vila

Easy like a sunday …

Är inte söndagar med tid till allt något av det bästa som finns? Ni vet, sådana där dagar då man (=jag) vaknar jättetidigt, är pigg, går upp, skriver sina morgonsidor, broderar (jo, på riktigt – exakt det hände idag), tänker igenom nästa vecka, tränar, badar, äter långfrukost och löser gårdagens melodikryss, fixar med båten, skriver under makalösa moln, promenerar, kollar tv, vattnar i trädgården, läser och ändå har tid över. Dagar då massor blir gjort utan någon som helst stress eller att göra-lista. Som idag. Då allt har varit easy like a sunday.

Som jag hoppas att jag ska bära med mig den filosofin vidare framåt. Men visst verkar det vara rean humbugen (eventuellt ett ord för podden Ordet är mitt)? Jag menar, hur kan man få massor gjort och samtidigt hinna göra ingenting och allt känns bara easy peasy. Som en söndagsmorgon.

Det skulle kunna bero på att jag har sovit. Gott och länge till och med. Ja, det vet ni vid här laget att det inte är varje natt ni hör vare sig mig eller någon annan medelålders klimakteriekvinna säga. Men i natt hände det. Kanske en kombo av att jag har börjat ta mina östrogenplåster igen och att jag var helt slut efter signering och göteborgsvarvs-hejande i går. Förutom det att jag fortsätter mitt modiga projekt med att inte ha telefon och lurar med mig in i sovrummet. Ja, och att det har förresten varit en intensiv vecka över huvudtaget med både bokklubbstisdag och tur till Stockholm.

Easy like a sunday alla dar i veckan?

Easy like a sunday, något för alla dar i veckan. Klockan är snart nio och jag säger godnatt. För imorgon vill jag ha en ny easy like a sunday- känsla. Någon mer än jag som älskar att vakna utvilad en (bra) stund innan väckarklockan ringer? Och som dessutom, också som jag, tycker att något av de tbästa som finns är att gå och lägga sig på kvällen? Det finns de som kallar oss morgonmänniskor. Jag skulle vilja säga easy like a sunday- kind of människa.

Ses snart, tills dess: heja dagar med hur mycket tid som helst.
Kram Malin Lundskog

ps. vill ni se hur mitt broderi utvecklas? För det gör det. Sakta, men säkert …

De viktiga mellanrummen

Stunderna när jag inte tänker på då eller sen. Inte ens på nu faktiskt. Stunderna som ger energi. Och lugn. Som får mig att glömma att tänka. Som tömmer och fyller på. Stunderna som gör allt det där utan att jag planerar det. De bara händer. De stunderna är de viktiga mellanrummen.

Förresten vet jag inte ens om de kan för mellanrum, eftersom de betyder massor. Men ni fattar vad jag menar? De viktiga mellanrummen. Herregud vad härligt att de finns och räddar upp mig.

malin lundskog, knippla, de viktiga mellanrummen, promenad — mellanrummet

de viktiga mellanrummen, promenad, knippla — platsernas plats för mellanrumsliv

knippla, malin lundskog, springerspaniels, promenad

Jackson, som (också) mår bäst ute i bergen

malin lundskog, knippla, promenad, springer spaniels — mitt i det viktiga mellanrummet

Jag mediterar, skriver morgonsidor och driver den i många hänseenden självterapeutiska podden Mitt perfekta liv. Men jag tror ta mig sjutton inte att det finns något av allt det där som slår de här mellanrummen. De oplanerade stunderna som jag ibland får för mig är betydelselösa. Kanske till och med onödiga och tidsslösande. De stunderna får mig att fatta att jag inte är riktigt klok som tänker så om dem. Onödiga? Tidsslösande? Ha! De är precis raka motsatsen och det är därför jag ska ha fullt med mellanrum i livet. Knôkfullt!

Vi ses snart igen och tills dess sjunger jag mellanrummens lov.
kram Malin Lundskog

När man stänger dörrar

Ni vet det där med att när man stänger en dörr, då öppnar sig en annan. Måste det vara så? Jag stängde en dörr igår. Eller, nej förresten, jag smällde igen den så där så att det skångrade riktigt ordentligt. Och i morse när jag satt med mitt morgonskrivande reflekterade jag över just det. Måste jag öppna en ny dörr nu? Och vet ni vad jag kom fram till? Jo, att när man stänger dörrar måste man inte alls öppna nya. Det är gott nog med utrymmet som blir utan massa nya dörrar som öppnas. Som en vila.

