rutiner

Att skriva med stjärnor som sällskap

För en tid sedan fick jag för mig att gå upp tidigt som tusan för att skriva på mitt manus (läs mer om det här). Jag har fortsatt med det. Ja, förutom ibland då jag har fått för mig att lura mig själv med svammel om att jag skriver sedan. Visserligen gör jag det, men det skrivandet blir varken lika bra eller går lika fort. Nej, att skriva med stjärnor som sällskap, det är min grej. Just nu i alla fall …

stjärnklart, att skriva med stjärnor, himmel, knippla, författare — FATTA stjärnhimlen när jag klev upp för att skriva i morse!

Magin med att släppa ut hundarna i trädgården och själv titta upp på den här himlen. Det är stort. Och det är som att magin spiller över på mitt skrivande. Jag menar inte att berättelsen blir särskilt magisk, men känslan. Känslan när jag sitter vi mitt (nya, skitsnygga) köksbord och tittar ut först på stjärnor och strax därefter på himlens färger, som avslöjar att solen är på väg upp.

soluppgång, knippla, författare, att skriva med stjärnor — synd att fönsterlampan stör, men ser ni den rosa/orange randen där borta i öster? Och den väldigt blå himlen?

Nya rutiner ger nya resultat

Det är spännande att testa att få in nya rutiner i livet. Kanske för att de behövs, men kanske också bara för att få variation (som jag skrev om här igår)? Ja, det här (smarta!) påhittet att jag skulle skriva innan jag gick ut för att röra igång kroppen, inte kunde jag veta att det också funkar. Jag som typ alltid har trott att jag bara måste röra på mig innan jag kan få något vettigt gjort. Ha! Den här varianten av morgonrutin funkar himla bra. Det är som att den lär mig att det inte är så dumt att vara flexibel i rutinerna. Ge mig själv lite slack, godammit!

löparglädje, springerspaniel, knippla, malin lundskog — När det ljusnade tog vi en jogg runt ön, Brorsan och jag.
Trots dålig bild, kanske ni ser att han står kvar ner i backen? Där står han tills han är säker på att jag inte kommer tillbaka ner för att ta flera vändor i backen. Det vill han icke vara med på …

Trots att jag (just nu) har vänt på rutinerna, betyder det inte att jag inte kommer att vända tillbaka dem någon gång. Eller … vi får se. Det blir som det blir. Och det blir som det ska. Och det fiffiga är väl ändå att känna in vad som funkar i stunden?

Oavsett stund, så ses vi snart igen. Tills dess: HEJA flexibiliteten. Rutinerna. Och stjärnorna!
Kram Malin Lundskog

Ritualer, rutiner och gamla vanor

Ritualer, rutiner och gamla vanor gick jag och filosoferade över här på ön i morse. Det började med att jag planerade och filmade för ett instagraminlägg när jag började undra vad jag höll på med. Vilket syfte skulle filmen ha? Ja, sedan kom tankarna. Sådär som de ofta gör när man är utomhus, rör sig och har tid att tänka.

Ritualer, rutiner, bada, Bohuslän, utsikt, västkusten, Malin Lundskog — ritualer, lika storslagna som naturen?

Jag började tänka på vad skillnaden mellan rutiner och ritualer är och om vanor är samma sak som rutiner. Och hur ofta jag struntar i ritualen och går direkt på grejen jag ska göra. Utan att passera gå. Jag tror inte att jag är ensam om att glömma av det fina med en ritual. Hur värdefull handlingen blir när vi gör en ritual kring den.

Mina morgondopp kan vara både ritual och rutin

Såhär: Jag har en rutin av att bada utomhus nästan, nästan varje morgon. Rutinen är så införlivad i min och hundarnas morgonpromenad att man nog skulle kunna kalla det vana, men … Nah. Badet är en rutin. Jag behöver ju medvetet fatta ett beslut om jag ska bada eller inte. Det händer inte bara sådär, så som vanor gör. Okej, skillnaden kanske är hårfin, men den är där.

