• Skip to primary navigation
  • Skip to main content
  • Skip to primary sidebar
  • Skip to footer
glad fri stark är medlemsprogrammet för dig, Malin Lundskog, hälsa

Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

  • Tjänster
  • Aktuellt
  • Skryt och kul
  • Bloggen
  • Poddar
  • Kontakt

Grattis till mig som är så här rik

Imorgon fyller jag år. Idag har vi haft kalas för både mig och Albin, vår äldste son som inte är hemma när han själv fyller år i augusti. Mest grattis till mig ändå som är så rik att jag har två alldeles fantastiska vuxna pojkar. (Ja, men det är väl klart att vi har haft våra duster genom åren. Jag är ju ändå deras mamma. Typ världens tjatigaste.). Men, vilken present det är när de är här. Mina fina killar och deras fina partners. Och Claes och våra föräldrar och fem hundar totalt.

grattis till mig, Malin Lundskog, Knippla, vuxna barn, födelsedagskalas
Bästa presenten evva, mina små pojkar
grattis till mig, kalas, brunch, kök, Knippla, Malin Lundskog
underbart kaos i köket
vit chokladkladdkaka, efterrätt, berså assietter
vit chokladkladdkaka med bär och vaniljsås. Tror jag ska träna fler gånger när någon slags efterrätt ska göras …

Barnen kom igår, men det är ett kapitel för sig med familje-OS och annat. Idag hade vi kalas. Med barn, föräldrar och hundar. Maten var inte klar när våra föräldrar kom, kakan fick mina svärdöttrar baka medan jag tränade, någon hund snodde mat, en son fick rusa iväg och köpa apelsinjuice när vi kom på att vi hade brunch och vad smakar väl bättre då än mimosa i glasen. Allt var som det brukar som en av sönerna sa. Kaos. Och vet ni vad? Det fanns en tid när jag försökte undvika kaos så mycket det gick. Nu? Det är i kaoset livet är. Och jag njuter av att vara den rikaste av alla. Jag hoppas att ni är rikast ni också.

Ses snart igen, tills dess: HEJA alla, oavsett rikedom.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om diverse födelsedagar, så hittar ni det här. Jag älskar att fira!

23 juli, 2023 av Malin Lundskog 1 Comment

Jag lyssnar på sommarpratarna jag inte vill höra.

Sommar i P1, är väl ändå en av grejerna med att det ens är sommar? Och jag lyssnar på sommarpratarna jag inte tror att jag vill höra. Också. För det är en av fördelarna med formatet sommarprat tycker jag, att jag får en timme tillsammans med någon jag aldrig skulle lyssna på i en podd, läsa en bok eller artikel av, höra en föreläsning med och så vidare.

jag lyssnar på sommarpratarna, malin lundskog, lurar, sommar,

Vi har något att lära från alla

Det är som när man hamnar i ett sammanhang med människor man aldrig skulle stöta på annars. Ni vet, när man är på kurs eller på någon avlägsen väns fest och tror att man inte har något gemensamt med de andra som är där.

Väljer man nyfikenhet istället för att döma finns det så mycket att lära av de andra. De man inte tror att man har något gemensamt med kan berika ens liv med sin kunskap och sina perspektiv på livet. Och i slutändan upptäcker man att ja, just det ja. Vi är människor allihop. Med samma känslor och samma behov. Det är fint, ändå. Eller hur? Sen behöver man inte bli vänner för det, men vi har en himla massa att lära av varandra allihop. Och det är därför jag lyssnar på sommarpratarna jag inte vill höra. Vad kan jag lära mig av deras expertis och erfarenheter?

De här sommarpratarna har jag lyssnat på hittills i år

  • Annie Lööf om berg och dalbanan mellan makten som politiker och maktlös patient. Gillade!
  • Axel Gord Humlesjö, som pratade om det fasansfulla med övergrepp mot barn. Oj, vad jag grät.
  • Andreas Cervenka gav mig en förståelse för ekonomi jag inte visste att jag saknade och pratade om varför rika i Sverige är så sanslöst rika. Superintressant.
  • Jessie Sommarström om hennes väg till vinsten av årets kock och hierarkier inom köksyrken, man (jag) trodde var borta.
  • Bo Landin om klimatet, miljön och om att fortsätta hålla sina stövlar leriga. Wow.
  • Camilla Läckberg och att hon pratade om sitt kroppshat har väl ingen missat? Så viktigt att fler lyfter detta, för jag kände igen både mig och väldigt många av mina tränings och hälsoklienter i henne.
  • Ina Lundström. Va? Ina. Lundström. Enda programmet jag har lyssnat på med hela låtar. Jag menar, hon älskar ju Bruce … Ett sånt gôtt snack!
  • Mark Levengood med sin mjuka röst och glimt i ögat berättade om sin mammas alkoholism, om att förlåta och om att han inte kommer att åldras med värdighet. Näe. Det vill inte jag heller göra.
  • Eva Armini, som var lyssnarnas val i år. Ett bra val. Hon berättade om sin uppväxt, om att bli bortadopterad och om tillfälligheterna i livet. Extra kul eftersom hon är mamma till en av mina författarkollegor och när man hör lyssnarnas val tänker jag ofta på att vi alla bär på en spännande historia som skulle fascinera andra. Berätta den.
  • Hanna Marklund pratade om sin fotbollskarriär, men mest om sin familj. Sina systrar. Och om att hennes dotter frågade: ”va, kan killar också spela fotboll?”.

