Stunderna när jag inte tänker på då eller sen. Inte ens på nu faktiskt. Stunderna som ger energi. Och lugn. Som får mig att glömma att tänka. Som tömmer och fyller på. Stunderna som gör allt det där utan att jag planerar det. De bara händer. De stunderna är de viktiga mellanrummen.
Förresten vet jag inte ens om de kan för mellanrum, eftersom de betyder massor. Men ni fattar vad jag menar? De viktiga mellanrummen. Herregud vad härligt att de finns och räddar upp mig.
Jag mediterar, skriver morgonsidor och driver den i många hänseenden självterapeutiska podden Mitt perfekta liv. Men jag tror ta mig sjutton inte att det finns något av allt det där som slår de här mellanrummen. De oplanerade stunderna som jag ibland får för mig är betydelselösa. Kanske till och med onödiga och tidsslösande. De stunderna får mig att fatta att jag inte är riktigt klok som tänker så om dem. Onödiga? Tidsslösande? Ha! De är precis raka motsatsen och det är därför jag ska ha fullt med mellanrum i livet. Knôkfullt!
Vi ses snart igen och tills dess sjunger jag mellanrummens lov.
kram Malin Lundskog