Ritualer, rutiner, Bohuslän, Knippla — Där inne har du min ö. Knippla.

Badet genomför jag för att jag njuter av det. För att jag mår gott av det. För att det gör livet gott. Men de gånger jag tänker på badet som en ritual, då blir det tamejtusan ännu goare! Ännu mer njutbart. Och jag älskar livet just där och då ännu mer. Jag älskar mig själv mer, eftersom jag blir medveten om att jag faktiskt bjuder mig själv på en stund. Utomhus. I naturen. Som bara är för mig. Jamen, alltså. Det blir högtidligt. Stort!

Det stora med ritualer

Skillnaden som gör ritualen stor och rutinen bara rutinartad är min inställning till det jag gör. När jag även låter resan bli mödan värd. Då jag är medveten om att jag tar av mig kläderna, lägger fram tvålen, hur klippan känns under mina fötter, mina andetag när jag kliver ned i vattnet eller den salta smaken på mina läppar efter att jag har doppat huvudet. Då är det en ritual. Jag ser vikten av varje steg. Eller ser och ser. Kanske snarare känner?

Egentligen kan jag alltså göra på exakt samma sätt när jag badar, men ena gången är det en ritual och andra en rutin. Är ni med? En ritual är laddad med mening, en rutin är inte lika meningsfull även om jag alltså gör precis samma sak. I samma ordning. På samma sätt.

Malin Lundskog, bada, havet, Knippla — En gammal vana är inget att rynka på näsan åt …

Sen kan det hända att jag badar av gammal vana, men det som är en vana har en gång varit en rutin, som genom belöning har blivit en vana. Och även om jag har för vana att bada, så betyder det inte att jag inte kan göra badet stort och innerligt och alldeles väldigt meningsfullt.

Fira vanorna med en ritual?

även vägen till badet kan ju ingå i en ritual
resan är mödan värd, som vi vet

Vet ni, är det inte så att en ritual är ett sätt att fira även det som är en vana? Göra fest av vardagen liksom. Så att man inser det stora i de vanor man har tränat in. Och fira – det vet vi ju allihop att det är superdunder för vår hälsa. Vår glädje, Frihet. Och styrka!

Vanor och firande kan förresten ni läsa mer om, till och med massa mer, här på bloggen. Bland annat här: Få goda vanor genom att sluta när det är som roligast . Och i min bok GLAD FRi STARK.

Få goda vanor genom att sluta när det är som roligast

Få goda vanor genom att sluta när det är som roligast, för då är du sugen på att göra om bravaden. Smart, eller hur? Och faktiskt himla svårt, för vem vill sluta när det är som roligast? Det låter ju som mormors gamla partytrick om att gå hem från festen när den är som roligast. Eller sluta när man är på topp. Hur vet man liksom? Och vill man, liksom?

Det gör man inte. Man vill inte sluta och man vet självklart inte när det är som roligast, eller när man är på topp. Så jag tycker att vi nöjer oss med att vi slutar medan vi fortfarande har kul. Ok?

Få goda vanor

”Hur får jag goda vanor?” är nog en av de allra vanligaste frågorna jag får. Och jag har ungefär lika många vanliga svar på frågan, för allt beror på och det är inte en enskild komponent som gör att vanor befästs. Många av mina andra vanliga svar har jag bloggat om förut (kolla länkar längst ner i det här inlägget). Men jag har inte skrivit om just det här: Få goda vanor genom att sluta när det är som roligast. Så … jag gör det nu.

