Malin Lundskog

passion

De hängivna hänger på väggen

Får jag komma till Knippla och fota dig, frågade Marianne Stellin. Gissa vad jag svarade? Jepp, helt rätt. Jag sa ja. Med utropstecken. Inte bara för att det är skitkul att bli fotad (jo, vi finns vi som tycker så), utan för att Marianne hade ett tema med sitt fotande. De hängivna. Va? Hur kul att få vara med och representera de hängivna. Särskilt eftersom jag är hängiven det jag gör och drivs av passion, glädje och det lustfyllda.

Hur som helst, Marianne tog med sig kameran och kom till Knippla där vi samtalade om hängivenhet och mitt skrivande. Och ja, de hänger ihop de två. Jag är hängiven mitt skrivande. Precis som Marianne är hängiven sitt porträttfotograferande.

de hängivna, porträtt, svartvitt, Malin Lundskog, marianne Stellin
Kan man tro att jag sitter och klappar hundarna hemma i trappan till mitt kök?

De hängivna

Idag var vi ett helt gäng hängivna som hängde på väggarna på Hotell Havskatten på Hönö. Visst är det ett coolt tema på en utställning? Det väcker en nyfikenhet tycker jag. Vad brinner de andra för? Och vad är det som gör att de är hängivna just det? Jag blev i alla fall JÄTTE-nyfiken på de andra där på väggarna. Nu är jag visserligen nyfiken i största allmänhet och på människor i synnerhet, men ändå. Wow för oss människor ändå, eller hur?

de hängivna, vernissage, fotograf, hönö
fotoutställning, vernissage, porträtt, hönö, Marianne Stellin
de hängivna, vernissage, svartvita porträtt
, svartvita porträtt av Marianne Stellin, Malin Lundskog
fotovägg, vernissage, hönö
vernissage, svartvita porträtt, hönö, de hängivna, marianne stellin
o så Marianne själv, som har fotat alla hängivna

Och nu är det dags för mig att skriva en stund, hängiven som jag är. Men vi ses snart igen och tills dess hoppas jag att i hittar och/eller utvecklar er passion allihop. HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Hur ska jag kunna landa efter Bruce-festen?

Brucefebern jag skrev om igår, den går inte över. Hur ska jag kunna landa efter Bruce-festen som Springsteen och E Street Band bjöd på igår. Herrejävlar, rent ut sagt. Vilken fest! Ni vet en sån där man aldrig vill ska ta slut. När varken morgondag eller jobb finns. Och när öbor som jag glömmer att de bor på en ö och missar sista färjan hem. Men vad gör det, när man får vara med om något så utomjordiskt underbart som en kväll med drygt sextiofemtusen andra, Bruce Springsteen på sitt allra bästa humör och samspelet mellan honom Little Steven, Max, Nils o de andra är tårdrypande vackert. Och ett twist&shout innan Bruce avslutade med I´ll ser You in My Dreams och orden ”E Street Band loves You, Well be back!”

Hur ska jag kunna landa efter Bruce-festen? Alltså, jag vet att jag kommer att landa. Vi gör ju det, antingen med tiden eller med en krasch och det är den jag vill undvika. Kraschlandningar efter euforiska upplevelser som konserter, nej, jag menar storslagna fester, med Bruce kan göra så ont. Tömma oss på glädje och hopp och det är jag inte ett dugg sugen på. Nej, jag vill använda energin som just nu spritter runt i mig, på ett bra sätt. Så att jag har glädje av den länge.

Så här landar jag efter Bruce-festen på Ullevi

Jag började med att ge mig själv ledigt hela förmiddagen och det var ju en himla tur det. Igår tappade jag både sans och vett och glömde helt av att det vardag och att man måste förbeställa färjor om man tillkomma till Knippla efter midnatt. Japp, that´s öliv for you. Efter en natt på min sons och svärdotters soffa tog jag bussen hem och det var inte gjort i en hast. Jag tittade fel på tidtabeller och valde fel bussar och åkte med runt halva Hisingen till varenda Volvo-hållplats, men fatta vilken mjuklandning det var en inledning till. Där satt jag på bussen och var väldigt ostressad och bara … följde med.

efter Bruce-festen, Hönöfärjor, Malin Lundskog på väg hem
till sist kom bussen till färjan från stan ut till öarna och jag kunde andas havsluft igen.

