Bloggen - Sida 103 av 389 - Malin Lundskog

Pizza, paj och prat om böcker

Idag kom de till Knippla, mina vänner i bokklubben. I vanlig ordning blev det inte bara prat om böcker utan massa gôtt snack om livet. Och bad förstås, fattas bara annat he he. Och så åt vi. Pizza och paj. Och jag älskar att vara en del i så många olika sammanhang. Som bokklubben, familjen, äktenskapet, gänget som tränar med mig varje söndag, barndomsvännerna, mina trogna medlemmar i glad fri stark, nya vänner och ö-folket. Bokklubben är ett typiskt härligt sammanhang och jag gillar att det är uppstyrt på något sätt. Ja, jag vet. Jag som älskar improvisation och frihet och att gå på lust …

bokklubb, Knippla, Malin Lundskog — bokklubben som tog ett bad

Men ni vet, vi ses var sjätte vecka, vi håller oss till sådär ungefär tre timmar och vi har någon form av agenda (att prata om boken vi har läst och om den vi ska läsa). That´s it och har varit så i tio-femton år, så det är klart att vi har mer att prata om än böcker och läsning.

Pizza och paj?

Jag frågade Claes i veckan vad han tyckte att jag skulle laga för mat till bokklubben. Även om vi är enkla och inte har några matkrav på varandra i bokklubben, så är det så himla svårt ibland. Särskilt när jag var uppbokad och hemifrån både fredag och lördag och ägnar söndagsmorgnarna åt att träna och bada … Svaret jag till sist fick på frågan om mat blev ”Jag kan fixa pizza”. Alltså! Det är kärlek det. Ja, plus att Claes saknar att laga mat som han ju gjorde när vi drev restaurang. Så även om jag vann mest, tror jag att det är en klassisk win win.

pizza, paj och prat om böcker, räkpizza, Malin Lundskog, knippla — kan faktiskt vara den godaste goa pizzan ever. Räkor. Löjrom. Picklad rödlök. Och så vidare …

pizza, paj och prat om böcker, Knippla, Lundskog, bokklubb — fyra sorters pizzor blev det totalt

picklade rödlök, picklade svam, picklade morötter, picklade chili — fyra sorters pizzor blev det totalt

Jag stöttade upp med rabarberpaj. Alltid något?

pizza, paj och prat om böcker — För ett tag sedan flyttade jag på rabarbern i trädgården. Som de växer!

Boktips

Boken vi har läst till idag är Marie Hermanssons Pestön, som jag har berättade om i förra säsongens sista avsnitt av Skriverier med Malin och Cilla. Apropå podden: imorgon drar vi igång igen! Som jag har längtat. Då ses Cilla och jag och någon gång runt tiotiden blir det livesändning på Instagram från inspelningen. Kom gärna och håll oss sällskap och ställ frågor. Vi ska snacka kreativitet. Poddavsnittet släpper vi på fredag, den förste september (jag veeet, vem fattar att det är september. Redan?!).

Till nästa gång ska vi läsa De galna kvinnornas bal av Victoria Mas. Jag har tjuvstartat och so far so very good. Den kommer ni säkert att få höra om i podden Skriverier med Malin och Cilla om ett tag. Där tipsar vi bara om böcker vi gillar (att tips om något annat vore väl ändå rätt dumt?).

När jag ändå har er på tråden, tipsar jag också om att jag just nu bjussar på första kapitlen av min debutroman Mariannes mirakel. Den är förresten också bokklubbsmaterial, om ni är med i en sådan. Eller ska starta en? Kolla här:

The form you have selected does not exist.

Ses snart igen, hoppas jag. Tills dess: HEJA alla och härliga sammanhang att finnas i. Som en boklubb till exempel.
Kram Malin Lundskog

Vänner i mellangärdet

Ibland gör autocorrect inte livet lättare för en författare. Ha ha ha! Den här skärmdumpen är från en av alla tusentals (kanske något färre, men ni fattar känslan) gånger jag redigerade och korrläste manuset som blir roman våren 2024. Ursäkta fetstilen, men jag är så in i hoppsan glad över det att jag vill skrika ut det ungefär varje dag.

