veckans gott&blandat

Veckans lista innehåller både gott och blandat

Veckans lista innehåller både det goda i livet och en hel del blandat. För visst är det blandning som gör livet gott? Hur som helst, det är söndag och på söndagar sammanfattar jag veckan som gick här på bloggen. Så även idag, den tredje advent 2023.

Himlar

Den här veckan kom vintern tillbaka till Knippla och vackrare himlar än de vi har haft här har jag inte sett på länge. Soluppgångar, solnedgångar, dimma, snöfall och stjärnklar nattsvart himmel med fullmåne. Jag är så innerligt tacksam över att ha det här utanför knuten!

veckans lista, Malin Lundskog, soluppgång, västkusten — Soluppgången över Björkö i morse

veckans lista, Knippla, färjan, soluppgång, västkusten, bohuslän — sjörök och soluppgång – som att promenera i en tavla

veckans lista, sjörrök, morgonpromenad, västkusten, vinter, Knippla — sjöröken jobbade på och gjorde allt grått och vackert en stund.
hörde båtar där ute, men såg absolut ingenting …

veckans lista, morgonpromenad, Knippla, soluppgång — en helt annan soluppgång

veckans lista, himmel, moln, utsikt, västkusten, Knippla — och en mitt på dagen-himmel …

moln, himmel, utsikt, västkusten, Knippla — ser ni färjan som tuffar på därborta, vid Hyppeln?

veckans lista, solnedgång, utsikt, västkusten, vinter, Knippla — solnedgången härom eftermiddagen

solnedgång, västkusten. vinter, Knippla, — Solnedgången häromdagen. Och färjan som fortsätter köra till och från öarna.
Det är sådana dagar jag aldrig vill gå inomhus.

fullmåne, Knippla, västkusten, — I detta åkte vi hemåt efter julbord i fredags. Fattar ni eller?!

Paketet som hamnade på fel ö

Kommer ni ihåg att det brann här på Knippla i somras? Då brann, förutom vår restaurang Den Glade Knoden, Knipplas mataffär upp. Den affären var inte bara en affär utan också pakethämtarställe. Bland annat. Det här innebär att vi måste hämta paket på andra ställen än vår egen ö och den här veckan hamnade ett paket till mig (med spännande innehåll som jag berättar mer om senare) på villovägar. Igår åkte vi till grann-ön Hyppeln för att hämta paketet och inget ont som … för det var en fin dag och visst är det härligt att ta promenader på andra ställen än hemma mellan varven?

veckans lista, västkusten, Hyppeln — Hyppeln, dit vi åkte för pakethämtning och promenad.
Fint på sitt sätt, men vad fan DHL …

Sista avlönade uppdraget för i år

I måndags höll jag årets sista föreläsning, så nu är det slut på de avlönade uppdragen för i år. Föreläsningen var ett uppdrag jag fick genom Kvinnliga talare, som är en av de talarförmedlingar jag ingår i. Kundens medarbetare var utspridda över hela landet och jag satt kvar på min ö och ändå kunde vi ses och prata stress och livsglädje. Herrenaddå vad finemang det är med online-möjligheter! Och vad kul vi hade! Jag som inte skulle föreläsa mer … Och jag som skulle meddela mina talarförmedlingar att jag är på gång att styra om min verksamhet. Oh well! Nu ska jag ägna mig åt att skriva skönlitterärt och åt att åka skidor resten av året. Vi får väl se vad som händer nästa år?

veckans lista, föreläsning, stress, talare, malin lundskog — rätt glad efter mission completed!

Juuuust det ja: idag har öppnat upp för bokning till skrivretreat jag håller i maj. Läs mer om en unik skrivretreat här, där vi får tillgång till det privata Myrdalsbibioteket och dessutom världens chans att träffa läsare. Det här är jag verkligen glad över! Hoppas att ni är flera författare som också blir det.

Som vilken vecka som helst har jag släppt ett poddavsnitt och dessutom har jag varit på workation i Göteborg den här veckan. Och som jag skrev i inledning av det här inlägget, sammanfattar jag veckan som gick här på bloggen. Mina tidigare veckans gott&blandat hittar ni här, om ni vill läsa om livet både framför och bakom kulisserna hos en som skriver, badar, bloggar och älskar livet så mycket hon orkar. Typ …

Hoppas att ni också har haft en vecka fyllt av både gott och blandat. Något särskilt som lyfter veckan? Eller sänker den ..? Berätta gärna.

