vandring

En etapp av Göteborgs skärgårdsled

Jag går en del av Göteborgs skärgårdsled varje dag, eftersom leden tar en sväng runt Knippla. Men idag har vi gått en etapp av Göteborgs skärgårdsled som jag bara delvis har gått förut. Jag och Brorsan mötte upp min vän (och svägerska) Anki, hennes dotter Amélie och hunden Orca vid Hönö färjeläge. Sen gick vi söderut, förbi Jungfruviken, över Fotöbron, runt Fotö, tillbaka över bron och sedan färjeläget igen. Egentligen fortsätter leden vidare till Hönö klåva när man kommer över Fotöbron på väg tillbaka, men … man går och gör ju som man vill, eller hur? Vi ville så här, för att slippa mixtra med var vi skulle parkera. Men ni som vill gå leden på ”rätt sätt”: här hittar ni karta över skärgårdsleden.

Jag tror vi fick ihop tretton kilometer, om man är intresserad av att räkna sådana. Själv räknar jag vackret, njutet och härligheten. Och det var det fullt av.

Hönö – Fotö – Hönö

Sträckan jag inte hade gått förut var den runt själva Fotö. Och wow! Så vackert. Och så fina klippor att både gå och sitta på. Varma, mjuka, slipade och på en del ställen fyllda av spår från inlandsisen. Visst är det fantastiskt att ingen ö är den andra lik, här i skärgården? Lika bra ni besöker allihop om ni kommer hit. Särskilt Knippla, he he …

Jag hittar utan markeringar på ett ungefär, men för er som tänker gå här och inte hittar: leden är väldigt välmarkerad! Vår första sommar som öbor gick Brorsan och jag skärgårdsleden från Hälsö och hela vägen till Fotö. Då fanns det inga fysiska markeringar, utan jag hade någon slags digital karta för att hitta. Så här skrev jag om vandringen den dagen: Skärgårdsleden är ett hett semestertips.

Första bad- och kaffepausen vid Engelsmännens hage. Då kom molnen …

en etapp av Göteborgs skärgårdsled, Fotö, utsikt, bänk, malin lundskog — Alle man på bänken o kolla utsikten!

vandring, fotö, klippor, utsikt, göteborgs skärgårdsled — vi satt inte bara still och kollade utsikt eller käkade glass. Vi gick också.

spår på berghällen från för länge länge länge sedan

springer spaniel badar, vandring, mini aussie, fotö, göteborgs skärgårdsled — Alla ska bada ..

jungfruviken, hönö, göteborgs skärgårdsled — ser ni havet?

o sen gick vi tillbaka mot färjan, som skulle ta Anki och Amélie tillbaka till fastlandet

Snipp snapp snut, så var den här vandringsdagen slut. Men snart är vi på det igen. Någon annan stans. Alla tips på vandring med utsikt mottages med stor tacksamhet.

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: vandra vidare!
Kram Malin Lundskog

Kuststigen till fots och sjöss

Vilken dag vi har haft på Strandpromenaden, som är en del av Kuststigen (läs mer om Kuststigen här). Vi startade vid Skalbankarna och gick till Lindesnäs, där vi tog båten tillbaka nästan hela vägen. Jag gick bara vilse en gång, solen turades om att ta plats på himlen med vackra grå moln, frukostresterna smakade hur gott som helst och på vissa sträckor undrade vi om skulle haft lie med oss. Och vi fick både skog (myggor!), stad (viken sommarstadspotential!!) och hav (!!!) när vi tog oss an den här delen av kuststigen till fots och sjöss.

kuststigen, strandpromenaden, skalbankarna — skalbankarna som heter så för att de är badade av *trumvirvel* SKAL!
Men kanske inte som man tror, utan från djur.
Lär mer här, det är ju spännande ändå.

