redigering

Redigeringen och att låta andra göra jobbet

Ja, det var ju det här med redigering. Som jag håller på med redigeringen av min kommande roman alltså. I en kort sekund då i somras när jag signade mitt förlagsavtal trodde jag att det mesta var gjort. Men så kom redaktörens fundering: Vad tror du skulle hända om du tog bort den här karaktären?

redigeringen, Malin Lundskog, författare — Va, ska jag styrka en av mina karaktärer? Som jag har jobbat så hårt med …

Min spontana reaktion var aldrig i livet. Nästan min vana trogen på grund av tycker så himla illa om att göra som jag blir tillsagd (ingen bra egenskap för en författare, I tell you). Hon ska vara med. Hon är viktig. Bidrar med massor. Dels med sina tankar tankar och dels genom att hon sätter käppar i hjulet för en annan viktig karaktär. Men, sen är jag ju inte helt igenom obstinat , utan vill också min boks bästa. Så jag gick igång på att hon skulle bort.

Malin Lundskog författare, funderar, redigeringen — hur ska jag få ihop det här?

Låta andra göra jobbet

Och jo, jag tror att det här blir så otroligt mycket bättre. Ja, jag skriver tror. För ibland fastnar jag i de där tankarna att jag kanske stryker för mycket av det som är romanens kärna. Men nu är hon borta nästan överallt. Jag har några viktiga händelser som någon annan måste se till att de händer istället. Det här med redigeringen handlar faktiskt mycket om att låta andra göra jobbet. Särskilt om man skriver in så många karaktärer som jag från början. En nackdel med att älska människor och tycka att alla har något att bidra med?

Snart klar och ser med skräckblandad förtjusning fram emot att läsa igenom det redigerade manuset innan det går tillbaka till redaktören.

Ses snart igen, tills dess: HEJA ALLA människor. Ni gör skillnad! Och er skulle jag stryka ur manus …
Kram Malin Lundskog

Det svåraste med att skriva en roman

För mig är inte det svåraste med att skriva en roman att få ihop tillräckligt många ord. Oh no. Jag har upptäckt att ordbajsande är en av mina största talanger (har ingen aning om vilka de andra är, men i alla fall). Nej, det svåraste med författandet är att få ihop en berättelse med tillräckligt få ord.

Det här gör att min redigering blir ganska omfattande. Det hade den kanske blivit ändå, av andra skäl än mängden ord. Som att jag går igång på varenda tanke jag får när jag skriver råmanus och låter mina karaktärer dra iväg åt både höger och vänster. Och jag? Jag skriver glatt om allt de gör. Är. Tänker. Och känner. Då blir det lätt väldigt många ord. Och så många olika händelser att jag har material för minst tre romaner i varje råmanus jag färdigställer.

Alla gillar olika

Det kanske är nackdelen med att jag tycker så mycket om att skriva. Jag bara skriver och skriver och skriver och njuter av fingrarna klickande mot tangenterna. Utan att tänka. Samtidigt tror jag att det galna spontanskrivandet är mitt sätt att vara författare på. Och ju mer jag läser om hantverket romanskrivande, desto mer inser jag att det spelar ingen roll hur många tipslistor i världen man läser om gör så här för att skriva en roman eller så här lyckas du med att skriva en bok.

Det finns ingen författare som gör som någon annan. Eller, det är klart att i stora dra så finns det de som jobbar efter synopsis, mer eller mindre detaljerat. Det finns de som skriver från A till B utan någon större plan och det finns de som skriver en scen här och en scen där … Ja, ni ser. Författarlivet är som vilket liv som helst. Det blir bäst när vi gör på det sätt vi själva behöver och tycker om. Eller?

det svåraste med att skriva en roman, Malin Lundskog, författare, leende — Nöjd? You bet! Manuset är 15 000 ord fattigare ju.

Jag har i detta nu redigerat bort femton tusen någonting ord från romanen som kommer ut våren 2024. Vissa ord och meningar är svårare att skiljas från än andra, men tack vare redaktörens kommentarer känner jag mig trygg i det jag gör. Och längtar ännu mer efter boksläppet av uppföljaren till Mariannes mirakel!

Det svåraste med att skriva en roman är att skriva tillräckligt få ord …

Jag skrev det svåraste med att skriva en roman i rubriken. Det är bara jag som tycker så. Andra författare tycker tvärtom. Och någon har störst svårigheter med slutet, någon med början. Gestaltning kanske är ytterligare en annans författares största mardröm, medan någon svettas mest över miljöbeskrivningar. Alla gillar olika ni vet och det är ju precis som det ska vara.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA ALLA OLIKA. Och lika.
Kram Malin Lundskog

PS. Ni har väl inte missat att Mariannes mirakulösa bokklubb drar igång den sjätte november? Passa på att signa upp er för en plats i VIP-kön. Superbra priser (särskilt innan det magiska datumet 25/9-23) och annat vip:igt. Läs mer här. Och anmäl för sjutton, vi kommer att ha så himla kul!