Jo, jag har en vän och företagarkollega som heter Dorotea. Hon kallas för Dorro och rätt som det var hade jag henne i mellangärdet.

vänner i mellangärdet, korrektur, författare, Malin Lundskog

Som jag skrattade när jag hittade henne där. Det karaktären Caroline (minns ni henne från debutromanen Mariannes mirakel?) hade i mellangärdet var ju oro. Inte Dorro. Herregud, hon känner ju inte ens Dorro. Kul i alla fall, och jag undrar om det inte är skönare med en så härlig själ som Dorro än oro i mellangärdet. Vad tror ni?

Apropå den där romanen som kommer ut våren 2024. Den är en uppföljare av min debutroman Mariannes mirakel, som jag just nu bjuder på två kapitel av. Har ni inte läst är nu en bättre tid än aldrig. För jag hoppas så innerligt att ni vill vara med och läsa uppföljaren och då tror jag att ni vill ha läst ettan.

The form you have selected does not exist.

Ja, autocorrect kan ställa till det. Och att vara blind för sin egen text, när man liksom vet vad det ska stå. Lätt att missa sånt här då och jag tror inte att det finns en enda bok som inte har någon form av korrfel när den är genomläst av både redaktörer, korrläsare och författare. Vi gör så gott vi kan allihop, vad mer kan vi göra? Och hur som helst är vissa fel roligare än andra …

Ses snart igen, tills dess: HEJA på!
Kram Malin Lundskog

När man stänger dörrar

Ni vet det där med att när man stänger en dörr, då öppnar sig en annan. Måste det vara så? Jag stängde en dörr igår. Eller, nej förresten, jag smällde igen den så där så att det skångrade riktigt ordentligt. Och i morse när jag satt med mitt morgonskrivande reflekterade jag över just det. Måste jag öppna en ny dörr nu? Och vet ni vad jag kom fram till? Jo, att när man stänger dörrar måste man inte alls öppna nya. Det är gott nog med utrymmet som blir utan massa nya dörrar som öppnas. Som en vila.

Åh, så skönt. Det här är nämligen en dörr som jag mycket väl kunde ha stängt för ett år sedan, men … ibland behöver saker ta tid. Jag har hoppats att det finns något innanför den där dörren i alla fall och lämnat den kvar på glänt. Ifall, ifall ni vet. Men igår tog hoppet slut. Och, som jag skrev nyss: så skönt. Jag känner mig så stark, tillfreds och fri när jag bestämmer mig för något. Och det gjorde jag igår.

Man får mer utrymme när man stänger dörrar

Som vi vet går det alltid att ombestämma sig och dörrar är sällan så förseglade att de inte går att tvinga upp igen, men för nu. För nu är min känsla att en dörr är stängd och jag har ingen brådska med att öppna någon ny. Jag vilar i det extra utrymmet som blev när jag inte har den nu stängda dörren att kliva in genom. Låter motsägelsefullt egentligen, att få mer space när man stänger en väg. Men. Det blir enklare. Friare. Och ger energi. Jag tror tamejtusan att det till och med blir lättare att andas.

när man stänger dörrar, dublin, tågluff, blå dörr

Jag säger YAY till att våga ta steget och stänga de där tärande, dragiga dörrarna. Och våga vila i det nya rummet. Vem vet vilka dörrar som öppnar sig när det är dags. Livet va, eller vad säger ni?

Vi ses snart här igen, tills dess: HEJA er som har mod att stänga dörrar som inte ger något när man kliver in genom dem.
Kram Malin Lundskog

Får jag göra såhär, frågade jag mina förlag

Och det fick jag för både WAPI, där min ljudbok finns och Ekström&Garay där min pappers- och ebok finns. Vad jag fick göra? Jo, ge bort de första kapitlen av min debutroman Mariannes mirakel i både text- och ljudformat. Så … har ni missat min roman? Varsågoda! Om en mirakulöst kort stund kommer Marianne och hennes döttrar med offerkoftor, inkontinens och hälsohetsiga kommentarer hem till din mailkorg. Som ett brev på posten, eller vad säger man?

