öliv

Jag ska bara korrekturläsa … Snacka fail

Idag påbörjade jag arbetet med att korrekturläsa manuset som jag hoppas (alltså verkligen HOPPAS!!!) ska bli min nästa utgivna roman. Jag ska bara korrekturläsa, tänkte jag i morse. Bara??? Det finns inget som heter bara. Särskilt inte om man tar en promenad mitt i allt. Och ett bad. För det är då de nya (gah!) idéerna dyker upp.

Malin Lundskog, knippla, korrektur, springer spaniel, jag ska bara korrekturläsa — Vissa av oss läser korrektur …

korrekturläsning, malin lundskog — korrekturläsning på balkongen för att få en vindpust …

Sedan tänkte jag att det går fort, trots att jag visste direkt att det var en lögn. Det finns ingenting som har med skrivprocessen att göra som går särskilt fort. Inte ens om man bara ska kolla igenom interpunktion, stavning och meningslängder. I alla fall inte om man tar en promenad och ett bad mitt på dagen. För det är då hjärnan kommer igång och hittar på nytt.

björnbär, blomsterbukett, mallin lundskog, knippla, jag ska bara korrekturläsa — kanske får jag in ett björnbär i texten?

Men se den här gången lyssnar jag inte på allt den säger. Möjligtvis kan jag lägga in några björnbär och en och annan fladdrande badhandduk i manuset. Men mer än så blir det inte innan manuset går iväg till förlag och jag sätter mig och håller tummarna i några månader. Det blir skönt. Då kan jag promenera hur mycket som helst utan att nya idéer stör mitt skrivande, för just nu är jag ju i uppstartsfasen av ett nytt manus och då är det bara tacksamt med idéer.

Alla faser i skrivprocessen har sin tjusning, precis som varje promenad och varenda bad. Och aldrig ångrar man något av det. Och nu ska jag bara korrekturläsa resten …

malin lundskog, springer spaniel, knippla, hav, kummel, jag ska bara korrekturläsa — Nej, det går inte att ångra stunder som den här!

Vi ses snart igen, tills dess: heja promenader och bad! Trots allt, he he.
Kram Malin Lundskog

Easy like a sunday …

Är inte söndagar med tid till allt något av det bästa som finns? Ni vet, sådana där dagar då man (=jag) vaknar jättetidigt, är pigg, går upp, skriver sina morgonsidor, broderar (jo, på riktigt – exakt det hände idag), tänker igenom nästa vecka, tränar, badar, äter långfrukost och löser gårdagens melodikryss, fixar med båten, skriver under makalösa moln, promenerar, kollar tv, vattnar i trädgården, läser och ändå har tid över. Dagar då massor blir gjort utan någon som helst stress eller att göra-lista. Som idag. Då allt har varit easy like a sunday.

Som jag hoppas att jag ska bära med mig den filosofin vidare framåt. Men visst verkar det vara rean humbugen (eventuellt ett ord för podden Ordet är mitt)? Jag menar, hur kan man få massor gjort och samtidigt hinna göra ingenting och allt känns bara easy peasy. Som en söndagsmorgon.

Det skulle kunna bero på att jag har sovit. Gott och länge till och med. Ja, det vet ni vid här laget att det inte är varje natt ni hör vare sig mig eller någon annan medelålders klimakteriekvinna säga. Men i natt hände det. Kanske en kombo av att jag har börjat ta mina östrogenplåster igen och att jag var helt slut efter signering och göteborgsvarvs-hejande i går. Förutom det att jag fortsätter mitt modiga projekt med att inte ha telefon och lurar med mig in i sovrummet. Ja, och att det har förresten varit en intensiv vecka över huvudtaget med både bokklubbstisdag och tur till Stockholm.

Easy like a sunday alla dar i veckan?

Easy like a sunday, något för alla dar i veckan. Klockan är snart nio och jag säger godnatt. För imorgon vill jag ha en ny easy like a sunday- känsla. Någon mer än jag som älskar att vakna utvilad en (bra) stund innan väckarklockan ringer? Och som dessutom, också som jag, tycker att något av de tbästa som finns är att gå och lägga sig på kvällen? Det finns de som kallar oss morgonmänniskor. Jag skulle vilja säga easy like a sunday- kind of människa.

Ses snart, tills dess: heja dagar med hur mycket tid som helst.
Kram Malin Lundskog

ps. vill ni se hur mitt broderi utvecklas? För det gör det. Sakta, men säkert …

Bastumys igår och bouleförlust idag

Livet går upp och det går ner, sådär som det ska. Ja, så att vi vet att vi lever om vi någon gång undrar? Kommer ni ihåg att jag brukar gå och basta varje fredag? Annars kan ni läsa om fredagsmyset bl.a. här: Min nya fredagsvana. Igår var det fredag och dags för bastumys igen. Med den lilla extra påminnelsen ”ta med glas” från en av de bastande damerna.

bastumys utonjut, knippla, mugg — Utonjut! Eller bastumys. Muggen funkar i alla lägen.