Jag har ändrat inledningen, bara resten kvar nu

Kommer ni ihåg att jag har fått tillbaka mitt manus (roman nummer två, den som ska ut våren 2024 ni vet) från redaktören? Jag skrev om det här i alla fall. Idag har jag skrivit om inledningen. Hela första kapitlet. Helt annorlunda. De tre följande kapitlen funderar jag på att stryka (men spara, för där finns så mycket som jag egentligen tycker väldigt mycket om, men som kanske inte platsar i uppföljaren till Mariannes mirakel.) Och ja, sen är det bara resten kvar. Där ska jag plocka bort en karaktär och byta perspektiv på berättelsen. Så det där med att jag har ändrat inledningen är alltså bara början. Ärligt talat: hur fan ska det här sluta?!

jag har ändrat inledningen, uppföljare, roman, feelgood, Malin Lundskog, författare, redigering — jag har ändrat inledningen och nu … är det bara resten kvar?!

Allt det här spelar ju ingen roll för er, när det väl blir bok av det jag håller på med. Men ni är några som undrar över om jag inte är klar snart och vad det är som tar tid, när manuset väl har blivit antaget av förlag. Sånt som att man får mail från en redaktör händer. Bland annat …

Och även om jag ger mig själv merjobb när jag ändrar så här på både redaktörens och mitt initiativ, så blir det bättre. Mycket bättre! Och det gör merarbetet värt alla ansträngningar i världen. Jamen, ni vet. Även om good enough är tillräckligt (så dumt att skriva så, det betyder ju samma sak. DUH!), så betyder det inte att jag inte vill göra mitt bästa. För det vill jag. Och det gör jag. Vad mer kan man göra liksom?

Ses snart igen, tills dess: HEJA dig!
Kram Malin Lundskog

Redaktören har hört av sig och gissa vad?

Som jag har sett fram emot att få tillbaka kommentarer på mitt manus och nu har redaktören hört av sig. Egentligen skulle jag kanske sätta fingrarna i det direkt, för det är ju inte så att romanen är klar. Oh no! Jag har J Ä T T E-mycket att ta tag i. Inte för att jag är ledsen för det. Nej, jag känner snarare att WOW! Uppföljaren till Mariannes mirakel, som kommer ut våren 2024, blir så himla bra.

Okej, det där kanske jag tar tillbaka imorgon. Men nu njuter jag av alla förbättringsförslag. Som mer pang på i inledningen och kanske, kanske ett perspektivbyte. Kanske. Ja, det kan hända att jag sparar en intrig till framtida manus. Men tänk att mitt manus redan innehåller värme, humor, kärlek och trubbel. Som en feelgood ska. Dessutom är jag jättestolt över att manusets styrka, enligt redaktören, är karaktärsutvecklingen. Utvecklingen hos karaktärerna är något jag har jobbat massor med. Visst är det härligt att få lön för mödan?

Nu börjar jobbet med att stryka även det jag gillar i romanen

Ja, då kör jag väl igång då. Önska mig gärna lycka till och håll tummarna för att jag står fast vid att kill your darlings är superbra om de där darlingsen inte ger er läsare något. Ja, det låter väl självklart att man som författare stryker det som inte leder berättelsen vidare, men … ibland har man ju fått till en sån bra mening, eller en så härlig karaktär eller intrig som man inte kan slita sig från. Det är då jag behöver era hållna tummar. Höra er (och mig förstås) säga: Malin, kill your darlings goddammit!

Redaktören har hört av sig, Malin Lundskog redigerar uppföljaren, Knippla — ser ändå ganska nöjd ut?

Förresten, ni som inte har läst romanen Mariannes mirakel än: här kan ni ladda hem första kapitlen i den. Ja, i både ljud- och textformat.

The form you have selected does not exist.

Gillar ni det ni ser eller hör, så vet ni att jag är bara ett mail bort och signerar mer än gärna min roman till nya läsare.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA ER. Och mig.
Kram Malin Lundskog

Vänner i mellangärdet

Ibland gör autocorrect inte livet lättare för en författare. Ha ha ha! Den här skärmdumpen är från en av alla tusentals (kanske något färre, men ni fattar känslan) gånger jag redigerade och korrläste manuset som blir roman våren 2024. Ursäkta fetstilen, men jag är så in i hoppsan glad över det att jag vill skrika ut det ungefär varje dag.

