redigering

Livets första förläggarmöte

Idag har jag haft livets första förläggarmöte. Och vilket möte sen! Jag har nog vuxit flera centimeter av stolthet. Trodde ärligt talat inte att jag skulle fixa det, på grund av halsontet och den brutala hängigheten jag vaknade med idag. Men där satt jag vid datorn, redo med anteckningsblocket jag inte har tittat i sedan i somras. De senaste anteckningarna i den handlade om de sista redigeringarna jag gjorde innan jag skickade iväg manuset till förlag. Känns som en evighet sedan (läs mer om när jag skickade manuset här). Och nu var jag redo att skriva ner allt som skulle ändras, läggas till, tas bort från texten.

Men vet ni vad jag skrev?

Jo, sånt som grät på slutet, rätt in i berättelsen, så fin, lär känna karaktärerna direkt, anslaget, miljön! Och så vidare. Alltså lovorden från förläggare Teresa Rule gjorde mig mållös. Och skitglad. Ja, förutom stoltheten då. Där satt jag och väntade på ett ”men” helt i onödan. Det enda men som kom var att förtydliga en relation med ungefär ett stycke och lägga in en dialog i en betydelsefull scen. Hur fantastiskt är inte det? Nu längtar jag ännu mer till maj nästa år! Som jag hoppas att ni alla ska tycka om romanen Min sämsta väninna lika mycket som min förläggare. Hade jag varit frisk hade jag satt igång för länge sedan med omskrivningen (eller kanske snarare tillskrivningen?), men nu vilar jag mig i form. Och njuter av att längta tillbaka till berättelsen.

Hur kan detta vara livets första förläggarmöte när jag inte är debutant?

Det kanske låter konstigt att jag hade livets första förläggarmöte idag, när jag redan har gett ut två romaner och flera noveller och några fackböcker. Men, det är skillnad på förlag och förlag om man säger så. De andra förlagen jag har haft, har inte arbetat på samma sätt. Då har jag arbetat med redaktör under en eller max två redigeringar. Alltså mer på text- och språknivå. Att ha en förläggare är verkligen att ha någon att hålla i handen som hjälper både boken och mig som författare att växa. Så lyxigt!

Vi ses snart igen, tills dess HEJA Min sämsta väninna!
Kram Malin Lundskog

PS. Ni har väl inte missat att jag har fått förlagsavtal med Gyldendal Astra? Det kan ni läsa mer om här: Min tredje roman kommer ut våren 2026

PPS. Hur fan gör jag med min runstreak? Dag 169 idag juh …

Jag firar redigeringen ombord på Maria

Jamen tack för att ni frågar om redigeringen. Just idag. För just idag är jag klar. Igen. Ja, nu är jag så klar att jag är redo att skicka iväg mitt manus till förlag. Ni som inte vet det betyder, så är det ungefär samma sak som att skicka iväg sitt manus och sitta och vänta på refuseringar. Och jag firar redigeringen ombord på Maria.

För just idag struntar jag i det där med refuseringar. Just idag är jag glad. Stark. Och så jävla lättad! Jag kunde förbättra, kunde få bort en karaktär och jag klarade av att göra två personer till en. Bland annat …

Ärligt talat är jag så glad att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Ni vet sådär pirrig så jag inte kan sluta studsa. Och då har jag ett trasigt knä och får inte hoppa. Ni fattar känslan va?

Jag firar redigeringen till sjöss

Vilken tur att jag just idag hoppade ombord på Maria tillsammans med tre andra tjejer för en tjejsegling. Och ännu roligare att vi alla hade något att fira. En av oss firade nytt jobb, en firade skilsmässa, en firade livet och jag firade att mitt manus är så redigerat jag klarar av att göra det.

Mer om seglingen imorgon, nu ska vi skåla för allt vi firar. Och för att de två tjejerna jag inte känner sedan innan inte vände när de mötte mig i hamnen. Ha ha ha, så här ser man ut när redigeringen är klar och man kastar ner det viktigaste inför en helg på sjön på tre minuter.