Vilka ska jag lyssna på nu då?

Självklart lyssnar jag på sommarpratare jag vill höra också och som vanligt har jag inte lyssnat på alla (än?). Jag har inte hört ett enda i realtid, utan väljer poddvarianten. Oftast den korta, med undantag från Ina Lundströms då.

Tur att jag snart ska ta semester, så mer gräs, sticka vidare och förmodligen dammsuga göra gånger om och då lyssnar jag på sommarpratarna igen. Vilka ska jag lyssna på tycker ni?

Ses snart igen och tills vi gör det: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Här hittar ni listan på alla sommarpratare.

22 juli, 2023 av Malin Lundskog 4 Comments

Jag körde på mig själv efter totalt hjärnsläpp …

En heldag med någon man tycker om. Är inte det en av de bästa grejerna i livet? Idag har jag haft en sådan dag med en kompis som blev lika glad av att bli upphämtad på lastmoppe, som jag över att hämta henne. Ibland känner jag mig som en riktigt öbo, med lastmoppe och allt. Men att köra på sig själv med sin moppe, jag vet inte riktigt. Vilken öbo gör det, liksom?

Jag körde på mig själv med lastmoppen, elmoped, knippla, västkusten
superglad över att få hämta upp med min lastmoped

Jo, jag körde på mig själv med lastmoppen

Efter en vilsam heldag med bad, promenad och så mycket prat att käkarna gick ur led ville jag avsluta dagen med samma glans som den började. Kommer ni ihåg mitt moppegarage? Jag skulle backa ut mopeden från det för att skjutsa min vän till färjan.

Men vi hade ju inte pratat klart! Samtidigt som jag lyssnade och pratade startade jag elmotorn. Så ställde jag mig bredvid lastmopeden, la in backen (som för övrigt tutar sådär som lastbilar gör när de backar) och gasade. Moppen backade ut med en jävla fart och jag fick totalt hjärnsläpp, får jag släppte inte gasen utan försökte hänga med. Men fick inte plats …

Köra på är väl en överdrift, men jag gillade rubriken he he. Jag klämde mig. Mitt knä fastnade mellan dörrkarmen och moppen, som fortfarande var på väg bakåt. H E R R E G U D ! Sedan låg jag där dubbelvikt i mitt lilla garage en stund, innan jag borstade av mig gruset, fick några plåster och ganska skakig körde ner mot färjan.

Hjärnsläppet, är det stress eller ålder eller lite av allt?

Slutet gott allting gott och jag haltar en del, men herregud. Värt en så fin dag som vi hade. Men det här med hjärnsläppet. Alltså. är det ett tecken på att det är läge att ta semester. Får riktigt alltså. Eller är det ålder? Har jag glömt att byta östrogenplåster? Förr var jag aldrig disträ utan hade koll på allt. Nu? Not so much och det är ju helt okej. Men när jag gör sånt här undrar jag ändå …

Aja, inget ont som och så vidare. Haltandet gör att jag är så illa tvungen att sänka farten, så det kanske var en mening med det här trots allt. Eller vad tror ni?

Och vi hade en väldigt härligt dag, min vän och jag. Väldigt.

Ses snart igen, tills dess: ett extra HEJA-rop till alla som räcker upp en hand på frågan ”någon som är disträ?”
Kram Malin Lundskog

21 juli, 2023 av Malin Lundskog 1 Comment

Kärringarna ville ha en badtrappa

Kärringarna ville ha en badtrappa. Och det fick de. Eller jag menar vi. Snabbt dessutom. Jag visste inte ens om att jag saknade en badtrappa just här, jag som gärna slänger mig från klipporna eller sätter fötterna i tången. Men när den här trappan väl kom på plats. Wow! Hur kan jag inte ha saknat en trappa just här?

kärringarna ville ha en badtrappa, knippla, västkusten, badstege
ja, ni fattar ju … Här vill man bada.