Den svåra vägen …

kuststigen till fots, stentrappa, uddevalla, strandpromenaden

trappsteg med mossa, strandpromenaden, uddevalla

Om möjligheten fanns valde vi den svåra vägen under dagens vandring ( se skylten ovan). Vad som var svårt? Vi vet inte riktigt om det är att det var smalt och halt längs Bäveån som rann längs rutten eller att vi skulle haft någon slags machete eller lie med oss för att komma fram på vissa ställen.

strandpromenaden till fots och sjöss, bävern, uddevalla, kuststigen, igenvuxet — som värsta bushmännen …

och ibland såg man inte stigen för allt som växer

Vi gick genom stan och kom till hamnen i Uddevalla, där skärgårdsbåten la loss för en tur, medan vår tur fortsatte till fots.

skärgårdsbåt, uddevalla — Skärgårdsbåt på väg ut från uddevalla

Utsikt över Uddevallbron

Jag har alltid gillat Uddevallabron (gillar broar över huvud taget som ni kan läsa om här). En stund efter det att skärgårdsbåten hade lagt ut kom vi fram till en utsiktsplats och där var den ju. Bron. Så till picknicken gjord på morgonens frukostrester satt vi och glodde på både bron och båtar.

uddevallabron, kuststigen, strandpromenaden, utsikt — utsikt till frukosttäggen

Efter picknicken fortsatte vi vandringen, hela tiden med bron i sikte.

kuststigen till fots och sjöss, vandring, strandpromenaden uddevall — så fint de har gjort det längs med berget, på väg söderut från Uddevalla

Malin Lundskog, vandring, kuststigen, uddevalla

Gustafsberg, Sveriges första kurort

Strax söder om Uddevalla och norr om vårt slutmål Lindesnäs ligger Gustavsberg som tydligen är Sveriges första kurort dit de väl bemedlade tog sig för rekreation. Väldigt mysigt och gott om stora (alltså JÄTTE-stora) ekar. Och god glass på det.

Efter Gustavsberg var det en kort bit kvar till Lindesnäs där vi avslutade vår vandring. Utan att ha koll på hur vi skulle ta oss tillbaka. Men vi har båda två inställningen att det ordnar sig, vi är ju inte ute i ödemarken. Och det ordnade sig. Men först gick jag vilse och njöt av mer utsikt och ett vattenfall.

skyltar, strandpromenaden, uddevalla — Redan när man ser skyltarna fattar man att det faktiskt är möjligt att gå vilse. Eller hur?

Gå inte vilse, sa Claes innan jag tog en egen avstickare på en ny svår (?) väg. Visst gick jag vilse. Kom tillbaka till Gustafsberg genom skogen, men först fick jag se ett vattenfall, därefter nådde en ny utsiktsplats och sedan letade jag ner skorna …

Ja, och sedan löste sig allt precis som vi hade planerat. Skärgårdsbåten kom och plockade upp oss och så åkte vi tillbaka in till Uddevalla igen.

skärgårdsbåt, lindesnäs, uddevalla — strax innan vi hoppade ombord

uddevalla hamn, varv, kranar — det är något visst med en kranar i en hamn ändå …

Nu har vi tagit oss till bilen igen och ska môla pizza medan vi tar oss vidare mot Solna och Brucekonserten på torsdag. Får se var vi hamnar ikväll …

Ses snart igen och tills dess: heja tilliten till att allt löser sig! Och broar. Och natur.
Kram Malin Lundskog

Det är måndag och vi förfestar

Imorgon har vi trettioårig bröllopsdag. Ja, jag vet. Trettio. År?! Men det är klart, vi har ju varit med om både det ena och det andra tillsammans, Claes och jag. Många saker som vi har glömt av, men en himla massa som vi kommer ihåg. Och det är måndag och vi förfestar (inför det som inte ska bli någon storslagen fest annat än i hjärtat) med att traska runt i Brösarps backar på Österlen med hundarna. Vi pratar en del om livet. Både som har varit, det som är och det som kommer sen. Men mest blir jag tagen av att det faktiskt är Bröderna Lejonhjärtas Törnrosdalen vi går runt i. Sicken förfest ändå va?! Som en egen litterär fest …

brösarpsbackar, vandring — Hur vackert som helst och det är såna här utflykter som gör att jag återigen lugnar mig med att det är JÄTTE-okej att välja bort flyget.
Vi har så oändligt mycket att upptäcka på nära hålla.