Malin Lundskog, knippla, hamnen. packning, jag firar redigeringen, segling — Med kudden i högsta hugg, jätteny kånken och högtalare och champagne.
Inte säker på att jag hade velat segla med mig om det var det här jag mötte, ha ha ha

jag firar redigeringen prosecco, segling, hyppeln — Ända till Hyppeln tog vi oss idag. Skål för det också?

knippla, redigeringen, eskader, tjejsegling — så här ser Knippla ut från Hyppeln, ön väster ut

Vi ses snart igen, tills dess. Heja livet och allt i det som finns att fira!
Kram Malin Lundskog

Förra gången jag var klar med redigeringen skrev jag såhär: Redigeringen är klar. För den här gången …

Redigeringen är klar. För den här gången …

Om exakt tio dagar kommer mitt livs andra roman Ett oönskat arv. Tio dagar! Och nu är jag klar med den sjuhundranittioåttonde redigeringen av det som jag hoppas blir min tredje roman. Skrivaren gick varm här igår och nu ska jag snart sätta mig ner och läsa igenom allt. Och säkert göra ett gäng ändringar och strykningar och tillägg. Men för den här gången: redigeringen är klar.

redigeringen är klar, malin lundskog, utskrivet manus — jag och mitt utskrivna manus

Malin Lundskog, pappershög, manus, golv, redigering, författare — jo, det är stort för mig det här

Malin Lundskog, manus, papper, roman, redigeringen är klar — samlar ihop mig?

Redigering, lansering och … nytt manus?

Om tio dagar vill jag vara klar med genomläsningen , för sen hoppas jag på fullt ös med lanseringen av Ett oönskat arv. Vi får se. Det är ju inte direkt så att var sak har sin tid i boksrivarbranschen utan allt går omlott och in i vart annat. Det är snarare jag som behöver avsätta tid för en sak i taget, annars blir jag helsnurrig. (Det vill säga snurrigare än jag redan är, he he.)

Och samtidigt som redigeringen är klar för den här gångenoch jag alldeles snart släpper min andra roman ser jag fram emot att få öppna en tom fil i datorn. För att dra igång nästa manus … Som sagt, var sak har inte sin tid. Men just nu är det tid för genomläsning av det som kanske blir min tredje roman.

Min andra roman vet ni väl förresten att ni kan bevaka nu i nätbokhandeln, för att inte missa när den släpps? Ja, eller så följer ni helt enkelt mig här på bloggen eller i sociala medier (Instagram här till exempel). Jag komemr förmodligen inte att kunna hålla tyst om det. Heller …

Vi ses snart igen och tills dess: heja oss och variationen på allt vi gör.
Kram Malin Lundskog

Och tänk, för knappt ett år sedan redigerade jag romanen som kommer ut nu. Läs om vad jag tyckte om det här.

manushög, redigering, papper, hand — branden är bara arbetsnamnet mind you …

Andningshålen som fyller mig med liv

Jag tog först bort ordet andningshålen i rubriken. För vadå hål? Jag menar ju inte direkt ett tomrum, utan något som fyller med mig liv. Kraft. Energi. Något som är mer än en paus. En stund som inte bara är återhämtning. En sekvens med njut, men inte för njutets skull. Utan för … livets? Och för att orka redigera vidare på detsomjaghoppasblirmintredjeroman. Som ni ser blev ordet kvar. Och effekten av dagens andningshål var en av de bästa skrivdagarna på hela året. YEAH!

Andningshålen

Andningshålen blev kvar i rubriken, som ni ser. Hittade inget bättre ord. Jag vill nämligen skriva om stunderna med andetagen. Där lungorna fylls av liv och havsluft, hjärnan får lugn och energi och själen får pirr och stabilitet. De livsviktiga stunderna, ni vet. Andningshålen. (Har ni något bättre ord? Let me know.)

Idag har de stunderna sett ut så här för mig:

andningshålen, himmle, hav, vår, knippla, utsikt — vårgrå, en av de vackraste färgerna som finns

andningshålen, fötter, badstege, knippla — vickar på tårna och andas djupt innan dopp

Malin Lundskog, bad, kalla bad, knippla — vickar på tårna och andas djupt innan dopp

En morgonstund med hundarna ute i bergen och i havet fyllde mig med skrivarlust och -glädje som räckte i flera timmar.

Efter alla de timmarna behövde både kroppen och knoppen och själen sitt andningshål igen. Och det fick de.

gammal båt, bohuslän, knippla, utsikt — stillheten och vårregnet kom tillsammanas

springer spaniels, knippla, hav, himmel — de här två hittade en egen ö

Och ingen är väl gladare än hundarna när jag behöver andas här ute? Skulle vara jag då …

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA andningshålen!
Kram Malin Lundskog

Sätta upp håret i en slarvig Jacob?