Ja, vi ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA ER!
Varma kramar Malin Lundskog

I ur och skur och en uppdatering av lite av varje …

I ur och skur njuter jag av utelivet. Alltså utelivet utomhus. Utelivet i de oömma kläderna. I den friska luften som ger rosor på kinden och sol i både hjärta och sinne. Kom på det igår och har säkert tänkt på det många gånger förut, men det sa ungefär wham bam thank you mam när jag fattade att jag är inte hela jag om jag inte får vara utomhus. I naturen. I ur och skur.

i ur och skur, utsikt, Knippla, röddeviga, västkusten, Malin Lundskog, författare — och här finns badtrappan fortfarande kvar (även om det saknas några steg, upptäckte jag i veckan)

Drömmen om att göra ingenting och ligga kvar i sängen

Såhär: jag kan längta ihjäl mig efter att stanna kvar i sängen. En hel dag. Kolla tv-serier, läsa, äta godis, dricka te och göra sånt som jag tror att folk som gör ingenting gör. Är ni med mig? Men, det är ju fasen en prestation att kunna slappa så. Jag kan det inte. När jag vaknar på morgonen är jag så glad över livet, att jag går upp av bara farten.

Men igår försökte jag hålla mig inomhus. Verkligen! Visserligen efter ett träningspass, men det var ett inomhuspass på grund av att min gubbvad har satt stopp för löpningen. Igen. Hur som helst: efter cykel och core kom jag hem och satte mig för att skriva. Och som jag skrev. Tusentals ord! Och sen kollade jag tv (har ni sett White Lotus? Om inte: tips! Underbar drift med samtiden på så många sätt.) Stickade. Läste en stund.

Det var ingen som sa att jag inte kunde fortsätta med det, men det var som att jag fick andnöd. Behövde luft. Utsikt. Och lite ruljans i systemet som är jag. Herregud, jag får ont i kroppen av att vara stilla. Jag blir seg i huvudet och jag kan till och med bli håglös om jag inte kommer ut. Nån som känner igen sig?

i ur och skur, utsikt, Knippla, Bohuslän, Kattegatt, Malin Lundskog — i eftermiddags såg det ut så här när jag blickade västerut

i ur och skur, Knippla, västkusten, malin Lundskog, frisk luft — … och igår kom jag ut i det här. Ni fattar va? De djupa andetagen!

Uppdatering av nanowrimo

Kommer ni ihåg att jag berättade om att jag deltar i National Novel Writing Month? En utmaning som innebär att man skriver 50 000 ord under november, vilket innebär 1667 ord varje dag. Oh well, jag satte mina egna regler. Det är ju mitt författarskap och min roman det handlar om liksom … För er som undrar hur det går kommer här en uppdatering: Bra som fan! Jag är i fas med både min egen utmaning och den officiella, ni kan läsa mer om mitt nanowrimo här.

Jag har legat både före och efter, men jag har i alla fall skrivit varje dag. Idag är det dag tjugo och jag ska snart sätta igång med dagens skrivstund och vet ni vad det här med små steg varje dag gör med en? Ja, ni som känner mig vet ju att myrstegsrevolutionen jag skriver om i min bok GLAD FRi STARK är ett fenomenalt sätt att skaffa sig goda vanor, oavsett om de handlar om träning eller skrivande. Hur som helst: de där små stunderna varje dag föder lust. Den här veckan har jag verkligen känt av det. Jag längtar efter att sätta mig och skriva. Heja det lilla stegets kraft!

Uppdatering av hummerfiske och renovering

Kommer ni ihåg att jag berättade att vi har flyttat hemifrån? Läs mer här om ni vill veta mer om flytten och renoveringen Allt går enligt plan och vi som aldrig ens har funderat på att bygga nytt (är väldigt förtjust i äldre hus), smög igår in i vårt eget hus och kände oss som riktiga nybyggare. Fy fasen vad coolt att något man (med god hjälp av arkitekter) har tänkt ut börjar ta form. Ja, att renovera, bygga nytt kanske är ungefär som att skriva bok? Minus alla omgångars redigering. Så egentligen var de inte en bra liknelse … Ber om ursäkt. Finns det någon bättre? Om man nu ens måste ha någon.