Åh, så skönt. Det här är nämligen en dörr som jag mycket väl kunde ha stängt för ett år sedan, men … ibland behöver saker ta tid. Jag har hoppats att det finns något innanför den där dörren i alla fall och lämnat den kvar på glänt. Ifall, ifall ni vet. Men igår tog hoppet slut. Och, som jag skrev nyss: så skönt. Jag känner mig så stark, tillfreds och fri när jag bestämmer mig för något. Och det gjorde jag igår.

Man får mer utrymme när man stänger dörrar

Som vi vet går det alltid att ombestämma sig och dörrar är sällan så förseglade att de inte går att tvinga upp igen, men för nu. För nu är min känsla att en dörr är stängd och jag har ingen brådska med att öppna någon ny. Jag vilar i det extra utrymmet som blev när jag inte har den nu stängda dörren att kliva in genom. Låter motsägelsefullt egentligen, att få mer space när man stänger en väg. Men. Det blir enklare. Friare. Och ger energi. Jag tror tamejtusan att det till och med blir lättare att andas.

när man stänger dörrar, dublin, tågluff, blå dörr

Jag säger YAY till att våga ta steget och stänga de där tärande, dragiga dörrarna. Och våga vila i det nya rummet. Vem vet vilka dörrar som öppnar sig när det är dags. Livet va, eller vad säger ni?

Vi ses snart här igen, tills dess: HEJA er som har mod att stänga dörrar som inte ger något när man kliver in genom dem.
Kram Malin Lundskog

Vi staplade stenar och gjorde ingenting

Så kom en sån där skön eftermiddag på tågluffen. Ni vet, när man inte gör någonting och inte heller blir rastlös av det. Jag är tamejtusan stolt över vår nivå av avslappning.

Efter en hike längs Nordjön i Saltburn-by-the-sea låg vi där på stranden med varsin bok och spottade körsbärskärnor (i en påse, mind you). Förmodligen slumrade vi till en stund båda två, sen halvsatt vi och tittade på barn som sprang ut med spann och spade i vågorna, grävde upp våt sand och fyllde sina spänner med den. Inte för att hinkarna någonsin blev fulla, men det såg ut som att det var vad de gjorde.

Så pratade vi om våra egna barn och när de var små och hur ofattbart det är att de är så vuxna när vi fortfarande känner oss så unga. Det är som att vi är lika gamla som dem nu. Tycker vi alltså, förmodligen inte barnen …

Och rätt vad det var så satt vi där i sanden och staplade stenar från strandhalvan bakom ryggen som var full av mjuka, välslipade stenar.. Som i en tyst överenskommelse la vi sten på sten och byggde torn. Som rasade. Vi byggde upp igen. Det rasade. Och så höll vi på, utan varken nåt särkilt mål eller nån speciell anledning. Bara … en go stund. Under tystnad. Och en sån stund går inte av för hackor, eller hur?

vi staplade stenar, saltburn-bye-the-sea, sandstrand, tågluff

vi staplade stenar, piren i saltburn-bye-the-sea, sandstrand, tågluff

Att stapla stenar och gör ingenting är ungefär samma sak

Ja, egentligen gjorde vi ju någonting eftersom vi staplade stenar. Men det är så gott som samma sak, eller vad säger ni? Meditativt var det hur som helst.

stenstapel. strand, tågluff, slattern by the sea — en sten i taget …

Vill ni läsa mer om vår tågluff hittar ni alla inlägg här och snart kommer också inlägg om hiken här i Saltburn-by-the-sea. Den var väldigt speciell …

Ses snart! TIlls dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

PS. vi la tillbaka stenarna på sin rätta plats sen, för er som oroar er över det.

