redigering

Bort med henne, tänkte jag och såg ut över havet

Bort med henne, sa jag till mig själv där jag satt på klipporna som var mitt redigeringsrum för några timmar idag. Och så gick det till när en karaktär försvann från mitt manus. Jag drog ett streck över henne och lät andra axla hennes roll. Svårare än så är det inte att göra sig av med folk, he he. Dra ett streck över dem bara, det finns andra som fyller deras funktion. Om de ens hade en funktion att fylla?

Ett sätt att skaffa sig merjobb

Okej, riktigt så enkelt är det ju inte att göra sig av med varken påhittade karaktärer eller verkliga människor. Det jag gjorde där ute på klipporna idag har snarare gett mig merjobb. För i samma stund som jag sa bort med henne, skapades luckor jag behöver fylla.

Den här karaktären lyfte inte mitt manus på något sätt, men hon gjorde ändå några saker som behöver finnas kvar i berättelsen. Vem ska göra de sakerna nu och vad gjorde hon som var helt ointressant för framtida läsare?

Alltså, såna här överraskningar är en av alla de roliga grejerna med författarskapet. Ja, även jobbet de medför. För redigering är en riktigt rolig del av det hela, särskilt med ett skrivrum som detta.

bort med henne, Malin Lundskog, författare, redigering på klipporna, manus — *Jo, rätt nöjd med dagens skrivarlya*

Utsikt från Knippla, sjöräddningen, västkusten — *Utsikten gick inte av för hackor den heller*

Vi ses snart igen, karaktären sparar jag till ett annat manus (för det var inget fel på henne). HEJA på med sommar, jobb och allt vad ni gör.

Kram Malin Lundskog

Jag letar ordspråk och talesätt

Jag letar ordspråk, talesätt och andra sayings till en av karaktärerna i manuset jag just nu redigerar. En av tanterna använder gamla ordspråk på var och varannan sida. Ibland passar de in, men något av orden är fel och ibland är hela talesättet helt fel i just den situationen. Hur som helst så behöver jag fler talesätt i mitt lager. Har ni några på lager? Gärna några som äldre personer använder, eftersom den här kvinnan över åttio. Felen fixar jag dit själv, he he.

Jag har tänkt på det här med att använda sig av talesätt eller ordspråk på ett nytt sätt ett tag. Även om jag ibland tycker att det är synd att de gamla ordstäven är på utdöende, så kan det bli ganska kul med felsägningar. Det är kanske inte fel, utan en kreativ utveckling av språket? Min karaktär skulle kunna säga klart som krabbspad istället för klart som korvspad till exempel. Vips har jag fått in en dos Bohuslän i talesättet, eller hur?

talesätt, jag letar ordspråk, good things come to those who wait — eller den som väntar på nåt gott … ett ordspråk så gott som något?
Skylt från Guinessbryggeriets utställning i Dublin

När manuset väl blir bok kanske det här är bortplockat, vem vet. Det kanske bara är jag som tycker att det är kul och som är galet förtjust i min karaktär också, vem vet. Men jag letar ordspråk just nu i alla fall, så får vi se vart det barkar hän …

Tack på förhand för tips på kul/bra/klassiska eller bara existerande ordspråk, talesätt och andra sayings som jag kan sätta i munnen på min romankaraktär. Självklart kan jag googla, men vill helst ha ordspråk som faktiskt används.

Ses snart! Tills dess: HEJA er friskt humör, det är det som musen gör (ja, vad vet ni?)
Kram Malin Lundskog

Har jag blivit känslokall?

Jag redigerar just nu mitt manus till roman nummer tre (som jag berättade om häromdagen). Stryker ord och meningar så att det ryker om det. Har jag blivit känslokall? Bryr jag mig inte om hur jag har värkt fram min text? Okej, det där med värka är en överdrift, jag har inte värkt fram något sedan barnen kom till världen. Men jag har ändå slitit en del med mitt manus.