Hummerfisket pågår i tio dagar till. Jag sitter just nu i huset vi hyr, med värme från kakelugnen och känner doften av kokt hummer sprida sig i hela huset. Egentligen kanske det mest handlar om dilldoft, men jag kopplar det till hummer. Vi fick tre idag. Stora! Såatteeeee julklappar till våra närmsta är klara vid det här laget (säg det inte till dem, he he) och nyårsmiddagen är också fixad. Dessutom smakar hummer gott vilken dag i veckan som helst.

TikTok?

Alltså ibland undrar jag hur jag är funtad, men när en företagarkollega säger till mig att jag är sååå TikTok, då faller jag som en fura, blir hur smickrad som helst och sekunden senare är jag … på TikTok. Och har så himla kul! Vill ni se vad jag gör på TikTok, kan ni kolla här. Jag har inte ens vett att skämmas …

I ur och skur …

Oh well, det här har hänt i veckan. Nu blickar jag framåt mot kvällens skrivstund, Torslanda bokmässa nästa vecka, fler stunder utomhus i ur och skur och mer av livets gott&blandat. En sammanfattning eller vad jag nu ska kalla den här inläggs-varianten för skriver jag varje söndag. Vill ni läsa fler av dem, har jag samlat allihop här: Alla veckans gott&blandat.

Under veckorna skriver jag också blogginlägg, men de berättar jag inte om här. Jag hoppas ju att ni vill följa bloggen istället om ni är sugna på att veta mer om mitt författarskap, mina kalla bad, motivation, goda vanor, livet på ön i ur och skur, hälsosamma rutiner och annat som jag delar med mig av.

Förresten, när vi ändå pratar om i ur och skur: älskar vi inte att pannlampesäsongen är här?

Ses snaret igen! Tills dess: HEJA HEJA ER
Varma kramar Malin Lundskog

Och i detta nu börjar det att snöa även här, på den lilla ön ute i havet. HURRA!

Sanningen om hundlivet och stillsamma tårar

Sanningen om hundlivet hemma hos oss är att vi definitivt, absolut och till hundra procent har de goaste hundarna man kan ha. Så mycket kärlek, glädje, bus, lugn, energi, avslappning och nyfikenhet i våra springer spaniel-killar att det är ofattbart. Och samtidigt så mycket anpassning. Men, det är värt det. Alla dagar i veckan.

sanningen med hundlivet, knippla, springer spaniels — Jackson och Brorsan

Jag tänker inte ens på hur mycket vi anpassar oss med tider och promenader och att inte kunna dra på äventyr hur som helst fast vi bara är två vuxna människor i hushållet. Det är som med allt annat i livet: Vi vänjer oss. Dessutom är detta livet med hund och jag älskar det. Nästan jämt …

En grej med vår lille Jackson är nämligen sjukt jobbig. Sjukt! Vi tränar och tricksar och gör allt vi kan för att få slut på eländet, men hittills går det sådär. Tack för tålamod och väldigt bra tips Lillys hundkurser och Nya varvets hundskola (följ länkarna till mina favorithundkurser och -ledare.)

Sanningen med hundlivet

Jackson jagar löv! Han är som besatt. Rycker och drar i kopplet när han är kopplad för att komma åt löven som rör sig (hallå bor på en blåsig ö …). Han dyker in under buskar för att komma fram med hela lövhögar och han får in löv bakom leksaken han oftast går runt och bär på. Ser med fasa fram emot vinter och halka och undrar på riktigt när han drar första axeln ur led …

Sanningen med hundlivet är inte bara gos och kel och lek och härligt spring i bergen. Det är bad i gyttjepölar, sand i sängen, kräks på mattor, trasiga bajspåsar och hysterisk lövjakt också. I det stora hela är det alltså alldeles … alldeles underbart och ger livet väldigt mycket liv. Men den här veckan fick lövjakten ta plats i veckans gott&blandat här på bloggen för att det har varit mycket sånt. Eller så är det jag som har varit extra trött? hur som helst. En glimt från livet med hund. Lite som livet i största allmänhet?