Väl hemma på ön mötte alla mina killar mig. Både Claes, jag och hundarna tog ett bad. Ni vet att bad i saltvatten är ett himla bra sätt att grunda sig på va? Det visste jag och därför var det extra gôtt med ett bad i dag. Ja, plus att jag fortfarande hade ett lager konsertsvett över hela kroppen som var skönt att få sköljt bort.

hur ska jag kunna landa efter Bruce-festen, Malin Lundskog badar på Knippla, västkusten
tvättar bort konsertsvett med saltvattenstvål
Malin Lundskog landar efter konserten med Springsteen, bad med springerspaniel på Knippla, västkusten
Brorsan och jag har badat

Jag förlängde ledigheten en stund till och tog en tupplur och sedan drog jag igång redigering av min kommande roman. Efter en stund vid datorn tog jag ut hundarna på promenad och gick barfota i bergen. Barfota är också ett sånt där grunda dig-trick och att känna ljumma klippor under fötterna. Alltså, wow!

Hur ska jag landa efter Bruce-festen? Malin Lundskog, barfota, klippor, Knippla
älskar att gå barfota på ljumma klippor

Och så har jag skrivit. Skrivit för att sortera, reflektera och ja, vad fan, kanske till och med kontemplera. Ni som vill läsa om vad som hände igår när Bruce Springsteen körde sin tredje konsert på Ullevi kan fortsätta här nedanför. Oavsett om ni läser vidare eller ej, har ni fler tips på hur jag kan mjuklanda efter Brucefesten?

Men, vad gjorde jag egentligen igår?

Ja, det undrar jag också. Men jag lovar att allt jag gjorde var värt det. Jag lämnade Knippla tidigt med ett ihoprullat foto i väskan för att kanske, kanske få en autograf från Bruce eller någon i E Street Band. Ja, jag gillar att ha en idol och att vara ett fan. Att känna passion.

Autografjakten

Hur ska jag landa efter Bruce-festen, Malin Lundskog, autografjakt, Springsteen
här hängde vi i väntan på Bruce och The E Street Band.
Ser ni att jag til och med har pennan redo?

Så stod jag där utanför hotellet, som alltid är Elite Plaza för det här gänget. Hade kul med andra fans, vi delade Bruceupplevelser och diskuterade bästa låten och hur många konserter och annat Bruce-relaterat. En stund hade en norrman svensk- och norsklektion med några tyskar, medan en finska berättade hur man sa orden på hennes modersmål. Sedan kom en dansk in i bilden och vi la ner språklektionerna.

Efter några (många) timmar försökte vi läsa av vakternas kommunikation med varandra. Se hur chaufförerna i de två svarta bilarna som skulle köra Bruce och gänget till Ullevi agerade. Det pirrade till i magen mellan varven när vi trodde att nu. Nu kommer han. Sedan pirrade det i benen på oss. Klockan? Alla vi med biljett till främre ståplats ville ju gå till Ullevi. Komma nära.

Väntan är en del av festen

Sms-konversationen mellan mig och min svärdotter, som stod på andra sidan hotellentrén, såg ut ungefär såhär:

– Ska vi sätta en deadline.
– Klockan sex? Vi måste hinna äta ..
– Seeenast kvart över sex.
– Men, tänk om vi går. Då kommer han …
– Vi står kvar.
– Han måste ju komma nu.
– Fan, vad händer. Jag hör visslingar från baksidan hotellet.
– De runtomkring mig säger att han är kvar på hotellet.
– Men, de hade väl sagt till om han hade gått?
– Herregud. Jag är kissnödig också.