Ja-adå! Gillar ni att jag delar ut delar av min relationsroman så är ni mer än varmt välkomna att tipsa era nära och kära och egentligen vem som helst (men vem vill tipsa dem?) om det här.

The form you have selected does not exist.

Ni vet väl att jag har lagt in flera (men inte alla för det har jag glömt …) recensioner av Mariannes mirakel här på malinlundskog.se? Vill ni läsa recensionerna, hittar ni några av dem här och någon här. Och vill ni köpa boken till er själva eller andra härliga människor ni har omkring, så är detta enklaste vägen att gå: Jag vill köpa Mariannes mirakel.

Har ni tänkt på att när den känslan av att det här kanske inte är okej, eller vad ska de säga, eller vem är väl jag här att komma … Så är det bara att fråga. Får jag göra såhär? Vad är det värsta som kan hända? Kanske att man får ett nej, men då vet man ju i alla fall. Eller hur?

får man göra såhär, jag berättar om resan till utgiven roman, inkontinenta kvinnor, Mariannes mirakel, ljudbok, Malin Lundskog — Ljudboken

får man göra så här, inkontinenta kvinnor, emsella, fysioterapi, Mariannes mirakel på julturné, framsidan på min roman Mariannes mirakel, Malin Lundskog, författare, feelgood,relationsroman — Ljudboken

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA OSS!
Kram Malin Lundskog

Att börja om från början är aldrig riktigt sant

Att börja om från början är ju ju aldrig riktigt från början, eller hur? Varenda gång vi tror att vi börjar om på nytt har vi ny erfarenhet med oss och börjar snarar på en ny plats. Kanske känns det som att vi backar tillbaka, men från början är det definitivt inte.

Jag tänkte på det häromdagen när jag trodde att jag skulle kunna börja springa igen. Jamen, denna vad alltså. Eller kanske snarare min behandling av denna vad. För det är ju inte vadens fel att jag inte har tålamod att värma upp ordentligt (har inte insett det jag vet, att åldern påverkar kroppens behov av uppvärmning och rörlighetsträning).

Jag trodde att vaden var läkt efter många veckor med mycket försiktighet och långsamhet och stretch, tåhävningar och uppvärmning. Men det var den inte. Är den inte. Den behöver mer tid på sig, det känner jag av att bara gå raska promenader. Men, såhär lugnt har jag aldrig tagit det förut. Jag har heller inte haft behov av att stretcha innan träning någon gång förut, som en av mina grannar här ute på ön som är fysioterapeut sa till mig på skarpen att göra. Jösses, när jag sprang som mest pågick en het debatt om hur mycket spänst man förlorade på att stretcha och det var jag ju inte så sugen på. Men. Nu har jag inte kunnat springa ordentligt sedan i höstas och jag är så galet sugen på att springa. Tror inte att jag har sprungit mitt sista ultralopp ännu …

Nybörjare med massa erfarenhet

Hur som helst, så tänkte jag med en rejäl suck häromdagen att nähänä. Suck. Jag får väl. Suck. Börja om från början då. Suck. Som om jag är en nybörjarlöpare som aldrig har sprungit förut. Och vet ni vad? Det kändes så himla skönt. Jag har ingen brådska och jag känner mig tillfreds med att lusten till löpning finns där. Längtan efter löpning finns. Jag tror till och med att den lilla jäveln som får mig att anta utmaningar gick igång på den utmaningen. Att träna som om jag vore nybörjare. Tänk om jag faktiskt har tålamod till et den här gången och det är just det som gör att jag kommer att kunna springa många mil till i livet. Ja, vem vet. Kanske finns det något ultralopp som passar mig någon gång framöver?

du hinner träna, Malin Lundskog, att börja om från början — längtansbild …

Vad tror ni, klarar jag av att börja om som nybörjare? Även om det inte är att börja om från början eftersom jag har flera års löpning och löpcoachande med mig i bagaget.