Stillsamma tårar

Ja, jag kanske är trött och det är som det är med det. Kanske är det därför jag har gråtit en del i veckan. Eller så är det klimakteriet som jag tror har varit anledningen till mängder av mina tårar under några år. Hur som helst så har jag gråtit en del. Såna där härliga tårar. Stillsamma. Vemodiga. Och vet ni, jag älskar vemod. Det är något vackert över vemod, tycker ni inte det? Jag tycker att vemod är fyllt av kärlek och något slags bevis på det där vi alla vet: att allt är föränderligt.

Som ni vet, ni som har hängt med mig ett tag, så älskar jag naturen. Att vara ute och röra mig bland bergen på ön. Kunna se ut över havet. Jag får energi av det och jag har också kommit på att i det som finns där ute har jag också lättare för att gråta när jag behöver gråta. Och det har jag tydligen behövt den här veckan. Kan ni tänka er nåt bättre ställe att fälla stillsamma tårar på än platsen med utsikt över detta? I det vädret? Kanske inte är gråväder, utan gråtväder. Som gjort för tårar ju.

sanningen med hundlivet, tårar, utsikt, bohuslän, havet, västkusten, moln, knippla — gråtväder?

sanningen med hundlivet, utsikt, knippla, färja, bohuslän, västkusten — gråtutsikt där grått är flott och gult allt annat än fult

Styrketårar

Igår satt jag och blickade ut över det här och fällde några sköna tårar över Börje Salming (har ni sett klippen från Maple Leaf Garden? Så mycket känslor!) och Sven-Bertil Taube (alla Evert-låtar jag är uppvuxen med!), kärleksfulla tårar över mina fina barn och varma tårar över mina föräldrar. Och samtidigt reflekterade jag över gråt. Varför i hela jävla världen skulle det vara en svaghet att gråta? Jag sparar reflektionerna till ett eget blogginlägg, men herregud vad jag känner mig stärkt av gråt! Är det därför det heter styrketårar, he he?

Sen torkade jag både tårar och snor och gick jag hem till vårt tillfälliga hem (renoveringen ni vet) och grät till de sista avsnitten av The Split på SVT. Som jag gillar den serien. Har ni sett?

Vilken vecka! Är oändligt tacksam över mitt liv med både hundar och tårar och känner mig som ett skolexempel på att det inte handlar om hur man har det utan hur man tar det. Hur som helst hoppas jag att ni har det finemang ni också.

Vill ni läsa fler veckorapporter hittar ni dem här: Veckans gott&blandat

Vi ses snart igen. Tills dess: heja heja er!
Varma kramar Malin Lundskog

Väldigt vackert, vader som läker och vaccin

Väldigt vackert är en bra sammanfattning på veckan. I alla fall som jag kommer ihåg den. Kolla bara in himlen! Alla fotona är från igår eftermiddag. Först gick jag en eftermiddagspromenad runt ön efter en regnskur och bara en stund senare kom månen och lyste upp under kvällsdoppet. Det där kvällsdoppet var kanske ett eftermiddagsdopp egentligen, men det blir ju mörkt ganska tidigt så det kändes som ett kvällsdopp.

väldigt vackert, knippla, bohuslän, röddeviga, Malin Lundskog, vatten — solnedgången på västsidan av Knippla

väldigt vackert, regnbåge, knippla, västkusten, badplats, Malin Lundskog — på andra sidan ön hittade jag regnbågen

väldigt vackert, regnbåge, himmel, knippla, västkusten, Malin Lundskog — hittade faktiskt en skatt också …
Min man kom med humrar i båt ungefär där regnbågen gick ned i vattnet!

väldigt vackert, månsken, mångata, kallbad, kalla bad, västkusten, bohuslän, knippla — Och i det här vackra tog jag ett kvällsdopp med en kompis.
Både månsken och kompisar är ju något väldigt vackert.

Tänk att jag får vara här. Med månar och solnedgångar och regnbågar. Vackert som livet självt och just igår tänkte jag mycket på det. Kanske för att det var allhelgona, kanske för att jag mötte alla de här himlarna på min lilla ö inom loppet av en timme.