Jag knödde ner min bästa fredagsmugg i väskan och när jag kom till bastun var där ett himla halla ballo. Vi har en ny farmor bland oss och hon bjöd på bubbel. Så värt att fredagsmysa för ju. Tänk om det är min tur att bjuda på barnbarnsbubbel nästa gång?

bubbel, bastumys, ost — Extramys med ost och kex och jag älskar det härligt enkla med att bara öppna ostarna och slänga fram dem.
Älskar findukning också, men det här … bastumys!

Och att gå hem nybastad och nybadad, salt o go (exakt – ingen dusch som pajar den där salta känslan) till färdig middag, det är inget annat än höjden av lyx det.

Boule och min gamla sanning om bollkänsla

Och idag då? Då gick den rekordstora mixedboule-tävlingen av stapeln här på ön. Inte mycket att skriva hem om, om ni är ute efter mitt resultat. Däremot den härliga känslan av att alla var där, det var glädje och fest och någonstans där ute i väst kom kulingen och regnet lagom till att vi åkte ut, Claes och jag. Och det gjorde vi. Snabbt.

Nu hade jag inte förväntat mig något annat med tanke på träningsnivån vi ligger på när det gäller boulandet. Dessutom var vi båda två rätt splittrade med telefoner som jobbringde. Men ändå. Jag gillar verkligen inte att förlora (men det låtsas jag inte om inför de andra). I alla fall inte när det har något med bollar (som man väl kan kalla kloten?) att göra. Jag är ju tjejen med bollkänsla. Men den sanningen kanske är så gammal att jag ska revidera den? Precis som jag gjorde om boule när vi flyttade ut till Knippla. Det kan ni läsa om här: Spela boule är väl inget för oss?

Hur som helst, vi tog lastmoppen hem och jag låtsades att det var jätteokej att förlora med tanke på vädret …

Men bastumys igår och boule(förlust) idag, det är trots allt sköna grejer att ägna helgen åt. Upp och ner, som det ju ska vara.

Vi ses snart igen, tills dess: heja sköna helger?
Kram Malin Lundskog

Kvinnlig kraft och kreativitet

Jag tog mig ända till grannön Hyppeln idag och träffade Carro, Caisa och Lotta. De här tre kvinnorna är fyllda med så mycket go, styrka och skaparglädje att jag blir alldeles lycklig. Den ena har ritat vårt kök, den andra har jag haft ett kreativt event med och den tredje har varit med på min gruppträning på Pedagogen park. Och så visar det sig att de är systrar. Så fyllda av kvinnlig kraft och kreativitet. Och så med på att göra något av all kraft och kreativitet vi alla går och bär på.

Vi får se vart det bär hän med det som vi inte vill kalla nätverk på grund av låter tråkigt och fyrkantigt. Det måste inte heller bära hän någon särskild stans, för den här resan är sannerligen mödan värd. Och jag är glad att jag får finnas i ett sammanhang där prestigen är som bortblåst. Och jag får dricka bubbel och skratta hur mycket som helst. För det är vad vi gjorde ikväll, de tre systrarna och jag. I det som nog slutade med att vi kallar oss kraftverk. Där garden hålls nere, vi lär av varandra och får vara precis som vi är.

Kvinnlig kraft och kreativitet

Ja, vad menar jag egentligen med det där med just kvinnlig kraft och kreativitet. Det kanske hade räckt att skriva mänsklig, men jag vill ändå poängtera att det är en generös kraft. En varm och tillåtande kraft. En som bär med sig andra.Och en kreativitet där alla idéer är bra, där det inte finns något om att sådär har vi inte gjort förut och där vi inte behöver bära kavaj för att bli lyssnade på. Är ni med på vad jag menar?

En fin nationaldag

Ett kraftverk, en regnbåge och ett härligt dopp – det här var en nationaldag som inte går av för hackor om ni frågar mig. Men apropå nationaldag: är det någon som firar den den på något särskilt sätt? Jag gör det inte. Och det kanske är tack vare att vi har det så bra? Tar för givet att att vi kan starta kraftverk och dricka bubbel och är fria att bada (nakna). Nu när jag tänker på det är det kanske en jätteanledning att fira egentligen? Att den kvinnliga kraften får synas, utvecklas och kännas? Och att ingen tystar vår kreativitet.