När jag nu kladdar och ändrar och stryker i min berättelse struntar jag fullkomligt i om meningarna är vackra eller orden väl valda. Jag är i princip obarmhärtig i min redigering. Vad har hänt? Har jag blivit känslokall eller är det här ett helt normalt steg i utvecklingen som författare? Jag kanske har lärt mig att se till berättelsens bästa och inte mitt egos. Och dessutom har jag lärt mig något om mig själv som skribent och det är att jag behöver skriva mig in i berättelsen. Att det blir många strykningar i början av ett manus är alltså inte så konstigt. Alla de nu bortredigerade orden är som vilken uppvärmning som helst. Utan dem hade jag inte kommit vidare.

Jag hoppas i alla fall att mitt till synes känslokalla beteende gentemot mitt romanmanus är ett steg i utvecklingen för mig som författare. Annars kan man ju undra …

Ses snart igen, jag redigerar vidare med kaffe och kakan från kalaset igår som tilltugg. Vilken födelsedag va?

Kram Malin Lundskog

Jag vet EN som tycker om min kommande roman

Jag vet redan en som tycker om min kommande roman. Till och med så mycket att hon är rörd till tårar. Vilken grej ändå, att mina ord kan ha den inverkan på någon. Ja, även om denna någon är jag själv …

I förmiddags redigerade jag färdigt mitt manus för den här gången och jag har varit stentuff. Jag har strukit meningar jag älskar och tagit bort beskrivningar av Bohuslän, som kanske inte hör hemma i en roman, utan snarare en turistbroschyr. Utan att tveka har jag redigerat bort över sju tusen ord (herregud så många onödiga ord jag har strösslat manuset med). Och jag har gråtit. Så rörd och tagen av berättelsen är jag. Och då är det jag som har hittat på den.

jag vet en som tycker om min nya roman, Malin Lundskog, manus, redigering, författare — jo, här sitter jag med tårar i ögonen

Som författare, och människa över huvud taget, kan vi aldrig veta hur det vi skriver, säger eller gör tas emot av dem som läser och lyssnar. När ni läser min roman är berättelsen er att tolka som ni vill och det är både skrämmande och ascoolt. Tänk att en berättelse kan få flera olika betydelser? Visst är det häftigt?

Självklart hoppas jag så in i hoppsan mycket att ni ska bli lika tagna som jag, men det får jag inte veta förrän våren 2024 då boken släpps. Just nu är jag glad att jag har berört en läsare, även om den läsaren är jag.

Karaktärerna i min kommande roman kan ni träffa redan nu

Några av karaktärerna i den kommande romanen får ni träffa redan i min debutroman Mariannes mirakel. Har ni inte läst den än beställer ni signerade ex hos mig, utan autograf hittar ni dem i nätbokhandeln, på några bibliotek (annars kan ni alltid beställa dit den) och i en och annan bokhandel.

Just nu väntar jag på redaktörens utlåtande och tills jag får det tror jag att jag ska ta mig an redigering av nästa manus. Jo, för jag har ett råmanus till som är klart. Kanske ska jag njuta av att jag redan vet en som tycker om min kommande roman först.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Här kan ni läsa om att jag har signerat förlagsavtal och vill ni höra mig prata om skrivande gör ni det i podden Skriverier med Malin och Cilla, som ni hittar här.

Årets första veckans lista av både gott & blandat

Årets första veckans lista är här. Första veckan är avklarad. Levd och inte bara överlevd. Och jag gillar det här året, precis som jag gjorde med förra. Men det här känns ändå … gôtt. Fyllt av liv och jag vet att jag kommer att vara precis så modig och kreativ som jag behöver för att vara den jag vill och njuta av berg och dalbanan som ett helt långt år brukar innebära.

Kanske kände jag såhär i början av förra året också, vet inte. Men en sak vet jag och det är att oavsett om vi väljer att kick- eller smygstartar året: nu åker vi!