Det är mycket nu … och därför mår vi bra av lite

Det är mycket nu … och därför mår vi bra av lite. Kontraster är fina grejer för vår hälsa och även om många inte alls har mycket omkring sig nu (permittering, social distansering, inställda event, uppdrag och resor) så har de flesta av oss mycket inom oss. En pandemi, ekonomisk osäkerhet, oro för sig själv och nära och kära och proteströrelser till exempel. Det är mycket nu …

Det är mycket nu, vila, stillhet, Malin Lundskog — här har jag vilat mig i form idag …

Därför mår vi bra av lite

Eftersom kontrasterna skapar balans i det långa loppet så är det kanske dags för lite en stund? För jag vet att vi är många som är trötta. Som inte förstår hur vi kan vara trötta eftersom det inte händer så mycket omkring oss. Men, vet ni: det händer inom oss. Mer än vi tror! Därför behöver vi vila. Jag tror till och med att det är enda sättet för oss att ta oss igenom det som vi inte vet när det tar slut. Genom att prioritera återhämtning. Göra vilan viktig. Vila i tid, ni vet …

Nattsömnen är lika viktig som vanlig, men vi behöver mer än så. Vi behöver hänga med oss själva. Med våra tankar. Och med våra känslor. Höra dem, se dem och känna dem.

Sov inte bara. Vila också …

Vi behöver acceptera allt det där vi har inom oss (det är mycket! Hos oss alla!) och tillåta oss att sakta ner. I nersaktandet händer det storartade saker. Genom att göra lite gör vi mycket. För oss själva. Och för alla härliga människor vi har omkring oss, oavsett om vi är socialt distanserade från dem eller ej.

Det är när vi är utvilade som vi kan vara bäst! Alltså inte bäst jämfört med alla andra (för det skiter vi i!) eller på något prestationsskala. Det är när vi är utvilade som vi orkar vara oss själva och vågar känna efter vad magkänslan säger. Det är när vi är utvilade som vi är och gör det vi verkligen tror på. Som de vi verkligen är. Hur fiffigt är inte det? Och allt tack vare att vi prioriterar att vila.

Tips på vad du kan göra för att vila:

Sov på natten. Men helt ärligt: Nattsömn? När det är sommar och sol och lätt som en plätt att vända på dygnet? Var snäll mot sig själv. Och sov …
Koppla bort dig från andra. Alltså … för att kunna bry dig om andra (och dig själv!) behöver du koppla bort dig från dem. Koppla upp dig med dig själv liksom … Genom att röra på dig i naturen (utan att mäta och prestera), meditera (är du ovan? keep it simple och var grymt nöjd med fem djupa andetag där ditt enda fokus är ditt andetag), handarbeta, påta i jorden, sandpappra. Alltså: gör sådant som inte kräver något i form av prestation och som gärna innebär en monoton rörelse (hjärnan älskar att relaxa till monotona rörelser).
Välj, prioritera och fokusera. Jag vet. Många av oss vill rädda världen. Hela världen. Ur olika perspektiv. Men det tenderar att bli för mycket, så välj dina strider, priotera det som är viktig nu (inget varar för evigt – du får välja om hur mycket du vill!) och fokusera på en sak i taget.

Det är mycket nu — Sitta och glo eller röra på sig. Naturen alltså!

Naturens vilsamma inverkan

Jag gjorde en helt ovetenskaplig och inte alls statisktisk säkerställd gallup i min Instagram-story igår, då jag frågade efter bästa tipsen på återhämtning och städning bland tankar. Vet ni vad 100% av svaren innehöll? Gissa? Eller strunta i det förresten, för nu berättar jag: naturen! Alla svar innehöll naturen i någon form.

Hav, skog, fjäll. Brygga, sten. Några ville vara i rörelse, andra i stillhet. Sen var det yogamattor och stickningar involverade i några svar. Men alla svar hade någon form av natur i sig. Hur ovetenskapligt det här än var, så hade det stämt även om jag gjorde en vetenskaplig studie. För det är så (läs mer om naturens kraft för vår hälsa här). Naturen gör oss sanslöst gott. Naturen får oss att må bra. Den får oss att vila, om vi ger den chansen. Och det kan vi väl göra? För det är mycket nu! Och vi mår bra av kontraster. Vi mår bra av lite just nu. Och av att vila. I tid.

Vi säger så, ses ju snart igen!
Kram kram (japp! med nytvättade händer och på avstånd)
//M

Vila innan du är trött, med hjälp av en timer.