Vi ses snart igen, tills dess: heja friheten, kraften och kreativiteten.
Kram Malin Lundskog

kvinnlig kraft och kreativitet, knippla, svenska flaggan — Flaggan vajade och jag hittade skatten när jag kom hem till Knippla från Hyppeln

Min nya roman och jag är hemma

innehåller sponsrad länk till Bokus

Helt plötligt är vi hemma igen. Med den där konstiga känslan av att det både var evigheters evighet och för en minut sedan vi åkte ut på äventyr. Vet ni vad jag menar? Och vet ni vad som mer är hemma? Jo, det gör ni ju om ni har läst rubriken. Men ändå. Några ex av min nya roman är här. Ett oönskat arv. Del två i Göteborgssystrarna. Alltså … Hur glad kan man bli? Jag fick tårar i ögonen när jag klappade och kramade och bläddrade i den. Kolla här:

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Ett oönskat arv, min nya roman, författare, feelgood, Malin Lundskog — Göteborgssystrarna kollar in solnedgången i havet ….

Suddig bild i glädjeyran, men här ser ni solnedgången. visst är det fint?

Åh, vad jag hoppas att ni som läser den ska tycka om den. Ni kanske inte blir tårögda och blir lika glada som jag, men ändå. Det är nog som med barnen – finns ingen som älskar dem som man gör som förälder?

Det officiella boksläppet är den tjugofjärde april, men under kommande vecka ska jag packa ner boken till de av er som har förköpt boken. Oj oj oj, så pirrigt detta är. Härligt pirrigt. Mitt livs andra roman är här.

Vill ni komma ihåg den 24/4? Bevaka boken, via den här länken: bevaka boken eller (eller och?) signa upp er på mitt HEJA-rop. Där går det eventuellt inte att undvika att bli uppmärksammad på när Ett oönskat arv finns ute.

HEJA-ropet

Vem behöver inte ett hejarop mellan varven? Jag gör det. Och dessutom är det roligare med hejarop än med nyhetsbrev, eller hur?

Jag har svart bälte i pepp och inspiration, dessutom skriver jag romaner, driver poddar, bloggar och har det gôtt på den lilla ön Knippla på västkusten. Vill du ha mer härligheter i din inkorg och bli en i det härliga VIP-gänget, som får veta det bästa liiite före alla andra? Som kanske får en liiite bättre deal än alla andra? Klart att du ska tacka ja till HEJA-ropet då. Vi kommer att ha kul ihop, det är jag säker på.

Mer livsglädje & självkärlek, författarskap och ö-liv åt folket!

ditt fina förnamn

din bästa mail

det här händer nu

Jag kommer inte att störa i onödan och aldrig använda ditt fina namn och din mail till annat än att skicka HEJA-rop till dig. Okej?

Vi ses snart igen, tills dess: heja glädjekänslor!
Kram Malin Lundskog

Ni vet väl att sponsrade länkar inte kostar er något extra att klicka på och handla via? De är bara ett sätt för mig att få en liten kickback från, i det här fallet, Bokus.

Vad vi är hemma från? Jo, vårt äventyr på världens ände, som ni kan läsa om här.

Vintern kom till ön och jag vill vara obekväm

Vintern kom till ön igår egentligen, men då hade jag fullt upp med att njuta av spring i snön och dessutom var bloggen redan full av tankar kring förra året. Jo, att springa var det första jag gjorde när jag tittade upp från redigeringsbubblan och upptäckte den. Vintern. Snön. Jag tog en av hundarna och gav mig ut en lufsrunda. För finns det något mysigare än otrampad snö? Och att låta kroppen jobba sig varm i vinterluft?

vintern kom till ön, knippla, snö, kväll — Orörd snö. Så svår att låta bli …

vintern kom till ön, snö. röd stuga, frälsarkransar — och de enda spåren i snön är Brorsans och mina

löparglädje, livsglädje, snö, vinter, knippla — Jag är minst lika lycklig över snön som över att vaderna höll.
Sakta men säkert kommer jag tillbaka till mer spring och det ser jag verkligen fram emot.

Vintern är kvar och jag vill vara obekväm

Morgonpromenaden var mysig den också och jag kom på något när jag gick där och hukade under snötyngda tallegrenar. Jag vill vara obekväm. Inte så att jag vill göra mig obekväm, utan jag vill snarare låta bli att låta bli det som är obekvämt. Jag njuter som sjutton av att vara ute i naturen och härja, även om det innan jag ger mig ut är obekvämt. Som att ta på alla snösäkra kläder, när jag kan gå den bekväma, plogade asfalstsvägen som inte kräver lika mycket snösäkra kläder.

Jag vill leta upp läiga badställen en blåsig dag istället för att stanna inne, jag vill ut och leta vyer och ljusfenomen även om jag är trött och varm och go inomhus och vinden viner runt knuten eller (och?) regnet slår mot rutan. För njutet i det obekväma är obeskrivlig.

Det kan handla om att ta de där extra stegen upp till utsikten fast det blåser småspik i ansiktet. Så värt det. Påminn mig gärna och sno gärna det obekväma tipset. Det ger livet massa liv.