver och så jag då. Jag som gav mig själv guld efter att ha spårat fotbollsplanen här på ön, efter det ganska galna snöfallet igår. Det blir två guldmedaljer det! Och ett silver och massa snö på en ö … Livet va?!

Och i det livet ingår morgonrundan på ön. När jag gick runt i det orörda hade jag ingen aning om att det skulle bli guldmedaljer och annat under dagen.

snö, slingan knippla, springer spaniel — Brorsan älskar snön lika mycket som jag!

orörd snö, knippla, västkusten, ö-liv — Naturen vinner också gulmedaljer – och tänk att jag får lufsa runt i orörd snö!

is, badtrappa, knippla — undvek att bada just här …

Olympismen

Jag visste inte att det fanns något som kallas för olympisk, förrän invigningen av OS igår. Bättre ent än aldrig och att jag inte har känt till ordet, betyder inte att jag inte har känt till betydelsen. För visst förenar idrotten oss människor. (Och visst kan den göra raka motsatsen, när krafter som struntar i utövandet av en idrott lägger sig i matchen.) Men se här på definitionen av Olympism. Kan vi inte bara copy pasta det rätt in i livet?

The goal of Olympism is to place sport at the service of the harmonious development of humankind, with a view to promoting a peaceful society concerned with the preservation of human dignity

Malin Lundskog, fotbollsplan Knippla, skidspår, snö, västkusten, hav, himmel — på väg mot min guldmedalj, efter att ha spårat runt fotbollsplan här på Knippla. OBS för konstverket med en diagonalare också!

guldmedaljer, os-anda och ö i snö, skidspår, fotbollsplanen på Knippla, snö, skidtoppar — det artade sig där ute på fotbollsplan efter några varv

snö, skidor, knippla fotbollsplan, Malin Lundskog — Det jag fick min guldmedalj för var egentligen inte själva spårandet utan för att jag åkte runt med det all snö under skidorna!

Ses snart igen, tills dess: heja olympismen och oss, oavsett hur många medaljer vi får.
Kram Malin Lundskog

Jag sover så gott ute i hängmattan

Nu har vi gjort det igen, Agneta och jag. Hängt ute en hel natt. Den här natten blev vår tjugonde månad i rad, som vi ger oss ut på mikroäventyr på vår lilla ö. I går kväll sågs vi ganska sent, men hann ändå att njuta av (kallt!) rödvin, ost och samtal som aldrig vill ta slut. Inte förrän vi tar slut i alla fall. Och H E R R E G U D ! Jag sover så gott ute i hängmattan.

När vi väl längtade ihjäl oss till våra varmvattenflaskor och sovsäckar, på grund av både trötthet och ruggighet, kröp vi in i varsin hängmatta. Det finns ingenstans jag somnar så gott. Ingenstans jag sover så gott. Och ingenstans jag sover så länge som i hängmattan. Alltså! Klockan nio o morse vaknade jag. Nio! Jag sover aldrig så länge. Förutom i hängmattan då.

hennessy hammock, hängmatta — upphängningen, där jag hänger remmen runt stammen för att inte skada stammen. tror det heter trädrem?

rosa elefant, tall, knippla — upphängningen, där jag hänger remmen runt stammen för att inte skada stammen. tror det heter trädrem?

Semlefrukost med utomhuset som extra god krydda

I grannhängmattan låg Agneta och tränade på italienska i väntan på frukosten som var min tur att fixa. Jag var inte direkt någon alert frukostvärdinna. Sovsäcken jag köpte för ungefär ett år sedan är så varm och go! Och hängmattan är så mysig att ligga kvar i, men … Till sist tog jag mig ur den, tände köket och drog igång med kaffe, havregrynsgröt, värmde mjölk (så gott med varm mjölk på gröten) och plockade fram denna månadens frukost surprise: mandelsmör, yoghurt och kardemumma. Jo minsann: jag bjöd på semlegröt! Inte den mest delikata sorten kanske eftersom jag rostade mandlarna till smöret lite väl hårt igår och turkisk yoghurt är inte riktigt detsamma som len vaniljyoghurt (eller grädde?!). Som tur är är utomhus den bästa kryddan som finns, så vi njöt av gröt och sen flyttade vi hem igen.

primuskök, hängmatta, knippla, en utenatt månaden

jag sover så gott ute i hängmattan, frukost, malin lundkog, knippla

en utenatt i månaden, malin lundskog, semlegröt till frukost, knippla — Och tröjan här, den stickade jag någon gång slutet 80- eller början 90-talet. Så kul att återupptäcka gamla kläder. Särskilt hemmagjorda!

Varm och go hela natten

Jag längtar redan efter nästa utenatt och är så himla nöjd med värmen jag har lyckats åstadkomma i hängmattan. Den är gången var det kanske någon plusgrad under natten och jag hade på mig ett ullunderställ, en stickad ulltröja och mössa. Min vintersovsäck är guld värd och under den har jag fårskinnsfäll , en overquilt (hade nog inte behövts, men ju fluffigare desto bättre). Under själva hängmattan har jag ju sedan i höstas en underquilt. Ja, jag kan överdriva lagren lite, men har frusit något gång och det vill jag verkligen inte.

Så konstigt ändå. Hemma kan jag tycka att det är jättejobbigt när det är för varmt när jag sover, men i hängmattan? Där är det aldrig för varmt! Oavsett hur varmt det är så sover jag. Det måste vara all den friska luften och den kalla nästippen som gör det. Tror jag, har egentligen ingen aning. Vi provar oss fram från gång till gång och alltid lär vi oss något nytt om vår utrustning.

Och varmvattenflaskor i sovsäcken

Just det. I sovsäcken lägger jag också några flaskor med kokhett vatten. Flaskorna lägger jag i raggsockar, för att inte bränna mig på dem. Ni fattar ju hur mysigt det är att krypa ner en kylig kväll i en uppvärmd sovsäck! Jo, hatar hade jag på mig när vi gick och la os också. Men de åkte av när jag var uppe och kissade på natten och återfanns inte förrän nästa morgon. Den sena morgonen. Ja, eftersom jag sover så gott i hängmattan. Men, ja: detta jobbiga med att bli kissnödig på natten! Vaknade vid fyratiden och försökte inte ens somna om. Gick upp, gjorde det jag skulle och somnade innan jag la huvudet på … sovsäcken. Vantarna saknade jag inte i värmen.

VI fortsätter med vårt utehäng en gång i månaden och snart är det sommar igen.

Ses snart! Tills dess: heja utomhuset! Och det underskattade mikroäventyret! Och er förstås!
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa om våra tidigare utenätter hittar ni dem här.