Det är måndag och vi förfestar, brösarps backar, utsikt, — Hur vackert som helst och det är såna här utflykter som gör att jag återigen lugnar mig med att det är JÄTTE-okej att välja bort flyget.
Vi har så oändligt mycket att upptäcka på nära hålla.

brösarps backar, springer spaniels — Och de här två!

brösarps backar, ek, springer spaniel — Och de här två!

Åh, vad jag gillar det här. Det enkla. En ryggsäck med kaffe och macka. Och naturen. Å andra sidan gillar jag också att vi nu drar till Ystad och checkar in på hotell där. Livet är både det ena och det andra och det är kanske det som är grejen med hela grejen?

Kram Malin Lundskog

Vi kollar in fyren på udden

Nåt sånt sa jag när vi satt och pratade igår kväll om vad vi skulle hitta på idag. Vi kollar in fyren på udden. Så det gjorde vi. Fem timmar senare var vi tillbaka hemma igen. Alla fyra gott trötta i kroppen och fyllda av utsiktsnjut. Det där sista kanske bara gäller Claes och mig, men jag är säker på att hundarna har njutit massor de också, även om de kanske struntar i utsikten.

Många uddar blir det

Ja, det var inte direkt på nästa udde den där fyren, som heter St vincent ligger. Det är ganska många uddar dit, men så vackert så att klockorna stannar. Ja, även själva fyren som ligger allra, allra längst ut på den allra, allra sydvästraste udden i Portugal. Och Europa.

claes lundskog, springer spaniels, vandring, sagres, cape st vincent — mina killar! OCh visst tror man att det är såhär det ser ut på månen?

vi kollar in fyren, sagres, st vincent — sa jag utsiktsnjut?

vi kollar in fyren, sagres, st vincent, vandring, utsikt — kan inte sluta titta ut här

Vi kollar in fyren, vandring, cape st vincent — längst ut på udden där borta är fyren i ska kolla in …

cape st vincent, vandring, sagres, vi kollar in fyren — vi närmar oss …

cape st vincent, vi kollar in fyren, vandring, sagres — sakta men säkert …

vi kollar in fyren på udden, st vincent — vi kollade in fyren vi udden, men fick inte komma närmare än så här …

utsikt mellans sagres o st vincent — men kolla hålet i klippan!

vandring, cape st vincent, sagres — azalea?

springer spaniel, vandring, sagres, st vincent — det finns ALLTID nåt som luktar gott …

ledmarkering, vi kollar in fyren, sagres, st vincent — leden vi följde, även om man just där vi gick inte behövde någon ledmarkering

vandring, sagres, cape st vincent — Claes vid kanten mot Atlanten

Malin Lundskog, vandring, sagres st vincent, vi kollar in fyren på udden — jo, jag var också med.

Behöver kanske inte säga så mycket mer än såhär? Och egentligen bryr jag mig inte ett dugg om att vi inte kom på fyrområdet. Utsikten och att gå tillsammans med Claes och hundarna är det som är grejen med hela grejen för mig. Älskar dessutom att knappt möta någon annan. Som idag, när vi var så gott som ensamma hela vägen.

Vi ses snart igen, tills dess: Heja utonjutet!
Kram Malin Lundskog

PS. I morse tog det ungefär en halvtimme, så hade jag löst det där med mitt manus som jag kämpade så med igår. Morgonhjärnan alltså, wow för den!

Mer från äventyret i Sagres här: Vi åker till världens ände

En vandring på Hisingen för både kropp och själ

En vandring på Hisingen gjorde susen för både kropp och själ idag. Ja, sådär som vandringar gör ni vet. Herregud vad det finns mycket att upptäcka i närområdet. Alltså, både det på insidan och det på utsidan.

Ska vi börja på utsidan? För ärligt talat, jag är både född och uppvuxen i Göteborg men Hisingen är en ganska så vit fläck på min karta. Därför var det himla kul att upptäcka ett alldeles väldigt vackert naturreservat idag!

Sillviks naturreservat

Tillsammans med en av mina allra bästa människor och våra hundar traskade jag runt i naturreservatet hela förmiddagen. Det gick både på stigar nära vattnet, in i skogen (Göteborgsskogen that is, vet att mina värmländska läsare undrar om jag skojar när jag säger skog här …), över skalbankar, genom koloniområden och upp i bergen.