Tog det väldigt vackert med den läkta gubbvaden

Kommer ni ihåg att jag ojade mig över min onda vad för ett tag sedan? Efter veckor av rehab på olika sätt så känns den riktigt riktig bra igen. Jag har till och med lufsat runt i löparspåren två gånger den här veckan och … det är något så satans vackert att få lov att känna kroppen. Känna den jobba, blir varm, svettig och flåsig av att jag rör mig. Herregud vad jag tycker om min kropp extra mycket då!

väldigt vackert, löpare, Malin Lundskog — tog det väldigt vackert när vi sprang runt i bergen igår, hundarna och jag …

Förresten, när jag skriver löparspår så är det inte just spår jag menar. Jag springer (förlåt, lufsar är nog ett mer korrekt uttryck i sammanhanget) gärna ute i bergen. Det tycker både jag och mina fyrbenta löparkompisar är mycket roligare.

Och så fick vi en dos vaccin till

Första vaccindosen grät jag när jag fick. För att det var så vackert allting. Så hoppfullt och fint att vi närmade oss möjligheten att ses igen allihop. Nu har jag nästan glömt av det där med pandemi (också vackert, att man kan glömma) och är glad att vi kom ihåg att vi kunde få vår fjärde dos nu, min man och jag. Check på den och även om känslorna kring vaccinet inte är så stormiga och leder till tacksamma tårar längre, så är det ändå himla fint att vi har möjligheten tycker jag.

I och för sig tror jag att jag är immun mot covid, för vad jag vet har jag inte haft det …

vaccin, covid, Malin Lundskog — fredagsmyset på vårdcentralen!

Gott & blandat från veckan som gick. Kom inte och snacka ner november alltså! Häromdagen skrev jag om att jag deltar i NaNoWriMo i år, så en stor del av veckan har jag ägnat åt att skriva. Ni kan läsa mer om hur jag deltar i national novel writing month efter mina egna regler här.

Hoppas att ni också har haft en vacker start på november och att månaden fortsätter på samma sätt. Berätta gärna vad ni gör i höstmörkret (älskar mörka kvällar, har jag sagt det? Tända ljus, mysa inne och slippa trängas med folk ute … )

Ses snart igen, här på bloggen och/eller på Torslanda bokmässa tjugosjätte november och/eller Frölunda bibliotek trettionde november!

Just det ja: vill ni läsa fler gott & blandat, som jag återkommer till här på bloggen varje söndag, så hittar ni länkar till dem här: Veckans gott & blandat

Kram så länge!
Malin Lundskog

Kvinnohistorier, Qatar och cool belysning

Kvinnohistorier som behöver berättas, skrivna som oskriva kvinnohistorier från dåtid till nutid – det där är ungefär vad insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier verkar för. Och vet ni vad? I veckan blev jag invald i styrelsen för stiftelsen. Inte konstigt att jag går runt och mallar mig va? Särskilt inte eftersom jag har varit med i en del av arbetet med vad stiftelsen ska ha för inriktning och hur vi ska få ihop allt med filmfonder, event och att sprida kvinnohistorier som behöver berättas.

kvinnohistorier, logga, styrelse, Malin Lundskog

Stiftelsen Kvinnohistorier är nystartad och styrelsen nyvald, men det här är förhoppningsvis något som jag får mängder med anledningar att återkomma till. Jag kommer att ansvara för eventen som går under namnet Kvinnohistorier förenar, för … det är väl just det de gör, historierna? Förenar.

Det känns hur som helst himla kul, eftersom jag vurmar för kvinnors välmående både genom mitt arbete som hälsocoach, podden Mitt perfekta liv och dessutom har ett hopp om att kunna belysa kvinnofrågor i mitt skönlitterära författarskap. (Hoppsan sa! Det där kan har varit första gången jag sa det högt och även om jag hoppas att jag som författare kan underhålla mina läsare, så hoppas jag också att lyfta frågor om sådant vi tror vi ska skämmas för. Som vi inte pratar om och som är tabu. Ja, som inkontinensen i min roman Mariannes mirakel till exempel.)

Veckans Gott&Blandat undrar vad fan Qatar håller på med

Apropå kvinnohistorier: Läste på SVT Nyheter om Damlandslaget som försvann. Alltså, när ska världen bojkotta detta fotbolls-VM? Jag älskar fotboll. Och stora mästerskap. Men visste ni att ett av argumenten Qatar hade med när de ansökte om att få vara värdland för fotbolls-VM var att de lovade att utveckla damfotbollen i landet. Och visst, när landet tilldelas VM bildade de för första gången ett damlandslag. Hurra?