Podd, blogg och nyhetsbrev

Förresten så släppte vi ju årets första avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla i fredags och vi pratade massa mer än bara skrivande. Både Cilla och jag har till exempel reagerat på hur många som sammanfattade år tjugotjugotvå som ett skitår. Inte för att varken Cilla eller jag tycker att krig är bra, nedbrunna restauranger kul eller inflation och lågkonjunktur upplyftande. Men ändå. Jag ser tillbaka på ett fint och kärleksfyllt år med vänner, acceptans, bröllop och vackra avsked

Jag fick iväg årets första HEJA-rop också. Mitt nyhetsbrev, som kommer ut lika oregelbundet som från hjärtat. Klicka på länken, om ni vill signa upp er för författarskap och livsglädje från ön.

Dessutom har jag kommit igång med bloggen och det känns kul. Just nu har jag några artikelserier på gång här, bland annat den om hur man gör för att skriva en bok och den om hur sjutton man får till sitt drömliv. Är det genom att sätta konkreta mål eller genom drömmiga visioner? Stay tuned för fler inlägg på de trådarna.

Årets första veckans lista

jo, jag plockar med nyårsafton i första listan för året. Nyss hemkomna från Trysil, med rejäl förkylning och i det lånade huset var det så himla skönt att fira nyår ensamma. Bara min man och jag. Och hundarna förstås. Claes är ju fenomenal på att laga mat, så lämnade över den delen till honom. På nyårsafton också, he he. Han är också fenomenal på att planera mat när han är hungrig, så förrätten blev så stor att vi inte orkade med någon varmrätt. Kolla här, så fattar ni:

citronfromage, dessert, nyårsafton, — Men dessert orkar man (jag) alltid. Mitt bidrag til nyårsmenyn var en hemmagjord citronig och gräddig karamell.

1 januari var jag fortfarande ganska förkyld och njöt i fula drag av tour de ski. Längdåkning är en av mina favoritsporter att titta på. Och utöva, även om jag inte åkte en meter under våra två veckor i Trysil. Hade för kul i backen med de vuxna barnen och kände nog av den där förkylningen (som jag ska sluta tjata om nu. Lovar.) så orken fanns liksom inte.

Redigering alla dar i veckan

I måndags fortsatte den stora redigeringen av uppföljaren till Mariannes mirakel. Den har jag för ungefär en kvart sedan skickat iväg till två testläsare. Nervöst och kul, jag kommer att fortsätta redigera, fördjupa karaktärer, gestalta mer och mindre under tiden. Om mindre än en månad ska manuset iväg till Cecilie, en lektör som inte går av för hackor. Kolla vad jag hittade i postboxen från henne:

författare, skrivliv, Main lundskog, lektör, redigering — fritt fram för alla er som vill att sno det här tecknet!

Och så har jag fått den här. Från en av medlemmarna i GLAD FRi STARK. Blev sådär gråtigt rörd. Visst är den fin, knappen som ska hänga med mig överallt?

Tisdagen redigerade jag mer, efter att jag hade njutit av morgonpromenad i detta:

morgonpromenad, västkusten, Malin Lundskog, Knippla, årets första veckans lista

morgonpromenad, Knippla, västkusten, utsikt, Marstrand — när vi kom till nord-sidan av Knippla blickade vi mot Marstrand. Ser ni fästningen?

Dessutom började jag småstrukturera jobb som behöver planeras. Som ni vet är jag inget fan av för noggrann planering, men vissa dela behöver ju trots allt organiseras.

I onsdags tittade till vårt hus som vi ju renoverar. Oj, vad jag ser fram emot att det blir klart. Ett rejält platsbyggt kök. Veranda. Ny entré (har bara haft ingång i källaren och där vill jag gärna låta saker och ting vara huller om buller utan att folk som hälsar på ska behöva se …). Vill ni se före-, under- och efterbilder?

I torsdags fortsatte redigeringen och dessutom tog jag tag i några avsnitt av en digital författarutbildning jag går just nu. Kul! Inspirerande! Och ju mer jag lär mig om hantverket, desto större respekt har jag för alla som skriver.