Bruce Springsteen i Göteborg, fans, hur ska jag kunna landa efter Bruce-festen
Bruce Springsteen i Göteborg, Elite Plaza

Jag stod utanför hotellet från klockan två. Halv sju kom Bruce ut, vinkade och hoppade in i bilen. Bandet? De hade redan lämnat från baksidan av hotellet. Men jag lovar er, detta var en del av festen.

Sen gick vi till Ullevi och hade fest

Efter fyra och en halv timma ståendes utanför hotellet gick vi med raska steg och mot Ullevi. Svepte powermilkshakes och avokadomacka på vägen och sen. Sen brakade festen loss. H E R R E G U D !

hur ska jag landa efter Bruce-festen, Malin Lundskog på Ullevi 2023, viftande händer i publikhav
så fint att vara händer bland andra
Bruce Springsteen på Ullevi 2023
The E Street Band, blåsorkester, Ullevi 2023, Springsteen
ljudet i dessa blåsinstrument alltså!

Vi sjöng, hoppade, dansade, grät (jag), skrattade, skrek, tjoade, klappade, viftade och jag tror att världen stannade en stund när Bruce hämtade upp ett plakat från någon av oss där i folkhavet.

stadiumbreaker, Bruce Springsteen, Ullevi 2023, hur ska jag kunna landa efter Bruce-festen
F A T T A R N I ? ? ?

Jag var där 1985, när twist&shout blev the stadiumbreaker. Jag var där 2023 när Bruce med så mycket glimt ögat och så mycket kärlek till publiken, musiken och livet bjöd upp till tidernas dans. Och jag dansade. Med tårar i ögonen för kärleken och för det fina med att se att på allra första raden står gråhåriga, rynkiga kvinnor och män som aldrig har varit yngre än igår kväll sida vid sida med ungdomar som aldrig har varit så mogna som kvällen på Ullevi. När Bruce bjöd på tidernas fest. Vad säger man? Tack? Ha det gôtt, haj?

Eller så behöver man inte säga så mycket mer. Bara fortsätta att leva livet medan det pågår. Vad säger ni?

hur ska jag kunna landa efter Bruce-festen, Malin Lundskog på Ullevi 2023
lika lycklig som svettig

Säger som Bruce: I´ll be back. Tills dess: HEJA HEJA! Och hur jag ska kunna landa efter Bruce-festen vet jag inte, men en sak är jag säker på att varje sekund av Bruce-feber är värt njutet av Brucelover-livet.
Kram Malin Lundskog

Mer om Springsteen och mig (eller kanske snarar mig och Springsteen?) hittar ni här: Springsteen och jag. Goals och folkfester här.

Jag har drabbats av Brucefeber

Jo, jag har alltså drabbats av Brucefeber och vill aldrig friskna till. Eller jo, det vill jag väl kanske för jag kan varken äta, sova eller fokusera på arbete just nu. Men jag njuter av att känna som jag gör. Tänk att det finns så starka känslor. I mig! I dig också förstås, men jag vet inte om de triggas igång av just Bruce Springsteen. Kanske (hoppas!) något eller någon annan.

Jag har drabbats av Brucefeber, Malin Lundskog på Ullevi 2023
På väg in på Ullevi i lördags

Brucefebern och känslorna för Bruce Springsteen och hans musik går att inte jämföra med känslorna jag har för min man, våra barn, mina föräldrar och mina vänner. Det är något helt annat. Så ni som tror att jag har Bruce som något slags frikort ni har helt fel. Det här är något helt annat, även om symtomen liknar en förälskelse med pirr i magen, svårt att äta, svårt att sova.

Brucefebern beror inte bara på Springsteen

Brucefebern är en helhet med både Bruce och hans röst, med samspelet mellan honom och E Street Band, Bruce och Patti, musiken, texterna, glädjen, energin, värmen och gemenskapen med andra som också har drabbats av Brucefebern.

Och allt började på Ullevi 1985

Allt började 1985, när jag precis hade gått ut nian och rymde hemifrån sent kvällen innan konserten för att kunna köa utanför Ullevi i syfte att hamna längst fram på plan. Det gjorde vi också, min bästis Anki och jag. Sen svimmade jag … Och mitt i The River fann vi varandra där på Ullevis gräs.