En vana är en vana är en vana …

Det spelar ingen roll vilken vana eller rutin du vill skaffa dig (ja, för det är ju snarare skaffa du gör. Du får ingen vana bara sådär …), processen är densamma oavsett om du vill hitta en skrivrutin för att skriva en roman (been there, done that), träna inför ett maraton (been the också och done that), lära dig att slappna av mentalt (jodå, där har jag också varit) och så vidare.

få nya vanor, Malin Lundskog, skriva, roman, författare, mindset, rutiner, hälsa — sätter punkt med ett leende …

Sluta medan du har kul, för då är det den känslan du bär med dig. Då är det den roliga, härliga, upplyftande känslan som dyker upp när du tänker på nästa tillfälle för ditt skrivande, din löpträning eller din stund för avslappning. Tänk motsatsen! Att du slutar när du inte har skrivit ett ord på en lång lång stund och känner dig tom på idéer, när du har kört skiten ur dig i löparspåren och har ont i varenda cell eller när du har vaknat upp från avslappning och rastlösheten har börjat irra runt i kroppen. Skillnad, eller hur?! Och är det något vi behöver för att skaffa goda vanor, så är det att upprepa rutinen om och om och om igen. Alltså betyder det massor att vi längtar till nästa tillfälle.

Och i vanlig ordning betyder det också massor att du känner dig själv. Att du vet hur du funkar och inte kör på bara lite till … om du är en sådan som gärna kör slut på dig (skriver till mig själv här). Eller slutar innan du har hunnit hitta den goa känslan för den delen, om du är en sådan som gärna ger upp det ena för att istället testa det andra (jodå, där är jag också ibland …).

Jag slutar när det är som roligast

Eftersom jag verkligen vill blogga oftare än jag gör, bjuda på fler tips, tankar om träning och löpning och om livet som glad, fri och stark, dela med mig av mitt ö-liv (ojojoj! Här händer det grejor!) och berätta om hur det går med mitt författande, så … Slutar jag medan jag fortfarande har kul. Vem vet, det kanske är just den delen i processen att skaffa sig vanor som har fattats för mig? Stay tuned, så får du se.

Vågar jag säga vi ses snart igen? Ja! Jag gör det. Vi ses snart igen!
Tills dess:
HEJA DIG!
Kram M

Här kan du läsa mer om vanor och hur du skaffar dem:
Myrstegsrevolutionen och de goda vanorna
Skaffa hälsosamma vanor genom att stoppa sabbet
Skamliga mål för att nå goda vanor
Fem ursäkter som hindrar dina goda vanor
Skaffa goda vanor med nudging och små steg
Behöver vi en runstreak för att bli löpare?

PS. Häng gärna med mig över till Instagram också. Där har jag vanan att uppdatera (nästan) varje dag inne. Och du, jag tycker att det är himla kul om du kommenterar här. Och/eller klickar på tummen.

gör mer av det du gillar

Gör mer av det du gillar och mindre av det du inte gillar, det stärker ditt självförtroende och gör dig nöjd, glad och tillfreds med livet. Visst låter det enkelt? Ändå är det så skitsvårt för de flesta av oss, för vi ska bara… Bara skapa de perfekta förutsättningarna först. Bara bli klara med allt det där vi egentligen inte vill göra, men ändå fyller vår tid med för att vi tror att vi måste. Eller borde.

Det spelar ingen roll om det handlar om att lägga mer tid på en särskild hobby eller att skapa tid för att umgås med en särskild vän – att göra det du gillar mycket mer kommer att lyfta ditt självförtroende. Du mår bra och att må bra både ger självförtroende och skapar en grund för att göra det ännu bättre. Och samma sak tvärtom. Lägg mindre tid på sånt som du inte gillar att göra. Skala bort saker du inte gillar att göra. Ja, självklart finns det vissa måsten, men många måsten är inga måsten. Egentligen…

Chansen att må bra och tåla stress ökar om du gör sånt som du tycker är roligt och meningsfullt och om du känner att du kan påverka ditt liv. Egentligen är det enkel matematik det här: du har dina 24 timmar att utgå ifrån. Du jobbar/pluggar, förhoppningsvis med det du gillar, i minst åtta timmar, du sover i sådär ungefär åtta timmar. Då är det alltså 8 timmar kvar till att ta dig till och från jobbet, äta, leka, träna, umgås, vila, sjunga, dansa, läsa, meditera, kolla TV eller vad det nu är du tycker är kul.