En dag med vågrätt snöande

Overall alltså, vilket plagg det är! I fredags snöade det vågrätt här på västkusten, med flingor som kändes som småspik i ögonen. Men herrenaddå vad jag är glad i min flytoverall sådana dagar. Det får gärna blåsa och snöa mer, så att jag får använda min overall ännu mer. Finns inget dåligt väder, ni vet.

Ja, sen har helgen varit fylld av utonjut och redigering. Imorgon är ny vecka och jag ska börja på nytt manus … Over and out för årets första veckans lista! Vill ni läsa tidigare veckans gott&blandat-listor, kan ni göra det här.

Ses snart igen. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Därför ska du sluta planera allt i livet

Därför ska du sluta planera allt i livet är väl ändå en idiotisk rubrik från någon som vill få saker gjorda och som har ägnat mängder med år av sitt yrkesliv till att inspirera andra att komma till skott, nå mål och följa drömmar. Eller? Eller kanske inte … För självklart är vissa saker bra att planera, men vi kanske inte behöver planera allt? Synnerligen inte i detalj eller exakt hur vi ska genomföra planen för är det inte rätt ofta planer skiter sig? Något kommer emellan och vips hamnar vi i nåt slag besvikelseträsk. Och där vill vi inte vara, varken ni eller jag, eller hur?

Därför ska du sluta planera:

Du kanske aldrig kommer till skott om du fastnar i planeringen. Konstigare saker har hänt än att människor analyserar och planerar och vips! Så gick livet … Romanen blev inte skriven, resan blev inte rest och loppet blev inte löpt.
Om du oroar dig för mycket över hur du ska få ihop allt enligt din plan och att det inte kommer att leda till det resultat du vill är det läge att slappna av och släppa planeringen. Tillit ni vet, till den berömda processen och till att allt ordnar sig.
Om du missar alternativa lösningar är en plan inte det bästa. Hej alla som planerar strikt och sätter på sig skygglappar för andra vägar. Genom rigid planering är risken stor att missa superbra alternativ som inte ingår i planen.
Kontrollbehovet kan gå bananas av planering. Vissa av oss älskar att ha kontroll över allt. Alltid. Med planering kan vi kontrollera allt längs vägen och när sjutton ska vi kunna pausa då? Alla behöver pausa! Och andra kanske behöver ta över kontrollen ibland?
Planer skiter sig eftersom vi sällan är isolerade individer med isolerade planer som inte påverkas av människor och händelser omkring oss. Planera med flexibilitet och modifiera längs vägen, så är risken inte lika stor att du blir besviken.
Planer kanske gör att du missar det roliga. Tänk om du planerar så att du missar spontana roligheter, vackra solnedgångar- eller uppgångar eller möten med oväntat härliga människor för att du måste följa din plan? OMG …

Min flexibla idé om romanredigering

Jag kom att tänka på både vikten av att ha en plan och av att inte ha en plan när jag satt med datorn och redigerade roman vid frukosten i morse. Vi är ju i Trysil och åker skidor några veckor och jag hade inte en idé om att jag skulle sitta och redigera på eftermiddagarna. Ni vet, efter en heldag utomhus. Med rosor på kinden framför brasan, med snacks och varm glögg eller kall öl inom räckhåll skulle meningar byggas om, ord strykas och dialoger läggas till. Men orka, liksom?! Efter en dag i skidbacken är jag som en geléklump som inte kan sluta skratta. Ni fattar känslan va?

Istället har morgnarna blivit min redigeringsstund. Till gröten och kaffet. Då går det med en rasande fart och tankarna är utvilade och alerta. Ja, en av finesserna med att inte ha en plan är det man vill göra blir gjort, men det kanske inte blir gjort som man hade tänkt sig om man hade en strikt plan?

Vad tror ni, planerar ni för mycket, för lite eller alldeles lagom? Kanske extra spännande att reflektera över nu när det snart är dags för nytt år tänker jag.

Oavsett vad och hur ni planerar: HEJA HEJA ER!
Varma kramar Malin Lundskog

Ni kanske också vill läsa om Kör och gör på 5 4 3 2 1 och Kör och gör är bästa metoden för att nå mål och Fem ursäkter som hindrar dina goda vanor