Den kvällen hjälptes vi åt att rocka sönder Ullevi och jag var totalt nedsmittad av Bruce-febern. Varenda gång han har varit i Sverige sedan dess har jag varit där och 2016 stod jag tillsammans med Anki igen. Nu med våra män (min man är hennes storebror förresten) och en son och hans sambo (som nu är hans fru.) Då grät jag. Av glädje och eufori, absolut. Men också av vemod. Det här är nog sista gången, även om jag innerst innerst inne trodde. Eller kanske är det hoppades jag gjorde? Jag skulle få se honom igen.

Bruce tog mig till Broadway

Men så körde han ju sin show på Broadway och jodå. Jag var där. Då fick jag verkligen närkontakt med Bruce, som ni kan läsa mer om här. Och vet ni, ven om jag trodde att det där nog var sista gången, så hade jag en stark känsla av att han kommer att ge sig ut igen. Med sitt E Street band. Men när jag sa det till någon trodde de att jag var galen, så jag höll tyst …

Ikväll händer det igen. Ullevi. Bruce. Och jag.

MEN! Ikväll är det dags igen. För sista kvällen av tre här på Ullevi med Bruce Springsteen och E Street Band. Jag var där i lördags, med min man, vår äldste son, hans fru och min mamma. WOW! Vilken kväll. Vi stod på plan och dansade och sjöng och jag njöt i fulla drag. Kanske för att jag visste att jag ska dit ikväll också. För innan den konserten var jag mer avslappnad och bara lite pirrig. Inte som nu, då Brucefebern verkligen har slagit till.

Jag har drabbats av Brucefeber, Levis 501,
Outfiten redo💪🏻

Ikväll är det främre stå som gäller. Tillsammans med min svärdotter. Herrenaddå vad kul vi ska ha, hon, jag och drygt sextiotusen pers till. Jag har drabbats av Brucefeber och ikväll ska alla känslorna få vara med på Ullevi. Bruuuuuuuuuuuuuuuuuuuce!

Skriver mer när jag har frisknat till 😅 Tills nästa gång: HEJA HEJA!

Kram Malin Lundskog

En schysst egoist bryr sig om både andra och sig själv

En schysst egoist, vad sjutton är det? Jo, en schysst egoist är en som lyssnar till sin intuition, har mod att följa sin passion och som tar eget ansvar. Hon lever livet och viker inte undan för motstånd. Hon tänker snabbt och svarar långsamt, vågar visa sig sårbar och be om hjälp. Dessutom fyller hon livet med sådant som gör henne go o gla. Som gör det svåra lätt. Och hon tar ansvar för sig och sitt liv.

en schysst egoist, intuition, mod, passion, eget ansvar, webbkurs, online, samarbete

Blir en diplomerad schysst egoist

Dessutom är den schyssta egoisten en helt ny webbkurs som jag precis har lanserat tillsammans med tre andra kloka företagare. Företagare som bryr sig och som vill väl. Företagare med massa erfarenhet, kunskap och stora hjärtan. Vilken grej att få samarbeta med dem! Och wow för att vi nu har slagit våra kloka huvuden ihop och skapat fyra veckor för dig som vill bli en diplomerad schysst egoist.

Här hittar du mer om kursen

Möt förebilden Egoista Svensson

Möt förebilden och inspirationskällan Egoista Svensson, som egentligen är som vem som helst av oss. Ja, ni vet: en helt vanlig kvinna i sina bästa år. Men! Hon har knäckt koden. Hon har vett att ta på sig sin superhjältinnemantel och göra det som behövs för att leva livet. Egoista lyssnar på sin intuition, hon har modet att följa sin passion och hon tar eget ansvar. Du träffar dels på henne i kursen, men hon har också skapat ett eget instagramkonto där vi hoppas att hon kommer att dela med sig av sina erfarenheter. Både de lyckade och de mindre lyckade …

Egentligen höjden av hållbar hälsa det här. Att bry sig om sig själv utan att det tär på andra och att bry sig om andra utan att det tär på en själv. Snarare tvärtom. Att vara en sån här schysst egoist är win win på så många sätt!