Sillviks naturreservat, Springer spaniel, vandring, Göteborg — på väg ut på en skalbank, där det tydligen växer ovanliga av växter.

Hällmålning

Tänk ändå, att vi kan lära oss saker hela tiden? Vi pratade om det, att vi trots att vi är fullärda får plats mer. Och ja, vi är mer ödmjuka än det kanske låter, för med fullärda menar vi inte att vi kan allt. Vi menar att vi behöver tömma ut något för att få plats med mer, he he. Så det där med att vi blir glömska när vi lir äldre kanske inte stämmer? Det är bara det att vi inte får plats med mer och att det är svårt att välja vad vi ska rensa bort. Som med prylar man har samlat på sig …

Varken min kompis eller jag hade till exempel någon aning om att vi skulle gå rätt på en hällmålning. Eller att hällmålning är något helt annat än hällristning. Eller för den delen, att det bara finns nio platser med hällmålningar i Sverige. Vad man vet alltså …

visst är det coolt? minst 3000 år gammal …
mer info för dig som vill veta mer

Samtalen under en vandring

Jag hoppas så himla mycket att det här med att ses utomhus, inte bara ta en snabb promenad, utan faktiskt ta sig tid att umgås kommer att leva kvar även efter Corona. Om det nu finns något efter? Men ni fattar …

Det ger en extra dimension till samtalen, att vara i rörelse. Utomhus. Kombinationen av att vara i naturen (med naturen?) och av att vara i rörelse gör magiska saker med oss. Eller med mig? Får mig att vilja komma djupare i samtalet. Lära mer. Lära känna mer. Både mig och den jag pratar med.

Det är som att naturen klar av oss de roller vi eventuellt har tagit på oss. Och genom att vi går bredvid varandra blir vi så jämlika som två människor bara kan bli. Det är lika nära till det sårbara som till allt annat och acceptansen finns i varenda löv och vartenda kvitter. Vandringar är som gjorda för att lära känna sig själv. Genom tankar och genom samtal, både de om då och nu och sen. Om glädje, sorg, ilska och eufori. Och allt däremellan. Jag tror fanimej att vandringar är medicin, även för den som inte är sjuk …

Sillviks naturreservat, Lilleby, Hisingen, Göteborg, vandring — höstfärger alltså!

kolonistugor, vandring, Lilleby, Sillvik — Kolonistugor!

på vandring i Sillviks naturreservat, Göteborg — Så nära havet vi kan. I alla lägen …

Och sist men inte minst

Här satte vi oss inte, men hade jag varit tomten hade jag lätt tagit plats. Tänk att ha en egen skylt på en bänk?!

vila, återhämtning, bänk, Sillviks naturreservat, Göteborg — Så mycket wow för den här bänken som är gjord för en äldre man, tomten och en äldre kvinna (kan ni se skyltarna?)

Just det. Sist men inte minst: picknicken! Hur gôtt det än är att röra på sig så är den där stunden med äggmacka och kaffe ungefär hur värdefull som helst. Ja man måste ju inte ha äggmacka. Eller kaffe … Men det är en favorit hos mig.

Precis som att starta tidigt är. För när vi var på väg hem efter några timmar var det väldigt mycket folk ute och rörde på sig. Många som cyklade. Härligt! Alla ska med på #utonjut!

en vandring på Hisingen med picknick, Malin Lundskog — minst lika viktig som själva vandringen: äggmacka och kaffe som det är dags för här!

Vandringsleder i ditt närområde

Varför valde vi att gå just här? För att det ligger ungefär mitt emellan oss, för att vi båda inser att det är ganska galet att veta så lite om sitt närområde och för att jag igår googlade på ”vandring naturreservat Göteborg” och då dök det upp. Här kan du läsa mer och hitta till Sillviks naturreservat, för det är värt ett besök om du är i Göteborgstrakten. Jag kommer absolut att komma tillbaka (blev väldigt springsugen!).

Vi startade vid Lillebybadets parkering, gick ner till Lillebybadet och tog sedan söderut. Det såg fantastiskt ut att gå norrut också, även om jag inte har någon koll på hur stort/långt det är ditåt.