Det är smart att använda energin till sånt som går att förändra och inte stånga huvudet i väggen när det som inte står i din makt att förändra inte ändras. Var en smarting: In med sånt du gillar, ut med sånt du inte gillar.

Du är inte ett dugg misslyckad för att du inte hinner med allt du vill göra eller är missnöjd med något du har gjort. Du har bara lärt dig något. Fortsätt med det! Lär dig subtraktion, plocka bort allt tjafs du tror att du måste, acceptera det du inte kan påverka och kör på det du gillar. Det gör livet så värt!

Har du något du vill göra mer av? Eller något du vill plocka bort? Jag vill plocka bort en hel del av mitt infernaliska mobilpillande, för min nattsömns skull. För mitt lugns skull. För att det tar en väldans massa tid. Dela gärna i en kommentar här!

Mer om att ta bort här: Fira tomrummen

och om prioriteringar här: Hälsosamma prioriteringar

Ses snart,

tills dess: var smart!

//Malin

Mål!

Det mesta av det vi gör varje dag, gör vi utan att vi tänker på det. Vi tänker inte heller på att det vi gör är resultatet av idog träning, inför mer eller mindre uttalade mål…

Vissa mål når vi utan att vi är medvetna om dem, vi reflekterar inte över att vi har tränat på att slänga på oss joggingskorna för en morgonpromenad eller att slänga av oss jobbkläderna och kasta oss i soffan på eftermiddagen. Och vem tänker på att vi har lärt oss beteendet att äta godis på lördagar och mysa på fredagar? De där gamla vanorna har vi tränat in genom mer eller mindre tydliga bilder av vad de ger oss, vilken belöning vi får för att göra det vi gör. De vanorna som vi tänker minst på att vi har tränat in är dem med den där direkta belöningen, där njutningen kommer supersnabbt – som avslappningen när du slänger dig i soffan eller sockerkicken när du tar den första godisbiten.

Så finns det andra mål, som inte ger de där direkta belöningarna. Mål som att få in en träningsvana, en rutin för återhämtning och att vinna VM-guld. Där får vi inte den där akuta kicken och då är delmål och firanden av även de små (men betydelsefulla!) framgångarna viktiga, för att vi ska få belöning och veta att vi är på rätt väg.

Det händer ofta att vi struntar i att ta oss mot de där målen som inte ger direkta belöningar för att… gamla vanor kommer i mellan. Gamla vanor och direkta belöningar. Då är det mycket lättare att skjuta på målen. In i en framtid när vi tänker att förutsättningarna förmodligen är bättre, när tiderna kanske är mer perfekta och vi har en chef, familj, omgivning som sopar banan för oss. Men du: det blir inte mer perfekt sen. Det blir bara… sen.

Oj, så många gånger jag har tänkt att jag gör det sen, när det inte är så mycket jobb (älskar att jobba, så det kommer ju inte att hända), när barnen är stora (de är stora nu, du ska höra mina ursäkter: när de vet var de ska bo, om de ska plugga vidare, när jag t nå de där målen duinte behöver tjata på dem…) eller när jag får tid (ha ha ha, vem skojar jag med?! Får tid? It aint gonna happen!).

Sen är alltså inte bättre. Att se vitsen med sitt mål är bättre. Att fira små framgångar är bättre. Och att se till att planen för att nå de mål du sätter upp tål en hel del flexibilitet, förnyelser och bananskal på vägen.