Här samlar jag mina onlinetjänster, för er som vill läsa mer om dem: webbkurser

Vill du veta mer om mina samarbetspartners? Här hittar ni dem:
Dorotea Pettersson, Eva Svärd, Kicki Westerberg

Och mig vet ni var ni har hoppas jag 🙂 Ni vet väl att jag blir superglad för kommentarer och frågor på mina inlägg? Eller att ni klickar i tummen upp längst ner i inlägget? I alla fall om ni gillar det …

Vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
M

Jag följer min dröm och tar tjänstledigt!

Jag följer min dröm att bli författare och bestämde mig för en vecka sedan att ta tjänstledigt. Fegade ur lite på vägen och nöjer mig 50%. Men ändå?! Skitläskigt är det. För vem tror jag att jag är egentligen? Och tänk om det aldrig blir någon bok av det där tangentknackandet? Tänk om jag ångrar mig? Det kanske inte alls är kul? Egentligen har jag inte tid! Jag borde nog inte …

Efter alla mina år som pt och coach verkar det som att jag har sparat ner alla mina kunders ursäkter i minnet. När beslutet om att följa min dröm började växa fram plockade jag fram hela repertoaren och har verkligen fått peppa och coacha mig själv för att inte tro på dem. Och för att känna tillit till att det här är det bästa jag kan göra för mig själv just nu. Det går att ombestämma sig. Det går alltid att ombestämma sig! Dessutom tror jag att jag skulle ångra ihjäl mig om jag inte tog chansen när jag har den.

Jag följer min dröm och tar tjänstledigt, Malin Lundskog, mod, författare, natur
behöver inte se slutet för att våga börja resan …

Ju mer jag tränar desto mer tur har jag!

Så jag tar chansen! Har i och för sig förberett för den länge, så det där som Stenmark sa med att ju mer han tränar desto större tur har han, det stämmer fint på den här drömmen. För chansen kommer inte gratis. Jag har tränat inför det här. Alltså, både tränat mitt mindset och förberett mig på andra sätt. Som att se till att jag har ekonomiskt utrymme att minska min omsättning, att jag har stöttning av min man (jodå, han är väldrillad, he he … ) och att jag har rutiner som ger kreativitet och uthållighet. Ja, du vet: som morgonrutiner, motion, mat, återhämtning och den struktur jag behöver.

Det är förresten inte bara jag som har mer tur ju mer jag tränar. Det gäller dig också! Har du en dröm? Fortsätt tro på den. Gör det som behövs för att nå den och kom ihåg att drömmar har ingen deadline. Många gånger kan drömmen i sig räcka för att vi ska må bra. Tron på den. Inte pressen av att göra om den till mål och förverkliga den. Kommer du ihåg när jag skrev om att följa sin passion och betydelsen det har för hälsan? Läs om det här annars: Måste du hitta din passion för att må bra? Och låt drömmen leva vidare.

Det läskiga med att sluta drömma och börja göra …

Det är faktiskt inte bara en dans på rosor det här med att förverkliga sin dröm. Det kan bli kravfyllt också. Att jag hamnar i något slags prestationsträsk som raderar lusten helt. Men om jag inte testar, får jag ju aldrig veta. Eller hur?!

Men vet du vad: en avgörande faktor till att jag faktiskt tar det här steget är att jag verkligen vill leva som jag lär. Jag ser ju hur härligt alla de kloka kvinnor jag jobbar med tycker att deras liv blir när de lever som jag lär … Ja, du vet: jag tränar och vardagsrör mig, äter bra och njuter av mat (även den obraiga), umgås med dem jag gillar, sover gott och vilar innan jag blir trött. Och firar! Både stora och små framgångar. Sådant som jag skriver om i min orange bok GLAD FRi STARK och som vi pratar om i medlemsprogrammet med samma namn.

Jag följer min dröm och tar tjänstledigt, författare, Malin Lundskog, dröm, mål, natur, skriva
Så … här sitter jag nu. Och tränar mitt mod!