Svårare än så behöver vi inte göra det för oss och jag tror att vi har så himla mycket att upptäcka jättenära oss själva och genom att upptäcka nytt på utsidan upptäcker vi också nytt på insidan. Den fysiska rörelsen framåt gör att vår mentala rörelse går i samma riktning, knutar löser upp sig och både vita och svarta fläckar får färg.

Men, vet ni?! Jag skriver om det här bara för att det är nytt för mig. Jag har ju mängder med områden jag har gått och sprungit i till vardags, som kanske är kul för er att veta mer om? De handlar ju om mina trakter i första hand, men … om ni vill ha fler tips på vandringsleder eller promenadsträckor i Göteborgsområdet eller på någon av Öckeröarna så har jag ju mer att komma med. Skulle det vara kul? Säg till så kör jag en bloggserie med vandringar.

Länkar till fler vandringar

Jag kanske gör det ändå, he he … Jag har ju gjort det förr. Som här: Vandring i vacker natur gör underverk för hälsan och här: Skärgårdsleden är ett hett hemestertips. Dessutom lite extra pepp för att röra på dig utomhus, för dig som vill ha det Därför är utomhus och rörelseglädje en oslagbar kombo

Tack för idag Nina, hälsa lille Sigge!
Och som vanligt: tack för sällskapet Brorsan!

Ses snart här igen,
tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen. I alla fall om hemma är någonstans kring Göteborg. Ja, annars är det ett hett semestertips och gör lika gott för kropp, knopp och själ oavsett varifrån du kommer …

Vilken dag vi har haft idag, Brorsan och jag. Drygt 20 kilometer har vi gått och jag vet fortfarande inte var gränsen mellan vandring och promenad går, men det spelar kanske ingen roll? Gått har vi gjort. Och klättrat, gått lite vilse, fikat. Badat. Rullat oss i sanden. Okej, det där sista var bara Brorsan, men ändå. Vi har njutit i fulla drag. Jag har pratat med mig själv. Och jag tänkte innan vi traskade iväg att jag skulle ha det så härligt med alla mina tankar. Hinna tänka klart dem ni vet.

Brorsan åker färja
utsikt från färjan till starten …
och det vackra vädret kom emot oss

En hel dag fylld av här och nu?

Men … jag vet faktiskt inte om jag har tänkt en enda tanke? Jo, det är klart jag har. Det är ju sådana vi är, vi människor. Tänkande. Men jag har inte medvetet tänkt på det jag trodde att jag skulle tänka på. Jag har helt enkelt varit fenomenal på att vara exakt här. Och nu. Eller ja, där och då eftersom jag är här nu. Tillbaka på Knippla. Men … skitsamma. Ni fattar!

Jag har vilat hjärnan så det står härliga till. Och jag har fyllt själen med natur och gett mina träningsvärkiga ben (herregud, vilket pass jag körde med Knippleborna igår!) ohemult med kärlek. Jag har gått Skärgårdsleden och jag ångrar inte en millimeter av de drygt 20 kilometrarna. Häng med ska du får se:

gps viewer, skärgårdsleden är ett hett hemestertips, vandring, friluftsliv — appen gpx viewer i min iPhone.

Igår laddade jag ner gratisappen gps viewer (finns möjlighet till köp inuti appen och finns även appar som kostar pengar och säkert innehåller fler finesser. Men keep it simple säger jag. Och den här funkade finfint!) och hämtade dit kartan till Skärgårds-leden. Den är nämligen inte utmärkt i naturen tack vare att man inte vill störa den natur som är. Fint tycker jag, även om jag har ett litet inre motstånd mot att traska runt med telefonen i högsta hugg. Men … det motståndet glömde jag. Det var enkelt att hitta. Och att hitta tillbaka till leden när man (okej, jag … ) har gått ifrån den tänkta rutten.

Skärgårdsleden går från ö till ö

Jag kom hemifrån, med färjan från Knippla (kolla bilden ovan så ser du) och började vandra norrifrån. Man kan lika gärna börja söderifrån förstås och det är så fiffigt att både start och mål, oavsett riktning, ligger nära en busshållplats så att man kan ta sig tillbaka.