Nu fick löpningen statuera exempel här, men visst är det så att det där med att börja om från början aldrig är riktigt från början? Oavsett vad det handlar om. Som att dissa ett manus och börja om. Med massa erfarenhet av hur man inte vill skriva och vad som inte passar in i det här manuset. Vi lär oss av allt …

Ses snart igen och tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

Den färgglada bokreleasen för min vän Britta

Ikväll var det bokrelease för Britta, min vän och författarkollega. Den berättade jag om här. Britta släppte lös sin debutroman och visst är det något speciellt med att få vara med vid tillfällen som de här? När någon man tycker om blir firad och hyllad och får ta emot kärlek och värme? Så var det ikväll, när jag ledde författarsamtalet på den färgglada bokreleasen av Den jävla yogaretreaten.

den färgglada bokrelease, den jävla yogaretreaten — kolla in boken, visst är den fin?

Frågor till en författare

Jag bad er om hjälp inför författarsamtalet och fick massa glädje av era svar på frågan om vilka frågor jag skulle ställa. Eftersom jag har hängt med Britta under resans gång var en fråga extra kul. Tack för den Kicki. Vad fick dig att gå i mål med projektet? Det har nämligen inte varit självklart.

den jävla yogaretreaten, releasefest — den snygga boken

Britta Sjöström signerar — den snygga boken

Men, ni vet. Man kommer till en tipping point på något sätt. Har jag dragit det så här långt, så … Det var inte exakt de orden jag fick som svar, men det var vad det gick ut på. Kan ni känna igen er? Även om det inte handlar om bokskrivande eller författarskap, utan gäller andra typer av projekt i livet. Det finns en hel del av sådant man drar igång som aldrig blir klart. Eller är det bara jag? Projekt som man (eller bara jag då) går omkring och stör sig på för att de inte blir färdiga, utan att man gör så vidare värst mycket åt dem.

den jävla yogaretreaten, den färgglada releasefesten, Malin Lundskog, Britta Sjöström — nämen, man släpper inte sin nysläppta bok

Men, så har man de där sakerna för sig som man har jobbat med så hårt och/eller så länge att det liksom inte finns någon återvändo. Så var det med Den jävla yogaretreaten för Britta. Och jag är så glad för det! Annars hade hon inte fått hålla just den här debutromanen i sina händer. Och jag hade inte fått leda författarsamtalet.

bokrelease, den jävla yogaretreaten, Malin Lundskog, Britta Sjöström

Bubbel och babbel

Bokreleasen var fylld av gott bubbel, sprudlande babbel och glada hejarop. Ja, så som jag hoppas att alla författare har det på sin release. Och som Britta sa igår, att man kan smyga sig igenom en release och låta förlaget sköta försäljningen, men det är ju härligt att ha en anledning att ha kalas. Herregud vad jag ser fram emot min egen release nu. Välkommen vår 2024, säger jag bara.

Förresten, apropå babbel. Sammankomster som den färglada bokreleasen igår innebär också tillfälle att träffa människor man aldrig har träffat förut, både i och utanför branschen. Och det berikar livet!

Och jag hade färgat håret orange

Ha ha ha. Ni skulle förresten ha sett Brittas min när jag kom till Litteraturens hus med nyfärgat hår. Hon hade nämligen bestämt sig för att läsa upp inledningen av romanen och där sitter huvudkaraktären hos frisören och ser sig i spegeln. Förskräckt. För hennes hår är orange. (Jag är nöjd med mitt orange hår, men det blev en kul grej av det.)

kapitel ett, den jävla yoga retreaten, inledning — Läs det här och kolla sen in min nya håförg. Ha ha ha.

den färgglada bokreleasen, Malin Lundskog, orange, ballonger — … men jag matchar i alla fall ballongerna

Brittas debutroman Den jävla Yogaretreaten är utgiven på Lind&Co och den hittar ni att köpa på alla nätbokhandlar och säkert i fysisk bokhandel snart också.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA alla som drar projekt i hamn. Eller avbryter utan dåligt samvete …
Kram Malin Lundskog

Pizza och paj?

Boktips

Man får mer utrymme när man stänger dörrar

Nybörjare med massa erfarenhet

Frågor till en författare

Bubbel och babbel

Och jag hade färgat håret orange

Footer

Malin Lundskog