Jo, jag har en vän och företagarkollega som heter Dorotea. Hon kallas för Dorro och rätt som det var hade jag henne i mellangärdet.

vänner i mellangärdet, korrektur, författare, Malin Lundskog

Som jag skrattade när jag hittade henne där. Det karaktären Caroline (minns ni henne från debutromanen Mariannes mirakel?) hade i mellangärdet var ju oro. Inte Dorro. Herregud, hon känner ju inte ens Dorro. Kul i alla fall, och jag undrar om det inte är skönare med en så härlig själ som Dorro än oro i mellangärdet. Vad tror ni?

Apropå den där romanen som kommer ut våren 2024. Den är en uppföljare av min debutroman Mariannes mirakel, som jag just nu bjuder på två kapitel av. Har ni inte läst är nu en bättre tid än aldrig. För jag hoppas så innerligt att ni vill vara med och läsa uppföljaren och då tror jag att ni vill ha läst ettan.

The form you have selected does not exist.

Ja, autocorrect kan ställa till det. Och att vara blind för sin egen text, när man liksom vet vad det ska stå. Lätt att missa sånt här då och jag tror inte att det finns en enda bok som inte har någon form av korrfel när den är genomläst av både redaktörer, korrläsare och författare. Vi gör så gott vi kan allihop, vad mer kan vi göra? Och hur som helst är vissa fel roligare än andra …

Ses snart igen, tills dess: HEJA på!
Kram Malin Lundskog

Detta hjälpte mig under första redigeringsrundan

Vet ni vad??? Idag blev jag klar med första redigeringsrundan av mitt tredje romanmanus. Hipp hurra! Och även om jag tycker att redigering är en kul del av att skriva romaner, är jag glad att jag har mina tricks för att ta mig igenom rastlöshet, tappade sugar, ofokuserade perioder och annat. Eller tricks och tricks? Verktyg kanske? Hur som helst, detta hjälpte mig under första redigeringsrundan: pomodorometoden, snällhet och jävlaranamma. Förutom kunskap från olika håll och kanter.

Detta hjälpte mig under första redigeringsrundan, Malin Lundskogs arm, born to run tatuering

en hel pärm är nu full
med kladdiga kommentarer
som jag hoppas att jag kan läsa
när de ska in i datorn …

Mina tricks för att ta mig igenom redigeringen

Pomodorometoden – jag jobbar fokuserat i tjugofem minuter (telefon, mail och you name av saker jag blir störd av är långt bort eller avstängda) och sedan pausar jag i fem minuter. Efter fyra sådana tjugofemminutare är pausen femton minuter. På datorn använder jag mig av en timer som ni hittar här och det finns appar för telefonen att ladda ner. Självklart funkar en vanlig äggklocka också (finns de fortfarande?). Här har jag beskrivit pomodorometoden tidigare.
Snällhet – jag är snäll mot mig själv och har lärt mig (den hårda utmattningsvägen ni vet) att vara glad och nöjd över det som blir gjort och aldrig någonsin klanka ner på mig själv om det jag planerade att göra inte blir klart. Fokus på rätt grejer, eller hur?
Jävlaranamma – jo, det behöver jag också. Hur snäll jag än är mot mig själv och hur många pomodoro-tillfällen jag än kör så behöver jag spänna musklerna ibland och peppa mig själv att bara göra det. Som jag gör när jag är pt och tränar andra. ”Kom igen, Malin! Visa vad du går för.” Typ.

Kunskap och erfarenhet hjälper också till i redigeringsfasen

Ja, sen hjälper ju självklart ren redigeringskunskap till. Att veta vad jag ska titta på och kunna avgöra vad som tillför berättelsen något och vad som bara är rent ordbajseri. Jag märker stor skillnad på min kunskap om hantverket som skrivandet faktiskt är nu, jämfört med min debutroman och även med uppföljaren. Tänk vad man lär sig genom att göra.

Utöver min egen erfarenhet läser jag böcker om skrivande. Ja, jag läser skönlitteratur och tittar på tv-serier också, där jag lär mig av hur de är uppbyggda. Och jag lyssnar på poddar (här hittar ni några tips på skrivarpoddar), jag pratar med andra som skriver och jag går kurser. Just nu går jag en digital kurs som heter Författarakademin, med Anna Karolina och Caroline Engvall som lärare. Tycker inte ni också att det är kul att lära nytt inom områden man tycker är roliga?

Ja, nu ska jag alltså bara putta in allt jag har redigerat i dokumentet i datorn också. Även om det inte är så bara. Funderar faktiskt på att ta lite semester först. Vi får se imorgon när jag vaknar hur det blir … Just nu är jag glad att jag har kommit så här långt. Hipp hurra för allt som har hjälpt mig under första redigeringsrundan.

Ses snart! Tills dess: HEJA HEJA er och allt ni kan och lär er.
Kram Malin Lundskog