Vi började på Hälsö, innan solen trängde igenom molnen och i lä för en ganska frisk västanvind.

Hälsö
Älskar den här utsikten …

Från Hälsö till Öckerö

Så gick vi vidare till Öckerö och till västsidan. Till vinden. Till solen!

jag ÄLSKAR stenar!
o mycket sten e d!
hav, hav, hav
det här mötte vi efter ca 4 km. På Öckerö.

jag njuter av utsikt
Brorsan njuter av att rulla sig i sanden …

vi går o går o går
toppen på Öckerö kyrka ser man ungefär överallt ifrån.

Mycket berg och mängder med stenar har i tagit oss fram över, så jag skulle inte rekommendera någon att ta med sig något annat än den egna kroppen som transportmedel. Efter massa kilometer på Öckerö gick vi förbi kyrktornet (alltså, det är ett kännetecken från både land och sjö. Syns säkert ända från Mariannelund!) och närmade oss tredje ön för dagen: Hönö.

Äggmackan på Hönö

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips, äggmacka, Malin Lundskog — Vi delade en äggmacka och Brorsan fick tredje vattenflaskan för dagen …
Jag vet inte vad ni tycker, men äggmacka! Godaste picknicken jag vet tror jag.

tittade på det här när jag åt äggmacka
och det här, när jag vred på huvudet
Skärgårdsleden alltså!

Ersdalen, Hönö, Skärgårdsleden är ett hett hemestertips — *Ersdalen på Hönö. Ja, klipporna var precis lika mjuka som de ser ut!*

inte ett dugg konstigt att stenarna är så runda o goa …
sa ju det. Älskar stenar!

kitesurfare, Hönö. Skärgårdsleden är ett hett hemestertips — Det kan hända att det blir mer kitesurfing här på bloggen. Om inte alldeles för länge ska jag testa …
Men idag blir det bara en bild. Visst ser det gôtt ut?!
(Fortfarande på Hönö, men vi närmar oss Fotö …)

Så närmade vi oss den sista ön för dagen: Fotö. Men först gick vi förbi så himla gulliga kolonistugor där det här fönstret läskade oss.

prinsesstårta, virkad, Hönö, Kolonistuga — Visst är det underbart, med en virkad prinsesstårta i fönstret?
Och inte förrän nu ser jag hur kitesurfarna speglas i glaset …

Till sist tog vi bron över till Fotö

Så tog vi oss de sista kilometrarna till Fotö. Där går vandringen över en bro, men då var jag så mycket i både här:et och nu:et att jag glömde fota den. Brorsan behövde vatten, jag behövde (?) glass. Och på den vägen är det … Apropå väg, så skulle jag även kunna tänka mig att springa Skärgårdsleden. Så det heta tipset gäller även för dig som hellre vill göra det!

skärgårdsleden, Fotö, glass — *om jag gillar chokladig* glass? Gissa …
Den här hittade jag i Fotö gästhamn. Snacka gott slut!

Vilken dag! Alldeles … alldeles underbar! Är du i krokarna: gå Skärgårdsleden. Ta bekväma skor på dig som tål att bli blöta, för gör du som jag och går lite off hamnar du bland tuvor där det kan vara blött. Det var det idag. Jag varvade mellan barfotagång (älskar barfota!) och att traska i välanvända Keen-sandaler och börjar tro att det kanske är dags för nya … Men det kan vi ta en annan gång. Idag är det att Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen som gäller. Och ja: det var hett. Vinden var välbehövlig och Brorsans alla bad längs vägen gjorde susen för honom.

Skärgårdsleden är ut o njut. Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen. Eller semestertips …

Nu är vi trötta, Brorsan o jag. Min träningsvärk är bortvandrad (skrev först bortgången, men det betyder ju något helt annat …) och ölivet äger.

Vad säger ni, lockar vandringen er? Har ni andra endagars-vandringar att tipsa om? Ös på i kommentarerna! Delad vandring är dubbel? Okej, kanske inte. Men tips är värdefulla!

Hur som helst, så ses vi snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Kram M