Be och du ska få

… eller vad man brukar säga. Hur som helst, så har vi en grupp här på Knippla som heter Slingans vänner. I den gruppen finns massa hjältar som gör det fint, fixar bänkar och bygger utegym och utsiktsplatser för oss. Och vi som inte bygger sponsrar till virke och vad som mer behövs. Fint, eller hur?

kärringarna ville ha en badtrappa på knippla, västkusten
badstege på väg till sin plats

För ett tag sedan skrev en ung kärring (i min ålder, så jag antar att jag är en ung kärring jag också) i Facebookgruppen Naturstigen Slingan att hon saknade kärringtrappan, som tydligen fanns här tidigare. Hon undrade om någon kanske, möjligtvis fick en stege över någon gång …

Tydligen hade någon en badstege i gömmorna, för bara en dag eller två senare låg den där. Och nu, simsalabim, är stegen på plats. Kärringstegen. Som jag inte visste att jag saknade.

badstege, kärringtrappa, Knippla
born to run, tatuering, bad på västkusten, knippla
springerspaniel, badstege, kärringarna ville ha en badtrappa

Wow för det fina i att få sina önskningar uppfyllda och dessutom ett stort wow för att be om något. Våga fråga, hur ska de som gärna hjälper till annars veta vad man vill ha? Kärringarna ville ha en badstege till exempel och kolla vad de fick. Vad vill ni ha? Fråga. Man vet ju aldrig …

Ses snart igen. Tills dess: HEJA er och allt ni vill ha.
Kram Malin Lundskog

20 juli, 2023 av Malin Lundskog 1 Comment

feelgood, deckare och sakprosa

I säsongsavslutningen av podden Skriverier med Malin oh Cilla drämde jag till med inte mindre än tre boktips. Jessika Deverts viktiga feelgoodbok En av fyra, Marie Hermanssons välskrivna Pestön och Eva Franchells Väninnan: rapport från Rosenbad.

En av fyra, en viktig feelgood

En av fyra handlar om fyra väldigt olika kvinnor som alla jobbar på ett och samma bibliotek. Redan från början vet man som läsare att en av de här fyra är misshandlad av sin partner, utan att veta vem. Den fråga bränner genom hela berättelsen när Jessika beskriver de olika kvinnornas liv, deras relationer och också hur vänskapen mellan dem växer fram.

Titeln kommer från hur vanlig kvinnomisshandel i nära relationer är. En av fyra. Fattar ni? Ämnet är viktigt och Jessika gör en fin historia om vänskap mellan de fyra kvinnorna. Jag är stolt över att kalla Jessika min vän i författarvärlden. Bra jobbat, kompis!

boktips, Jessika Deverts En av fyra
på bokhyllan för mina författarvänner står Jessikas böcker

Pestön

Marie Hermansson skriver om Pestön. Ön ligger i Göteborgs södra skärgård och heter Känsö i verkligheten. I berättelsen får vi följa en poliskommissarie och hans coola före detta flickvän (eller är det fästmö?) när de löser gåtan som inleds med att en död man hittas i vattnet. Historia utspelar sig både i skärgården och inne i Göteborg. Alltså, visst gillar man att läsa om miljöer man känner igen? Inte för att jag var med när det begav sig (1920-talet) i berättelsen, men ändå. Göteborg. Och visst är det kul att lära nytt även när man läser skönlitterärt? Det gjorde jag i den här deckaren. Vrakare till exempel. Visste ni att sådana har funnits?

Spännande och söt historia med en härlig dos humor i en välskriven berättelse med karaktärer jag gillar.

boktips, Marie Hermanssons Pestön
vältummad, brukar man säga va? Den här hade jag med mig på tågluffen

Väninnan: Rapport från Rosenbad

Boken Väninnan inleds när Eva Franchell är med sin väninna på NK för att shoppa. Väninnan heter Anna Lind och hur den shoppingrundan slutade behöver vi inte skriva mer här. I boken får vi sedan följa hur författarens och Anna Linds relation växer fram genom arbetet. Och vi får följa Anna Linds resa som politiker, med allt motstånd hon mötte, allt maktspel bakom kulisserna på Rosenbad och i Bryssel och … överallt.

Jag gillar att vi läsare får följa med bakom kulisserna, även om det här är en berättelse där Franchell sätter ord i munnen på Göran Persson, Ingvar Carlsson och andra politiker. Och mest av allt kanske jag tycker om att få en återblick av alla storpolitiska händelser jag har blivit varit med om. På avstånd. Ja, som när Sverige skulle gå med i det som då hette EG, Göteborgskravallerna och Backabranden till exempel.

Svenskt nutidshistoria med plats för vänskap och familjeliv. Läs!

boktips, Eva Franchell Väninnan: rapport från Rosenbad

Boktips i podden Skriverier med Malin och Cilla

Cilla och jag tipsar alltid om böcker vi gillar och oftast om sådana vi har läst eller lyssnat på sedan förra avsnittet. Podden hittar ni här och mot slutet av varje avsnitt kommer våra boktips, ifall ni blir nyfikna på vad vi har läst under poddresans gång.