Har du något mål för den här veckan? Själv ska jag skriva klart en bok. Sitter i slutskedet (hoppas jag!!!) med en bok på GladFriStark-temat och skriver end el om mål, belöningar och framförallt ursäkter för att inte göra det vi egentligen vill…

Har du något mål för idag? Jag tycker att det är mycket lättare att fokusera när jag gör en detaljerad plan för dagen, där stegen inte blir så stora utan jag ser ett tydligt slut på varje arbetspass innan jag belönar mig med kanske så enkla saker som att rulla axlarna, köra en omgång tåhävningar eller att ta en kaffe till. Om du visste vad de där små fysiska rörelserna gör för huvudet! Try it, You´ll like it!

Du kanske till och med har mål för året? Livet? Det har jag! Och det berättar jag gärna mer om en annan dag. Nu ska jag skriva vidare…

Som kung Henke sa apropå VM-guldet tillsammans med brorsan Joel och Tre Kronor igår: ”Det var precis det här jag såg framför mig när jag kom hit för tio dagar sedan” Jag lovar att han har struntat i många kortsiktiga belöningar och struntat i att väntat till sen. Han har kört! Mot mål! (Och för att undvika motståndarmål – den biten behöver inte du och jag tänka på) Jag önskar för övrigt att jag var i Stockholm i eftermiddag. För att fira. Älskar att fira framgångar!

Dela gärna med dig av dina tankar kring det här i kommentarerna nedan!

Ses snart,

Malin

Javisst, jag har skrivit om mål tidigare, bland annat här:

Gott nytt mål

Gott nytt delmål

Yeay för alla framsteg

Hälsosamma prioriteringar

Har du tänkt på hur galet det är att vi prioriterar bort det vi mår bäst av när vi behöver det mest? Helt crazy, men inte konstigt…

Det är ni du tror att du inte har tid att vila som du behöver återhämtningen, när du inte tycker att träningen får plats i schemat som energin från den kan vara som mest värdefull, när du inte orkar laga bra mat, när du väljer bort att umgås med dem du gillar och när du inte gör något av det du tycker om för att du inte… orkar? hinner? känner lust? Det är precis just i de lägena du behöver göra precis just det där: vila, träna, äta bra och njuta av kärlek och energi från våra dina vänner. Ändå väljer du bort det. Helt crazy! Men inte konstigt.

När du befinner dig i tids- och/eller energibrist går den tid och kraft du har åt till att göra det du verkligen måste (som mycket väl kan vara det du bara tror att du måste). Det är en naturlig försvarmekanism: inte ska du komma här och komma och ta av hjärnans resurser när den har fullt sjå med att få till de där måstena. Hjärnan stänger helt enkelt av det som inte är rutiner och vanor och kör på med det den är van vid. Fokus på det som den tror är viktigt helt enkelt – en del i stressmekanismen.

Därför är det så fenomenalt finurligt att träna in de goda vanor du önskar dig, de beteenden och rutiner som du vet gör dig gott och till den hälsosamt och långsiktigt hållbara människa du vill vara när det är lugn och ro omkring dig. När du har tid och energi över för att träna, oavsett om det handlar om att träna in vila, god kosthållning, fysisk träning eller att umgås med dina nära och kära. När det sedan hettar till (för det gör det förr eller senare) är det en trygghet att ha det du mår bäst som goda vanor, då tänker du inte ens på att du fortsätter med dem. Är du med?

Goda vanor och hälsosamma rutiner gör att du prioriterar rätt när livet inte flyter på så lätt. Mitt heta tips idag är att göra det lätt att göra rätt, det kan räcka med en daglig dos frisk luft, djupa andetag och en kram. Hur svårt kan det vara? Skitsvårt! Det är de små handlingarna, de som kanske verkar obetydliga när du har flyt, som betyder massor när livet bråkar med dig. Så: visst är det fett att göra det lätt att prioritera rätt?!

Heja heja dig!
Iväg och skaffa dig en riktigt god och glad påsk nu,

ses snart!

Malin

Mer om prioriteringar och stress här: Haj på daj, maj

Och här mer om det fina med rutiner: Rutiner