Vila innan du är trött med hjälp av en timer. Varför? För att vila innan du blir trött är hälsosamt och en timer hjälper dig att veta när det är dags att pausa. Japp, något så enkelt är grejen för dig som vill vara hållbar i längden. Och japp igen, jag skriver det här lika mycket som en påminnelse till mig själv …

vila, vila i tid, Malin Lundskog, återhämtning, — vila innan och återhämta sig efter …

Jag använder mig av pomodorometoden, med en twist

Pomodorometoden är en metod för att komma ihåg att vila innan vi blir trötta och för att orka hålla fokus. Metoden har fått sitt namn efter äggklockan som såg ut som en tomat, kommer du ihåg den? Det var ju innan smarttelefonen tog över det mesta …

Hur som helst går metoden ut på att fokusera på en uppgift i 25 minuter och vila i fem minuter för största möjliga fokus. Så fortsätter du med samma uppgift eller går in på annan i 25 minuter och pausar i fem. Efter två tjugofem-minutare till pausar du i en kvart. OBS! Stäng av allt vad pushnotiser och annat pipande heter under tiden, världen går inte under. Lovar!

Här hittar du din egen pomodoro-variant och jag brukar ha en twist på min, nämligen att förlänga 25-minutarna om jag vet att jag kan hålla fokus på en uppgift längre tid (för enkla eller mer lustfyllda uppgifter under ”rätt” perioder av dagen) och förkorta tiden när jag vet att det är en tid på dagen då jag är tröttare, eller om jag vet att jag hellre hoppar över uppgiften om jag ska hålla på med den för länge. Ja, det ligger en hel del självkännedom i det här, så strunt i twisten om du inte känner till dina egna behov. Än.

vila innan du är trött, vila, vila i tid, brodera ut texten — Följer du inte redan @broderauttexten på Instagram så är det ett hett tips för coola, kloka ord!
Har snott bilden därifrån, så all cred till GIsela som har kontot!

Vila i tid, hur vet jag när det är dags?

Vila i tid är ett uttryck som en av de kloka medlemmarna i mitt program GLAD FRi STARK har uppmärksammat mig på. Visst är det en fenomenalt uttryck?! Det beskriver just det här med att vila innan vi är helt slut, för när vi är helt slut är det så galet jobbigt att ladda upp oss igen …

Frågan ”hur vet jag när det är dags?” kom upp under vårt förra möte och den kloka kvinnan som också har gett mig uttrycket om att vila i tid svarade blixtsnabbt: ”Det gör du inte!”. Och precis så är det. Är vi inte trötta, så vet vi ju inte att vi behöver vila, eller hur? Eller snarare, vi känner inte att vi behöver vila. Men genom att använda oss av en timer, så vet vi. Smart, eller hur?!

Vänta inte till sen med att vila innan du är trött

Jag vet att du vet att det är viktig del i att må bra, det här med att vila. Precis som träning, äta bra, tycka om sig själv, fira sin framgångar och göra sådant man tycker om med sådana man tycker om. Men eftersom det är svårt att känna när det är dags att vila om vi inte är trötta, så är timern jätteviktig. Särskilt för oss som har en tendens att tycka att vila är slöseri med tid. Ja, eftersom vi har så mycket vi både vill och måste göra … (Mer om vila kan du läsa här: Träna hårt – vila stenhårt)

Vänta inte till jul, semester eller nästa helg utan vila i tid! Det här är en påminnelse till dig (okej, och mig!) som är ambitiös och högpresterande – du kommer att orka med mer om du vilar i tid. Du kommer att göra bättre ifrån dig om du ser till att vila innan du är trött! Dessutom kommer du att göra det du gör med större glädje, för är du inte utvilad har du fan inte tid att varken se eller känna någon glädje i det du gör. Då ska det bara bli gjort …

PS. Får nästan skrämselhicka när jag tänker tillbaka på mig själv. Jag tyckte att vila var ett galet slöseri med tid! Gick gärna upp i svinottan för att prestera på något sätt (inte njuta, eller börja dagen lugnt utan just prestera!). Ja, vet ni – jag trodde att hälsa handlade om att prestera och att kämpa. Typ hela tiden. Tur att en kan ändra sig …

Ses snart igen. Utvilade?
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
//M