Och vikten av att tycka om mig.

⁠En gôrviktig ingrediens i det här med att ge mig själv tid att faktiskt förverkliga en dröm, är att jag tycker om mig själv. Inte alls på bekostnad av andra (tvärtom!) utan jag tycker att jag är tillräckligt viktig för att få lov att göra sådant som jag vill. Utan att ha någon annan förklaring till viljan än lust (mer om lust kan du bland annat läsa här: Den sommarjobbande entreprenören drivs av lust). Jag har rutiner som gör att jag har gott samvete och jag min mindsetsträning hjälper mig (oftast!) som sjutton på vägen.

Jag följer min dröm och tar tjänstledigt!

Ja, så nu gör jag det. Halvtid lever jag min version av författarliv och halvtid fortsätter jag med det som jag också tycker är fantastiskt kul: medlemsprogram, fb-grupper, skribent- och träningsuppdrag och föreläsningar. Kan de kloka kvinnorna jag jobbar med förverkliga sina drömmar, så nog sjutton kan väl jag? Som sagt: testar jag inte får jag aldrig veta. Så … nu gör jag det. Testar. Jag följer min dröm att bli författare och tar tjänstledigt. Skriver roman. Från och med … NU! När annars liksom?⁠

Hur är det med dig: har du någon dröm som känns läskig att satsa på? Berätta gärna, så kan vi peppa varandra!

HEJA HEJA DIG!
Kram M

ps. funderar på att väcka liv i min författarsida på fb, vill du vara med från nystart hittar du den här: Skrivarmalin på Facebook

Måste du hitta din passion för att må bra?

Måste du hitta din passion för att må bra? Tja, vi kan väl se vad du svarar efter att ha hängt med på mina tankar om passionens betydelse för måendet. Men mitt snabba svar på frågan är: nej! Du måste absolut ingenting. Du väljer själv. Så om du irrar runt i livet och har dåligt samvete över en ohittad passion: släpp det! Och, om det är en tröst: du är inte ensam. Över 70 % av oss svenska vet inte vad vår passion är. Men det skrivs mycket om vikten av passion i livet och att göra mer av det som gör oss lyckliga.  

Jag tror att allt fokus på vikten av att hitta sin passion beror mycket på att vi har klättrat så högt upp i den klassiska maslowska behovstrappan att det är självförverkligandet som står på spel. Men vad sjutton är självförverkligande, passion och grejen med att hitta den där lågan?

Fröet till det här inlägget började gro för två veckor sedan, när jag föreläste om mirakel på Creative Mornings Göteborgsfrukost. Efter mitt prat om miraklet på Broadway och hur jag efter 33 år av passion äntligen fick träffa Bruce Springsteen fick jag kommentarer. Många! Och de allra flesta handlade om 1: jag beundrar dig som kan känna sådan passion! Det skulle jag aldrig kunna göra. och 2: hur sjutton blir man så passionerad? 

De frågorna fick mig att fundera på dels om passion är hälsosamt och dels om det faktiskt är så att alla inte kan känna sådan passion för något. 

Ingen rast, ingen ro …

Jag tänker att passionen inte släpper greppet om dig. Även om du har försökt att göra dig av med det du har passion för och tänkt att ”sånt här kan man väl inte hålla på med!” eller ”herregud, varför är det här så kul egentligen” eller ”vilken nytta har det här?” så är den där och knackar på. Utan att du kan styra över det. Som en gammal vän som aldrig försvinner ute ditt liv även om ni inte hörs av under långa perioder. Du tycker inte mindre om vännen för att ni inte hörs av och du blir alltid lika glad när ni väl gör det. Är du med? Jag har inte tänkt på Bruce varje vaken sekund i 33 år,  men … gammal kärlek rostar aldrig typ.