Ses snart igen. Tills dess; HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

19 juli, 2023 av Malin Lundskog 1 Comment

Jag blev skitsur. Sen kom jag på andra tankar …

För ett tag sedan hade jag bestämt att träffa en vän, som jag inte har sett på ett tag. Hon ställde in och jag blev skitsur. Trodde jag alltså …

Kalendern var ifylld och jag såg fram emot dagen. Såg framför mig att jag skulle få berätta roliga saker. Få höra om hennes härligheter. Gråta tillsammans av både nostalgi, sorg och glädje. (Jo, vi gråter över sånt också.) Jag hade informerat min man. Ja, eftersom vi har hundar behöver vi synka dagarna som värsta småbarnsföräldrarna. Alltså, jag var laddad. Men, när jag läser det jag just skrev inser jag att jag måste verka väldigt ensam. Som jobbar upp så mycket förväntan bara för att träffa en vän.

Bara? Skrev jag verkligen bara? Det är inte så bara att träffa en vän, eller hur?

Då ville jag vara cool

Hur som helst, någon dag innan dejten skulle äga rum hörde min vän av sig i ett sms och förklarade att vi behövde skjuta upp vår träff. Och det var då jag blev skitsur. Vad fan? Det här är ju en viktig dag. Eller om det var en stund en eftermiddag? Minns inte längre, så viktigt var det, he he.

Jag svarade med ett avmätt och jättecoolt (nej, det kanske inte var så coolt, men det var avsikten) ”okej”. Och sen gick jag ut och var sur på klipporna tills jag kom på att jag inte alls var sur. Jag kände mig bara ensam. Ensam och övergiven. Och min första reaktion var sur, arg och grinig eftersom det är en känsla som ger mer kraft än känslan av ensamhet.

Det är lättare att vara arg, särskilt om man kan skylla på någon annan, än att erkänna att jag känner mig ensam. Kan det vara så att jag tolkar ensamhet som ett tecken på svaghet? Som att jag inte har någon flock. Att jag älskar att vara själv (bra ändå, eftersom jag ska bli författare när jag blir stor) betyder inte att jag vill vara ensam.

Jag blev skitsur, reflekterade klippor på Källö-knippla, gul färja

Känslor som luras

När den insikten damp ner där någonstans på en saltstänkt klippa blev allt genast mycket lättare. Ni vet klyschan om att ilskan rinner av en? Det ligger massa sanning i den. Alltså, när ilskan rann av mig och jag accepterade känslan av ensamhet, blev allt lättare och jag älskade min vän igen. Jo, jag funderade faktiskt på om vi inte skulle lägga ner vår vänskap. Men det gick över när jag inte var skitsur längre, utan bara ensam … Och när jag reflekterade en stund till, så insåg jag att jag är inte alls ensam. Jag kände mig bara övergiven en stund och det är inte alls samma sak som att jag faktiskt var det.

gul färja, saltstänk, hav, knippla
en bra plats att tänka färdigt sina tankar på

Känslor va? Tänk vad de kan lura oss. Och tänk vad fenomenalt det är att ge sig själv tid för reflektion, så att vi kan komma på andra tankar. Eller kanske snarare, bli mer klara över våra tankar. Och känslor.

Mer om hur vi lurar oss själv kan ni bland annat läsa om här: Allt eller inget och självklart i boken Skapa ditt drömliv.

Ja, eller så kollar ni in här, när jag pratar om nyfikenhet och frustration.

Malins moodwalk

Ses snart igen! TIlls dess: HEJA HEJA alla och alla våra känslor!
Kram Malin Lundskog

PS. vi har träffats igen, min vän och jag. Vi är vänner. Allt är förlåtet 🙂

18 juli, 2023 av Malin Lundskog 2 Comments

  • « Go to Previous Page
  • Page 1
  • Interim pages omitted …
  • Page 101
  • Page 102
  • Page 103
  • Page 104
  • Page 105
  • Interim pages omitted …
  • Page 384
  • Go to Next Page »

Primary Sidebar

Bloggen

Bloggen

  • 150: We are Family …
  • 149: Lukas, Dennis och Farsan …
  • 148: Jag är fattig bonddräng …
  • 147: Who let the dogs out …
  • Du är min man …
  • Min sämsta väninna är efterlängtad!
  • Min sämsta väninna har en baksida OCH har gått till tryck
  • Jag skiter …
  • Akademibokhandeln köper in Min sämsta väninna
  • En ovanligt vanlig dag

Footer

Malin Lundskog

Malin Lundskog, författare, porträtt i Knippla gästhamnHej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.

Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.

Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.

Instagram »
Facebook »
hej@malinlundskog.se

En hemsida från Everday