Nej, verkligen inte hurra. Qatar har ingen nationell liga för damfotboll och damlandslaget (?) har inte spelat landskamp sedan 2014. Sådant har jag retat mig som på fan idag. Qatar är sötlakritsen i min gott&blandat-påse, en bit jag tycker man ska tänka till om. Göra om. Få att tänka om? Den gillar jag inte, men den finns där. Varsågoda, ni som vill ha … Det här är en kvinnohistoria vi behöver skriva om.

Cool belysning i Slottsskogen

Jamen, kolla här! Gick en sväng i Slottskogen i veckan, medan jag väntade på att klockan skulle slå bokklubbsdags. Och då gick jag förbi det här. Blev glad. Vad blir ni?

kvinnohistorier, cool belysning, Slottsskogen, Göteborg — Vem vill inte hoppa runt där inne?

Det här är alltså lite av det som har hänt eller jag har känt i veckan. Det har hänt mer. Självklart! Men hur kul är det för er att läsa vecka ut och vecka in om att vi drar ut på sjön för att kolla hummertinorna? Eller att jag tränar, hoppar runt på klipporna med hundarna, badar och skriver. Skriver och skriver och skriver. Just nu på en berättelse som kan bli min tredje roman. Som har gjort att jag idag har googlat på både ’färg, insatsledare, hjälm’ och ’smycken, andra världskriget’. Eller att jag gillar Springsteen och hans nyinspelning av gamla soullåtar?

Den här veckan har jag dessutom stängt en stor och betydelsefull dörr, men den dörren kräver sitt eget blogginlägg. Eller … jag kan säga så mycket som att jag har stängt medlemsprogrammet GLAD FRi STARK. Min stolthet. Vilken blandning ändå? Livet alltså! Gott & blandat.

Kvinnohistorier, Qatar och cool belysning är alltså titeln på mitt söndagsinlägg den här veckan på bloggen. Kom inte på förrän nu att jag glömde ta med det här med vintertid. Eller normaltid, som det ju också är. Vad skönt det var att gå upp imorse. Ljust! Och höstmörka kvällar tycker jag är jättemysigt, så den här tiden passar mig. Vad säger ni, vilken tid är bäst?

Oavsett tid: ni är bäst allihop! Bara så att ni vet …
Vill ni läsa fler söndagsinlägg av gott&blandat-karaktär så hittar ni dem här.

Tills vi ses igen: varma kramar från mig
Malin Lundskog

Cirkus i huset, Claes kalas och Champagnens dag

Cirkus i huset är det egentligen var och varannan dag. Alltså. Man kan tycka att två vuxna människor ska kunna ha det städat och rent omkring sig och ha ordning på sina saker. Särskilt när en av dem inte vill ha så många saker (jag). Men … icke! Inte vi.

Sedan min utmattning för en herrans massa år sedan då jag blev väldigt vältränad inom disciplinen ”släpp kontrollen” har det bara gått utför. Eller. Är det egentligen uppåt?

cirkus i huset, ö-liv, Knippla, renovering — cirkus i huset. Och utanför när en container för skulle snirkla sig runt de smala gatorna på ön hem till oss.
Och blev tvungen att backa.
Veckans pulshöjare!

Hur som helst så är det ingen regelbunden städning hos oss. Inget regelbundet tvättande eller var sak på sin plats, eftersom vi (okej, kanske bara jag) tänker att allt ordnar sig. Innan barnen flyttade hemifrån trodde jag att det var de som var röriga. Som stökade ner och inte hade koll på skor, kläder, träningsväskor, nycklar (ärligt! Fattar ni lättnaden när vi skaffade kodlås till dörren till vårt hus i Askim där vi bodde tidigare?).

Men guess what? Det visade sig vara jag som var den röriga! Eller så är det jag när jag äntligen kunde släppa kontrollen då de flyttade ut? När jag inte behövde låtsas vara den ordningssamma mamman längre, eller nåt.