Bruce Springsteen och jag, Broadway, Kerr theatre, sceningång, Malin Lundskog, måste du hitta din passion för att må bra?
efter 33 års väntan kom han ut genom en gyllene dörr …

Lättheten med passionen

Gör du något för din passions skull, den där gamla vännen du vet, så gör du det med lätthet. Sådant som andra kan sucka över, ge upp inför eller inte ens vilja göra, det ser du inga problem med. Det kan vara allt ifrån att baka bullar till hela kommunen, lägga ner nätter, dagar och pengar på att köa för biljetter till event, till att springa flera mil i snöstorm. Alltså – du skapar även förutsättningarna för att kunna utöva din passion med lätthet. Även det som verkar tråkigt och enformigt (för dig som är som jag och egentligen inte gillar monotona arbetsuppgifter till exempel) blir kul och lustfyllt. 

Du ser till att passionen får plats i ditt liv utan att du tänker på det. Helt plötsligt står den där gamla kompisen och knackar på dörren igen! 

Måste du hitta din passion för att må bra?

Som jag skrev i början av inlägget: näe! Men att hitta sin passion och fylla livet med sådant och sådana vi tycker om, det gör livet rikt. Och ett liv vi uppfattar som rikt får oss att må bra. Att vara tillfreds. Och att respektera oss själva! I självrespekt och självkärlek ligger grunden till att må bra. När vi känner kärleken till oss själva, respekterar oss själva och alltså ger oss själva tiden till att göra sådant vi tycker om – då mår vi jäkligt gôtt! Och då behandlar vi oss själva schysst, vilket innebär att vi utan mankemang lever hälsosamt och dessutom får energi och lust att behandla andra och annat kärleksfullt. Mängder med positiva ringar på vattnet bara för att du följer din passion, hur bra är inte det?

havet, god jul, lugn och ro, stillhet, Malin Lundskog, Hälsa mera, måste jag hitta min passion
en av mina passioner är havet

Hur sjutton hittar jag passionen då?

Om du nu tror på att du mår bra av att hitta din passion och är sugen på att undersöka det, så har mina två veckor långa funderingar och googlande och samtalande med andra lett till bland annat de här svaren på frågan hur sjutton hittar jag passionen då?

  • Vad tyckte du om när du var liten? Den gamla vännen du vet … 
  • Våga prova dig fram – alltid lär du dig något.
  • Vad är du skitbra på? Inte för att du måste vara bra på något för att ha passion för det, men … det kan finnas där.
  • Vem stör du dig på? I know, helskum punkt på den här listan men här kan finnas en nyckel. Den du stör dig på kanske gör något som du innerst inne är avundsjuk på? Som du också vill göra.
  • Om du inte behövde tänka på vuxenheter som att jobba, tjäna pengar, ta ansvar – vad hade du velat fylla dina dagar med då?
  • Och om du är riktigt ärligt med dig själv: vad får dig att le och känna att tiden står still? 

Kan alla hitta sin passion? 

Ja! Alltså jag tror verkligen det, även om vissa av oss har lättare för det. En av nycklarna till att hitta den där inre glöden och få den att brinna är tid. Ge dig själv tid. Tid att lära känna dig själv. Tid med bara dig och dina tankar. Vet du, jag tror att tiden är svaret på så himla mycket som har med hälsan att göra, men det återkommer jag till i ett annat inlägg. Det här har varit tillräckligt långt nu kanske. Men tid! Och punkterna på listan ovan då, så har du passionen som i en liten ask! Nä, skoja bara. Men du kanske har en början på något och det är gott nog tycke rjag. Pressa inte fram resultat utan njut av resan och låt nyfikenheten leda dig vidare. Men precis som goda vanor, gott mindes och gott samvete så är passionen något vi behöver hjälpa på traven …

hållbar hälsa, hälsotips, Malin Lundskog, löparglädje, passion
njut av resan

Så, vad säger du: måste du hitta din passion för att må bra? Berätta gärna och om du har en passion – vad är den?

PS. Förutom Bruce så är mina passioner glädje, frihet, hav. Och hållbar hälsa. Hoppas att det märks. Och att du har glädje av dem!

Ses snart igen, tills dess:
HEJA HEJA DIG!
Kram M

En hemsida från Everday