Eller gå med en Jacoben näve? För att inte tala om den där Jacoben i bröstet. Ja, det här är resultatet av dagens redigeringsrunda av detsomjaghoppasblirmintredjeroman. Jag bestämde mig för att byta namn på en av karaktärerna, från Knut till Jacob. Därefter tog jag hjälp av sök och ersätt-funktionen i word och … Det ledde till att jag knöt upp varenda knut och hux flux hade meningen ”sätta upp håret i en slarvig Jacob” i mitt manus.

Tur att jag har ett gäng genomläsningar kvar att göra innan jag är redo att skicka iväg manuset till förlag. Snart är jag i alla fall klar med mastodontredigeringen jag just nu håller på med. Namnet Knut har jag varit oå väg att göra mig av med ända sedan lektörsläsningen, men inte kommit på vilket namn jag ska ha istället. För mig är Knut och Jacob två helt olika typer av personer om jag bara skulle höra namnen och karaktären i mitt manus ska behålla sin personlighet. Ändå passade Jacob perfekt. Jag fattar ingenting och hoppas inte att min son Jacob undrar varför jag har satt hans namn på den här mannen. De har inte mycket gemensamt. Eller???

Hur som helst är jag glad att namnfrågan har löst sig. Och jag hoppas att jag hittar alla slarviga Jacob i hår, Jacobna nävar och annat som kan ha hänt i manuset.

sätta upp håret i en slarvig Jacob, Malin Lundskog, författare, redigering — här sitter hon som tidigare var säker på att hon enbart kunde skriva på morgon oh förmiddag …

Ses snart igen och tills dess: HEJA Knut, Jacob och alla ni andra.
Kram Malin Lundskog

Ni kanske också vill läsa om det som hjälper mig i redigeringen och redigering och att låta andra göra jobbet

Hur lång tid tar det att redigera en roman?

Just nu redigerar jag romanen som jag hoppas blir min tredje roman. ”En feelgood i ordets rätta bemärkelse”, som min lektör Johanna Wistrand skrev i inledningen av sitt lektörsutlåtande. Jag är så himla glad för alla hennes förslag på förbättringar av manuset. Sedan ett tag är jag i full färd med att genomföra dem. Och jag förstår er som frågar: hur lång tid tar det att redigera en roman egentligen?

Tja, för mig tar det tid. Vet ni, jag är till och med stolt över att jag låter det ta tid. Eller i alla fall den tid det behöver ta, utan att jag stressar igenom texten och väljer klar hellre än bra. Och åh, vad jag tycker att det är kul att pilla och förbättra och fördjupa karaktärer, lägga till miljöbeskrivningar på några ställen och dra ifrån på andra. Stryka alla min femhundrasjutton (eller något sådant) ”ju” och andra slaskord. Ändra namn på en karaktär, ta bort en och lägga till en annan.

Jag har i alla fall fått upp farten

Under veckan som har gått har jag ändå fått upp farten på redigeringen. Eller kanske jag ska säga flytet istället, för jag är inte så säker på att det går fortare. Men det flyter på mer bekvämt. Och snacka om att jag lever mig in i berättelsen. Jag har på riktigt trott att det är sommar och stekhet sol över ön. Jo, flera gånger under veckan när jag tittat upp från skärmen och det som nog kan kallas för skrivarbubbla, eller redigeringsbubbla, har jag fått skaka på huvudet för att liksom hamna rätt igen. I vintern, snön och minusgraderna.

hur lång tid tar det att redigera ett manus, knippla, sjöbodar, vinter, solnedgång

När jag har skakat tillbaka mig till vintern går jag ut och njuter av den. Precis som jag stunden innan njöt av sommarhettan i texten jag redigerar. Platsen för njutet är detsamma i alla fall …

hur lång tid tar det att redigera en roman, is, skrivarbubbla, utsikt, knippla

Men något svar på frågan ”hur lång tar det att redigera en roman” har jag inte. Annat än att det tar tid. Och att det är jätteroligt. Ja, precis som att skriva råmanus är. Och kanske vågar jag tro på att jag är redo att skicka texten till testläsare i slutet av januari och att manuset kan gå till förlag någon gång efter islossningen och innan sommaren. Vi får väl se?

Så här skrev jag om mina manus för drygt en månad sedan.

Vi ses ju här snart igen, tills dess: HEJA att låta saker och ting ta den tid de behöver.
Kram Malin Lundskog