Lägg därtill två hundar som gärna lever rövare och som dessutom har en himla massa päls och inte alltid avtorkade tassar när de rumlar in i huset efter promenaderna. Tur att de flesta promenader tas på klippor och inte i geggiga skogar, det säger jag bara.

cirkus i huset, springer spaniels, knippla, hundpromenad — håriga, inte så geggiga och alldeles vansinnigt goa är de. Våra springer spaniels Brorsan och Jackson.

cirkus i huset, springer spaniel, öliv, Knippla, västkusten, Bohuslän, ljung — Jackson samlar pinnar i pälsen …

Vi har flyttat hemifrån

Ja, det här var en lång inledning till första delen av rubriken cirkus i huset, för nu har vi kört cirkus på riktigt. Packat ihop allt. Rensat. Igen. Herregud, det var ju bara drygt två år sedan vi flyttade in. Japp! Vi har tagit vårt pick och pack och flyttat ut. För nu ska cirkushuset renoveras. Vi har bott in oss, känt var det blir som mest rörigt, vad vi behöver fixa till och dessutom har vi sedan dagen då vi tittade på huset sommaren 2020 längtat efter en veranda. Nu händer det!

Knippla, bohuslän, göteborgs skärgård, öliv, havet, västkusten — Här är den. Ön. Knippla!

Vi bor fortfarande kvar på Knippla, ön som har öppnat sitt hjärta för mig och som det just nu känns som att jag aldrig vill lämna. Ungefär tre hus nedanför vårt cirkushus har vi fått hyra ett hus. Lite av ett äventyr det också ju. Bara en sådan sak som att förstå var belysningen och kastrullerna finns …

Men vet ni: även om jag aldrig gillade att gå på cirkus när jag var liten, så tycker jag väldigt mycket om vår kaosiga cirkus och väljer inte bort den för allt smör i Småland. Men det ska bli otrolig kul med en renoverad cirkus! Återkommer till den längre fram.

Claes kalas

Jo, han fyllde år i måndags. Min man. Jag vet inte hur det är för er, men jag tycker att sången och kaffebrickan på morgonen är det viktigaste av allt på hela födelsedagen. Det är då jag är som bäst, både när jag firar någon annan eller när jag blir firad (nu snackar vi sova räv-expert).

En av de bästa grejerna med att ha en man som fyller år och inte önskar sig något, inte behöver fler saker (hallå! det räcker med prylar i vår cirkus) är att jag kan välja present som jag också blir glad över. Som den här: vi ska plocka ostron. I Grebbestad.

Vi gillar ostron båda två och min man är ju killen som står för ostronöppnandet och matlagningen här hemma samt på Den Glade Knoden, krogen som brann ner, så nu ska han få lära sig ännu mer. Och jag får haka på! Hur är det med er, gillar ni ostron?

Förresten, en annan av de bästa grejerna med att ha en man som fyller och som inte vill ha så stort ståhej omkring sig är att ha vuxna barn som kommer ut till ön och överraskar med medhavd matsäck. Ja, Claes otippade och oplanerade kalas blev sådär härligt kärleksfullt och fint.

Champagne funkar till både hummer och ostron

Vet du vad den här kaxiga öbon sa när hon fick veta att det var champagnens dag i fredags? Jo, hon drog till med ett ”då får vi väl dra ut och skaffa hummer till skumpan!” Ja, sen drog vi på oss flytoverallerna och hoppade ombord för att dra ut till våra hummertinor. Och voilà!

cirkus i huset, hummer, hummerfiske, västkusten, Knippla, Malin Lundskog, champagnens dag — finfin hummer till champagnen, eller hur?

Ja, sen hoppade vi iland och hämtade champagne och fredagscirkusen var fulländad och jag är så innerligt och ypperligt tacksam över att leva just det här livet. Med hav och humrar, med håriga hundar och vuxna barn mitt i en cirkus som jag tror kallas livet.

cirkus i huset, champagnens dag, bubbel, Knippla, öliv, elmoppe, flakmoppe, lastmoppe — champagnen och annat bubbel fick åka vrålåk från cirkushuset till det vi hyr nu.

Veckans gott och blandat från mitten av oktober är härmed kommet till slutet. Resten av sånt som händer behåller jag antingen för mig själv, berättar om i den återuppståndna podden Mitt perfekta liv! eller delar med er på Instagram.

Vi ses snart igen, nästa söndag har jag plockat ostron, fortsatt skriva på min roman som utspelar sig här på den lilla ön Knippla i södra Bohuslän och … ja. Vem vet? Det är ju det som är så spännande med livet. Man vet aldrig.

Här hittar ni fler söndagsinlägg i gott&blandat-stil

Tills nästa gång:
Varma kramar från Malin Lundskog